Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRAGON dragω4n, sbst.1, m.; best. -en, hvard. (utom i södra Sv.) äfv. =; pl. -er ((†) -ar OxBr. 6: 7 (1626)).
Ordformer
(dragu(u)n Gustaf II Adolf 269 (1626), KKD 9: 256 (1702). dragoun LMil. 1: 13 (1680: Dragouner, pl.), UrFinlH 521 (1780))
Etymologi
[jfr t. dragoner (ä. t. -un-), eng. dragoon; af fr. dragon, dragon, eg. samma ord som dragon, drake (se DRAKE; jfr DRAGON, sbst.2). Namnet ’dragon’ torde urspr. ha tillkommit ett slags eldvapen o. sedermera öfverförts till det slag af soldater som bar vapnet (jfr ä. eng. dragoon, ett slags karbin l. musköt). Jfr Murray]
1) i ä. tid benämning på krigsman tillhörande trupper (regementen) afsedda att utgöra ett mellanting mellan kavalleri o. infanteri; i Sv. numera benämning på krigsman tillhörande vissa kavalleriregementen som skilja sig från det öfriga kavalleriet bl. gm uniformen. Norrlands dragoner. Skånska dragonerna (jfr 2 a). Svära som en dragon; jfr 2 b. VittAH 3: 132 (efter handl. fr. 1611). Gustaf II Adolf 269 (1626). Tre Regimenter til häst, hwardera om 1000 Ryttare och 200 Dragouner. LMil. 1: 13 (1680). Han skall gifvit sig till Dragon. Kexél 1: 171 (1789). Anekdoter och historier, som kunde komma en dragon att rodna. Ahrenberg Män. 2: 259 (1907); jfr 2 b. — jfr FOT-, LIF-, PRÄST-, RYTTAR(E)-, STÅND(S)-DRAGON m. fl.
2) oeg. l. bildl.
a) i uttr. skånska dragoner (jfr under 1), benämning på det styft upprätta ogräset Echium vulgare Lin. (med blå blommor i lång spira). Post Ogräsv. 32 (1891).
b) om lång, grofväxt, manhaftig resp. grofkornig person; i förstnämnda anv. i sht om kvinna. Hon var en riktig dragon. Weste (1807). Dalin (1850).
c) (†) om stor sup. C. F. Dahlgren 3: 105 (1819).
Ssgr (till 1): A: DRAGON-BONDE. (dragone- LMil.) (förr) bonde som var dragonrusthållare. LMil. 1: 63 (1680). —
(jfr 2 b) -ED. kötted. Carlén Skjutsg. 318 (1841). —
-GEVÄR. (dragone- LMil.) (förr) ett slags kort gevär tillhörande dragonernas beväpning, numera ersatt af karbin. LMil. 4: 1467 (1713). Spak Handskjutvap. 30 (1890). —
-HEMMAN. (i fråga om ä. förh.) jfr -RUSTHÅLL. LMil. 2: 325 (1690). —
-HÅLL. (dragone- LMil., Leinberg Vårt land 2: 28 (i handl. fr. 1760)) (förr) förhållande(t) l. skyldighet(en) att uppsätta o. underhålla (bidraga till uppsättandet o. underhållet af) en dragon; äfv.: dragonrusthåll. LMil. 3: 177 (1692). Repartition (dvs. fördelning) af dragonehållet. SynodA 1: 221 (1700). Hagström Herdam. 1: 131 (1897). —
-HÅLLARE. (drago(u)ne- VRP 1716, s. 193, PH) (förr) dragonrusthållare. LMil. 2: 69 (1686). PH 5: 3211 (1752). —
-HÄST. (dragone- LMil. 4: 1253 (1700), AdP 1786, s. 216. dragonns- OxBr.) OxBr. 9: 574 (1626). —
-KORPRAL. (dragone- LMil.) LMil. 2: 326 (1690). —
-MÅL. (†) mått för kroppsstorlek som en dragonhäst måste fylla. En .. Häst, som håller .. Dragon-mål är til salu. PT 1758, nr 43, s. 4. Tersmeden Mem. 1: 50 (c. 1780). —
-OFFICER. (dragone- LMil.) LMil. 3: 178 (1692). —
-PUNSCH. (förr) ett slags punsch (enl. Dalin (1850) tillagad af mosel, champagne, citron o. socker l. af arrak, mosel, champagne o. renskt vin jämte varmt vatten o. socker). Tersmeden Mem. 4: 105 (1751). WoJ (1891). —
-REGEMENTE. (drago(u)ne- LMil., PH 5: 3315 (1752)) LMil. 1: 14 (1680). —
-RUSTHÅLL~02 l. ~20. (dragone- LMil., PH 5: 3185 (1752)) (förr) rusthåll som underhöll en dragon. LMil. 2: 325 (1690). —
-RUSTHÅLLARE~0200. (dragone- LMil., PH 5: Ppppp 3 a (1756)) (förr) innehafvare af dragonrusthåll. LMil. 2: 293 (1689). —
-TORP. (dragone- Leinberg) (förr) torp anvisadt ss. boställe åt dragon. Leinberg Vårt land 3: 47 (i handl. fr. 1790). —
-ÖFVERSTE.
B (†): DRAGONE-BONDE, -GEVÄR, -HÅLL, -HÅLLARE, -HÄST, se A. —
-KONSORTER, pl. personer som tillsammans underhålla en dragon. VRP 1716, s. 198. —
-KORPRAL, -OFFICER, se A. —
-PRESTATION. jfr DRAGON-HÅLL. Proportionera och jemka .. Dragone-præstationen efter som hwars och ens inkomster och wilkor kunna medgifwa. LMil. 4: 1240 (1700). Leinberg Vårt land 5: 62 (i handl. fr. 1723). —
-REGEMENTE, -RUSTHÅLL, -RUSTHÅLLARE, se A. —
-STOM. boställe för dragon. LMil. 2: 538 (1691). —
-SVENTJÄNARE. dragon i förh. till den rusthållare som uppsatte o. underhöll honom. Dragone-Swentjenarnes Lön (är) 8 Daler Silf:mt. LMil. 2: 313 (1689). —
-TORP, se A. —
-UTREDNING. uppsättande af dragoner. SynodA 1: 257 (1712). —
-VÄRD. (i Finl.) dragonrusthållare. LMil. 2: 188 (1688).
C (†): DRAGONS-HÄST, se A.
Afledn. (till 1): DRAGONARE, m. (†) dragon. VDAkt. 1676, nr 264. —
DRAGONSKA, f. (†) dragonhustru. HernösDP 1694, s. 112.

 

Spalt D 2069 band 7, 1922

Webbansvarig