Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÄT 4t, förr äv. TÄTT, adj. -are ((†) superl. -est 3SthmTb. 5: 56 (1603), Petreius Beskr. 6: 23 (1615)); n. sg. o. adv. TÄTT tät4.
Ordformer
(tet, adv. c. 1710. tett 1725. tett, n. sg. o. adv. 15411747. tät (th-, tæ-, tää-, -ht, -th) 1603 osv. tät (-ht), n. sg. o. adv. 1639c. 1710. tätt (th-) 15451737, 1839. tätt (th-, tää-), n. sg. o. adv. 1556 osv.)
Etymologi
[fsv. thätter; jfr fd. teht, thææth (d. tæt), nor. tett, fvn. þéttr, mlt., mht. dichte (t. dicht), meng. thiht (eng. tight); till den stam som äv. föreligger i DEJLIG; jfr äv. got. þeihan, frodas, lit. tánkus, tät, ir. co-técim, löpna (om mjölk), técht, frusen, stelnad, sanskr. tanákti, drar samman, kommer att stelna. — Jfr DIKT, adj., TÄTA, v.1, TÄTE, TÄTNA]
1) (i sht i fackspr.) om ämne l. massa l. kropp o. d.: vars beståndsdelar är lagrade l. pressade l. fogade o. d. samman utan (l. med bl. mikroskopiskt små) mellanrum l. håligheter, kompakt; äv. dels: fast l. solid l. massiv, dels: som har hög densitet. Osyrat brödh är täht. Schroderus Comenius 406 (1639). De röde Kulorna i wår Blod äro tätast och fastast. Rosenstein Comp. 199 (1736). Derigenom att vattnet är tätast vid 4°+ att det sedermera ända till fryspunkten utvidgar sig. Ehrenheim Phys. 2: 157 (1822). Majsen och bamburören hafva .. en icke ihålig, d. v. s. en tät stam. LfF 1909, s. 116. Enligt vissa schweiziska undersökningar erhålles tät betong, om 37 viktsprocent av kvantiteten sand + cement ha mindre kornstorlek än 0,5 mm. TT 1927, Allm. s. 144. Då varje trädslag .. har ett visst optimum vid vilket tyngsta och tätaste virket danas. SvSkog 763 (1928). Kvinnor med tät benmassa löper tre gånger högre risk att få bröstcancer än bensköra kvinnor. DN 2 ⁄ 6 1997, s. A5. — jfr SAM-TÄT. — särsk.
a) geol. om mineral l. bergart: som har homogen textur; som i brottet ej uppvisar kornighet; äv.: som är utan porositet; förr äv. om ädelmetall: av hög halt, gedigen. Tu skalt göra twå Cherubim aff tett gull. 2Mos. 25: 18 (Bib. 1541). At genom .. (vallonsmide) bör erhållas det jemnaste, tätaste och bäst werkade stång-jern. Rinman Jernförädl. 40 (1772). Qvartsen är hvit, i brottet nästan tät, endast här och der splittrig, på kanterna half genomskinlig, för blåsröret alldeles osmältlig. Hisinger Ant. 4: 94 (1828). Harkjernet utföll understundom ganska tätt och smidigt, ofta äfven stålartadt, men merendels otätt och slagfullt. Hultin BergshFinl. 6 (1896). Kryptomer, kryptokristallin och afanitisk äro beteckningar för s. k. täta bergarter, i vilka de enskilda beståndsdelarna först med mikroskopets hjälp iakttagas. Ramsay GeolGr. 109 (1909). — jfr BERG-, SLAGG-, STÅL-TÄT.
b) om ost: som saknar pipor (se PIPA, sbst.1 11 e). En del ostar böra vara täta; andra åter måste vara försedda med ihåligheter, som uppkomma genom att gaser utvecklas uti osten. Grotenfelt Mejerih. 139 (1881). Cheddarosten är typen för en tät ost. Bolin VFöda 188 (1933). Den spanska osten manchego är en gulblek, tät ost som blivit allt populärare i Sverige. DN 21 ⁄ 3 2003, s. 34.
c) om luft l. luftburen massa (ss. dimma l. moln l. rök o. d.): tjock (se d. o. 6); om luft l. gas förr äv.: som har hög densitet. UHiärne 2Anl. 234 (1706). Watnet (trycker) Luften mera tilsammans, så at på 6 famnars diup blir Luften i Klockan en resa tätare, än den Luften jag andas uti. Triewald Konst. 7 (1734). Röken stod så tät, att den kunde klyfvas med värjhugg. Heidenstam Karol. 2: 128 (1898). Dimman låg tät kring min morfars knekttorp i Östergötland. Martinson ArméHor. 5 (1942). När jag såg upp mot himlen tänkte jag att det täta täcket av jämngråa moln bara var ett sätt att dölja alla avstånden. Rådström Mån. 238 (1989).
d) (†) om (kropp(sdel) hos) djur l. människa: kompakt l. bastant l. stadig l. fyllig; särsk. i uttr. tät i hullet. Måttligheten .. håller blodet uti ett jemt lopp, och giör en frisk, en tät och starck kropp. Mörk Ad. 2: 147 (1744). Uti den öfversta skogbygden äro kreaturen af mindre storlek än på slättbygden, fast lågbente och rätt täte. Osbeck Lah. 241 (1796). Jag trodde mig få se en Hercules, / .. Med breda skuldror och med täta lemmar. Hagberg Shaksp. 4: 171 (1848). Hon var en småväxt och ganska nätt ung flicka, tät i hullet och med trubbigt godmodig uppsyn. Siwertz Ung 116 (1949).
e) i mer l. mindre bildl. anv.: som inom trånga gränser innehåller l. omfattar en myckenhet av ngt; som präglas av koncentration l. intensitet l. styrka l. kraft o. d. Modren (gick) hän, gaf henne en thät örfil, och sade, tu oartade Diefwulsunge. Weise 384 (1697). Att drägä Hank .. (är en) täfling, som kanske mäst visar en tät och jemn kroppsstyrka. SvLekar(GAAkad.) 1: 19 (1847). Det var en tät och tung tystnad över låglandet, alla tröskverk tego, alla djur sovo. Holmström LändStränd. 2: 2 (1919). Jag vill fortsätta att arbeta med kör i täta svängiga sångshower. TurÅ 1984, s. 282. Det går inte att stanna längre i det där rummet, sorgen står så tät där inne. Pohl o. Gieth Saknar 75 (1992). — särsk.
