| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRÄLSE fräl3se2, n.; best. -et; pl. (föga br.) -en (Bergv. 1: 298 (1679: Bergsfrelsen), LoW (1911)) ((†) -er Bergv. 1: 299 (1679: Bergsfrelserne), Därs. Reg. C 2 a (1736: Bergsfrelserne); = (Bergv. Reg. C 22 (1736: Bergsfrelse))).
1) (†) motsv. FRÄLSA 1: räddning. Det enda, som han ännu hade till sitt frälse, var et litet smickrande hopp till dess svåger, konung Erik af Dannemark. JGHallman Vitt. 18 (c. 1756). Nicander SalOrdspr. 56 (1760).
3) (†) fritt tillstånd, frihet; ofta i uttr. frihet och frälse. (Paulus Helie påstår) ath Luther haffver sina falske mening och skalcheet infördt vnder thz sken at han haffuer före giffuet frijheet frelsze och reformatie. OPetri PEliæ a 2 b (1527). Komma detta kongarike .. ifrå frihet och frelse och till en evigh tienst och trälldom. RA 1: 359 (1544). Verelius 80 (1681).
4) (†) trygghet, lugn; ofta i förb. med fred l. frid [jfr motsv. förb. i fsv.]. Till alles wåres heder, fredh och frelse. Gustaf II Adolf 302 (1627). Bureus KonStyr. A 3 a (1630). — särsk.: förvar, hägn. Jesus är min nådethron. / Jagh gier migh vthi hans frälse, / I hans kärlek, nådh och währ (dvs. försvar). Ps. 1695, 141: 1; jfr Hof Förkl. 51 (1765). KyrkohÅ 1910, s. 206 (1830).
5) (förr) frihet från (i sht stående) utskylder till kronan som medgavs det andliga ståndet (i stort sett bl. till år 1527) och jordägare som gjorde rusttjänst (l. deltog i visst bärgvärks drift, jfr BÄRGSFRÄLSE) l. ägde privilegier som urspr. grundade sig på dylikt åtagande; äv. koll. ss. sammanfattning av dessa förmåner o. privilegier; stundom om mera tillfällig skattefrihet; förr ofta i uttr. frihet och frälse. Andligt frälse, världsligt (l. adligt) frälse (jfr 7, 8), (nästan bl. i fråga om medeltida förh.) det frälse som tillerkändes det andliga ståndet resp. de personer som gjorde rusttjänst. Wij .. haffwe vntt och giffwitt (honom) .. Effuiig frijhett och frelsse pa .. Kakila godz. GR 1: 107 (1523). (Vi) giffue .. (invånarna i Lödöse) tu årss frijhet och frelsse på theris stadz skatt. Därs. 8: 243 (1533). Hafve icke heller fursterne macht och voldh til att gifve någen frelse, skiöld och hielm, uthen then herlighet skal konungen sig sielf hafve förbehållet. RA 2: 15 (1561). Alle frällssismän, och the som frelsse niuta skole gifwa .. (en viss summa) till then nu bewilliade Skepz Vttredningh. RARP 1: 115 (1629). Botin Hem. 2: 88 (1756). Hildebrand Statsförf. 321 (1896). jfr BÄRGS-, RÅ- OCH RÖRS-, SÄTES-FRÄLSE m. fl. — särsk.
a) (numera bl. hist.) i vissa prepositionella uttr.: njuta, behålla, taga o. d. (ngt) i l. under (rätt l. fullt) frälse, njuta, behålla osv. (ngt) med alla de friheter o. förmåner som frälset medför; undan frälse gånga [jfr motsv. uttr. i fsv.], avstå från frälserättigheterna. Att han the godz niuta, bruke, och beholle måå i frälse, så länge han leffuer. GR 1: 2 (1521). Hafver han begärat, at han samma godz under rätt frälsse niuta må. Därs. 23: 355 (1552). HSH 31: 474 (1662). Så har ey Frälseman nu nödigt undan frälse gånga, och ställa sitt godz under Skatt och skuld. Abrahamsson 175 (1726).
