Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYBBA styb3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(stibba 1892)
Etymologi
[sv. dial. stibba, äv. dels stybba, dels stibbe, stibb; till STYBBA, v.2, l. möjl. till STYBB, sbst.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med granris o. jord täckt hög av rotfrukter; stuka (se STUKA, sbst.1 2). GHT 4/11 1892, s. 2.

 

Spalt S 13366 band 31, 1993

Webbansvarig