Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALESCH kalä4ʃ l. -äʃ4 (cale´sch (öp(pet) ē) Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(calaisch 1794. caleche (calêche) 1776—1885. cal(l)es(s) 1640—1729. cal(l)esch 1666—1807. cal(l)etz 1667—1674. caloss 1669. kalech 1795—1819. kalesch 1801 osv. kal(l)esk 1638—1696. kaläsch 1889. kalläss 1627. colatzk 1646. kollasch c. 1640. kollesk 1654. colless 1669—1670 (: Colless Sehlar))
Etymologi
[liksom ä. d. kalesk, d. kaleche, av ä. t. kalesse, caletsch, t. kalesche l. fr. calèche; jfr eng. calash, it. calesse; av slaviskt ursprung (jfr tjeck. kolesa, pol. kolaska, ry. koljaska, till fslav. kolo, hjul, rotbesläktat med HJUL). Vissa av ordets sv. former torde direkt härstamma från de slav. spr.]
(i sht förr) med kuskbock utrustat, högt o. lätt, fyrhjuligt åkdon på fjädrar, försett med baksufflett o. framtill öppet samt med plats inuti för fyra personer på två (tvärställda) visavisäten, ”visavi”; förr äv. (åtminstone ss. senare led i ssgr) om tvåhjulig vagn av liknande typ; äv. ss. namn på heltäckt vagn med fast kur över (tvärställda) visavisäten, stundom äv. om landå; förr äv. om ett slags postdiligens med plats för två personer inuti; jfr BERLINARE 2 a. OxBr. 3: 141 (1627). 1 G(ammal) Polesk Colatzk med 2 Selar. BoupptSthm 25/4 1646. En kalesch med kusk i livré och ett par de ståtligaste hästar. Blanche Bild. 3: 72 (1864). 2NF 6: 423 (1906). Det var en kalesch, påpekade Hedqvist, en mycket fin vagn. Böök Sommarl. 201 (1927). 3NF (1929). — jfr BERLINER-, POST-, PROMENAD-, RES-, TRILL-, TVÅHJULS-, VINER-KALESCH m. fl.
Ssgr (i sht förr): KALESCH-HJUL. Calonius Bref 280 (1797). —
-KORG. vagnskorg till kalesch. BoupptSthm 12/10 1678. BoupptVäxjö 1821. —
-SELE. sele avsedd för häst förspänd kalesch. BoupptSthm 15/3 1670. VexiöBl. 1820, nr 41, s. 4. —
-SLÄDE. släde av samma typ som en kalesch. LdVBl. 1836, nr 52, s. 4.

 

Spalt K 98 band 13, 1935

Webbansvarig