Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AMMA am3a2 (a`mma Weste), f., i bet. 4 o. stundom i bet. 3 äfv. r.; best. -an; pl. -or.
1) kvinna, som med sin mjölk gifver (l. gifvit) näring åt ett barn, vanl. ett barn af annan moder; i sht om kvinna, som är anställd för att gifva di åt en annans barn. Modern har amma åt sitt barn. Så läto the Rebeka .. fara medh hennes ammo. 1 Mos. 24: 59 (Bib. 1541; öfv. 1893: amma). Ammor, eller de som gifwa dija, måge dricka Lawendelwijn eller ööl. I. Erici 1: Reg. (c. 1640). At hon sjelf ammar up sina barn, och brukar aldrig Ammor. Amman 16 (1756, 1781). Skulle så hända, at Modren .. är sjuklig och klen .. då bör hon ej sjelf gifva di, utan skaffa sit barn en god Amma. Rosenstein Barns sjukd. 2 (1764, 1771). En elak amma närde / .. Dig som barn med dålig mjölk. Oscar II Skr. I. 2: 68 (1875). Tjena som amma. Schulthess (1885). jfr DI-, FOSTER-, JUNGFRU-, MJÖLK-, VÅT-AMMA. — i bild. Frjda Jorden wil oss som een Amma deggia. Spegel Guds verk 115 (1685). — särsk.
a) (nästan bl. predikativt) om barnets egen moder. Hon är själf amma åt sitt barn. jfr: Mamma slumrar ej, ty mamma / Hon är sjelf båd’ vakt och amma. Wallin Vitt. 2: 97 (1808).
b) (knappast br.) oeg. om kvinna, som gifver di åt en vuxen person. Lindh Husapot. 107 (1675). Ängländare, som få Lungsot, .. hafva (ej) betänckande att taga sig ammor. Westerdahl 127 (1768).
c) [jfr fr. caresser l’enfant pour l’amour de la nourrice] i uttr. klappa (l. älska o. d.) barnet för ammans skull. Det är knapt 16 år sedan jag var amma för sista gången: och lita ni på det, at det var mången vacker Herre, som klappade barnet för ammans skull. Stridsberg Friman 6 (1798). — oftast bildl.: söka vinna insteg hos ngn gm ömhet l. inställsamhet mot ngn (honom l. henne) nära stående person. Mången smeeker Barnet för Amman skuld, & vice versâ .. Förståendes at man intet meenar dhen man smeeker. Grubb 553 (1665). Livin 23 (1781). Weste (1807, under kyssa).
d) särsk. med afs. på ammors sed att berätta sagor o. jollra med småbarn (jfr 2) samt därpå, att ammorna, ss. ofta tillhörande den mindre bildade delen af landtbefolkningen, af gammalt ansetts fallna för skrock o. vidskepelse. Min Amma har hört af sin Amma, at hennes Amma sagt .. På sådant sätt födas Sagor, hyfsas Sagor, och gro Sagor, intil verldenes ända. Tessin Bref 1: 71 (1751); jfr AMSAGA. jfr äfv. AM-DIKT, -PJOLLER, -SKROCK, -SNACK, -SÄGEN.
e) oeg. om djur. En varginna var enligt sägnen Romulus’ och Remus’ amma. Kon, fordomdags kallad menniskans Amma. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 41. Du bjuder, lilla amma, åter / Din helsodryck åt mig. Franzén Skald. 1: 38 (1824; om en get).
Anm. till 1. Då en amma vanl. har i uppdrag att i allm. sköta det barn, som hon fått sig anförtrodt, o. för öfr. ej sällan efter digifningens upphörande kvarstannar ss. barnets vårdarinna, har bet. 1 beröring med 2. Det är därför i vissa ex. från ä. tid svårt att afgöra, hvilkendera bet. afses. Då 1 åtm. numera är hufvudbetydelsen, inlägger man i allm. denna bet. äfv. i sådana från ä. tid härrörande uttr., i hvilka amma möjl. urspr. haft bet. 2.