α) om mörker l. skugga: (nästan) ogenomtränglig, djup. Adlerbeth Buc. 59 (1807). I skogen vill jag verka, / Hur lång än dagen är. / Ty der är ljuflig svalka / Och tät är skuggan der. Gellerstedt 2Dikt. 42 (1881). Det händer ibland att Fredrik söker upp henne och det sker alltid vid midnatt när mörkret är som tätast. Henschen SkuggBrott 212 (2004).
β) om färg: intensiv l. fyllig l. djup. De Geer VSkr. 1: 9 (1839, 1892). Alla färgor blefvo djupare och tätare. Palmblad Nov. 2: 72 (1841). Tät blåröd färg, kryddig doft och smak och kraft (hos vinet) som nog medger lagring. GbgP 3 ⁄ 10 1986, s. 25.
γ) om språk l. litterär stil o. d.: komprimerad l. förtätad; om litterärt verk o. d. äv. närmande sig l. övergående i bet.: stark (se d. o. 6). All berättelse bör wara likasom tät (d. ä. kort, ej uttänjad), stark och liflig. Bergklint MSam. 1: 225 (1781). Hans knappa men täta språk .. skapade ett sug i magen. Axelsson Honungsvarg. 123 (1984). (Romanen) är tät i så måtto att den trots sitt omfång känns som en självklar helhet. SDS 13 ⁄ 3 1990, 1: 4.
δ) i fråga om idrott l. om match o. d.: som präglas av intensiv (o. jämn) kamp l. koncentrerad (o. ihållande) kraft l. styrka. Det blev en tät (ishockey)match mellan Skellefteå och Mora. SvD 1 ⁄ 11 1974, s. 26. I matcher mellan mig och Lendl är det han som har ödet i egna händer. Kan jag få in honom i täta situationer blir han ibland nervös och missar. GbgP 2 ⁄ 6 1987, s. 33.
2) om ngt som består av l. är uppbyggt l. sammansatt av en större l. mindre mängd l. samling mer l. mindre självständiga delar l. enheter (av samma slag): vars (bestånds)delar befinner sig nära l. på endast litet avstånd från varandra; äv. ss. bestämning till ett sbst. i pl. åsyftande flera enheter (se e); äv. närmande sig l. övergående i bet.: som förekommer i stor mängd, riklig, särsk. i uttr. tätt med ngt, gott om l. rikligt med ngt; äv. dels mer l. mindre bildl., dels ss. adv. (se särsk. g). Omkring oss vankade tätt med patruller. Livijn 1: 137 (1817). Såsom regel gäller .. att en tätare befolkning står på en högre grad af kultur än en mindre tät. EkonS 2: 4 (1894). Det börjar bli tätt med helgonbilder, prästrockar och munkkåpor. Bildt Ital. 223 (1896). Radion varnar för en havererad buss i Blekholmstunneln och ovanligt tät trafik på Essingeleden. DN 16 ⁄ 5 1995, s. 12. Tätast mellan datorerna är det på de fristående gymnasieskolorna. GbgP 14 ⁄ 2 2002, s. 10. — jfr BOTTEN-, FOLK-, STJÄRN-, TELEFON-TÄT m. fl. — särsk.
a) om resultatet av en handling (särsk. om ngt tillverkat l. konstruerat): vars (många) delar l. komponenter l. element o. d. sammanförts med litet mellanrum l. inom en liten yta. Gärdesgård bör stängas tät och fast. BB 5: 3 (Lag 1734). (Bonden har) dikat och kördt 9 tunland af utmark. Dikningen är tät. Barchæus LandtHall. 58 (1773). Sömmen blir .. af växlande teknik, dels gles bottensöm, dels tät trädning. Branting PrydnSöm 27 (1910). Mattan är knuten av ett gott material och är mycket tät. Sterner o. Kinch OrientMatt. 115 (1929). En tät och regellös interpunktion med nästan mikroskopiskt små punkter. EnköpTb. XXVIII (1966). — särsk.
α) om tyg l. vävnad o. d.: som har litet mellanrum mellan trådarna; äv. om föremål tillverkat av sådant tyg osv.; äv. mer l. mindre bildl. Spegel GW 124 (1685). Om .. (klistret) är för fett, blir wäl wäfwen tät och wacker; men garnet luggas. Törnsten Linnel. 7 (1787). Gardinen var så tät, att jag ej förmådde se det ringaste genom den. Almqvist Pal. 16 (1838). Alla sådana bomullstyger (anses) för täta, som innehålla högst 23 qwadrat alnar på ett skålpund. SPF 1859, s. 444. Framtidens ridå hängde ännu fördragen, bara ett runt titthål fanns i dess täta väv. Lo-Johansson Förf. 72 (1957).
β) om skrift l. stil: med litet mellanrum mellan raderna l. tecknen. Een aflång book om 111 bladh med tätt styl. Schück VittA 1: 80 (i handl. fr. 1651). Handstilen .. är tät och hopträngd. KKD 8: XV (1913).
b) om ngt växande; särsk. dels om skog l. lövverk l. gräs l. grönska o. d., dels om hår l. fjäderbeklädnad o. d. Een tätter Skogh. Kiöping Resa 93 (1667). (Sveriges) sommar är kort; men derunder är himmelen klarare, jordens grönska tätare och lifligare .. än i södern. Ekelund 1FädH 1: 2 (1829). Simfoglarna kännas .. genom deras täta fjäderbeklädnad på kroppen. Ström SvFogl. 7 (1839). En liten äng med tätt gräs och med sippor. Rydberg Vap. 4 (1891). Håret, brunt och tätt, inmängt med några första grå hårstrån, vittnade om endast vanlig nödig omvårdnad. Stiernstedt Liw. 10 (1925). — jfr BARR-, KORN-, MEDEL-, SNÅR-TÄT m. fl.
c) om samling l. klunga l. skara l. rad o. d.: väl samlad l. hårt l. fast sammanhållen. När thet Turkeske Sendebudet wardt igenom thet Pålniske Lägret ledhsaghat ther hope(n) war tätast, förvndradhe han sigh på thes mykinheet. Bureus Påw. C 1 b (1604). Då äfven gångkläderna kunde säljas från den skuldsatte, så uppropades vid auktionen .. hans helgedagströja, som hade en tät rad silfverknappar. Wigström Folkd. 1: 218 (1880). De olika sovjetinstitutionerna (utgör) den samhällets köttgryta, kring vilken de kommunistiska partimedlemmarna i täta skaror skocka sig. Karlgren BolsjevRyssl. 96 (1925). Det som vid starten var en tät, svårgenomtränglig folkmassa har efter en trekvart blivit en behagligt gles publik. DN 15 ⁄ 6 1997, s. B6.
