Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÄNDA tän3da2, v. -er, tände, tänt, tänd. (pr. sg. pass. -es BOlavi 94 b (1578), Delblanc Nattresa 35 (1967); -s Bellman (BellmS) 1: 38 (c. 1768, 1790) osv. — sup. tändat Odel Sincl. 78 (1739; Hörnstr. uppl.); tänt (-e-, -dt) Luth Astr. 42 (1584) osv.). vbalsbst. -AN (†, i ssgn NY-TÄNDAN, Spole Alm. 1685, Progn. s. 2, Spole Alm. 1687, s. B 2 a), -ANDE, -ELSE (†, UHiärne Underr. 7 (1702: vptändelser), Lind (1749)), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(tend- 15261749. tenn- 1685. tänd- (-æ-) c. 1600 osv. tänn- c. 16701949 (: tännspetorna))
Etymologi
[fsv. tända, tändas; jfr d. tænde, nor. bm. tenne, fvn. tenda, got. tandjan, fht. enzenden, feng. ontendan; i avljudsförh. till got. tundnan, bli upptänd, vartill sannol. äv. fht. zunden, zuntan (t. zünden). — Jfr SILVER-TÅNN, TUNDER, TÄNDE]
1) få (ngt) att börja brinna, antända; särsk. med avs. på eld o. d.; äv.: få (elektrisk apparat o. d.) att avge energi (se b o. c); äv. intr.: fatta eld, börja brinna; äv. opers. I tenden .. ingen eeld vppå mitt Altare. Mal. 1: 10 (Bib. 1541). Tänk, om det är östan, så kan det tända i Glasbruket. Schröderheim Fjäsk. 55 (1791). Eld tände, men blef genast släckt. HA 6: 75 (1808). Tändningen verkställes intill brandgatan .. samt börjas på den sida af hygget, hvarest största fara för eldens spridning föreligger. SkogsvT 1907, s. 250. Förnimmes en lukt av lysgas i ett rum, bör man ej där tända en tändsticka. Bolin VFöda 38 (1933). För att .. (spånorna) skulle tända, blåste hon på glöden. Kulturen 1948, s. 28. — jfr LÄTT-, NYSS-, O-, SNAR-TÄND o. IN-, NY-, PÅ-TÄNDA o. SNABB-TÄNDANDE samt ELD-, SJÄLV-TÄNDNING m. fl. — särsk.
a) i vissa anv.
α) i sådana uttr. som tända eld (förr äv. elden) (förr äv. i) ngt (jfr ELD 1 c β), antända ngt, sätta eld på ngt; förr äv. i uttr. tända eld i näver, göra upp eld med näver. G1R 8: 264 (1533). Bönderne .. tända eld i näver. Bureus Suml. 72 (c. 1600). Per Michilsson i Wargegården wid koperberget haffuer tendt elden på en gårdh. Rudbeckius Dagb. 237 (1623). Så sent som för två veckor sedan försökte okända gärningsmän .. tända eld på klubbhuset. Sydsv. 14 ⁄ 9 2009, s. C2.
β) (numera mindre br.) med avs. på ngt brännbart som inte primärt är avsett att brännas upp; äv. med sakligt subj. (ss. blixt l. eld o. d.). Adlerbeth Æn. 7 (1804). Ryktet berättade, det denne haft i uppdrag att tända staden. Fryxell Ber. 7: 71 (1838). Om aftonen spökade det på Trollhättorna och en vådeld tände Kristians stuga. Strindberg SvÖ 1: 171 (1882). Se, se! I fjärran brinner det. Blixten har tänt ett träd i dsjungeln. Ossiannilsson Tigerh. 89 (1908).
γ) refl. l. i pass. övergående i dep. (jfr b): fatta eld l. börja brinna. Aff Gnijstror små en Eeld, fast stoor sigh offta tänder, / Then icke släckias kan. Palmchron SundhSp. 203 (1642). Elden tändes först öfwerst i Tornet. VDAkt. 1684, nr 108. Då kolen en gång wäl tändt sig, slokna de icke. Wallner Kol. 30 (1746). Denna metall tändes och brann så väl i atmosferiska luften som i syrgas. Lyceum 2: 136 (1811). Snart tänder sig gasen. Bolin KemVerkst. 64 (1942).
δ) med avs. på rökverk: få att börja glöda (o. förbrännas); stundom med inbegrepp av bet.: röka. Därföre jag .. / .. med wördliga mine mitt rökwärk gladliga tänder / För dig, wärdige Printz. Frese VerldslD N 1 a (1715, 1726). Lille Bickoff tände cigarrett på cigarrett. Martinson BakSvenskv. 166 (1944). Då så, sa Reinhart och tände pipan. Nesser FallG 200 (2003).
b) med särskild tanke på eld ss. ljuskälla: få (ljus l. lykta o. d.) att brinna (o. utstråla ljus); äv.: få (elektrisk lampa o. d.) att avge ljus; äv. abs.; äv. opers., i sht i p. pf.; äv. refl. l. i pass. övergående i dep. (jfr a γ): börja lysa; äv. bildl. i uttr. (stå l. sitta) (så)som ett tänt ljus l. tända ljus (se LJUS, sbst. 4 c δ β’). Tänd ljuset! Klockan fyra tänds belysningen på torget. Lampan tänder sig vid rörelse. Ey tender man .. liws och säter thet vnder ena skeppo. Mat. 5: 15 (NT 1526). Ty, som man redan hört, är hvarken månen upgången eller lycktorne tända. Kellgren (SVS) 5: 296 (1790). Det var tänt i kiosken. Sjödin StHjärt. 91 (1911). Då ljuset tändes (efter föreställningen) var hon fullständigt lugn. Bergman JoH 206 (1926). Laura hade ännu inte tänt, ty hon älskade halvdagern. Trenter Spring. 60 (1958). Det var i juni och jag kunde läsa utan att tända lampan. Söderström Linan 64 (1983). — jfr IN-TÄNDA o. SNABB-TÄNDANDE samt LJUS-TÄNT.
