| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÖDSEL jöd4sel, vard. äv. jöt4-, r. l. f. (m. Sahlstedt (1773), Berndtson (1880)); best. -n, numera sällan -slen (IErici Colerus 1: 95 (c. 1645), VexiöBl. 1814, nr 23, s. 6), förr äv. -selen (PH 5: 2946 (1750), Wåhlin LbLandth. 4 (1804)); pl. (i bet. 2 a, †) -slar (Risingh Landb. 20 (1671: Påfoglegödzlar)) l. -sler (Risingh Landb. 20 (1671: Siöfoglegödzler)).
vbalsbst. till GÖDA.
1) (†) motsv. GÖDA 1: gödande (av slaktdjur o. d.). Med thenna Gödzel komma the så mycket til wäga, at hennes (dvs. gåsens) Lefwer blifwer så stoor, at hon wäger 4 eller 5 Skålpund. IErici Colerus 2: 173 (c. 1645). Ekblad 328 (1764).
2) (†) motsv. GÖDA 2: gödsling (av åker o. d.). NoraskogArk. 5: 132 (1621). Gödzlen (av ”kryddgårdar”) skal altijd skee i Nedanet i Fagert och Wästan Wäder. IErici Colerus 1: 140 (c. 1645). Dhen magre Åkeren .. hafuer inthet kunnat bekomit sin fullkomeliga giödsel och siössel. VDAkt. 1690, nr 250.
3) konkret, motsv. GÖDA 2: (samling av) (med boss l. strö o. d. uppblandad) kreaturs- (fjäderfä- l. människo)spillning, förmultnade växtdelar (äv. köksavfall, sopor o. d.) l. för ändamålet enkom framställda fabrikat som användas att tillföra jorden näringsämnen o. öka dess avkastning; (ss. enkelt ord) oftast om kreatursspillning; ngn gg oeg. o. bildl.; jfr DYNGA, sbst., GÖD, GÖDNING 2 b. Naturlig, artificiell gödsel. Organisk, mineralisk gödsel. Köra gödsel. Ett lass gödsel. Brunnen gödsel; obrunnen l. färsk gödsel. Torr gödsel (som ”brinner” hastigt); kall, fuktig, våt gödsel (som ”brinner” långsamt). Linc. Ss 3 b (1640). Gödsel, Dynga, Träck eller excrementer, som falla efter de djur och Fåglar vi hålla hemtamda, är den förnämsta materia vi bruka at göra jorden fruktbärande. Rothof (1762). (Jag måste till Ifflands) beröm medge, att han ej på ett ställe kör ihop så mycken gödsel (dvs. ”dynga”, strunt, skräp) som Kotzebue. Hjärne DagDrabbn. 204 (i handl. fr. 1805). Genast om våren tväras med ården (trädstock, krok), hvarefter harfvas, och gödseln utföres samt bredes. QLm. I. 1: 19 (1833). Gips och aska äro ganska tjenliga till .. gödning, ensamma eller i omvexling med gödsel. Wahlberg Foderv. 215 (1835). Gödseln efter hästar är en jämförelsevis kväverik, torr gödsel. JordbrL 242 (1911). Man (hjälpte) varandra (i byalaget) att köra ut gödseln. Nilsson FestdVard. 66 (1925). Varken i stall eller fähus får gödseln måkas ut om julmorgonen. FinlSvFolkd. VII. 2: 54 (1925). — jfr AVTRÄDES-, BETES-, BI-, BLANDNINGS-, FJÄDERFÄ-, FOSFAT-, FÅGEL-, FÅR-, HALM-, HÄST-, HÖNS-, KALI-, KO-, KOMPOST-, KONST-, KREATURS-, KVÄVE-, LADUGÅRDS-, MÄNNISKO-, NÖTKREATURS-, STALL-, SVIN-, SÅGSPÅNS-, TORVSTRÖ-, TÅNG-GÖDSEL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. som framhålla vikten av husbondens arbete på o. tillsyn över sin åker. Ingen Gödzeel är åkren bätter, än then som Hwsbonden bär sielff medh under sina egne Fötter. Brahe Oec. 75 (1581). Ingen gödsel är fetare på Bondens Åker, än then som faller aff hans skoor. IErici Colerus 1: 83 (c. 1645). Bondens fiäät är bästa giödzlen. Grubb 321 (1665).
b) (†) övergående i bet.: näring l. näringsrikedom (hos jord). Invånarena (ha) åfta, till att betaga öfverflödiga fettman eller gödslen af jorden .. för nöden att kasta sand därpå och hämma fettman med. Eneman Resa 1: 162 (1712). Således gynnar väl märgelen åkren; men ingen må dock tro, at sjelfva märgelen är gödsel eller föda för säden. Linné Sk. 3 (1751).