d) om nederbörd. Nordforss (1805). Ett tätt regn föll från tidiga morgonen. DN 4 ⁄ 10 1994, s. A1.
e) ss. bestämning till ett sbst. i pl. åsyftande flera enheter: som befinner sig på litet avstånd från varandra; äv.: rikligt förekommande. Tiuckhet är en qualitet, som aff köld hafuer sitt ursprång, och hafuer sammantryckte, och täthe delar, såsom en flinta, stål och allahanda metall. Forsius Phys. 60 (1611). Upp under taaket är ett fenster med tätte trägalror före. KKD 5: 256 (1711). Då man .. ser huru snäckorna äro hvarfvis bäddade öfver hvarandra i tätta lager; så (osv.). Brunius Resa 1838 103 (1839). Där hafven .. lemnat rum för täta öflockar. EkonS 1: 45 (1891). Hos Borenius’ skuggade täta lindar ett vackert, vitt boningshus. Siwertz JoDr. 22 (1928).
f) om ngt som föreligger l. befinner sig l. har sin gång o. d. nära intill l. nära inpå l. i nära anslutning (till ngn l. ngt); särsk. (o. i sht) mer l. mindre bildl., i sht om förhållande (se d. o. 5) l. samband o. d. I Samme Tijd wore Engeländar’ne i tätt förbund mäd de Swänske. Columbus Ordesk. 50 (1678; uppl. 1963). (Sverige) väntar sig .. att se alla samfundsklasserne i tätaste samband och jemlik sällhet. HH XXVII. 2: 216 (1810). Småningom sammandrog sig och förminskades denna rysliga cirkel (av vargar), som med allt tätare och tätare periferi närmade sig medelpunkten. Blanche Våln. 564 (1847). I det hopp, att .. (tidskriften) icke raglat öfver gränslinien, i hvars tätaste grannskap hennes väg ligger. VRydberg hos Warburg Rydbg 2: 648 (1886). Dagens amerikanska regering har tätare band med oljeindustrin än någon tidigare. GbgP 7 ⁄ 11 2002, s. 30.
g) ss. adv. VarRerV B 7 a (1579). — särsk.
α) betecknande att ngt l. ngn befinner sig l. att ngt sker l. utförs alldeles i anslutning till l. på kort avstånd från ngt annat l. ngn annan, i sht liktydigt med: nära; särsk. i förb. med prep. l. annat adv. (se särsk. γ’); äv. mer l. mindre bildl. Effter Allmogen .. (är) medh oändelige uthlagor blefwen betungader .. hwilke them så tätt hafwer på halsen .. legat, at the then ena giärden förr icke hafwa uthgiordt, än den andre är straxt upålagt worden. Stiernman Riksd. 513 (1602). (Jag) förblifwer .. i förhöret enfaldeliga tett wid orden och meningarna. Swedberg Cat. d 3 b (1709). (Fregatten) var så tätt kringsluten, att han ej såg någon öppning, genom hvilken han kunde utkomma. Oscar II IV. 1: 144 (1869, 1890). När han gick till en barberare, så lät han klippa håret så tätt som möjligt. Lindström Vindsröjn. 113 (1939). — särsk.
α’) i fråga om att klädesplagg sitter tajt (se d. o. 2) l. kroppsnära, särsk. i förb. med sitta (åt). Hufwan sitter tätt åt ansicktet. Sahlstedt (1773). Han är klädd i en tätt åt kroppen sittande liffärgad drägt. Atterbom 1: 57 (1824). En liten tätt åtsittande klockhatt. SvD(B) 3 ⁄ 6 1923, Bil. s. 6.
β’) i sådana uttr. som följa o. d. tätt efter ngn l. följa ngn tätt (i spåren l. hälarna), följa o. d. strax efter ngn; jfr SPÅR, sbst.3 1 h γ. Effter thesse stöffuare .. så tätt fölia oss på foot, hålla the oss waakna. LPetri Luther Nattw. E 5 b (1558). Ju mindre han frågade efter Äran, ju tätare följde hon honom efter. Lanærus Försök 113 (1788). Carlsson höll sig tätt i spåren efter sin vägvisare. Strindberg Hems. 206 (1887). Han gick ut i korridoren och bort till telefonen. Lilian följde tätt efter honom. Gustaf-Janson ÖvOnd. 25 (1957). Tätt i hälarna på den lokale guiden .. rullar hela eftermiddagen .. (kvinnan) från Kramfors med sin rullator. DN 7 ⁄ 9 1997, s. D8.
γ’) i mer l. mindre fast förb. med rumsbetecknande prep. l. adv.; jfr β’. Emädhan gårdhen så tätt uth medh landzwägen belägen ähr. VDAkt. 1683, nr 59 (1682). Vi voro stationerade dels uti och dels tätt ikring staden. 2MoB 1: 20 (c. 1850). Jag bodde i två .. låga vindsrum tre trappor upp, tätt under det glödgade plåttaket. De Geer Minn. 1: 121 (1892). Då hör han Oskars skrik, tätt bredvid sig, tätt bakom. Johnson Här 118 (1935). Jag höll mig tätt intill Hedvig, vi gick strax bakom Arvid. Tunström Tjuven 164 (1986).
δ’) med anslutning till 3, betecknande att ngt utan mellanrum förenar sig med l. ansluter till ngt annat (o. därmed bidrar till att passage av ngt förhindras); särsk. i förb. med sluta (se SLUTA, v.1 6 b). (Eng.) This Door does not shut close, (sv.) denna dören går icke tätt ihop. Serenius Ddd 4 b (1734). Tätt slutande sotluckor med dubbla lock. Bildmark Entrepr. 120 (1921). Det sämsta förband som kan läggas på ett friskt sår är .. en tätt slutande häfta. Nyström Kir. 1: 198 (1926).
β) i en sammanträngd l. hoptryckt mängd l. anhopning o. dyl. (o. med kort avstånd mellan ingående enheter l. individer); särsk. i förb. med verb av typen ligga l. sitta l. stå. Godt Maijeregn giff, låt dugga tätt neer. Wivallius Dikt. 104 (c. 1642). Ändteligen .. upmuntrade han sitt manskap, at hålla tätt tilsammans och bryta igenom med wärjan i hand. Nordberg C12 1: 499 (1740). EkonS 2: 3 (1894). Ingenstans ligger möbelverkstäderna så tätt som i Tibro. Form 1951, s. 112. Längs hamnens södra sida står de nyuppslagna bodarna tätt. Flygt Verkan 99 (2004).
