Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRANDIOS gran1diå4s, äv. graŋ-, äv. 4s, förr äv. GRANDIÖS, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-os 1832 osv. -ös 18301862)
Etymologi
[av it. grandioso, fr. grandiose, till grande, av lat. grandis (se GRAND-)]
(i vitter stil) som genom sina mäktiga mått l. proportioner l. former gör ett imponerande intryck, storslagen, storvulen; ofta om diktvärk l. om stil o. d.; stundom användt vid skämtsam överdrift. Geijer I. 8: 38 (1832). (Mirabeaus) hufvud hade en grandiös fulhet. SvLittFT 1834, sp. 412. Någon mer grandios afslutning än uttåget till Jerusalem (i Selma Lagerlöfs första band av Jerusalem) är knappast tänkbar. Levertin Gest. 317 (1903). Den grandiosa Tornedalen. Ymer 1911, s. 59. Ett grandiost potatiskok .. rikligt för en vecka. Bergman JoH 174 (1926). — särsk. (†) med anslutning till GRAND, sbst.2; jfr GRANDEZZA 3. Grandios som don Ranudo. Sturzen-Becker 1: 171 (1861).
Avledn.: GRANDIOSITET, r. l. f. (föga br.). storslagenhet, storvulenhet. SvLittFT 1838, sp. 721. Söderhjelm Upps. 65 (1905).

 

Spalt G 818 band 10, 1929

Webbansvarig