| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRIDSAM fri3d~sam2 l. (numera bl. i bet. 1 o. 2, föga br.) FREDSAM fre3d~, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
1) som är obenägen för o. önskar undvika strider l. tvister l. misshälligheter, fredsälskande, fredlig (se d. o. 1), saktmodig, foglig, eftergiven, mild; om person l. sinnesart o. d.; äv. om tanke l. yttrande l. handling o. d.: som vittnar om l. ger uttryck för fridsamhet i denna bet. Fridsam till lynnet. Ha ett fridsamt sinnelag. Vara av en fridsam läggning. Salighe äro the fredsamme, ty the skola heta gudz barn. Mat. 5: 9 (NT 1526; Bib. 1917: fridsamma). Thenna fredsamme och Lärde Konungen (dvs. Jakob I av England). Brask Pufendorf Hist. 153 (1680). En fridsam själ, som öfverallt vill agera medlare. Atterbom Minn. 175 (1818). Lärjunge bemöte sina medlärjungar fridsamt och vänligt. FFS 1872, nr 26, s. 12. (Kineserna) torde vara jordens fredsammaste nation. PT 1897, nr 298 A, s. 2. Fridsamma tankar. Söderhjelm Runebg 2: 270 (1906). — särsk. (†): fredligt l. försonligt sinnad l. stämd (mot ngn); som hyser fredliga avsikter (mot ngn). Warer fridhsamme medh them. 1Tess. 5: 13 (NT 1526; Bib. 1917: hållen frid). Tesse män äre fridhsamme när oss. 1Mos. 34: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: fredligt sinnade mot oss). Nohrborg 347 (c. 1765).
2) (numera bl. ngn gg i högre stil) = FREDLIG 2. It gott fridsamt .. regemente. GR 8: 71 (1532). En fredsam tid. HSH 7: 234 (c. 1750). En här och der framstickande spjutspets .. förrådde, att deras värf icke var af fredsam art. Gumælius Bonde 3 (1828). Han .. önskade .., att allt måtte aflöpa så fredsamt som möjligt. Tegnér Armfelt 1: 432 (1883). Fridsam och lycklig sammanlefnad. Hb. 1894, s. 24; jfr 3. — i numera obr. uttr. (Lindschöld) war af Pallade ämnad til fredsamma tienster. Spegel Öpar. Förord 2 (1705). Den fridsamma sjöfarten. Bergklint Vitt. 205 (1766). Nordens fridsamma omvändelse. Fahlcrantz 5: 20 (1830, 1865).
3) (numera bl. ngn gg i högre stil) ostörd, lugn, stilla, fredlig (se d. o. 3), fridfull. Är alt fridhsamt? 2Kon. 9: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: Allt står väl rätt till?). (Jag) önsker .. eder allesammans itt lycksaligt, fridsampt och godt nytt Åhr. JMatthiæ 1: 119 (1658). Under sit fridsamma tak, bor .. (den redlige) trygg och lugn. Enbom Gessner 74 (1794). Hur fridsamt deras dagar hvälfva, / Som rätt förstå hvad han (dvs. Herren) befallt. Ps. 1819, 285: 2. Världen är vid ..! Där finnes nog en fridsam fläck. Högberg Vred. 1: 140 (1906). — särsk. (†) om l. i fråga om samvete(t): lugn; jfr FREDLIG 3 b. Itt fridhsampt och rooleghit samwet. OPetri MenFall G 6 b (1526). Han .. warder tröstadher j troona, och fridsam j hans (dvs. sitt) samwet. Dens. Sakr. B 1 b (1528). PErici Musæus 6: 7 b (1582).
4) [efter NT 1526 (se nedan)] (†) som består i l. skänker frid (i religiös mening); i uttr. fridsam frukt. Här effter wedhergeller han (dvs. tuktan) en fridsam retferdughetennes fruct, them som ther vthinnan öffuadhe äro. Ebr. 12: 11 (NT 1526; Bib. 1917: en fridsfrukt som är rättfärdighet). Korset måste osz frjdsamme Fruchter bära. Spegel GV 277 (1685).
1) till 1: egenskapen att vara fridsam, fredskärlek, försonlighet, saktmod, foglighet, eftergivenhet, mildhet. FörsprRom. 4 a (NT 1526). At jagh .. vthi all min handel / Wisar kärlek, fridsamhet. Ps. 1695, 198: 11. Man hade .. (före Gustav III:s hemkomst 1784) tröstat sig med konungens fredsamhet. Adlerbeth Ant. 1: 24 (c. 1792). Fridsamhet är qvinnans smycke. Sturzen-Becker 3: 246 (1861). Forsslund Djur 5 (1900).
2) (†) till 2: sämja, endräkt; fred. Leffuer j fridhsamheet medh alla menniskior. Rom. 12: 18 (NT 1526; Bib. 1917: Hållen frid). Hurv Wij bätzst kunne komma till frijdzsamhett i edher Landzenda. GR 8: 168 (1533). Därigenom blef fredsamheten återstäld. Möller (1790, 1807).
3) (numera bl. ngn gg i högre stil) till 3: fridfullhet, lugn, ro, stillhet, frid. Denna fridsamhetens boning. Fischerström Mäl. 43 (1785). Du skall se huru vi bägge gamlingar ska bli förenta i vår ensliga fridsamhet. Carlén Köpm. 1: 270 (1860). Det är som om en atmosfär af fridsamhet och ro omgåfve hela hans (dvs. E. G. Geijers) person. Dahlgren 1Ransäter 274 (1905). —
-SAMLIG, se d. o.
Spalt F 1517 band 8, 1926