3) som håller kvar sitt innehåll l. hindrar ngt utanför befintligt att komma in; särsk. dels om farkost (motsatt: läck), dels i uttr. hålla tätt (se HÅLLA, v.1 5 e); äv.: som saknar öppning l. springa; äv. dels om lock l. kork o. d.: som sluter fullständigt till (jfr 2 g α δ’), dels om föremål som utestänger ljus: ogenomskinlig. Effter the äre tw gode och tätte örligskep. G1R 17: 481 (1545). Sidst klädes och giöres (fartygs)Portarne wäl täta med Walmar, och förses med goda Surr-Portband. PH 5: 3448 (1752). Alla Fiske-waror skola läggas i goda och täta Käril. PH 8: 318 (1766). Har man till en byggnad förut uppköpt och efter bestämda mått låtit sönderskära trävirket .. (erhåller man) tätare fönster och dörrar. Rothstein Byggn. 552 (1859). Tät är plåten, då .. de djupa skuggorna äro ogenomskinliga. Roosval Schmidt 23 (1896). En milbotten skall .. vara tät och torr för undvikande av frät och bränder. Bergström Kol. 23 (1922). Lägg de avrunna (vitlöks)klyftorna i en burk med tätt lock. DN 9 ⁄ 2 1995, s. C16. — jfr BAKTERIE-, BI-, DAMM-, GAS-, LAK-, LJUS-, MYGG-, OLJE-, REGN-, RÖK-, SKÖLJ-, SNÖ-, STORM-, STRIL-, STUM-, VATTEN-TÄT m. fl.
4) [utvecklat ur 2] som sker l. inträffar l. förekommer ofta l. med korta intervaller l. slag i slag; som ideligen l. ständigt upprepas; med huvudord i sg. äv.: som omfattar l. utgörs av ofta återkommande l. upprepade enheter l. element, förr särsk. om puls: hög; särsk. ss. adv. (se slutet). På the åår som Mars regerar, måste täthe förfärlighe och skadhelighe thordöner skee, flere än som elies gement. Forsius Phys. 123 (1611). Han undskyllade sig .. med sin ålder och svaghet, at komma til desse täte Herredagar. Dalin Hist. III. 2: 359 (1762). Fältslag och belägringar .. gåfvo Grefve Lewenhaupt täta tillfällen att utmärka sitt mod och skicklighet. 2SAH 2: 256 (1799). Pulsen var vid sjukdomens början .. liten, spänd och mycket tät. TLäk. 1834, s. 8. Genom täta resor till de stora kontinentalstäderna har hon altid hållit sig färdig att antaga de flesta nyheter. Hedberg SvOperasång. 183 (1885). Alltför täta graviditeter öka .. risken för förtidsbörd. Dahlberg SjSamh. 1: 76 (1934). En bra rävhund ska inte vara för snabb och dessutom ha ett tätt, ganska grovt, lugnt skall. JägUppslB 197 (1989). — särsk. ss. adv.: med mycket kort mellanrum i tid, ofta, i ett; särsk. i förstärkande l. pleonastisk anv., särsk. i sådana uttr. som tätt och jämt (se JÄMT, adv.2 slutet d), tätt och ofta (se OFTA I 1 c α), tätt som oftast (se OFTA I 1 c δ), titt och tätt (se TITT, adv. 1 b); äv.: mer l. mindre omedelbart, strax (se d. o. I 3). Der slogho dhe på honom thett täteste de kunne, på rÿggenn och allestädz. 3SthmTb. 5: 56 (1603). Talgoxar .. piper grant och tätt. Broman Glys. 3: 294 (c. 1730). Luftens omskiften, hvilka hos oss tätare än annorstädes infalla. Gustaf III 1: 231 (1778). Då den ena Statshvälfningen tätt aflöste den andra. Ödmann StrFörs. II. 2: 100 (1803). (De) kröpo fram, fastän lappen rodde så tätt han kunde. Berg Sjöf. 84 (1910).
5) om person: som (i visst hänseende) är väl försedd l. som är fri från bekymmer (för materiella ting), välmående; särsk. (o. numera bl.): förmögen, välbärgad, rik på pengar. En girigh Kropp, som sätter vth sin Näät / Fast wijdha, at han kan aff Rijkdom blifwa täät. Palmchron SundhSp. 232 (1642). Sin plicht mot Riket wet en hwar, / Men korsze sig den korszet har, / Så han kan sittia täter. Brenner Dikt. 2: 72 (1719). Then Mannen har ingen ting haft af sig sielf, men har likwäl så skurit sig vp. Han wil nu intet taga så och så många tusende för sin egendom. Han sitter nu täter. Scherping Cober 2: 347 (1737). Holm .. blef snart en af de tätare af Stockholms handtverkare. Blanche Bild. 2: 160 (1864). Pappan har en konfektionsfirma och är tät som fan. Heerberger Dag 97 (1939). (Sångarens) affärsintresse gjorde att han slapp bli blåst och det innebär att han fortfarande är tät. SvD 7 ⁄ 9 1998, s. 27.
Ssgr (i allm. till 2; jfr täte, ssgr): A: TÄT-AXIG. särsk. bot. om säd(esart): som har tätt sittande ax. Lundequist Landtbr. 290 (1845). Det tätaxiga tvåradskornet. BotN 1905, s. 57.
-BEBYGGD, p. adj. (tät- 1890 osv. tätt- 1858 osv.) om ort l. landområde o. d.: som har tät bebyggelse; särsk. (i sht i fackspr.) i uttr. tättbebyggt samhälle; jfr -byggd, -ort. HWasser VSkr. 3: 332 (1858). Avancerade flygningar och fallskärmshopp som sker över eller i omedelbar närhet av tättbebyggda samhällen .. får inte anordnas utan tillstånd av polismyndigheten. SFS 1986, s. 329.
-BEBYGGELSE. abstr. o. (vanl.) konkret. TurÅ 1938, s. 164. För att mark skall få användas till tätbebyggelse förutsättes, att den .. prövats .. lämpad för ändamålet. SFS 1947, s. 673. Dessa vildväxande (bostads)områden voro jämte citybildningsprocessen inom den gamla tätbebyggelsen de mest karakteristiska inslagen i den tidiga industrialismens .. strukturförändringar i stadsbilden. Paulsson SvStad 1–2: 602 (1950).
