Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÖLSTER höl4ster, sbst.2, n.; äv. HYLSTER hyl4ster, sbst.2, n.; best. -tret; pl. =; förr äv. HYLSTE, r. l. m., l. HYLSTRA, r. l. f.
1) i sht mil. föremål (i allm. av läder l. annat mjukt material) avsett att (ss. skydd mot fukt, damm, skavning o. d.) omsluta eldvapen (numera i sht pistol l. revolver), fodral; jfr HYLTA. G1R 25: 495 (1555). Skulle han stika pistolen in ij hölstered. OxBr. 6: 47 (1629). Af Sämsk förfärdigas .. hölster, etc. Broman Glys. 3: 225 (c. 1730). Officerare skola vara beväpnade med pistoler, hvilka föras i hylster fästade vid sadeln, och betäckte af pistolkappor af kläde. KrigVAT 1836, s. 54. Revolver med hölster, fäst på en läderrem, som spännes utanpå rocken. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 23 (1886). Bössorna (vid säljakt) förvavaras i hölster af trä eller helst hvitt kalfskinn. Ekman NorrlJakt 232 (1910). — jfr BÖSS-, MUSKÖT-, PISTOL-, REVOLVER-, RÖR-, SÄLSKINNS-HÖLSTER. — särsk. (†): hylsa som skyddar spjutspets. Kneffuelspiut med holster. BtFinlH 4: 197 (1563).
2) (†) väska l. dyl. Tälgknif .. Jong, Elddoning i en hyllste vid byxsäcksfickan. Nordmann FinnMellSv. XXIV (c. 1836).
-PIPA, r. l. f. (†) hölster till eldvapen med lång pipa. BoupptSthm 1676, s. 10 a (1673; efter sadelmakare). —
Spalt H 2351 band 12, 1932