sörpel | SAOB

Publicerad 2002

SÖRPEL sœr4pel, n.; best. -plet.

Etymologi

[vbalsbst. till SÖRPLA efter mönster av sådana bildningar som MUMMEL o. SKRAMMEL]

(numera mindre br.) motsv. SÖRPLA; konkret: sörplande, sörplande ljud. Man hörde endast sörplet och skedarnas skrammel mot tallrikarna. Bergfors Norr. 114 (1936). DN(A) 26 ⁄ 3 1966, s. 12.

Spalt S 16641 band 33, 2002

Webbansvarig