c) gm antändning sätta igång l. starta (ngt); (gm tändande gnista o. d.) få (ngt) att börja avge värme l. (elektrisk) energi o. d.; särsk.: sätta igång l. slå på (elektrisk apparat o. d.); om motor äv. intr.: starta (se β). Den elektriska grillen är lätt att tända. (Det befanns) at .. Electriciteten tändes i en hast, på den fläcken som Focus (från ljusstråle) värmer. VetAH 1768, s. 24. Efter slutad stybbning är milan färdig att tändas. Svedelius Koln. 52 (1872). Det kan börja i dagningen när vi tändt våra ugnar och gnistorna ännu lysa mellan furuträdens stammar. Berg Krig. 46 (1915). Det är klart att en del bara tänder radion för att lyssna (på gymnastikprogram avsett att röra sig till). GbgP 1948, nr 237, s. 10. Man får en glimt av .. (kraften i samernas kultur) när Per-Olov Allas tänder spisen med tjärdoftande ved. Expressen 20 ⁄ 2 1994, Söndag s. 26. — särsk.
α) med avs. på sprängladdning l. kanon o. d.: (utlösa detonation l. avfyrning gm att) antända. Uti bergena tänds Canoner. Bellman (BellmS) 1: 169 (c. 1771, 1790). Nu skulle de äta kväll. Och när det var gjordt, skulle pappa tända fyrverkeri. Geijerstam MPojk. 125 (1896). Tändning .. (dvs.) initiering av detonation hos sprängämne. TNCPubl. 73: 178 (1979). — jfr GLÖD-, HAMMAR-TÄNDNING.
β) med avs. på motor: sätta igång (med hjälp av tändande gnista); äv. intr., om motor: (motta tändande gnista o.) starta; äv. ss. vbalsbst. -ning, särsk. dels konkretare, om process som sätter igång förbränningen i en motor, dels konkret, om det (elektriska) system som (gm tändstift) styr sådan process. Af en modern automobil passande för våra förhållanden fordrar man .. att tändningen sker med högspänd magnet. Nerén HbAut. 1: 1 (1911). Utombordsmotor ”Wesco”. För drift medelst bensin. Med elektrisk tändning. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 202. (Han) Satte foten på självstarten och hörde hur motorn tände blixtsnabbt. Asklund Fanfar 472 (1934). De störtade in i närmaste bil .. Gunvald Larsson slog på tändningen, rivstartade och körde. Sjöwall o. Wahlöö MannSäffle 143 (1971). Teknikerna på jorden skickade en signal till (rymd)sonden att tända motorn i 50 sekunder för att lämna vår planet för gott. Expressen 17 ⁄ 8 2002, s. 17. — jfr SJÄLV-TÄNDA o. FÖR-, MAGNET-, SJÄLV-, STIFT-TÄNDNING.
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1. särsk.
a) (†) med avs. på krig l. uppror o. d.: sätta igång, starta; äv. i pass. närmande sig dep. (jfr b): bryta ut. Strax Almogen vpror tände. Prytz OS B 1 b (1620). Af allt detta vill synas, att det var Patkul som egentligen tändt det krig, hvaraf hans fädernesland hemsöktes under tjugu år. 2SAH 40: 483 (1865). Snart tändes revolutionerna slag i slag inom dubbelmonarkien. SvD(A) 11 ⁄ 11 1928, s. 4. — jfr IN-TÄNDA.
b) om himlakropp (i sht sol l. måne), refl. l. i pass. övergående i dep.: (till synes) börja reflektera l. utstråla ljus, börja lysa; äv. om dag: ta sin början (gm att ljusna), gry; förr äv. tr. (se slutet). Arvidi 133 (1651). Din afton-stjerna / Tänds vid solens rand. Bellman (BellmS) 1: 38 (c. 1768, 1790). När morgondagen tändes, betänkte baron Oscar ännu närmare sin Christianstadsresa. Almqvist AmH 1: 125 (1840). Stjernorna började tända sig på himmelen. Rydberg Ath. 132 (1859). Närmast vägen, i de låga snåren .. hördes en enstaka trast som inte givit upp i mörkret eller som börjat på nytt när månen hade tänts. Strömholm Fält. 13 (1977). — jfr MORGON-, NY-, STJÄRN-TÄNDNING. — särsk. (†) tr., med obj. betecknande ljus l. sken o. d. Månen (har) tolf resor kommitt tilsamen medh solenne, ten han hafuer tendt sitt skeen aff. Luth Astr. 42 (1584). Wennerberg 2: 50 (1847, 1882).
c) uppfylla (person l. kroppsdel l. sinne o. d.) med häftig l. innerlig känsla o. d.; förmå (ngn l. ngt) att börja ”brinna” l. ”glöda”, entusiasmera; väcka till liv; äv. utan obj.; äv. refl. l. i pass. övergående i dep. (se slutet). Lucidor (SVS) 151 (c. 1670; uppl. 1997). Den rik’sta Gåfwa hälsan är; / .. Som tänder i mitt hjärta mod. Frese AndelD 76 (1726). Ack Kärlek! ack! o Gudar kan det hända, / At han mitt bröst får tända? Lenngren (SVS) 1: 278 (1779). Faktiskt lyckades han tända diskussionen. Gustafsson FamF 123 (1975). Ingen har väl eldats till entusiasm .. av ett PM, däremot av ledare och chefer med förmåga att tända. Borgenhammar VårdaLiv 214 (1993). — särsk. refl. l. i pass. övergående i dep.: börja existera, uppkomma; vakna till liv; äv.: börja ”brinna” l. ”glöda”; bli entusiastisk. Hon (ville) allenast påminna honom, at kärleken bör tändas utan twång. Mörk Ad. 1: 44 (1742). Hon nämnde mig och våldsamt tändes bloden. Stagnelius (SVS) 2: 175 (c. 1820). J hafven sett .. Konunga-ätter utslockna och nya tändas. Wallin Rel. 1: 367 (1823, 1825). Det hade tändt sig någonting i dessa ögon, någonting som enligt naturens ordning måste tändas där en gång. Lundegård Tit. 224 (1892). Jag minns .. den kväll då jag for hem med Saltsjöbadsfärjan .. och bländades och tändes vid närmandet till Stockholm. Lidman Vällust 102 (1957).