-BEFOLKAD, p. adj. (tät- 1911 osv. tätt- 1863 osv.) om ort l. landområde o. d.; jfr befolka 3 a α. Det jemförelsevis tättbefolkade Europa. Agardh o. Ljungberg 4: 62 (1863).
-BEVUXEN, p. adj. (tät- 1887 osv. tätt- 1950 osv.) jfr beväxa 1 a o. -vuxen. Efter en mödosam .. (vandring) upp- och nedför raviner och tätbevuxna branta berg kommo vi till stranden av floden. Bovallius CentrAm. 264 (1887).
-BLADIG. (tät- 1843 osv. tätt- 18501888) om växt(del): som har tätt sittande blad. Stjelken ullig, tätbladig, trind. Högberg Fl. 1: 59 (1843).
-BLOMMIG. om växt(art) l. blomställning o. d.: som har tätt sittande blommor. Vinter-Löfkojor .. (kan) indelas i 2:ne klasser, efter blommornas mängd: .. 2:o de med tätblommiga (Engelska Löfkojor). Lundström Trädg. 2: 29 (1831). VäxtLiv 5: 473 (1940; om blomställning).
-BYGD. tätbefolkad bygd. Sveriges tätbygder sammanfalla i stort sett med den öppna, odlade bygden. Ymer 1920, s. 219.
-BYGGD, p. adj. (tät- 1771 osv. tätt- 1741 osv.) särsk.: tätbebyggd. Serenius (1741). Staden (Heidelberg) är lång smal och tätbyggd. Palmstedt Res. 55 (1778).
(3) -DIKTA. tekn. gm diktning (se dikta, v.2) göra (ngt) fullkomligt tätt. Ofta händer, att ett nagelhufvud, som under proftrycket blifvit tätdiktadt, åter börjar läcka. Frykholm Ångm. 95 (1881).
(3) -FÖRTIMRA. (†) förse (fartyg l. båt) med gm (mellanliggande timmer o.) drev tätt fogade spant; i sht i p. pf.; jfr förtimra 2 b o. hel-förtimra. Ångfregatten Terrible .. är i botten tätförtimrad, på så sätt, att spanten sinsemellan äro fästade med dymlingar, och filt inlagd emellan alla fogar. KrigVAH 1847, s. 127. På tätförtimrade fartyg saknas våghål; våghålsrännan tjänar där som vattenledare. 2NF 32: 1268 (1921).
-GRENAD. tätgrenig. SkogsvT 1912, 2: 47.
-GRENIG. om växt(art) o. d.: som har tätt sittande grenar; jfr -grenad. Agardh o. Ljungberg III. 1: 349 (1857). I boträdet sutto inte ungdomarna ofta, men i omnejdens gröna, tätgreniga granar tyckte de om att sitta och meditera. Rosendahl VildfågFj. 83 (1934).
(3) -GÖRA, -ing. (tät- 1853 osv. tätt- 1900) (numera bl. tillf.) göra (ngt) tätt, täta. Fock 1Fys. 180 (1853). Dörren var inte alla gånger så tätgjord. SkogsarbMinn. 58 (1950).
-HÅRIG. (tät- 1844 osv. tätt- 18291879) som har tätt sittande hår, särsk. dels om (kropp o. d. hos) djur, dels om växt; jfr hårig 1 a, b. (Spindel)kroppen vanligtvis tätthårig, nästan luden, dunkelt färgad. VetAH 1829, s. 201. Tät filt hindrar .. mot afkylning .. arktiska och högalpina samt på stepper förekommande växter äro derför täthåriga. Lundström Warming 181 (1882).
(3) -INRÄTTNING. särsk. (†): inrättning (se inrättning, sbst.2 2 b) utgörande tätning i eldvapen; jfr tätnings-inrättning. Palmstierna Artill. 141 (1872). Kanonens inre urborrning, som kallas lopp, är baktill begränsadt af läget för mekanismens tätinrättning. 2UB 9: 649 (1906).
-KAM. (†) om hårkam med (smala) tätt sittande tänder (i sht använd för avlägsnande av huvudlöss). Hwarje morgon omedelbart efter uppstigandet måste .. tänderna och naglarne rengöras samt håret kammas, äfwen med tätkam. LfF 1878, s. 120. Olsson Nye 35 (1947).
-KLIPPT, p. adj. (tät- 1901 osv. tätt- 1887 osv.) särsk. dels om hår l. mustasch o. d.: kortklippt, dels om gräs(matta) l. buske o. d.: klippt nära marken resp. (busk)stammen. En blek ung man med mörkt, tättklippt hår. Benedictsson FruM 28 (1887). Amatörerna fick många välmenta råd under .. promenaden runt Barsebäcks tätklippta gräs där fairway nästan är som greener. GbgP 2 ⁄ 8 2001, s. 24.
-KNOLLRIG. (tillf.) om hår: vars lockar sitter tätt l. tätt intill hårbotten; jfr knollrig 1. Midt i fruntimmersveckan kom en af de unga männen i en ekstock öfver sundet, fullständigt klädd, med en butikmössa på sitt tätknollriga hår. Hallström El. 288 (1906).
-KNUTEN, p. adj. (tät- 1846 osv. tätt- 1929 osv.) i sht om matta: som har l. består av tätt sittande knutar; äv. mer l. mindre bildl., o. i denna anv. äv. om person: väl sammanhållen, stadig, satt (jfr knyta, v. 10 b). För öfrigt låg i hela Stormboms resliga och tätknutna växt .. något, som .. befallde aktning. Carlén Ensl. 1: 193 (1846). Den tättknutna Sennamattan lägger man så, att den ej dagligen blir trampad. Sterner o. Kinch OrientMatt. 18 (1929). Man bytte (i det lilla samhället) tjänster, varor och samtalsämnen i ett tätknutet nätverk. Gaunt o. Löfgren MytSv. 29 (1984).
(1, 2) -KORNIG. som består av tätt liggande l. sittande korn; i sht förr särsk. om mineral l. bergart: som i brottet ej uppvisar kornighet, tät (se tät, adj. 1 a). Marmo Palambino är hvit, tätkornig och intet skimrig, eller crystallinisk. Rinman 2: 100 (1789). De mest tätkorniga hvetesorterna. Eriksson Sädesrost 62 (1896).
(3) -LIST. tätningslist. ArbB 130 (1887). Fönster göras täta medelst tätlister av ylle. HantvB I. 6: 233 (1938).
