inkurant | SAOB

Publicerad 1933

INKURANT in1kuran4t, äv. iŋ1-, äv. -kɯ-, adj. -are; n. =.

Etymologi

[jfr fr. incourant; av IN-, pref.2, o. KURANT, adj.]

handel. om handelsvara: icke gångbar, icke säljbar, svårsåld, okurant. AvvittrSthm 22/12 1685. SD(L) 1900, nr 282, s. 4.

Spalt I 604 band 12, 1933

Webbansvarig