Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERKÄNNANSVÄRD æ3rɟänans~væ2rd l. ä3r~, äv. e3r~, adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. -T.
Etymologi
[jfr ordpar sådana som DYRKA : DYRKANSVÄRD (till DYRKAN)]
värd erkännande (i bet. 2); stundom: avsevärd, icke föraktlig. Ett ganska erkännansvärdt mått af klassisk bildning. Lärov.-kom. bet. 1884—85, 1: 58. Med .. erkännansvärd upprigtighet. Smål.-p. 1890, nr 151 A, s. 2. (Brandkåren) utförde ett erkännansvärdt arbete. PT 1909, nr 113 A, s. 2.

 

Spalt E 716 band 7, 1922

Webbansvarig