Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVATTRA skvat3ra2, sbst.1, i bet. 1 f. l. r., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skvattra (squ-, sqv-) 18071900. sqvatra 17901828)
Etymologi
[jfr sv. dial. skvattra, kvinnlig pratmakare; till SKVATTRA, v.1]
1) [till SKVATTRA, v.1 1; jfr sv. dial. (Finl.) skvattertrast] (†) trasten Turdus pilaris Lin., snöskata, björktrast; jfr SKVAKATRAST. Möller (1790). ÖoL (1852).
2) [till SKVATTRA, v.1 4 a] (i vissa trakter, vard.) om mun; i uttr. håll skvattran!, håll mun!; jfr SKVALLRA, sbst.1 3, SNATTRA, sbst. Håll skvattran! Landsm. XVIII. 8: 37 (1900; skolpojksuttryck fr. Uppsala).

 

Spalt S 5426 band 27, 1974

Webbansvarig