Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIPPA pip3a2, v.1 -ade.
Etymologi
[sv. dial. pippa, pipa, ha samlag; jfr sv. dial. pipp, pip, penis, nor. dial. pip, m., penis, ävensom lt. pippel, penis (på liten pojke); jfr äv. sv. dial. (Finl.) pippla, hastigt röra sig fram o. tillbaka i ett hål; möjl. ytterst till PIP, sbst.1, l. till PIPA, v.2; jfr äv. PIPA, v.3, ävensom PIPPA, v.2]
(i vulgärt spr.) ha samlag. Gud förlåte mina synder ha de inte varit och pippat i ärtsängen. Strindberg Skärk. 198 (1888). Fogelström Vakna 302 (1949).

 

Spalt P 940 band 20, 1953

Webbansvarig