räka | SAOB

Publicerad 1961

RÄKA rä3ka2, v.3 -ade; l. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE.

Ordformer

(räka 1649. räkia 1712)

Etymologi

[sv. dial. (Gotl.) räka, motsv. got. rikan, hopa, samla, mht. rechen, krafsa ihop m. m., i avljudsförh. till RAKA, v.3 — Jfr -RÄKA, sbst.2 o. RÄKA, v.2]

(på Gotl., bygdemålsfärgat) räfsa (hö l. säd). RR 1649, fol. 694 (om förh. på Gotl.). Spegel 366 (1712).

Spalt R 3786 band 23, 1961

Webbansvarig