d) intr., om person: (börja) reagera intensivt l. häftigt, bli entusiastisk l. upprörd o. d.; i sht förr äv. med sakligt subj., särsk. betecknande känsla o. d.: komma fram l. blossa upp. Stenborg Jäg. 35 (1780). Än kring skaldens boning andar hviska / Hopp, som tänder, minnen, som förfriska. Atterbom SDikt. 1: 221 (1809). En kärlek, som tände – / sannolikt drömmande, möjligen het. Sjöberg Kris. 151 (1926). Bosse Widerberg tände ögonblickligen då han märkte uppståndelsen .. Och marscherade upprörd ut från palatset med hela sitt gäng. AB 12 ⁄ 5 1969, s. 48. Han måste ha stora uppgifter för att tända och nu stundar snart en VM-turnering. GbgP 29 ⁄ 1 1986, s. 33. — särsk.
α) i förb. med prep.-uttr. inlett av , vars huvudord betecknar person l. sak l. företeelse som den som utgör satsens subj. blir mycket entusiastisk inför l. upplivad av (l. speciellare: erotiskt intresserad av) (jfr f slutet). Hon ”tände” på Israel under en semesterresa förra sommaren. Expressen 27 ⁄ 10 1964, s. 20. Inget filmbolag i världen skulle ha tänt på sådana idéer. SvD 23 ⁄ 3 1986, Söndagsbil. s. 7. Har du tänkt på det .. att han tänder mer på dig när jag finns med i bilden. Wijkmark Dacapo 192 (1994).
β) i sådana uttr. som tända på alla (fyra l. åtta) cylindrar, i fråga om att (plötsligt o. med full kraft) uppleva o. ge utlopp för starka känslor (särsk. vrede). (Han) tänder på alla cylindrar. När han får en sådan fråga blir han heligt förbannad. KvällsP 16 ⁄ 11 1967, s. 10. Carlsson fick idén förra året när han var uppe i Hamar och såg deras arrangemang inne i det fantastiska Vikingaskeppet. Tände på alla åtta. GbgP 12 ⁄ 2 1996, s. 21.
γ) opers.: komma igång ordentligt, ta fart; äv.: uppstå förälskelse. Där tände det. Hittills hade Kåre varit mest förbryllad och skeptisk, men nu blev han rasande. Edqvist Skugg. 59 (1958). Sista kvarten av första halvleken började Nässjö komma i gång så smått men riktigt tände det inte förrän fyra min(uter) in på andra perioden. DN(A) 24 ⁄ 1 1966, s. 23. Det ser inte ut att hålla mellan ungdomarna som TV parade ihop i ”första ögonkastet” i går. Nej, inte har det tänt, säger (en av deltagarna). Expressen 11 ⁄ 10 1967, s. 26.
e) i fråga om affekt (vid rustillstånd), särsk. i uttr. tända snett, häftigt brusa upp l. komma i stark affekt o. handla okontrollerat (särsk. under påverkan av narkotika); äv. (vard.) dels i p. pf.: som är påverkad av narkotika, dels ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om rustillstånd (förorsakat av narkotika). Det var Sarjo som startade min tändning den här gången .. Var höll vi hus, Dalagatan? Minns inte. Minns ingenting. Stenberg Rapport 52 (1969). I likhet med någon som är berusad eller tänd får jag inte något riktigt grepp om vad det är jag inser. Benecke Munro JupitMån. 165 (1985). (Misshandeln) fick .. åldringen att falla medvetslös till golvet. 15-åringen har erkänt. Han säger att han har lätt att tända snett. GbgP 3 ⁄ 5 1991, s. 10. Det verkade som om de var ordentligt påverkade och tände snett så att det spårade ur totalt. GT 26 ⁄ 2 2008, s. 15. — jfr SNED-TÄND o. SNED-TÄNDNING.
f) i p. pf. (jfr e), särsk. om person (l. kroppsdel l. sinne), som är upplivad (l. uppfylld av starka (o. positiva) känslor); äv. i adjektivisk anv., särsk.: som är full av iver l. verksamhetslust l. entusiasm o. d.; äv.: hänförd l. upphetsad. Han bleff behänd / Aff kärleek tänd. Wivallius Dikt. 56 (1630). Cleopatra (till Caesar, som uttalat sin kärlek). Nog, Herre, öfwer nog, af fägnaden som smyges / Utj mitt tände bröst, jag Häpnar, flathnar, blyges. ÖB 119 (c. 1712). Att trafva i skogen .. / .. med svetten i pannan och hågen tänd. Tavaststjerna NVers 160 (1885). Med en tänd Wassberg i en (skid)stafett blir det aldrig långtråkigt. DN 22 ⁄ 2 1988, s. 34. — jfr LÄTT-, SNAR-TÄND. — särsk. (motsv. d α) i förb. med prep.-uttr. inlett av (förr äv. i l. till), betecknande ngn l. ngt som den som utgör satsens subj. blir mycket entusiastisk inför l. upplivad av (l. speciellare: erotiskt intresserad av). Tå sade Kungen sig til henne wara tänd. / Hon märckte alt för wäl hans starcka brånads låga. Kolmodin QvSp. 1: 436 (1732). En vän af konsten, som en bild af Venus / Förtjuste så, att han i den blef tänd / Af galen kärlek, som Pygmalion. Franzén Skald. 2: 95 (1825, 1828). Först var jag mest tänd på ”Anna” .. bekände Nalle. Expressen 11 ⁄ 10 1967, s. 27.
