Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GANGLION gaŋ4lion, n.; best. -iet; pl. -ier; i bet. 1 äv., i sht i icke fackmässigt spr., GANGLIE gaŋ4lie, r. l. n. (Müller); best. -en, ss. n. -et; pl. -er. Anm. Tidigast anträffat i lat. form med lat. böjning. Rosenstein Comp. 216 (1738). Sönnerberg Loder 327 (1799).
Ordformer
(ganglie Schulthess (1885) osv. ganglion VetHLäk. osv.)
Etymologi
[av gr. γάγγλιον (varav lat. ganglium), hård svulst, särsk. s. k. ”överben”, under huden på l. i närheten av senor (jfr 3), redan av Galenus († 201) användt ss. benämning på nervernas förtjockningar ett stycke ut från ryggmärgen (spinalganglierna); av okänt urspr. Sg. ganglie är bildat till pl.-formen ganglier]
1) anat. o. naturv. anhopning av nervceller inom o. utom centrala nervsystemet, ganglieknut; jfr NERVKNUT; vanl. i pl. VetHLäk. IV. 1: 6 (1796). Det sympathiska nervsystemet .. består af ett antal från hvarandra skilda knutar eller ganglier. Thorell Zool. 1: 154 (1860). Fadern (förklarade) honom vara en geting, som ännu tänkte med ganglier. Strindberg Hafsb. 53 (1890). Hvarje sympatiskt ganglie är förenadt genom förbindelsegrenar med spinalnerverna. Müller LbAnat. 244 (1905). — jfr CENTRAL-, CEREBRAL-, CEREBROSPINAL-, HJÄRN-, SPINAL-, SVALG-GANGLION m. fl.
2) (knappast br.) anat. o. naturv. i uttr. lymfatiska ganglier, lymfkörtlar. Thorell Zool. 1: 29 (1860).
3) med. liten svulst i närheten av ledgångar o. senskidor, senknöl, senknut. Collin Ordl. (1847; med hänv. till senknöl). En .. liten svullnad, ett s. k. ”ganglion”. Broman Männ. 1: 164 (1925).
Ssgr (naturv., tillf., i allm. till 1): A: GANGLIE-KEDJA, r. l. f. kedja av med varandra förenade ganglier. Gangliekedjan hos Kräftan. ÅrsbVetA 1825, s. 440.
-KNUT. (ganglie- 1860. ganglion- 1888) = GANGLION 1. Thorell Zool. 1: 150 (1860). UVTF 36: 68 (1888).
-SYSTEM(ET). (ganglie- 1819 osv. ganglien- 18221868. ganglii- 1837) det sympatiska nervsystemet. SvLitTidn. 1819, sp. 403.
B [efter motsv. ssgsform i t.] (†): GANGLIEN-SYSTEM, se A.
C (knappast br.): GANGLII-SYSTEM, se A.
D (tillf.): GANGLION-KNUT, se A.
(3) -SVULST. med. = GANGLION 3. FörhLäkS 1885, s. 167.
Avledn. (i allm. till 1; i fackspr.): GANGLIONÄR, adj. [jfr fr. ganglionnaire] (†) Tholander 1Ordl. (1847). Nervsystemet (hos leddjuren) är .. endast ganglionärt. Thorell Zool. 2: 30 (1861).
Ssg (knappast br.): ganglionär-system(et). gangliesystemet. TLäk. 1833, s. 126.
GANGLIÖS, adj. [jfr t. gangliös] (†)
1) till 1. Snellman ElCurs. 1: 19 (1837). Det gangliösa eller sympatiska nervsystemet. Schéele Själsl. 76 (1894).
2) till 2: lymfatisk? En .. Fru af smärt, gangliös constitution. TLäk. 1833, s. 351.

 

Spalt G 95 band 10, 1928

Webbansvarig