6) (†) rusttjänst (ss. grund för frälserättigheter), skyldighet till rusttjänst. BtFinlH 4: 103 (1563). Hafva så mycket godz, at han förmåtte Frälse der med uppehålla. Abrahamsson 170 (1726).
7) (i sht förr) om jord (hemman, gods) vars innehavare åtnjöt den i 5 omnämnda skattefriheten o. med denna sammanhörande privilegier; äv. om frälseskatte l. skattefrälse jord; äv. kollektivt, om all frälsejord i riket. Andligt, världsligt (l. adligt) frälse (jfr 5 o. 8). Thet frelze ær haffuer först varit vnder skatt oc sidhan frelst giffuit. GR 2: 84 (1525). Andeligit Frälse ware Kyrckior, Klärker och Closter. Abrahamsson 15 (1726). — särsk.
a) (†) om enskild frälseegendom. (Baronen) satte sig .. ner / På stora frälset Bondeknipa. Leopold 2: 365 (1801, 1815). jfr BÄRGS-, ODAL-, SKATTE-, UT-FRÄLSE m. fl.
b) kam. ss. beteckning för l. i fråga om jordnatur. The .. blanda frälset medh Skatt och Crono ihop. Gustaf II Adolf 23 (c. 1620). Bönderne begära, att frällse må skee lijka rätt medh crono och skatte i uthskriffningh. RP 7: 138 (1638). De Skattehemman, af hvilka Ridderskapet och Adelen äga frälserätten och räntan, (skola) anses för fullkomligit Frälse, när Frälsemannen förvärfvar sig Skatterättigheten deraf. PrivSvAdel 1723, s. B 2 b. Af de (Trästena säteri) underlydande hemmanen äro 4 3/4 mant. rå och rör, 1 1/2 frälse och 1 skatte. Höjer Sv. 2: 1356 (1880). Af Sveriges hemmantal, som 1895 utgjorde 67,100 mtl, tillhörde 21,320 frälset. 2NF 9: 30 (1908). särsk.
α) (numera bl. hist.) i vissa uttr.: byta l. köpa till frälse, förvärva (jord) som i o. med bytet resp. köpet erhåller frälse natur; ärva i frälse, om frälseman: ärva jord som gm ärvandet antager frälsenatur; sälja under frälse, om kronan: sälja (jord) som i o. med försäljningen erhåller frälse natur. Stiernman Riksd. 3: 1902 (1682). Höjer Sv. 2: 350 (1877). Hemmanet var fordom krono och köptes till frälse 1630 af Herman Wrangel. Därs. 1060 (1879).
β) (förr o. kam.) i vissa benämningar på olika slag av frälsejord l. frälse jordnatur.
α’) allmänt frälse, om det slags frälsejord som var skyldig att utgöra rusttjänst (resp. rusttjänstbevillning) o. som bl. åtnjöt den för frälsejord allmänt gällande friheten från l. lindringen i skatter o. besvär. Bonsdorff Kam. 206 (1833). Hemmanet kommer att i jordeboken upptagas under titel allmänt frälse. PT 1896, nr 204, s. 1.
β’) ypperligt frälse, om den trängre kategori av frälsejord som var mer l. mindre befriad också från de bördor (i regel rusttjänsten) o. utskylder som ålågo allmänt frälse. Rabenius Kam. § 275 (1825).
γ’) yppersta frälse, om sådant ypperligt frälse som utom andra förmåner också åtnjöt frihet från extra rotering. NF 5: 454 (1882).
δ’) utsockne frälse, insockne frälse, i de från Danmark erövrade provinserna: allmänt resp. rå- o. rörsfrälse. Rabenius Kam. § 288 (1825). År 1765 utgjorde Örtofta 3 1/4 mant. säteri, 5 1/3 mant. insockne och 18 1/2 mant. utsockne frälse. Höjer Sv. 2: 676 (1878). jfr INSOCKNE-, UTSOCKNE-FRÄLSE.
