fyrig | SAOB

Publicerad 1926

FYRIG fy3rig2, adj.2

Etymologi

[jfr d. fyrig, av nt. fīrig, avledn. av mnt. vīren (se FIRA, v.1; jfr FYRABEN); jfr äv. t. feirig]

(i arbetarkretsar o. sjömansspr.; i vissa trakter) som saknar sysselsättning, arbetslös; jfr FIRA, v.1 1. Sparre Sjökad. 257 (1850). Socialdem. 1892, nr 236, s. 2.

Spalt F 1916 band 9, 1926

Webbansvarig