-BAD. tekn. bad (se d. o. 1 c) vari gödsel ingår. Pasch ÅrsbVetA 1830, s. 50. Almström Tekn. 2: 632 (1845). Gödselbad af bomolja, potaska, fårspillning och vatten. UB 5: 514 (1874). —
-BÅR. bår l. skottkärra varmed gödseln utföres från stall l. ladugård till gödselstaden. BoupptVäxjö 1794. SFS 1919, s. 2457. —
-GROP. Alm(Sthm) 1774, s. 39. Det af ålder i Sveriges mindre städer använda renhållningssättet kännetecknas af gödselgropen. Helsov. 1886, s. 6. —
-GÅNG, pl. -ar. bakom raden av bås l. spiltor i en ladugård l. ett stall löpande gång, flo. Barchæus LandthHall. 33 (1773). Juhlin-Dannfelt 234 (1886). —
-HUS. gödselstad med tak o. väggar; hus till förvaring av gödsel. Barchæus LandthHall. 21 (1773). Hellström NorrlJordbr. 299 (1917). —
-HÖG, r. i hög samlad spillning från ladugård o. stall o. d.; äv. bildl. Dalin Arg. 1: 151 (1733, 1754). Den allmänna liberalismen växer ur den allmänna gödselhögen. Tegnér (WB) 7: 510 (1835). Ju mera man rörer i gödselhögen, desto värre luktar den. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-JORD. (föga br.) med brunnen gödsel blandad jord; förr äv. om artificiellt gödningsämne. Gadd Landtsk. 3: 194 (1777). HbTrädg. 7: 278 (1883). —
-KAMMARE. i fråga om renhållningen inom stad. Helsovårdsnämnden (må) .. medgifva att .. i stället för lös gödselkista begagna gödselkammare med ändamålsenligt gjorda väggar och omsorgsfullt muradt stengolf. SFS 1874, nr 68, s. 14. —
-KISTA. i fråga om renhållningen inom stad. Der gödselstack ej får finnas, skall .. begagnas lös, ofvan jord stående gödselkista. SFS 1874, nr 68, s. 14. —
[snarast till GÖDSLA, v. 1] -KRAFT. med avs. på den (större l. mindre) näringsrikedomen hos jord (l. gödningsämne). En i god gödselkraft varande, lerhalltig, högländt, humusrik sandjord. QLm. I. 1: 26 (1833). I afseende på gödselkraften hos benmjölet har erfarenheten gifvit vidt skilda utslag. SD(L) 1902, nr 559, s. 2. —
-KÄLLARE. (i Norrland, i sht förr) källare under ladugårdsgolvet för uppsamling av gödseln. Arrhenius Jordbr. 1: 98 (1859). Hellström NorrlJordbr. 290 (1917). —
-KÄRRA. kärra (äv. skottkärra) använd till gödselkörning. Gadd Landtsk. 3: 201 (1777). JordbrL 257 (1911). —
-LÄRA, r. l. f. gren av jordbruksläran som avhandlar naturliga o. konstgjorda gödselmedels tillkomst l. framställning, beskaffenhet o. användning. Juhlin-Dannfelt 182 (1886). SFS 1918, s. 761. —
[snarast till GÖDSLA, v. 1] -MEDEL. gödselämne. Cleve KemHlex. 154 (1883). Artificiella gödselmedel. JordbrL 238 (1911). jfr BI-, KALI-, KONST-GÖDSELMEDEL. —
-RÄNNA, r. l. f. bakom raden av bås l. spiltor i ladugård l. stall löpande ränna för upptagande av kreaturens spillning (då särskild urinränna finnes) l. spillning o. urin. LAHT 1884, s. 218. —
-SALT, n. om (i sht förädlat) mineralsalt användt till gödsling. QLm. I. 1: 51 (1833). Vid kaliverken finnes .. en storartad industri, där stora mängder råsalter bearbetas till gödselsalter. KemT 1910, s. 38. —
-SLÄPNING. (förr) utkörande av gödsel på åker medelst släde. Grotenfelt JordbrMet. 304 (1899). En del gamla höllo strängt på att man ej fick syssla med skogskörslor eller gödselsläpning förrän efter Knutsdagen. Landsm. 1911, s. 398. —
-SOPOR, pl. i fråga om renhållningen inom stad: avfall bestående av aska, golv- o. gatsopor samt i allm. fint fördelade ämnen (till skillnad från skräpsopor o. matrester). VerdS 122: 7 (1904). —
-SPRIDARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r.