ε’) rent (purt) frälse, blandat frälse, om sådant allmänt frälse där jorden o. frälseräntan ägas av samma resp. olika personer. Palmén JurHb. 146 (1859).
Anm. till 7 b. I denna bet. har frälse ofta uppkommit gm ellips o. kan betraktas ss. substantiverat adj. (jfr FRÄLSE, adj. II b).
8) (förr) sammanfattande benämning på de personer som åtnjöto de i 5 omnämnda förmånerna l. privilegierna; det stånd i riket (frälseståndet) som utgjordes av dessa personer; adel. Andligt, världsligt (l. adligt) frälse (jfr 5 o. 7). Ath som wij her fforsamblade våre j vesteras, med menige frelsit aff alth landit. GR 4: 227 (1527). Efter som Cronones Ränte var försvagat af det, at godzen voro hoos det andelige Frälset. Abrahamsson 15 (1726). Adelhären eller frälset .. tjente til häst, i full rustning. JRöding i 1VittAH 1: 139 (1755). Det världsliga frälset eller adelsståndet. LbFolksk. 417 (1892). — jfr LÅG-, VILD-FRÄLSE.
B (numera i sht kam. o. hist.): (7) FRÄLSE-BEFALLNINGSMAN~0102. (förr) förvaltare på frälsegods. VDAkt. 1735, nr 453. Wigström Folkd. 1: 88 (1880). —
(7) -BONDE. (frälse- 1617 osv. frälses- 1548—1727) [fsv. frälsis bonde] (i sht förr)
1) bonde som brukade hemman tillhörande ett frälsegods l. av frälsenatur; ngn gg äv. om nutida arrendator under gammalt frälsegods. GR 19: 174 (1548). Lag-Utskottets Utlåtande .. angående upphäfvande af Ridderskapet och Adelns rätt att göra utpantning hos sina frälsebönder. BtRiksdP 1878, 7: nr 32, s. 1. Östergren (1922).
2) (i fråga om förh. under den äldre Vasatiden) bonde som ägde frälserättighet. Forssell Hist. 1: 102 (cit. fr. 1576). —
(5) -BREV. (frälse- 1764 osv. frälses- 1525—1622) [fsv. frälsis bref] (förr) brev l. dokument varigm frälse förlänades åt ngn. GR 2: 61 (1525). —
(5, 7) -BRUK. (förr) på frälsegrund beläget bruk. PrivSvAdel 1723, s. B 4 b (skrivet ss. två ord). —
(5, 7) -EGENDOM~102 l. ~200. (i sht förr) jfr -HEMMAN. 2RARP 4: 163 (1726). SFS 1893, Bih. nr 7, s. 31. —
(7) -FOGDE. (frälse- 1672 osv. frälses- 1642—1672) (förr) fogde l. förvaltare på frälsegods. BtÅboH I. 10: 92 (1642). DA 1772, nr 29, s. 3. —
(5, 7) -FRIHET~20 l. ~02. (frälse- 1672 osv. frälses- 1636—1772) (i sht förr) sammanfattningen av de friheter o. förmåner som tillkommo frälseståndet l. som äro förknippade med jord av frälse natur; äv. om var särskild av dessa friheter. H: K: M:tt hade lofwat honom frelsses frjhett på hans hustrus Godz. RARP 2: 211 (1636). Lundequist JurHb. 62 (1852). —
(5) -GODS. (frälse- 1532 osv. frälses- 1525—1624) [fsv. frälsis gods] (i sht förr) jfr -HEMMAN. GR 2: 61 (1525). —
(5) -GRUND. (i sht förr) grund l. jord som tillhör frälseegendom l. är av frälse natur. PlacatMineralStrek 1723, s. 3. (Du blir en god adelsman) om du kan hopskrapa dig hederlig frälsegrund och plåcka bästa Glöden under din Gryta. Dalin Arg. 1: nr 41, s. 4 (1733). —
(5, 7) -GÅRD. (frälse- 1712 osv. frälses- 1549—1556) (i sht förr) jfr -HEMMAN. GR 20: 94 (1549). PT 1916, nr 297 A, s. 3. —