-LÖVAD, p. adj. (tät- 1898 osv. tätt- 1891 osv.) (numera bl. tillf.) särsk. om träd. Mången har säkert märkt, att säden visar benägenhet att ”lägga sig” under tättlöfvade träd, hvilka stå i åkrarnes närhet. MosskT 1891, s. 225.
-MASKAD. (†) tätmaskig. Möller (1807). SkogsvT 1911, 1: 431.
-MASKIG. om nät o. d.: finmaskig; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -maskad. FörhLäkS 1861, s. 90. (Skötarna) utgöras av .. tätmaskiga nät. Hembygden(Hfors) 1910, s. 238. Ska miljön bli bättre .. krävs en tätmaskig men dyr kollektivtrafik. GT 9 ⁄ 1 2004, s. 2.
(3) -MEDEL. tätningsmedel; förr särsk. i fråga om eldvapen. Då krutladdningen är innesluten i en metallhylsa, som är förenad med projektilens bakre del .. utgör hylsan tätmedlet. 2UB 9: 650 (1906). Några av skriftresterna har brukats som tätmedel på botten av lerkrukor och flätkorgar. Gyllensten KainMem. 70 (1963).
-NAGGAD, p. adj. (tillf.) som har l. uppvisar tätt med hål l. hack l. fördjupningar o. d. En liten mager .. (figur) med ett blekt, magert ansikte, tätnaggadt af koppärr. Knöppel SvRidd. 154 (1912).
-ORT. ort l. område med sammanhållen bebyggelse o. talrik befolkning (jfr -samhälle); särsk. (i fackspr.): område med minst 200 invånare o. med högst 200 meters avstånd mellan husen. Ymer 1938, s. 245. Icke endast i de gamla städerna växte stadsdelar av helt ny karaktär fram. Överallt på landsbygden uppstodo tätorter i form av industri- eller stationssamhällen. Paulsson SvStad 1–2: 435 (1950). För att räknas som tätort skall i Sverige en bebyggelsesamling omfatta minst 200 människor. HT 1975, s. 472. jfr stor-tätort.
Ssgr: tätorts-bebyggelse. Ymer 1942, 3–4: 259.
-befolkning. Ymer 1938, s. 252.
-bildning. abstr. o. konkret. SvGeogrÅb. 1944, s. 238. De arbetandes bostäder .. (behöver) inte förläggas intill ekonomibyggnaderna utan kunna med större fördel ligga i tätortsbildningar i närheten. Form 1948, s. 94.
-miljö. jfr miljö 4. Ymer 1962, s. 254.
-nära. som befinner sig l. finns l. bedrivs l. sker o. d. nära tätort. GbgP 13 ⁄ 6 1975, s. 12.
-område. jfr -orts-region. Sådana tätortsområden som Storstockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. SvD(A) 29 ⁄ 9 1963, s. 29.
-region. region som omfattar l. utgörs av tätort l. tätorter; jfr -orts-område. SvD(A) 20 ⁄ 11 1965, s. 10.
-tillväxt. Några fakta rörande landsbygdsavfolkningen och tätortstillväxten. Globen 1944, s. 13.
-trafik. Agvald Körtekn. 47 (1957).
-PACKAD, p. adj. (tät- 1865 osv. tätt- 1895 osv.) jfr packa, v.1 5 a. Jag ser .. en tätpackad menniskomassa i den mörka atmosferen. Carlén Skuggsp. 2: 6 (1865).
(1, 2) -PACKNING. (i sht i fackspr.) tät packning (se d. o. 1), särsk. konkretare, om förhållandet att ngt packa(t)s tätt; äv. om egenskapen att vara tätt sammanpackad (jfr packning 3). TT 1931, Bergsv. s. 25. Utnyttja tätpackning. Med Fullspace tätpackningssystem kan Ni spara upp till 45 % av utrymmet i jämförelse med traditionell hyllinredning. SvD 18 ⁄ 1 1973, s. 17.
-PINNAD. särsk. om räfsa l. kam o. d.: som har tätt sittande pinnar (se pinne 1 a ϑ); jfr -pinnig. VetAH 1770, s. 342. För ärtskörd finns .. särskilda tätpinnade släpräfsor. Sonesson BöndB 116 (1955).
-PINNIG. (tillf.) särsk. om kam: tätpinnad; jfr pinnig 3. Tenow Solidar 2: 185 (1906).
-PRICKIG. som är försedd med tätt sittande prickar. Åkerkartans kvadrater ligga tätt och kartan har ett tätprickigt utseende. SvGeolU Ba 10: 44 (1913).
-RANDIG. som har tätt sittande ränder. Rock af tätrandigt taft med ljus botten. Portf. 1850, s. 288.
(3) -RING. tekn. tätningsring; förr särsk. om ring (av stål l. koppar) hos rekylerande eldvapen med uppgift att hindra krutgasen att pressas ut mellan eldrör och bakladdningsmekanism (jfr -medel). KrigVAT 1844, s. 4. Styrstavarna (i kärnkraftsreaktorn) hade tidigare inte fungerat som de skulle, eftersom ett par tätringar kärvat. DN 1 ⁄ 3 1993, s. A10.
-SAMHÄLLE~020. (numera bl. tillf.) tätort. Värre är att tätsamhällena börjat ligga varandra så nära, att konkurrens om vattentillgångarna börjat uppstå. GHT 16 ⁄ 4 1947, s. 8. SAOL (1973).
(1) -SINTRAD, p. adj. (i fackspr.) som gm sintring vid hög temperatur erhållit minskad porositet o. högre densitet. Karlskrona Porslinsfabrik arbetar med en fältspatmassa .. (den är) tätsintrad, vilket innebär att den är hållbar för slag och stötar och att oglaserade partier inte suger åt sig fuktighet. Form 1954, s. 203.
(3) -SKIKT. (i fackspr.) skikt (se d. o. 3) l. lager för tätning av ngt, i sht i fråga om väg- l. takbeläggning. (Väg)Beläggningen uppbygges av större stenar i ”bottenlagret”, mindre stenar i ”mellanlagret” och ännu mindre stenar i ”slitlagret” (tätskiktet). TT 1932, V. s. 108.
-SKOG. (numera bl. tillf.) om skog bestående av (många o.) tätt stående träd. (Tjädrar) som om sommaren bebo berg och fjällsidor, nedflytta ofta i dalarna och tätskogarna om vintren. Nilsson Fauna II. 2: 51 (1858).
