Publicerad 1929 Lämna synpunkter GRANITÉ gran1ite4, r. l. n.; best. -n l. -en resp. -et l. -t; pl. (i bet. olika slag av granité) -er. Etymologi [bildat till GRANIT, sbst.3, sannol. efter utländsk förebild] granit(tyg) (se GRANIT, sbst.3). SD 1906, nr 275, s. 12. Klint (1906). Spalt G 821 band 10, 1929 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
