Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VARPA var3pa2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (BoupptVäxjö 1738 osv.) ((†) -er BoupptVäxjö 1779, BoupptVäxjö 1833).
Ordformer
(förr äv. hv-, w-, -pp-)
Etymologi
[avledn. av VARP, sbst.1, l. VARPA, v.2]
vävn. upprättstående anordning för varpning (se VARPA, v.2) vanl. bestående av två (med fyra stänger sammanhållna) kryss vars mitt genomskärs av en ss. axel tjänande vridbar stång; jfr REV-TRÄ, RÄNN-TRÄ, SKÄR-KRONA 2, SKÄRRA, sbst.3, SKÄR-RAM, VARP-KRONA, VARP-STÄLLNING. OrdnLilleTull. 1658, s. C 1 a. Kättskäringen eller upränningen .. sker med et vanligt redskap som af svenske bönder kallas varpa, men vid fabrikerne Skärra eller Skärkrona. Nyrén KlädFabr. 110 (1783). Varpor kunna inrättas af åtskillig höjd och omkrets, allt efter beskaffenheten af särskilta slags väfnader, för hvilka de äro ämnade. Ekenmark Hb. 5 (1820). Från bobinerna varpas .. ränningen på varporna .. hvilka uppställas mellan golf och tak i ett rum. Sundén AllmogelVg. 61 (1903).

 

Spalt V 451 band 37, 2014

Webbansvarig