Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TITT tit4, adv. Anm. I enstaka gram. o. lexikografiska arbeten förekommer komp.- o. superl.-formerna tidare resp. tidast. Tiällmann Gr. 226 (1696). Sundén (1891).
Ordformer
(tidh 1703. tiidt (-ij-, -t, -tt, -tth) 1524c. 1700. tit 1540. titt (-j-, -dht, -dt(t), -th) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. tit, sv. dial. titt; motsv. fd., d. tit, tidt, nor. nn. tidt, titt; till TID, adj.]
1) (utom i b numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ofta. Arvidi A 6 a (1651). En sten som flyttias tidt, gror måszan aldrig på. Kolmodin QvSp. 1: 341 (1732). Drottning Bera satt tidt uppe långt ut på qvällarna. Säve Yngl. 25 (1854). Tidt och smått fyller säcken brådt. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det kom en främmande man till dalen, / han mötte Elin i skogen tidt. Fröding 1: 56 (1891). Östergren (1957). — särsk.
a) i uttr. l. lika titt (som), så ofta (som), varje gång (som), närhelst. Spegel GW 36 (1685). Jesu hielp segra, så tidt thet behöfwes. Lybecker 135 (c. 1715). Han ligger då ute hvar eviga en dag så tidt han hinner. De Geer Hjertkl. 108 (1841). Di .. byter om arrendatorer lika titt, som di byter om skjorter. Göth Bergb. 141 (1929).
b) (numera föga br.) pleonastiskt l. förstärkande i förb. med mer l. mindre liktydigt ord; särsk. dels i förb. med ofta, se OFTA I 1 c α, dels (fullt br.) i uttr. titt och tätt, titt som tätt, ideligen. G1R 1: 274 (1524). Konungen sadhe tijdt och trådt, / At Lampen hafwer migh förrådt. Forsius Fosz 247 (1621). Tidt och tätt gick den enkla mekanismen (i brädsågen) sönder och måste lagas. Hofberg Skogsbyggarl. 20 (1881). Det går tåg titt tätt åt det där hållet. Hammenhög EoA 213 (1930). För att bli bra måste man träna hårt, då kan man inte stå och vila i solen eller stanna titt som tätt för att dricka och hämta andan. DN 17 ⁄ 1 1994, s. D1.
2) (†) tidigt (se TIDIG, adj.1 4); särsk. i uttr. titt och sent o. d., jämt o. ständigt, från morgon till kväll (jfr TIDA, adv. 2 slutet). At en wälmeenand Faar som tidtt ha’r sammanlagdt, / Of-myckit gods ock gull, i förråd åt sitt Barn (osv.). Columbus (SVS) 1: 123 (1676). Just midnattstid, så pass mot klockan ett, / Så tidt att ingen tupp än halsen böjt att gala. Bellman SkrNS 1: 167 (c. 1770). Jag skall föra er talan, som jag lofvat; sent och tidt är det min enda tanke. Hallström BCap. 70 (1900).
3) (†) vid lämpligt l. lägligt tillfälle; anträffat bl. ss. senare led i ssgn O-TITT.

 

Spalt T 1635 band 34, 2005

Webbansvarig