Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TULTA tul3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ING (se avledn.).
i sht om småbarn l. trind o. d. person: gå osäkert l. ostadigt (med små steg); äv. oeg. l. bildl.; jfr RULTA, v., STULTA, v. Twå tree små på Rad kring Stool ok Benckiar tultar. Lucidor (SVS) 39 (1668; uppl. 1997). Påfven, i röd klädnad och kalott, tultade sist i raden godlynt, fet och frodig utan anspråk och utan grandezza. Bremer GVerld. 2: 177 (1860). Öfver den blygrå viken tultar en liten ångbåt i väg. Lindqvist Stigm. 58 (1906). Där tultar nu i solskenet en liten byting med en smörgås i näven. Holmström Benj. 78 (1932).
TULTA OMKRING10 04, äv. KRING4. gå tultande omkring. Att snart med största nöije / Två, tree små tulta kring och ropa syster, broor. AWollimhaus Vitt. 25 (1672). —
TULTA UT4. tultande gå ut (ngnstädes). Roos OsynlVäg. 164 (1903). Ingen lägger märke till Fredrik som tultar ut på bryggan och lägger sig på mage. Henschen SkuggBrott 63 (2004).
Spalt T 3103 band 35, 2009