1) person som sprider o. fördelar gödsel l. gödningsämne över ett åkerfält; särsk. föraktligt om jordbruksarbetare; ngn gg (tillf.) bildl. Tjyfveri och oärlighetens krumbuktningar, .. det har varit ditt lif, du födda springpojke och andens gödselspridare. Nordström Landsortsb. 235 (1911). Femte avenyn kände nära nog varenda gödselspridare (i Sverge) till efter berättelser i U. S. A.-brev och hörsägner. Essén Doll. 31 (1917).
2) maskin som sprider o. fördelar gödsel l. gödningsämne över ett åkerfält. PrHb. 1: 510 (1884). VaruförtTulltaxa 1: 333 (1912). —
-STAD. invid ladugård o. stall belägen upplagsplats för kreatursgödsel (numera vanl. särskilt iordningställd med fast botten o. sidomurar). Barchæus LandthHall. 34 (1773). —
-STALL. ladugård l. ladugårdsavdelning (för större nötkreatur) där gödseln icke utföres för var dag utan får ligga kvar tillsammans med ströet en längre tid. LB 1: 391 (1901). —
-STÄLLE. (gödsel- 1742 osv. gödsle- 1814)
1) (numera knappast br.) gödselstad. Fries 2Linné 2: 114 (cit. fr. 1742). VexiöBl. 1814, nr 11, s. 3.
2) avdelning i svinbox där djuren avlämna sin spillning. —
-VATTEN. (gödsel- 1740 osv. gödsle- 1752—1771) vätska som avrinner från lagrad gödsel o. består av utpressad jäst urin o. vätska från gödseln med mer l. mindre urlakade slampartiklar; äv. om enkom tillblandad vätska med upplöst gödsel i (för krukväxter o. d.). Cederhielm PVetA 1740, s. A 4 b. HbTrädg. 7: 27 (1883). —
-VATTEN(S)-BRUNN. brunn dit gödselvattnet avrinner o. samlar sig; jfr -BRUNN. Arrhenius Jordbr. 1: 94 (1859). —
-VATTEN-SPRIDARE, r. Juhlin-Dannfelt 129 (1886). Under benämningen gödselvattenspridare förekommande anordningar, afsedda att anbringas å transportabla behållare för gödselvatten. VaruförtTulltaxa 1: 333 (1912). —
-VATTNA, -ing. vattna med gödselvatten; i sht i pass. samt ss. vbalsbst. -ning. Wahlberg Foderv. 222 (1835). Vid fruktsvällningen bör (fikon-)trädet .. gödselvattnas. Eneroth Pom. 2: 369 (1866). —
-VÅRD. om skötseln av naturlig gödsel under dess lagring; äv. ss. undervisningsämne vid jordbrukets fackskolor. Gödselvård. PraktLbr. 4 (1906; titel). Hellström NorrlJordbr. 290 (1917). —
-VÅRDS-LÅN. av hushållningssällskap utlämnat lån för anordnande av ändamålsenlig gödselstad. SFS 1918, s. 1303. —
-VÄRDE. Urinen så väl efter hornboskap, som efter hästar och får är af vida högre gödselvärde än träcken. Arrhenius Jordbr. 1: 108 (1859). —
[snarast till GÖDSLA, v. 1] -ÄMNE. jfr GÖDNINGS-ÄMNE. Löwenhielm PVetA 1751, s. 14. Med konst beredda gödselämnen. Juhlin-Dannfelt 215 (1886).
B (†): GÖDSLE-STÄLLE, -VATTEN, se A. —
Spalt G 1668 band 10, 1929