2) (†) i vidsträcktare mening: sköterska l. uppfostrarinna för späda barn. Naemj toogh barnet, och ladhe thet j sitt skööt, och wardt thes Amma. Rut 4: 16 (Bib. 1541; Vulgata: nutricis ac gerulæ; öfv. 1896: sköterska). — särsk. [jfr nt. drögamme, t. trockne amme, fr. nourrice sèche, eng. dry nurse, lat. assa nutrix] (nästan †) i förb. torr amma. En torr amma, eine Kinder-Wärterin oder trockne Amme. Lind (1749). Helenius (1838). Schulthess (1885). jfr TORR-AMMA. — Anm. Se anm. till 1.
3) (i högre stil l. naturv.) bildl.: den l. det, som gifver näring l. förkofran åt l. befordrar tillväxten l. utvecklingen af ngn l. ngt, särsk. under dess begynnelse l. första skeden. Konungar skola wara tine (dvs. Zions) skaffare, och theras Förstinnor tina ammor. Es. 49: 23 (Bib. 1541). (Freja är) als-lefwande Moder, och Amma. Stiernhielm Herc. 94 (1668). Från början äran var det storas amma. Tegnér 3: 10 (1841); jfr a. I synnerhet växer .. (eken) väl i blandning med bok; ”boken är ekens amma”. Cnattingius 26 (1873, 1894). Enen, barrträdens förelöpare .. och de späda fröplantornas framtida skydd (”skogarnas amma”). Quennerstedt Torfm. 16 (1896). — särsk.
a) om egenskap l. beskaffenhet l. förhållande o. d., som befrämjar l. framkallar en annan egenskap l. beskaffenhet osv.; vanl. i förb. med gen. (l. poss. pron.). Vårt .. prunckande lefnads-sätt är dygdernas fiende och lasternas amma. Mörk Ad. 1: 286 (1743). Fantasien, all bildnings amma. Fries Utfl. 3: 409 (1864). — (föga br.) med prep. för. Friheten .. är en Amma för Dygd och snille. Mörk Ad. 1: 263 (1743). Nedfallen, dödlige, i myriader. kyssen amman för er sällhet och er visdom. Thorild 1: 68 (1784; om inbillningen). — (knappast br.) med prep. till. Detta förderf i Kimbrernas seder, drog efter sig hela Landsens undergång, och var en olycklig Amma til deras allmänna uselhet. Mörk Ad. 2: 71 (1744).
b) om fosterland l. hemort för ngn l. ngt. Sant är, att Persens (dvs. Persiens) Mark ey ä’ wår Mor og Amma. Börk Dar. 135 (1688). Jubas ökenland .. lejoninnors / Tvinande amma (arida nutrix). Wallin Vitt. 2: 209 (c. 1806). Det herrliga, minnesrika Athen, vetenskapens och konstens amma. Rydberg Ath. 215 (1859, 1866). Du dyra fosterland, du hjeltesjälars amma. Oscar II Skr. 3: 36 (1861, 1888); jfr HJÄLTE-AMMA.
c) [jfr t. amme, fr. nourrice] (†) om de bin, som egna sig åt bilarvernas uppfödande. En Part (af bina) äre Ammor (hwilket en part tillskrifwa Watn-Bijn) hwilka Ungarna uthkläcka, them nära och uppehålla. I. Erici 2: 77 (c. 1640). — jfr FOSTERBI.
4) [jfr t. amme] zool. (könlös) individ ur vissa lägre djurklasser, som utan befruktning frambringar en ny generation. Thomson 130 (1862). Sundevall Zool. 187 (1864). De nya generationerna alstras (vid generationsväxling) af könlösa individer, ammor, och utveckla sig af inre (eller yttre) knoppar. Thorell 2: 353 (1865). ”Amma”, såsom man rätt passande benämner den bladlus, som föder lefvande ungar. Brehm 4: 165 (1876). (Bladlöss) Föröka sig .. hastigt; af på hösten lagda ägg utkläckas på våren ammor, som utan befruktning sommaren igenom föda nya amgenerationer och slutligen på hösten en könlig generation. Juhlin-Dannfelt 39 (1886). — jfr VÄXTLUS-AMMA m. fl.
