Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERKOREN, adj.
Etymologi
[av t. erkoren, p. pf. av erkiesen, utvälja; jfr ER- o. KORA]
(†) utkorad, utvald. Hercules ädel af ätt; til ähra född och erkoren. Stiernhielm Herc. 283 (1658, 1668). —

 

Spalt E 714 band 7, 1922

Webbansvarig