(5, 7) -HAMMARE. (frälse- 1649 osv. frälses- 1683) (förr) på frälsegrund belägen stångjärnshammare. PrivBergsbr. 1649, 4: mom. 37. —
(5, 7) -HEMMAN. (frälse- 1660 osv. frälses- 1588—1755) (i sht förr) hemman som åtnjuter frälsefrihet l. som är av frälse jordnatur; äv. i vidsträcktare anv. om varje hemman som utgjorde sin skatt till annan än kronan; motsatt: skatte- l. kronohemman. HFinlKamF 1: 108 (1588). Om en Frällsesmans Enka blef gift med en Bonde, blef ock hennes Frällseshemman därigenom Skatte. Botin Hem. 1: 17 (1755). Fischerström 2: 308 (1780). Vanligen menas .. med frälsehemman endast allmänna frälsehemman, hvilka jämte de s. k. utsocknehemmanen i de eröfrade provinserna genom rusttjenstskyldigheten skilja sig från de förmånligare ställda frälseegendomar, som räknas till ypperligt och yppersta frälse. NF (1882). särsk. i uttr. insockne l. utsockne frälsehemman; jfr FRÄLSE, sbst. 7 b β δ’. Branting Förf. 1: 433 (1827). BtRiksdP 1828—30, IV. 1: nr 180, s. 66. —
-HEMMANS-ÄGARE. kam. Bonde, som är egare af ett frälsehemman, kallas frälsehemmansegare. NF 5: 454 (1882). SFS 1894, nr 17, s. 20. —
(8) -HÄR. (förr) Till frälsehären hörde ej blott de egentliga frälsemännen, utan ock dessas män och tjenare. Reuterdahl SKH III. 1: 421 (1863). —
(5, 7) -JORD. (frälse- c. 1609 osv. frälses- 1536—1642) [fsv. frälsis iorþ] (i sht förr) jord tillhörande frälseegendom; jord (l. jordlott) av frälse natur. Ligger Måns Rams hemman för 113 mark iord som är vnder Frelsis iordh. GR 11: 153 (1536). Skattejord måtte förvandlas till frälsejord, när frälseman eller qvinna var skattebondes arfvinge. HHamilton i VittAH 17: 173 (1839, 1846). PT 1902, nr 59 B, s. 1. —
(8) -KVINNA. (frälse- c. 1630 osv. frälses- 1526—1622) [fsv. frälsis qvinna] (förr) kvinna som hörde till frälseståndet. GR 3: 219 (1526). Tagendes eder och wäl til wara, att icke för myckit oplate eder för the gamble frelses quinnor, efter oss fruchter, at the kunne icke heller myckitt tije. Därs. 14: 361 (1542). Frälsekvinnors gifte med ofrälse. Fahlbeck Ad. 2: 130 (1902). —
(7) -KÖP. (i fråga om ä. förh.) benämning på adelns köp av kronans gods l. räntor under 1600-talet (varvid i förra fallet rent frälse, i senare fallet blandat frälse uppstod). Odhner SvInreH 83 (1865). I bekymmersamma tider hade varken Gustav Adolf eller förmyndarregeringen annan utväg att skaffa pengar än att sälja av kronans gods till frälsemän, s. k. frälseköp. Grimberg SvH 251 (1907). —
(7) -KÖPA. (i fråga om ä. förh.) jfr -KÖP. Gods, som frälseköpts för löner .., hemföllo (under K. XI) till kronan. NF 5: 457 (1882). —
(7) -LANDBO~20 l. ~02. (frälse- c. 1575 osv. frälses- 1532—1617) [fsv. frälsis landboe] (förr) landbo som brukade frälsemans jord, frälsebonde. GR 8: 74 (1532). VittAH 24: 245 (1860, 1864). —
(7) -LANDBONDE~020. (frälse- 1788 osv. frälses- 1526—1560) [fsv. frälsis landbonde] (förr) = -LANDBO. GR 3: 158 (1526). Schybergson FinlH 2: 400 (1889). —