Särsk. förb. (i allm. till 1): TÄNDA AN. (†) antända (ngt); särsk. med avs. på kanon o. d.: avfyra (jfr antända 1 a α); äv. intr., om eld: bryta ut l. ta fart; äv. i oeg. l. bildl. anv. särsk. i fråga om sjukdom: angripa (jfr antända 3). Samme Febres .. förorsaker sigh när then offuerflödighe wäskan j kroppen icke kan lossa, vthan begynnar tå hon tendes ann, och giffuer ille luchtende heete. BOlavi 94 b (1578). Ähr fara för ellden, att om han upkommer, icke tänder ahn i dhe torra skutor. RP 7: 199 (1638). (Kanonerna) lades fulla med krut och en propp före, och tändes an med löpareldar. KKD 3: 90 (c. 1740). En Prest det var, i svart och fotsid kåpa, / Som facklan bar och tände huset an. Nicander 2: 440 (1820). Andersson GrDram. 50 (1885, 1910). jfr antända.
TÄNDA AV10 4.
1) (†) till 1 c α: avfyra (kanon). Therpå tände the af sit stycke; men en ärlig Artillerie karl .. satte thet i högden, så kulan giorde ingen skada. HSH 3: 238 (1744).
2) (vard.) till 2: förlora intresset l. entusiasmen; äv. (till 2 e) i speciellare anv.: genomgå process då narkotika försvinner ur kroppen. Nyord (1986). Att symfonikerna hade hunnit tända av efter sin långa väntan var förståeligt, och trots en imponerande meritlista kunde inte dirigenten .. åstadkomma nytändning. GbgP 21 ⁄ 8 1988, s. 13.
TÄNDA I, äv. UTI. (†) tända (eld l. ljus o. d.); äv. intr., om eld o. d.: bryta ut l. ta fart; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., om smitta o. d. (jfr itända 2 a α). Tyktes .. bäst vara, at man strax rykte op .. förr än sjukan tänder i för någon aff them som staten mäst hänger opå. RP 1: 214 (1629). Klåckan 12 om natten .. så komm elden löösz i Callmar .. uthur een badh stufwa .. och sedan tände uthi omkringh i staden. Bolinus Dagb. 79 (1679). Tänd .. uti et ljus. Lind (1749). Lundell (1893). jfr itända.
TÄNDA OM10 4. tända (ngt) på nytt; numera i sht intr., i bildl. anv. (med anslutning till tända 2 c, d). Jag måste .. tända om cigarren för femte gången. Strindberg TrOtr. 2: 115 (1884, 1890). De som lyckats i (olympiska spelen i) Calgary har svårt att tända om, de som misslyckats är fyllda av revanschlust. GbgP 13 ⁄ 3 1988, s. 47.
TÄNDA OPP, se tända upp.
TÄNDA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ. jfr påtända.
1) till 1, 2: sätta eld på (ngt), antända; äv. intr.: tända eld; förr äv. ss. dep.: börja lysa; äv. bildl., förr särsk.: entusiasmera, ”elda på” (ngn, äv. sig själv). Berchelt PestOrs. F 5 b (1589). I det samma sätter sig Birger ned wid bordet och tänder på sin Pipa. Modée FruR 34 (1738). Under det jag skrifvit vissa stycken i denna sednare bok har jag tändt på mig sjelf med den passion jag målat. Bremer Brev 2: 354 (1843). Sjön ökade och stjernorna tändes på. Strindberg Skärk. 176 (1888). Det hade börjat brinna, han hade själv tänt på, rökt i sängen förstås. Henschen SkuggBrott 214 (2004).
2) till 2 e: berusa sig på narkotika. SvD 17 ⁄ 7 1969, s. 6. (Vi) höll igång hela gänget ett par nätter. Sprang på diskoteken, drack, tände på och badade. Lundell Jack 97 (1976).
TÄNDA TILL10 4. till 2: bli (mycket) upplivad l. fylld av verksamhetslust o. koncentration o. d.; äv.: bli arg; äv. i uttr. det tänder till (mellan (två personer)), det uppstår förälskelse o. d. (mellan (två personer)). (Slalomåkaren) har tänt till ordentligt i utförssäsongens sista dagar. GbgP 8 ⁄ 3 1981, s. 1. När jag upptäckte .. vilket killvälde som fanns inom partiet tände jag till. GbgP 24 ⁄ 7 1993, s. 18. Plötsligt tände det till mellan Charles och Lisa. Expressen 20 ⁄ 10 2008, s. 18.
TÄNDA UNDER. (†) tända eld under ngt. När Bryggiaren wil bryggia, så skal han förr än han tänder vnder, gå til Oppsynesmannen, och ansäya huru myckit Malt han the(n) gången wil bryggia. OrdnLilleTull. 1622, s. D 2 a. Heinrich (1828).
TÄNDA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1: tända (eld l. fackla l. ljus o. d.); äv. utan obj. The tende vp bloss, och gingo om kring henne. Judit 13: 13 (Bib. 1541). På vintern .. släcktes ljuset vid niotiden och rektorn .. gick då och då rundor runt huset för att se till att vi inte tänt upp igen. Strömstedt MittLiv 1: 106 (1981).