(1) -BARN~2. (amme- Dalin (1850)) barn, som lämnas l. mottages (l. är lämnadt l. mottaget) till amning. En Hustru åstundar ett spädt Ambarn. DA 1824, nr 16, s. 16. Man känner ammors ömma tillgifvenhet för sina ambarn. Zeipel Set. 2: 186 (1847). Kvinnorna (i Auvergne) ta ambarn för 25 francs i månaden. Strindberg Franska bönd. 226 (1889). jfr anm. 2:o härnedan. —
(1 d) -DIKT~2. (amme-) (föga br.) Jag ej tror, / liksom ett barn, hvar ammedigt. Ling Blot-Sv. 4 (1824). jfr -SAGA. —
(1) -DJUR~2. djurhona, som däggar annans unge. Om moderdjuret är dåligt, (böra) ungdjur födas hos ammdjur eller med nymjölkad komjölk. Lundberg Husdj. 128 (1868). jfr anm. 2:o härnedan. —
(1) -FÖL~2. (amme-) (†) eg. diande föl; bildl.: af modern förvekligadt barn, morsgris? Mammotreptus, .. Ammefööl .. (på tyska) Ein jung füllen. Lex. Linc. (1640). Fasciculus (1690). jfr MAMMOFÖL. —
(1) -FÖRESTÅNDERSKA~00200. fruntimmer, som har högsta tillsyn öfver ammor (å allmänt barnhus). Lundin G. Sthm 607 (1882). Larsen (1884). —
(1) -KO~2. ko, som däggar annans kalf. LAT 1863, s. 131. Lindqvist i NF 3: 1204 (1880). jfr anm. 2:o härnedan. —
(1) -KONTOR~02. (amme- SFS 1840, nr 37, § 27, Sundh. koll. kungör. 17 Juni 1852) kontor för undersökning o. anställning af ammor. Holmberg (1795, under meneur). —
(1) -LÖN~2. (amme- Kolmodin Qv.-sp. 1: 167 (1732), Cavallin (1875)) lön, som gifves amma. Weste (1842). Björkman (1889). —
(1) -MJÖLK~2. (amme- Tessin) Bästa läkemedlen (mot örsprång) äro Tålamod och Amme-mjölk. Tessin Bref 1: 11 (1751). Hartman 308 (1828). Ribbing Barns fostr. 83 (1892). —
(1) -PULVER~20. (amme- Rosenstein Barns sjukd. 28 (1764, 1771), Heinrich (1814)) Stiernman Com. 4: 1127 (1688). Pulvis magnesiæ Compositus .. Roséns ammpulver .. gifves .. åt qvinnor, som gifva di, för att motverka magsyra och göra mjölken alkalisk. Berlin Farm. 2: 569 (1851). Lindgren Läkem. (1891). —
(3) -ROT~2. (amme- Sandaiil (1889)) bot. rot, omdanad för bevarande af upplagsnäring. Den tjocka, köttiga, knölformiga s. k. ammeroten (ammroten), som tjenar till upplag af reservnäring. Sandahl i NF 13: 1493 (1889). G. Andersson Därs. 19: 214 (1895). —
(1 d) -SAGA~20. (amme- Cavallin (1875)) [jfr t. ammenmärchen; jfr äfv. d. ammestuefortælling, eng. nursery tale] saga, som (l. af den art, som) ammor pläga berätta (l. en gång berättat); äfv. mera allmänt: orimlig historia, löst prat, skvaller. Altweibermährlein, .. käringsaga, ammsaga, sladder. Wikforss (1804). Skråck ..! Ammsagor att skräma enfaldigt folk. Granberg Dram. 116 (1811). (Hon var) en fullkomlig roman-prinsessa, af det slaget, som annars nu för tiden existerar blott i amm-sagor och gamla ballader. Atterbom FB 183 (1818). Betraktar jag den nakna planen, så är Iliaden en amm-saga. Tegnér 5: 262 (1822). (Den protestantiska religionen) kommer icke med amsagor och legender i handen, utan med bibeln allena. Thomander Skr. 2: 6 (1829). Vising Dante 99 (1896). —