(5, 7) -LOTSHEMMAN~020. (i sht förr) lotshemman av frälse jordnatur. AmirCollCirkul. 8/11 1753, s. B 3 a. —
(7) -LÄGENHET~102, äv. ~200. (i sht förr) lägenhet av frälse jordnatur. Drysell (1728). Landtegendomsnämndens förslag om köp af frälselägenheten Lillsjönäs. PT 1908, nr 250 A, s. 2. —
(7) -LÄNSMAN~20, äv. ~02. (i Skåne, förr) bonde som blivit utsedd bland de på ett frälsegods arbetande hoveriskyldiga att tjänstgöra som inspektorens närmaste man. MeddNordM 1897, s. 77 (1824). Hörlén GSed. 55 (1914). —
-MAN, se d. o. —
(jfr 7 b) -NATUR. (i sht förr) frälse jordnatur. Många Hemman (hava) fordom förlorat sin Skatte- eller Frällse-natur och blifvit Krono. Botin Hem. 2: 16 (1756). 1NJA 1874, s. 620. —
(5, 7) -RANNSAKNING ~020. (i fråga om ä. förh.) rannsakning l. undersökning angående de enskilda frälsemännens fullgörande av rusttjänst l. rätt till sitt frälse l. dyl. Forssell Hist. 1: 132 (1869). —
(7) -REGISTER. (frälse- 1899. frälses- c. 1575) (förr) register över frälsejordar. HFinlKamF 2: 133 (c. 1575). —
(5, 8) -RUSTNING. (†)
(7) -RÄNTA, r. l. f. (i sht förr) av fastighet utgående årlig ränta av ständig natur, vilken uppkommit antingen därigm att kronan till ngn enskild avhändt sig äganderätten till räntan (grundskatten) av viss skattejord (skattefrälseränta) l. ock därigm att ägare av rent frälse avhändt sig sin jordäganderätt med förbehåll om rätt till ränta l., ehuru mera sällan, till annan upplåtit rätt till ränta med bibehållande av jordäganderätten (frälseskatteränta, tidigare ävenledes kallad skattefrälseränta). 2RARP I. 2: 203 (1720). Förslag till lag om aflösning af vissa frälseräntor. BtRiksdP 1912, 9: nr 57, s. 1. —
-RÄNTE-FORDRAN l. -FORDRING. (förr) fordran hos kronan som uppkommit antingen därigm att det uppstått bytesbrist för enskild man, när byte av räntor (l. jord) ägt rum mellan honom o. kronan, l. ock därigm att den enskilde vid reduktion l. skattläggning av bytesgods avstått mera än vad han bort. LAHT 1913, s. 84 (efter handl. fr. 1780). NF 2: 1422 (1878). —
(5, 7) -RÄTT, r. l. m. (frälse- 1618 osv. frälses- 1640) (i sht förr) rätt l. rättighet som grundar sig på gm rusttjänst, börd osv. vunnet frälse l. på innehav av frälsejord. Vinna, åtnjuta, förlora frälserätt. Arfuegodz, som de vnder Frelse rätt besittia. LReg. 116 (1618). Bengt Söffringsson hade .. fått frälserätt på 9 hemman. Hallenberg Hist. 2: 726 (1790). —
(5, 7) -SKATTE, sbst. n. o. adj. (i sht förr)
I. sbst.: frälsehemman som ägaren avyttrat under förbehåll att själv erhålla räntan; äv. om dylikt hemmans jordnatur; jfr KRONOSKATTE. 2RARP 5: 709 (c. 1726). Nu kan skattejord utom börd säljas: är thet kronoskatte; hembiude thet kronan: och thet som frälseskatte är, honom, som frälserätt ther å äger. JB 4: 5 (Lag 1734). Västerberga .. i .. Uppsala län .. omfattar 1/2 mtl frälseskatte och 1 mtl frälse. 2NF 33: 349 (1921).
