Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
(numera bl. med ålderdomlig prägel) överraska l. överrumpla (ngn); göra (ngn) förundrad l. förvånad; förr ofta i fråga om militär överrumpling; ofta i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.); förr äv. refl.: bli överraskad. Och på fiend(ens) sijdha mycket tappat, i dedh Kongl. M:tt hafver su(rprene)rat honom vedh Nürenberg. AOxenstierna 7: 641 (1632). Denne Hennes May:tz .. Skrift .. löper .. twert emot Rijksens Fundamental Lagh .. Så är .. Sweriges Rijkes Regering, Rådh och samptelige Ständer, icke lijtet surprennerade wordne. Stiernman Riksd. 1372 (1729). Det fierde (chargeringssättet används), när man vill sourprinera sin fiende, eller blir sourprinerad. ExFlott. § 68 (c. 1740). PKalm (1744) hos Linné Bref I. 8: 9 (refl.). Hela .. (kyrkan i Kristianstad) tycks wara inrättad at surprenera och förfära. Palmstedt Res. 21 (1778). Sedan d. 30 aprill hade de .. plockat Patrouller, surprenerat fält-vagter och vedetter. MinnSvNH Bih. 2: 57 (1808). Herr Walter har sin samtid surprenerat, / han är förlofvad, — intet tvifvel mer! Sturzen-Becker 6: 91 (1868). Östergren (1951; betecknat ss. ålderdomligt skriftspr.). SAOL (1973).
Spalt S 14657 band 32, 1998