Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HJORTHORN jω3rt~hω2rn, äv. jωr3t~, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(hjort- (hiort-) 1642 osv. hjorta- (hiorta-) 1640—c. 1645. hjorte- 1547—1757)
Etymologi
[fsv. hiorta horn; av HJORT 1 o. HORN]
1) horn på (hann)hjortens huvud; äv. ss. ämnesnamn (jfr 2); äv. allmännare: benhorn. Liuse Crone aff hiorte hornn. GripshR 1547—48. Orrelius (1797). Benhorn eller hjorthorn, d. v. s. greniga horn, som fällas varje år och blott bestå av ben utan hornslida. 4Brehm 2: 12 (1921). — särsk. herald. Tree swarta Hiorte-Horn i goolt Fäldt .. (betyder) Österrijket, Wirtenberg. Rålamb 4: 91 (1690). Schlegel o. Klingspor Herald. 76 (1874).
2) (i sht i fackspr.) gm raspning av hjorthorn (i bet. 1) erhållet ämne som dels (i sht förr), vanl. kokat till lim l. gelé, användes i medicinen o. vid matlagning, dels, bränt o. pulveriserat l. vitbränt gm glödgning vid lufttillträde, nyttjas för tekniska ändamål (ss. bensvärta, polermedel o. tandpulver). Berchelt PestOrs. D 1 a (1589). Fint pulveriseradt, brändt hjorthorn. Åstrand 1: 284 (1855). Lindgren Läkem. (1891, 1919).
3) oeg. l. bildl., om ngt som till formen liknar l. påminner om hjorthorn (i bet. 1).
a) (förr) kok. = HJORTHORNS-BAKELSE. Warg 539 (1755). Nordmann BorgåBarn 152 (1906).
b) [benämningen föranledd av att ifrågavarande växters flikiga blad påminna om hjorthorn] (†) om ngn av de förr till samma växtsläkte (Coronopus) räknade örterna Plantago coronopus Lin., Plantago maritima Lin. o. Senebiera coronopus (Lin.) Poir.; äv. i förb. vildt hjorthorn. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Serenius Iiii 3 a (1757; om Plantago coronopus l. maritima). Wahlenberg FlSv. 409 (1824; om Senebiera coronopus).
Ssgr (i allm. till 2): A (föga br.): HJORT-HORN-MOSSA, -SALT, -SPIRITUS, se B.
B: (1; jfr 3 a) HJORTHORNS-BAKELSE. (förr) kok. benämning på visst slags (bakelser l.) småbröd (urspr.) i form av hjorthorn; möjl. äv. = -BRÖD. VetAH 1773, s. 153. Keyland Allmogekost 1: 30 (1919; i fråga om förh. på Gotl. c. 1870). —
-BRÖD. (i sht förr) kok. benämning på ett slags med hjorthornssalt bakade småbröd; jfr -BAKELSE. Langlet Husm. 566 (1892). —
-GALLERI. (†) = -GELÉ; jfr GALLERI, sbst.2 ApotT 1698, s. 30. Därs. 1739, s. 31. —
-GELÉ. (förr) Warg 242 (1755). Dalin (1852). Lindgren Läkem. (1891, 1919). —
(1) -GREN. särsk. (†) i pl.: tångarten Fucus vesiculosus Lin., blåstång (vars bålgrenar erinra om grenarna på hjorthorn). Tillandz D 6 a (1683). —
(jfr 3 b) -GROBLAD. (†) örten Plantago coronopus Lin. Rudbeck HortBot. 92 (1685). —
(1) -KNIV. kniv med hjorthornsskaft. BoupptSthm 20/3 1673. —
(1) -LAV. (†) bot. laven Cladonia gracilis Fr., stängellav (som till förgreningssättet påminner om ett hjorthorn). VetAH 1801, s. 342. —
(1) -MOSSA. (-horn- 1638—1659. -horns- 1683—1694) (†) lummerväxten Lycopodium clavatum Lin., mattlummer (som till förgreningssättet något påminner om ett hjorthorn). Franckenius Spec. D 1 b (1638). Bromelius Chl. 69 (1694). —
-OLJA, r. l. f. farm. o. kem. benämning på en i sht förr i medicinen använd, illaluktande olja framställd gm torr destillation av hjorthorn; äv. oeg., om liknande, inom veterinärmedicinen använd olja av andra kvävehaltiga djurämnen; jfr DIPPELSOLJA. ApotT 1698, s. 53. VaruförtTulltaxa 1: 380 (1912). —
-SALT, n. (-horn- 1921. -horns- 1698 osv.) (i sht i fackspr.) benämning på ett vid bakning (ss. jäsmedel) o. för olika tekniska ändamål, förr äv. i medicinen användt, saltartat ämne framställt av hjorthorn: (oren) kolsyrad ammoniak, ammoniumkarbonat (blandat med ammoniumkarbamat); numera nästan bl. oeg., om dylikt preparat framställt av krita o. salmiak. ApotT 1698, s. 68. NoK 4: 117 (1921). —
(1) -SKAFT. 1 st: stor Knif med hiorthornsskaft. BoupptVäxjö 1746. Östergren (1927). —
-SPIRITUS. (-horn- 1698—c. 1820. -horns- 1777—1919) farm. o. kem. benämning på en förr i medicinen använd vattenlösning av hjorthornssalt; jfr AMMONIAK 3. ApotT 1698, s. 80. Lindgren Läkem. (1902, 1919). —
-VATTEN. (numera knappast br.) = -SPIRITUS. IErici Colerus 2: 237 (c. 1645).

 

Spalt H 992 band 11, 1931

Webbansvarig