| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLUKA slɯ3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i sht i fackspr.) slukhål (jfr SLUK, sbst.1 2, SLUK, sbst.2 2); äv. om grävd avloppsbrunn för dräneringsdike. Sluka kallas sprickor eller genomsläppliga ställen i grunden, genom hvilka vatten sjunker ned i marken. Juhlin-Dannfelt (1886). Holmström Naturl. 2: 32 (1889; om avloppsbrunn). IllSvOrdb. (1955).
Spalt S 6766 band 27, 1977