Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVILPA skvil3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. squ-)
Etymologi
[sv. dial. skvilpa; av ljudhärmande urspr., samhörigt med (sannol. åtm. delvis bildat till) SKVALPA, v. (jfr ordparet TISSLA : TASSLA)]
(numera bl. tillf. l. bygdemålsfärgat) (smått) skvalpa; särsk. ss. vbalsbst. -ande, i uttr. skvilpande och skvalpande, motsv. SKVALPA, v. I 4. Callerholm Stowe 253 (1852).

 

Spalt S 5429 band 27, 1974

Webbansvarig