-SKRIVEN, p. adj. (tät- 1936 osv. tätt- 1838 osv.) om brev l. ark l. sida o. d.: som har litet mellanrum mellan raderna (l. tecknen); jfr tätt-tryckt. I förrgår fick jag ett långt tättskrifvet bref från Blanken. Topelius Dagb. 3: 363 (1838).
(1) -SKUGGIG. (tillf.) som kännetecknas l. utmärks av tät skugga. Phosph. 1812, s. 25.
-SLAGEN, p. adj. (tät- 1862 osv. tätt- 1975) som framställts gm att ingående material l. beståndsdelar o. d. gm (upprepade) slag tryckts l. fogats l. pressats tätt samman. Knappnålar med .. noggrannt förfärdigade hufvuden kallas tätslagna. Eneberg Karmarsch 2: 678 (1862). Hemslöjden har visat sig vara lika tålig som en tätslagen trasmatta. Form 2000, nr 3, s. 100.
-SLUTANDE, se B. —
-SLUTEN, p. adj. (tät- 1851 osv. tätt- 1836 osv.)
1) till 2; jfr sluten 13; särsk. om skog l. skogsbestånd (jfr sluten 13 d). Ifrån början hafva Kyrassiererne satt mycket värde på en tätt-sluten ställning. KrigVAT 1836, s. 303. En väl hållen kakaoskog påminner om en tätsluten bokskog vid högsommartid. Nordlund Orm. 131 (1925).
2) till 3; jfr sluten 4. De .. tättslutna vefkernorna med liggande vingar .. äro ännu sämre än en vanlig stötkerna. Grotenfelt Mjölkh. 29 (1886).
(3) -SPONT. (i fackspr.) om spontvägg. TT 1899, Byggn. s. 24. Med en ett och ett halvt tons hejare slår de i en tätspont, en sorts stålplankor som bildar ett vattentätt ”staket”, tre meter ner i den gamla hamnbottnen. GbgP 19 ⁄ 3 1991, s. 27.
-STRÅIG. (numera bl. tillf.) som har tätt sittande strån. UtsädT 1896, s. 201 (om vårvete).
-STÅENDE, -STÄLLD, se B. —
-STÄLLNING, sbst.1 (sbst.2 se tätta, sbst. ssg). (tät- 1939 osv. tätt- 1900) (numera bl. tillf.) förhållandet att stå l. vara ställda tätt. (Han) anser alpina växter ega .. skydd mot för stark transpiration genom tufbildning, tättställning av bladen, slem etc. BotN 1900, s. 177.
-TRYCKT, se B. —
-ULLIG. som har tät ull. Om jag .. har en tacka, som är tunnullig, så parar jag henne med en tät-ullig bagge. QLm. 2: 28 (1833).
-VECKA. (tät- 1907 osv. tätt- 1899) åstadkomma täta veck på (ngt); i sht i p. pf. SDS 1899, nr 562, s. 3. Bruket att tätvecka .. ytterkjolen samt att bära smala förkläden .. leder sina anor från tiden omkr. 1600. 2NF 8: 745 (1907). Spegel med ram av mässing med pålödd, tvinnad ten i tätveckad slinga. Swedberg o. Larsson Heminr. 126 (1947).
-VUXEN, p. adj. (tät- 1833 osv. tätt- 1887 osv.) som inrymmer l. omfattar l. innehåller tätt växande enheter l. beståndsdelar o. d. (jfr -växt); äv.: tätbevuxen; särsk. (skogsv.) om träd l. träslag l. virke o. d.: som har litet avstånd mellan årsringarna. Den oröjda och tätvuxna stranden. Almqvist Herm. 84 (1833). Några tufvor med tätvuxet kråkbärsris. Berg Sjöf. 147 (1910). Han finner det alltför arbetsamt att rengöra gamla fönsterbågar, så han har börjat kopiera dem i nytt, tätvuxet trä. DN 19 ⁄ 9 1987, s. 32.
-VÄVD, p. adj. (tät- 1860 osv. tätt- 1956 osv.) i fråga om tyg l. vävnad o. d. Schalarna hafva en handsbred tätväfd kant och knutna franser. NJournD 1860, s. 93.
-VÄXANDE, se B. —
-VÄXT, p. adj. (tät- 1847 osv. tätt- 1857) särsk. om skog: tätvuxen. Den tätvexta tropiska skogen. Wetterbergh Penning. 225 (1847).
(3) -YTA. (i sht i fackspr.) yta med tätande funktion. TT 1879, s. 90.
B (till 2 g): TÄTT-BEBYGGD, -BEFOLKAD, -BEVUXEN, -BLADIG, -BYGGD, -GÖRA, -HÅRIG, se A. —
-INVID104 l. 4~01, prep. (äv. (o. numera vanl.) skrivet ss. två ord) mycket nära invid l. intill (ngt l. ngn). En smal, rankig trappa, hvilken ledde till andra våningen, och slutade tättinvid en låg dörr. Carlén Repr. 6 (1839).
-KLIPPT, -KNUTEN, se A. —
-LIGGANDE, p. adj. som ligger tätt, vanl. med pluralt huvudord. (Från Stockholm) var en gen, af tättliggande öar utvisad segelled öfver till Östersjöns ostkuster. Sthm 3: 2 (1897).
-LÖVAD, -PACKAD, se A. —
-SITTANDE, p. adj. om klädesplagg l. huvudbonad l. skodon o. d.: tätt åtsittande; äv. med pluralt huvudord: som sitter l. befinner sig tätt intill l. invid varandra. Marklin Illiger 59 (1818). Under overallen hade han en tättsittande heltrikå. IdrBl. 1935, nr 107, s. 4. Hans tättsittande små ögon blev allt rödare. Pleijel Fungi 72 (1993).
-SKRIVEN, -SLAGEN, se A. —
(2 g α δ’) -SLUTANDE, p. adj. (tät- 1938 osv. tätt- 1839 osv.) jfr sluta, v.1 V 1 b. En fullkomligt tättslutande metallkran. Åkerman Stångj. 128 (1839). Ingredienserna blandas ordentligt och förvaras absolut fuktfritt i en flaska med tättslutande kork eller propp. Holm AlltFläck. 47 (1946).
-SLUTEN, se A. —
-STÅENDE, p. adj. (tät- 1860 osv. tätt- 1847 osv.) med pluralt huvudord: som står l. befinner sig tätt intill l. invid varandra. Varglo .. Kroppen beströdd med smärre .. bruna eller svartaktiga fläckar, samt långs åt ryggen tecknad med två tättstående svarta streck. Nilsson Fauna 1: 126 (1847).