2) (numera bl. mera tillf.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 l. till tända 2. AOxenstierna 7: 576 (1632). När sun(n)anwäder kom .. tå tendes siukdomen (dvs. pesten) vp såsom en hefftig eld. Swedberg Dödst. 613 (”595”) (1711). Darrande af harm, som tände opp hans bröst, / Han framgick, stolt och grym till uppsyn och till röst. JGOxenstierna 5: 61 (c. 1817). Alla stjernor tändas upp igen. Valerius 1: 158 (1845).
TÄNDA UPPÅ, se tända på.
TÄNDA UTI, se tända i.
Ssgr (i allm. till 1): A: TÄND-ANORDNING~020. anordning för (an)tändning av ngt; jfr -apparat o. tändare 2. En svag punkt hos de flesta värmemotorer är tändanordningen. TSjöv. 1905, s. 406.
-APPARAT. jfr -anordning. SFS 1885, Bih. nr 53, s. 2. Tändapparat .. (dvs.) apparat för tändning av elsprängkabel. TNCPubl. 73: 178 (1979).
-BATTERI. (numera mindre br.) batteri avsett att leverera ström till tändanordning o. d. Konow (1887). Den elektriska affyrningsinrättningen består af ett .. tändbatteri, hvars ena ledningstråd går till en vid sikthufven placerad tändnyckel. UFlott. 3: 159 (1906). Nerén (1930).
(1 c α) -HATT. jfr hatt 3 i. Tändhattar, krigsgevärens nuvarande antändningsmedel, bestå af kopparhufvar, uti hvilka slagkrutet är inneslutet. Jochnick Handgev. 73 (1854). Efter att ett paket med fyrverkerier och tändhatt hittats i posten .. kollades postsäckar över hela landet med bombhund. SDS 2 ⁄ 1 1992, s. A9. jfr dynamit-tändhatt.
Ssgr (förr): tändhatts-, äv. tändhatt-fabrik. Tändhatts-fabriken i Montreuil lemnar numera dagligen 500 000 slaghufvar och 10 000 friktions-slagrör. KrigVAT 1853, s. 36. Schulthess Tigerhielm 15 (1880).
-tapp. tapp (se tapp, sbst.1 2) (på gevär) varpå tändhatt placerades. Jochnick Handgev. 4 (1854). 3NF 11: 891 (1929).
-HÅL. hål vari eld tänds; äv. om mynning på skjutvapen o. d. Har elden dragit inåt till ungefär en tredjedel af trafvens bredd (på milan), så tillsluter man tändhålet med en sten. Rejmers Koln. 8 (1868). Pojkarne filade tändhål på nyckelpipor, och så sköt man med dem. Schröder Bruksb. 236 (1892).
(1 c β) -INSTÄLLNING~020. inställning (se d. o. 3 a) av motors tändsystem; jfr tändnings-inställning. Vid medelstora (bilar) har man allt allmännare börjat använda magneter med automatisk tändinställning. Nerén HbAut. 2: 128 (1912).
(1 c) -KABEL. kabel (i motor) som förenar strömfördelare o. tändstift; äv.: kabel som förenar sprängladdning o. tändanordning. Nerén HbAut. 2: Pl. XII (1912). (Kapitlet om tändningen) omfattar bl. a. .. (avsnitt om) tändinduktor, tändstift, tändkablar (osv.). Motorför. 1928, nr 10, s. 14. Sprängladdningarna hängdes .. i sin tändkabel, vilket begränsade laddningsdjupet till ett par hundra meter. NaturvForsknRådRed. 194647, s. 30.
(1 c α) -KOLV. kolv (se d. o. I 7) innehållande tändladdning o. sprängrör l. dyl., detonator. Konow (1887). Det var .. med en större lättnad än vanligt, som jag strax därefter höll den minans tändkolv i handen. VFl. 1924, s. 110.
(1 c β) -KULA. (i sht förr) kula (som hettas upp) för tändning av motor. För maskinens igångsättning uppvärmes tändkulan medelst en fotogenlampa .. till sådan temperatur, att det mot tändkulans varma vägg insprutade bränslet någorlunda kan förångas. 2NF 30: 763 (1920).
Ssg (i sht förr): tändkule-motor. motor som startas med hjälp av tändkula. 2NF (1920). Det började med EM i plöjning som hölls på Alnarp 2005. Till dess ville man ha igång den tändkulemotor .. som fanns i skolans lantbruksmuseum. Sydsv. 18 ⁄ 5 2009, s. C8.
(1 c α) -LADDNING. Konow (1887). (Torpederna) innesluta hvar och en en större sprängladdning af bomullskrut i sin spets, hvilken vid anslag mot fartygbotten bringas i explosion af en tändladdning. TT 1897, Allm. s. 315.
-LÅGA. låga (för antändning av gas i maskin l. apparat). TT 1875, s. 115. Brännaren .. påtändes af en ständigt brinnande tändlåga, samt brinner tills den erforderliga temperaturen uppnåtts, då gasen automatiskt afstänges. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 150.
-MASSA. (i sht i fackspr.) massa (av lättantändligt material) avsedd att tända ngt med; särsk. om tändämne på tändstickor; jfr massa, sbst.2 1 a. TT 1871, s. 303. Sverige hade .. vidtagit skyddsåtgärder för allmänheten genom förbud mot försäljning inom riket av tändstickor, i vilkas tändmassa vanlig vit eller gul fosfor ingår. Sjövall o. Höjer 87 (1929).
-MEDEL. jfr medel, sbst. 13 b β; äv. bildl. (med anslutning till tända 2). Ahlström Eldsl. 69 (1879). Vanliga tändstickor och andra tändmedel (såsom vaxstickor, fnöske etc.) måste vara omsorgsfullt .. förpackade. SFS 1908, nr 38, s. 55. (Tävlingsandan) tog sig uttryck i två dubbelsegrar som borde betyda ytterligare tändmedel för detta nymornade landslag. GbgP 11 ⁄ 8 1986, s. 23.