II. adj.: som är av den i I angivna jordnaturen. Hemman, som har frälseskatte natur. Dalin 1: 501 (1851). Anm. Ss. adj. användes ordet ofta mer l. mindre substantiverat o. kan då med svårighet skiljas från I. —
-SKATTE-HEMMAN. (i sht förr) hemman av frälseskatte natur. PrivSvAdel 1723, s. B 2 a. SFS 1893, Bih. nr 41, s. 20. —
-SKATTE-RÄNTA. (i sht förr) jfr -RÄNTA. Inlösen till statsverket af frälseskatteräntor. BtRiksdP 1887, IV. 1: nr 45, s. 8. —
(5, 7) -SKOG. (förr) skog som tillhörde en frälsegård l. dyl. (Lindberg o.) Johansson Karlskoga 191 (cit. fr. 1673). —
(8) -SLÄKT. (i fråga om ä. förh.) En bergsman af frälseslägt, vid namn Engelbrekt Engelbrektsson. Odhner Lb. 87 (1870). —
(5, 7) -SMIDE. (förr) om det skattefria smidet vid frälsebruk; skattefritt smidesjärn. Lagerbring Hist. 1: 66 (1796). —
(jfr 8) -STÅND. (förr) Nu består Frälse-Ståndet af Grefvar, Friherrar och Adelsmän. Abrahamsson 37 (1726). Detta ömkansvärda högmod, som för en 20 år sedan regerade Skånska Frälse-Ståndet. Björn DygdYngl. 12 (1794). —
(5, 7) -SÄTERI. (i sht förr) gård l. gods varpå frälsemannen själv bodde o. som åtnjöt utsträckt skattefrihet (jfr ypperligt frälse (se FRÄLSE, sbst. 7 b β β’)); senare: gård osv. av dylik jordnatur (även om den icke beboddes av adelsman); jfr KRONO-, SKATTE-SÄTERI. Botin Hem. 2: 142 (1756). Frälsesäteriet Steninge. PT 1919, nr 285 A, s. 3. —
(5) -TJÄNST. (†) tjänst som ålåg frälseman, rusttjänst. AdP 1789, s. 433. Strinnholm Hist. 4: 587 (1852). —
(7) -TORP. (i sht förr) torp under frälsegård l. av frälse jordnatur. VDAkt. 1713, nr 165. PT 1910, nr 65 B, s. 2. —
(7) -TORPARE. (frälse- 1588 osv. frälses- 1595) (förr) jfr -TORP. Thulin Mant. 1: 35 (cit. fr. 1595). —
(7) -UTLAGA~020. (förr) i sht i pl.
1) utlaga som utgjordes till frälsemannen av den som brukade hans jord. Frälseutlagor måge ey ut-exeqveras annorlunda, än at Cronan får sine utlagor först. Abrahamsson 664 (1726).
(5, 7) -VÄRK, n. (förr) järnvärk o. d. som låg på frälse grund. ResolBesvärRA 1680, s. B 4 b. Rinman (1788). —
(jfr 7) -ÄGOR, pl. (frälse- 1527 osv. frälses- 1552) (förr) GR 4: 125 (1527). PrivSvAdel 1723, s. B 3 a. —
C (†): FRÄLSES-, i äldre tid äv. FRÄLSIS-BONDE, -BREV, se B. —
-FOGDE, -FRIHET, -GODS, -GÅRD, -HAMMARE, -HEMMAN, -JORD, -KVINNA, -LANDBO, -LANDBONDE, se B. —
-REGISTER, -TORPARE, -ÄGOR, se B.
Spalt F 1678 band 8, 1926