Publicerad 1974 Lämna synpunkter SKYLTING, m.||ig. Ordformer (sch-) Etymologi [avledn. av SKYLT, adj. (se SKYLD, adj.)] (†) släkting; jfr SKYLDNING. Han är min närschylte Schyltingh. VDAkt. 1666, nr 120. Spalt S 5565 band 27, 1974 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