(1 c β) -NYCKEL. tändningsnyckel. Konow (1887). (Hon) flyttade .. över till förarsätet, fann tändnyckeln kvar i låset och körde .. ifatt honom. Edqvist Skugg. 141 (1958).
(1 c α) -NÅL. (förr) nål (se d. o. 2) varmed krut l. tändsats o. d. antändes; jfr -stift. Jochnick Handgev. 42 (1854). Vid skottlossningen trängde en tändnål genom krutladdningen fram till tändsatsen och åstadkom eld. EldhandvSkjutsk. 2: 67 (1877).
Ssg (förr): tändnåls-gevär. gevär som avfyrades med hjälp av tändnål. I Tyskland fortfar ännu tändnåls-geväret att vara föremål för höga loford. KrigVAH 1850, s. 131.
(1 c α) -PATRON. patron (se patron, sbst.2 4 slutet) för skjutvapen l. sprängladdning o. d.; jfr -piller o. antändnings-patron, fyr-patron, slag-rör 1. Wetterdal Grufbr. 160 (1878). Tekniker med bombvagn konstaterade att det fanns såväl sladdar som urverk och tändpatroner i kartongen och ett område på 100 meter i diameter spärrades av. DN 19 ⁄ 7 1996, s. A11.
(1 c α) -PILLER. (†) tändsats (för patroner); jfr piller 2. KrigVAH 1858, s. 191. Genom .. (hålet) intränger tändnålen och träffar tändpillret, vilket är fastklistrat på bottenspegelns insida. Alm VapnH 191 (1927).
-PLÅN. jfr plån 4. Wieselgren ÖAtl. 66 (1876). Fosfortändstickorna .. egde .. det företräde, att de icke erfordrade särskildt tändplån. TT 1898, Allm. s. 169.
(1 c β) -PROVARE. instrument för kontroll av tändstifts funktionsduglighet; jfr provare 3. Nerén (1930).
-PUNKT.
1) till 1, om den temperatur vid vilken ett ämne som gradvis upphettas börjar brinna utan inverkan av låga l. dyl. 2SvUppslB (1954).
2) till 1 c β: den punkt vid vilken en motor tänder. Nerén HbAut. 2: 43 (1912). Tändpunkten ändras hos alla bilmotorer med varvtalet och vanligen också med trycket i inloppsröret. AlltBil. 51 (1976).
-RÖR. (rörliknande) tändanordning (innehållande tändsats); särsk. dels för sprängladdning o. d. (jfr rör, sbst.3 3 b, stubin 1), dels (om ä. förh.) för viss typ av motor. JournManuf. 3: 215 (1833). Innan igångsättning (av fotogenmotorn) kan ske, måste tändröret upphettas, hvilket vanligen tager en tid af omkring 10 minuter. LB 4: 161 (1904). En granat kan förses med tändrör av olika slag, varigenom den kan bringas att brisera vid önskad tidpunkt i banan och vid eller efter anslag i målet. SkjutlArm. 1956, mom. 465. jfr radar-, radio-tändrör m. fl. —
-SATS. (liten mängd av) lättantändligt ämne avsett att underlätta tändning av ngt; särsk. (till 1 c α) i fråga om sådant ämne avsett att få sprängladdning o. d. att brisera; jfr -ämne. Vid större tillverkning uppradas stickorna i fyrkantiga ramar, hvarigenom man kan på en gång förse ett större antal med tändsats. UB 4: 593 (1873). Antändningen sker medelst en tändsats, innesluten i en tändpatron, som nedsättes i sprängämnet. Wetterdal Grufbr. 160 (1878). jfr initial-tändsats.
-SCHAKT. (förr) schakt (se schakt, sbst.3 2 c) i kolmila (avsett för antändning av milan); jfr -trumma. 2NF 14: 571 (1910).
(1 c α) -SKRUV. skruv innehållande tändmedel (avsedd för antändning av drivladdning i laddnings- l. patronhylsa). UB 6: 61 (1874). Tändmedlet för laddningens antändning utgöres vid patronhylsor av en tändskruv, inskruvad i hylsans botten. SoldILuftv. 1946, s. 32.
(1 c α) -SNÖRE. (numera bl. vard.) stubin; jfr -tråd. KrigVAT 1850, s. 392.
(1 c α) -SPEGEL. (förr) spegel (se d. o. 2 m) innehållande tändmedel (i tändanordning i patroner för handeldvapen o. d.). KrigVAT 1851, s. 32. Satsen, bestående af klorsyradt kali, svafvelantimon och mjölkrut befinner sig antingen i tändspegeln, såsom på det preussiska geväret, eller i en fördjupning i kulan. UB 4: 650 (1873).
(1 c α) -SPETS. (i fackspr.) i tändanordning för eldvapen l. granat o. d.: spets (se spets, sbst.2 1 b α) som utlöser tändning. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 421 (1882). Då .. projektilen vid nedslaget .. hejdas, kastas hela det rörliga systemet inuti röret .. fram mot tändspetsen, hvilken intränger i tändsatsen och bringar denna till explosion. LbArtill. 36 (1892).
(1 c β) -SPOLE. jfr spole, sbst.3 4. Nerén HbAut. 2: Pl. XXXIII (1912). Från tändspolen går den högspända strömmen till strömfördelarlockets mittuttag genom en kabel. BilskolLb. 298 (1959).
-SPÅN, äv. -SPÅNA. (tänd- 1866 osv. tände- 1640) spån avsett för l. använt till att underlätta antändning av ngt; jfr -sticka. Linc. T 6 a (1640). (Hon) erinrade .. sig, att hon behöfde tändspånor för att göra upp eld under kvällsvardsgrytan. Slotte Karleb. 17 (1912).