(1) -SAL~2. större boningsrum för ammor (å barnhus). På ena sidan (å allmänna barnhuset i Sthm) har man dibarnsbyggnaden med ammsalarne, på den andra koltbarnsbyggnaden. Lundin N. Sthm 608 (1889). —
(1) -SEDEL~20. (af läkare utfärdadt) intyg för kvinna om duglighet o. behörighet till amtjänst. Kindblad (1867). —
(1) -SKAFFNINGSKONTOR—10~02. (amme- PT 1758, nr 81, s. 4 m. fl.) Finner sig (kvinna) hogad til Amme-tjenst, .. (så bör hon), vid återvunnen hälsa efter Barnsbörden, straxt inställa sig uti AmmeskaffningsContoiret. Publ. handl. 7: 5606 (1763). Sundh. koll. kungör. 17 Juni 1852. —
(1 d) -SKROCK~2. (amme- Möller (1790), Dalin D. o. sv. lex. (1869, under ammestuesnak)) eg.: hos ammor gängse vidskeplig föreställning l. sägen. Almqvist (1842). Lundell (1893). bildl.: Dalin kände föga vår Nords urtid och Asa-lära. Men han såg likväl, att deri var ock något annat, än gammalt ammskråck, eller en rå vidskepelses käringsagor. Atterbom Siare 3: 357 (1844). Pjollrigt amm-skråck. Dens. LÖ 1: 23 (1854). jfr AMSAGA. —
(1 d) -SNACK~2. [jfr d. amme- (stue)snak] (föga br.) Det är en Saga. — / Hå, ammsnack! Bergklint Vitt. 34 (1772). —
(1) -SPRÅK~2. språk, hvarpå ammor meddela sig med späda barn. Namnet vov-vov, .. hemtadt från hundens läte, (har) specielt i amm- och barnspråket kommit att betyda hund. K. F. Johansson i NF 17: 1403 (1893). —
(1) -STÄDSEL~20. (amme-) Intygande (om en kvinnas duglighet till amma) lemnas til den, som förut kan hafva Amme-städsel på viss tid gifvit. Publ. handl. 7: 5607 (1763). —
(1) -SÅNG~2. (amme- Lindfors (1815), Meurman (1846)) (föga br.) vaggvisa. Almqvist (1842). Cavallin (1875). —
(1 d) -SÄGEN~20. (amme- Tessin) (numera föga br.) = -SAGA. Mången af amme-sägn til nedrig (dvs. låg, simpel) vantro bögd Herre. Tessin Bref 2: 290 (1755). —
(1) -TJÄNST~2. (amme- Publ. handl. 7: 5606 (1763), Sundh. koll. kungör. 17 Juni 1852) ammas befattning l. anställning. SAOB (1870). Lundell (1893). —
(1) -VISA~20. (mindre br.) = -SÅNG. Franzén Skald. 4: 339 (1832; öfverskrift å ett skaldestycke). Lundin G. Sthm 260 (1881). —
(1) -ÖRT~2.
1) back-anis, Pimpinella saxifraga Lin., som ansetts öka mjölken hos digifvande. Fries Ordb. (c. 1870). Björkman (1889).
Anm. 1:o Former med amme-, hvilka intill begynnelsen af vårt årh. synas hafva varit de allmännast gängse, äro numera — utom möjl. i poesi l. i kanslistil — nästan föråldrade. Hos lexikografer förekomma emellertid ännu ganska sent dylika bildningar vid sidan af de kortare. Så t. ex. upptager Dalin (1850) ammebarn jämte ambarn, ammelön jämte amlön; sistn. dubbelform återfinnes äfv. hos Cavallin (1875), hvilken tillika anför ammesaga jämte amsaga.
Spalt A 1205 band 1, 1898