| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLFREDSSAMHET l. TILLFREDSAMHET l. TILLFRIDSSAMHET l. TILLFRIDSAMHET, r. l. f.; best. -en.
(†) tillfredsställelse l. belåtenhet; jfr TILLFREDS-GIVENHET. Men iag ärhåller en effterlängtad tillökning på sinnets tillfridsamhet. VDAkt. 1757, nr 119. Uppdraget att hålla rikets allmoge, som blifvit ganska utmattad af dryga krigsgärder, i tillfridsamhet med regeringen. 1SAH 4: 22 (1791, 1809). Den glädje, munterhet och tillfredsamhet, hans sinne i alla skiften åtföljt. Hagström Herdam. 4: 461 (1901).
Spalt T 1227 band 34, 2004