-STATION. station (se d. o. II 1) från vilken antändning av minor sker; förr äv. om station (se d. o. II 12) för tändning av gatubelysning. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 1, Bil. 4 a, s. 28. På lämpliga platser inom staden äro från fördelningsnätet afgreningar gjorda till de för gatubelysningen erforderliga tändstationerna. TT 1902, M. s. 137. Övningarna omfattade utläggning och hemtagning av minor .. kabelutläggning och klargöring av tändstationer. SvFlH 3: 563 (1945).
-STICKA. (maskinellt tillverkad) sticka med tändsats i ena änden avsedd att antändas (o. tända ngt med); förr äv. mer l. mindre liktydigt med: tändspån; jfr sticka, sbst.1 1 a δ β’. Töre .. (dvs.) tändstikkårr aw furuträd. Hof DialVg. 304 (1772). Tändstickornas närvarande högsta utvecklingsform äro de s.k. säkerhetständstickorna. Kruhs UndrV 226 (1884). Förnimmes en lukt av lysgas i ett rum, bör man ej där tända en tändsticka. Bolin VFöda 38 (1933). (Han) drog eld på en tändsticka. Sjöwall o. Wahlöö MannBalk. 6 (1967). jfr aluminium-, assurans-, dopp-, fosfor-, friktions-, paraffin-, salongs-, storm-, säkerhets-tändsticka m. fl.
Ssgr: tändsticks-, förr äv. tändstick-ask. ask med l. för tändstickor, vanl. försedd med tändplån på sidorna; jfr -sticks-behållare, -sticks-dosa, -sticks-etui, -sticks-fodral. BoupptVäxjö 1847. Till slut kom han med .. (cigaretterna) och en tändsticksask. Heerberger Dag 86 (1939).
-behållare. (i sht förr) jfr behållare 2 o. -sticks-ask. Tändsticksbehållare med automatisk tändning af stickorna vid uttagandet. PT 1895, nr 172 A, s. 1.
-dosa. (i sht förr) jfr -sticks-ask. BoupptVäxjö 1866. Han (ber) dig troligtvis om något, som för honom nog är betydligt värdefullare än du kan tro – en tändsticksdosa. Langlet Ryssl. 299 (1898).
-etui. (i sht förr) jfr -sticks-ask. BoupptVäxjö 1870.
-fabrik. Uti Fahlköping inträffade .. den olyckan, att Handlanden Bergmarks tändsticksfabrik, som bestod af en twå wåningars byggnad, antändes genom wådeld. NVexjöBl. 1848, nr 2, s. 3. jfr fosfor-tändsticksfabrik.
-fabrikation. tändstickstillverkning. Aspvirke för tändsticksfabrikation. Juhlin-Dannfelt 416 (1886).
-fodral. (i sht förr) fodral med l. för tändstickor; jfr -sticks-ask. Callerholm Stowe 152 (1852). Tändsticksfodral af renhorn från Torne .. lappmarker. Hammarstedt NordMLapp. 15 (1911).
-industri. jfr industri 3. SFS 1893, nr 101, s. 2.
-koncern. Tändstickskoncernen nådde i fjol en omsättning på 1 022 milj. kr. SvD(A) 3 ⁄ 6 1964, s. 18.
-kung. jfr konung, sbst.1 I 4 d. SvTidskr. 1932, s. 95. En gång ägdes .. (tavlan) av tändstickskungen Ivar Kreuger. Expressen 27 ⁄ 3 1990, s. 31.
-låda. (förr) (större) låda avsedd att förpacka tändsticksaskar i; ngn gg äv. om tändsticksask. Västerb. 1935, s. 81 (1852). Tändsticklåda .. numera alternerande med tändsticksask. Lönnerholm SprJönk. 120 (1972).
-maskin. maskin för tändstickstillverkning. Tändsticksmaskin af ny konstruktion, jemte 14 års patenträtt i Sverige. NDA 23 ⁄ 11 1867, s. 1.
-splint. (numera mindre br.) splint (se splint, sbst.1 2) för tillverkning av tändstickor, tändsticksämne. TT 1873, s. 91. Auerbach (1915).
-ställ. (förr) ställ för tändstickor l. tändsticksask; jfr -sticks-ställare. BoupptVäxjö 1867. Ej sällan .. kombineras nu för tiden handljusstakar med tändsticksställ. Adler Meyer 403 (1894).
-ställare. (†) föremål avsett att placera tändstickor på; jfr ställare III 1 o. -sticks-ställ. Tändstickställaren på nattbordet. Edgren Kom. 37 (1891).
-tillverkning. tillverkning av tändstickor; jfr -sticks-fabrikation. SFS 1893, nr 101, s. 2.
-trust. (numera mindre br.) trust inom tändsticksindustrin. KemT 1908, s. 78. Gamla tändsticksfabriken är Jönköpings äldsta och förnämsta hufvudetablissemanget i en hel tändstickstrust. TurÅ 1913, s. 136. SAOL (1950).
-virke. virke för tändstickstillverkning. TSkogshush. 1882, s. 127.
-ämne. råmaterial till tändstickor; jfr -sticks-splint. 40 bundtar tändsticksämnen af furu. SydsvD 29 ⁄ 4 1870, s. 3.
-STIFT. stift (se stift, sbst.1 4) som åstadkommer antändning; särsk. till 1 c β, i förbränningsmotor: stift som gm att alstra en gnista antänder bränslet; äv. (vap.) till 1 c α: slagstift (jfr -nål o. antändnings-stift). UB 6: 68 (1874; i kanon). Tändstift, till cigarrtändare. VaruhbTulltaxa 1: 455 (1931). Den komprimerade gasen antänds av en gnista från tändstiftet. AlltBil. 25 (1976).
Ssgr: tändstifts-hylsa. jfr hylsa, sbst. 1. Ni bör veta, att Ni bör använda den speciella tändstiftshylsa, som ingår i varje bils standardutrustning, då Ni skall montera ur stiften. BilskolLb. 299 (1959).