-STÄLLD, p. adj. (tät- 18761964. tätt- 1896 osv.) med pluralt huvudord: som ställts l. placerats l. anordnats tätt intill l. invid varandra. En för hanblommor ansedd samling oskaftade tätställda fjäll. NF 1: 842 (1876).
-STÄLLNING, se A. —
-TRYCKT, p. adj. (tät- 1921 (vid avstavning) osv. tätt- 1998 osv. tättryckt 1852 osv.) om spalt l. sida l. bok o. d.: som har litet mellanrum mellan raderna (l. tecknen); jfr tät-skriven. Oaktadt boken .. blifvit till arktalet drygare, så att den nu omfattar öfver 500 tät-tryckta sidor, säljes den dock till billigare pris än någon annan Lagboksedition. SvT 1852, nr 193, s. 4.
-VECKA, -VUXEN, -VÄVD, se A. —
-VÄXANDE, p. adj. (tät- 1806 osv. tätt- 1938 osv.) om växt l. träd o. d.: tätt förgrenad l. försedd med rikt bladverk; äv.: som bildar tätt bestånd. Retzius FlOec. 53 (1806). Årorna ha famlat sönder den motsträviga tättväxande säven och den flaggande bladvassen. Martinson Midsomm. 41 (1938). Bergianska erbjuder .. intill fatet med kardemummakärnor en tätväxande kardemummaplanta. DN 6 ⁄ 12 1998, s. C5.
-VÄXT, se A.
Avledn.: TÄTHET, r. l. f.
1) till 1: förhållandet l. tillståndet l. egenskapen att vara tät; äv. bildl. Linc. Bbbb 2 a (1640). För att .. undvika de äldre benämningarne (kvantitet o. intensitet) .. så torde orden massa och täthet icke vara olämpliga namn för de egenskaper hos strömmen man vill utmärka. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 81. Ett träds täthet beror i allmänhet på dess långsamma växt, emedan fibrerna då komma att ligga närmare hvarandra och hafva mera trämassa. Rothstein Byggn. 16 (1856). Så snart .. (pappersmassan) ernått önsklig täthet, trycker man henne i formar. AHB 119: 23 (1884). (Sångerskans) förhållandevis ljusa mezzo har täthet och strålkraft. GbgP 20 ⁄ 9 1988, s. 4. jfr laddnings-, ljus-, medel-, o-, ström-täthet m. fl. särsk.
a) densitet. Triewald Konst. 11 (1734). Ju mera materie eller massa, som finnes inom en viss bestämd volym; och ju mindre volym en viss mängd materie intager, desto större täthet säges kroppen hafva. Fock 1Fys. 29 (1853). (Volymen) är minst vid 4°. Vattnet har då sin största täthet. Bergholm Fys. 2: 13 (1953). jfr gas-täthet.
b) till 1 a; i fråga om mineral; förr äv. i fråga om ädelmetall: renhet, gedigenhet. (Sv.) Guldets täthet .. (lat.) Auri soliditas. Sahlstedt (1773). Den s. k. litografiska stenen .. (har) stor täthet, finkornighet och homogenitet. 2UB 10: 311 (1907).
2) till 2: förhållandet l. egenskapen att vara tät; särsk. i fråga om befolkningsförhållanden. Lind (1749). (Kolfältet har) betytt mycket för järnvägsnätets utsträckande med full täthet över de forna höggräsprärierna väster om Mississippi. SvGeogrÅb. 1929, s. 207. Runt Palermo .. når den spridda befolkningen en täthet av över 100 invånare pr km2. Ymer 1950, s. 276. jfr befolknings-, boende-, folk-, o-, revir-, skrot-täthet m. fl. särsk.
a) till 2 a α. Sahlstedt (1773). Med en vävnads täthet menas vanligen antalet trådar på en viss längdenhet. Kjellstrand TextVaruk. 64 (1940).
b) till 2 b. Sahlstedt (1773). Gräset har en täthet, en färg, som gör godt i ögat att se på. Geijer Minn. 27 (1809). Axbesättningens täthet står i samband med halmens styfhet. LB 2: 129 (1900). jfr ax-täthet.
3) (numera bl. tillf.) till 3: egenskapen l. förmågan l. förhållandet att hålla tätt. Til at wara så mycket säkrare om tätheten (i dockdämningen) .. så pumpas watnet uth allenast til den delen som är emellan bägge dammerne. Polhem Invent. 34 (1729). Enkel- eller dubbelväfd (brand)slang af hampa e. d., som .. försetts med gummiinlägg för att ernå en större täthet. 2NF 3: 1494 (1905). jfr o-, röntgen-täthet.
4) (numera bl. tillf.) till 4, om regelbundet upprepande av företeelse l. handling; äv. pregnant, om ideligt upprepande osv. Pulsen förlorar sin täthet; diarrhéen minskas och upphör till och med helt och hållet. Hygiea 1841, s. 16. Besökens täthet. Dalin (1855).
Ssgr: täthets-förändring. särsk. till täthet 1. Hvarje luftlager blifver .. (vid ljudvågor) underkastadt oupphörliga täthetsförändringar. Fock 1Fys. 244 (1853).
-grad. grad (se grad, sbst.1 2) av täthet. a) till täthet 1. Ehrenheim Phys. 1: 265 (1822). b) till täthet 2. En regulator .. som bestämmer antalet af inslagstrådar på en gifven längd af det tyg som skall väfvas, hvilket .. kan erhållas af den täthetsgrad man åstundar. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 43.
-maximum. särsk. till täthet 1 a. (Becquerel försöker) bevisa, att man till förklarande af vattnets täthetsmaximum ovillkorligen måste antaga andra repulsiva krafter än blott värmets. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 184344, s. 1.
-prov. till täthet 3. Vattentätt däck och vattentät trumma underkastas täthetsprov genom påsprutning av vatten medelst slang. SFS 1914, s. 1727.
-siffra. (numera bl. tillf.) till täthet 2; jfr siffra, sbst. 6. Af fastlandssocknarna förete de på upplandssidan .. en täthetssiffra som i allmänhet något öfverstiger medeltalet (21) för hela Stockholms län. Sthm 3: 325 (1897).
TÄTTELIGEN, adv. (†) till 4: ofta, allt emellanåt. Såsom uthj sådane turbis bellicis tätteligen hända kan. OxBr. 1: 332 (1626). Lovén Folkl. 136 (1847).

 

Spalt T 3674 band 36, 2010

Webbansvarig