Publicerad 1961   Lämna synpunkter
-RÄKA ~rä2ka, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (BoupptRasbo 1708 (: Skoräkor) osv.) ((†) -er Brahe Œc. 101 (1581; uppl. 1920: Skorecker)).
Ordformer
(-reck- 1581. -rek- 1755—1787. -räck- 1752—1756. -räk- c. 1635 osv.)
Etymologi
[sv. dial. räka, skovel; jfr nor. dial. reka, skovel, isl. reka, skovel, spade; jfr äv. fsax. reko, mnl. reke, fht. rehho, recho (t. rechen), räfsa, kratta; till det verb som föreligger i got. rikan, hopa, samla, mht. rechen, krafsa ihop m. m., o. i RÄKA, v.3 — Jfr -RAKA, sbst.7]
skovel; i ssgrna KAST-, SKO-RÄKA.

 

Spalt R 3785 band 23, 1961

Webbansvarig