-mutter. EldhandvSkjutsk. 2: 109 (1877).
(1 c β) -SYSTEM. system (se system, sbst.1 2) för (bil)motors tändning; jfr tändnings-system. Nerén BilB 3: 48 (1928). Bilens batteri levererar ström bl. a. till startmotor, tändsystem och belysning. BilskolLb. 296 (1959).
-TRUMMA. (förr) trumma för antändning av mila; jfr -schakt. (Milan) Tändes på baksidan på bottens högsta punkt i särskild tändtrumma. JernkA 1889, s. 370.
-TRÅD. om tråd l. ledning som överför tändande gnista l. dyl. till ngt som ska tändas; särsk. (till 1 c α): stubin; jfr -snöre. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 38. (Gruv)hålen laddas med sprängämne, och tändtrådarna hänga som svarta ormar på den laddade väggen. LbFolksk. 129 (1890).
-VED. om torr ved av mindre dimension lämplig för antändning av brasa o. d.; jfr -virke. LfF 1853, s. 143. Om t. ex. en kakelugn skall eldas, måste veden gifvas ett ändamålsenligt läge, tändveden placeras på riktigt ställe, draget lagom afpassas o. s. v. TT 1890, s. 145.
-VIRKE. om tändved. OoB 1892, s. 81. Näver, tallkottar, kvistar, mossa, gräs och papper är idealiskt tändvirke. Staffansson Berger Hiking 194 (2006).
-VÄTSKA. lättantändlig vätska avsedd l. använd för att underlätta antändning (särsk. av grillkol); äv. bildl.; jfr tändnings-vätska. Använd alltid tändvätska. Inte fotogen eller bensin. Utom att de är brandfarliga, kan de ge smak åt ”biffen”. SvD 2 ⁄ 12 1970, s. 12. Ledningsmålet blev rena tändvätskan för Partille. GbgP 18 ⁄ 5 1986, s. 46.
(1 c α) -ÄMNE. om lättantändligt sprängämne med hög detonationshastighet som används för att bringa annat sprängämne till detonation; äv. bildl.; jfr -sats o. initial-sprängämne. Tiden var rik på tändämnen, dem en gnista kunde sätta i låga. Topelius Fält. 5: 226 (1867). SkjutlArm. 1956, mom. 71.
B (†): TÄNDE-SPÅN, se A.
C: (1 (c β)) TÄNDNINGS-ANORDNING~020. anordning för tändning; jfr tändare 2. Nerén HbAut. 1: 3 (1911).
-BLOSS. (tillf.) jfr bloss 1 a. Re’n bålet upprest var, och bödeln färdig stod / Med tändningsbloss och pust. JGOxenstierna 5: 43 (c. 1817).
(1 c β) -INSTÄLLNING~020. tändinställning. Vagnen är .. försedd med .. automatisk tändningsinställning kombinerad med handreglering. Motorför. 1928, nr 2, s. 4.
(1 c β) -LÅS. strömbrytare till (bil)motors tändningssystem. Nerén (1930). Tidningsbudet hade låtit nyckeln sitta kvar i tändningslåset. SvD 4 ⁄ 9 1971, s. 22.
(1 c β) -NYCKEL. nyckel till tändningslås; jfr tänd-nyckel. Motorför. 1955, nr 12, s. 41. Jag vrider om tändningsnyckeln och sträcker mig efter växelspaken. Sund LanthSon 25 (1997).
-PJÄSS. (†) mila där kol för antändning av större milor framställs. Wallner ArtCarb. 21 (1741). Wallner Kol. 63 (1746).
(1 c β) -SYSTEM. tändsystem. Kan intet fel finnas å vare sig bensin- eller tändningssystemet, undersökas ventilerna. Nerén HbAut. 2: 135 (1912).
-TID. tidpunkt då något tänds; äv.: tid det tar för ngt att tändas. Energilampan har lång tändningstid. Sthm 2: 384 (1897).
-VÄTSKA. tändvätska. Fukta med tändningsvätska. Lägg på riklig mängd kol. SvD(A) 23 ⁄ 5 1967, s. 12.
Avledn. (till 1): TÄNDARE, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r.
1) (numera bl. tillf.) person som (an)tänder ngt; förr särsk. om person som hade till uppgift l. yrke att tända ngt, särsk. (inom krigsmakten) i fråga om sprängämnen o. d. Weste (1807). Bland öfriga särskildt förbehållna befattningar må nämnas .. krigsskolan: förvaltare, förmän, maskinist, skogvaktare, tändare och uppsyningsman. PT 1906, nr 66 A, s. 2. jfr an-, gas-, lamp-, ljus-, lykt-, på-tändare.
2) anordning för (an)tändning av ngt; särsk.: apparat varmed man kan åstadkomma en liten låga för tändning av cigarett o. d.; jfr tänd-anordning, -apparat o. tändnings-anordning. TByggn. 1859, s. 63. Dynamit erfordrar .. för sin antändning en särskild, i handeln tillgänglig tändare eller knallhatt. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 387 (1886). Tändstiftet, vilket .. var den bästa tändaren. AutB 9 (1947). När han hade tänt cigarretten satt han ett ögonblick med tändaren i handen och tittade på den fladdrande blå bensinlågan. Wahlöö Lastb. 207 (1962). På genrepet satt i går hundratals i publiken med ficklampor och tändare och gungade i takt. Expressen 6 ⁄ 2 2010, s. 42. jfr bras-, cigarr-, friktions-, gas-, glöd-, gnist-, initial-, ljus-, själv-, slag-, säkerhets-, tid-tändare m. fl.
TÄNDBAR, adj. som kan (an)tändas. ÖoL (1852).

 

Spalt T 3622 band 36, 2010

Webbansvarig