kurril | SAOB

Publicerad 1938

KURRIL kur3il2, r. l. m.; best. -n, äv. -en; pl. -ar.

Ordformer

(kurrillar, pl. 1843)

Etymologi

[sv. dial. (Uppl.) kurril; avledn. av KURRA, v.2 — Jfr HURRIL]

(vard.) örfil, ”sittopp”; i sht om kraftig, smällande sådan. Knorring Ståndsp. 1: 71 (1838). SvD(A) 1936, nr 3, s. 7.

Spalt K 3262 band 15, 1938

Webbansvarig