Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOAFFÖR kω1afö4r l. kå1– l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-eur 1845—1868. -ör 1794—1933; se vidare KOAFFERA)
Etymologi
[av fr. coiffeur, vbalsbst. till coiffer (se KOAFFERA)]
(numera föga br.) person som ”koafferar”; frisör. Stenhammar 121 (1794). Ramsay Barnaår 7: 203 (1906; i fråga om förh. 1874). SvUppslB 15: 681 (1933). —

 

Spalt K 1775 band 14, 1936

Webbansvarig