Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUKA stɯ3ka2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) STUK stɯ4k, sbst.6, l. STUKE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(stuk c. 1755 (från Västergötl.). stuka 1667 (: källarestukan, sg. best.) osv. stukar, pl. 1880—1894. stuke c. 1755 (från Västergötl.))
Etymologi
[sv. dial. stuka, stuk, stuke; jfr d. (dial.) stuge, stuve m. m., stapel l. binge (av torv o. d.), bunt av lin o. d.; liksom fvn. stúka, lång o. vid ärm, utskjutande del av byggnad, kor i kyrka, av mlt. stuke, f. (o. m.), trädstump, lång o. vid ärm, stapel av lin uppställd till torkning (lt. stuke, stapel, rotklump med stubbe, skyl), motsv. fht. stucha, f., lång ärm (mht. stuche, m. o. f., lång o. vid ärm, t. (dial.) stauche, lång o. vid ärm, muff m. m., hög av torv, skyl m. m.), eng. (dial.) stook, skyl, stapel m. m.; i avljudsförh. till feng. stoc, ärm (i ssgrna earm-, hand-stoc), o. samhörigt med STUKA, v.1; till den rot (med bet.: vara styv l. rak o. d.) som äv. föreligger i STOCK, sbst.1, 2 — Jfr STUK, sbst.2, STUKA, sbst.2, STUKA, v.1, STÖK, avfall o. d.]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om stapel l. binge l. hög av torv l. ved o. d. MosskT 1888, s. 62 (av torv). — jfr VED-STUKA.
2) i sht lant. på marken placerad, för vinterförvaring avsedd hög (av växlande form, vanl. avlång o. med konisk genomskärning) av rotfrukter, täckt med isoleringsmaterial (halm l. granris l. torv o. d.) o. däröver ett lager av jord; äv. ss. måttsord. De gula rofvorna, hvilka likasom kålrötter hålla sig längre (än de vita), .. böra .. i källare, högar eller stukor mera omsorgsfullt förvaras. Arrhenius Jordbr. 2: 261 (1860). Man (lägger) en hel del potatis i vanliga stukor. SDS 1918, nr 302, s. 6. En stuka rovor, cirka 3,000 kg. Östergren (cit. fr. 1919). Ett par man körde hem betor ur stukan på gärdet. Nordström-Bonnier ÅrRunt 135 (1944). — jfr BET-, POTATIS-, ROTFRUKTS-, ROV-STUKA.
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) skyl (se SKYL, sbst.2 1) l. rök (se RÖK, sbst.1 1) l. trave (av växlande form o. antal kärvar); i sht om en (bl. a. i Västergötl. brukad) stor skyl osv. bestående av 30—100 kärvar varav en del utgör en hatt av kärvar lagda med axen inåt o. skruvformigt ordnade, västgötarök, västergötlandsrök. Schultze Ordb. 5163 (c. 1755; från Västergötl.). (Säden) sättes i skylar, som här (dvs. i Forshem i Västergötl.) kallas stukor eller trafvar. Lindskog SkaraSt. 2: 98 (1813). Tvänne stukor, ställda mittför varandra med 10 par neker i varje, utgöra en ”trave”. Landsm. XI. 10: 34 (c. 1888; från Västergötl.). Ännu säkrare mot väta är säden, då den, såsom här och hvar brukas, hopsättes i ”stukor” eller små stackar, bildade på det sätt, att kärfvar till stort antal sättas tillsammans i en rund hop, på hvilken andra kärfvar läggas med axändarna mot midten och anordnade så, att hela stukan får formen af en pyramid. 2UB 4: 138 (1899). LAHT 1929, s. 134 (om västgötarök).
4) (†) stiglucka. VDAkt. 1671, nr 7. Därs. 1672, nr 1.
5) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (framskjutande, takförsedd, stundom dörrförsedd) källarsvale. Hofrén Herrg. 445 (cit. fr. 1702). Det luktade unket kallt i stukan. Moberg Sedebetyg 307 (1935). — jfr KÄLLAR-STUKA.
Ssgr: A (till 2; i sht lant.): STUK-FORM. typ av stuka. LAHT 1918, s. 523. —
-LÄGGNING. inläggning i stuka. LmUppslB 367 (1923). —
-TAK. om övre delen av täckningen på en stuka. Moberg Nybygg. 25 (1956; på kålrotsstuka).
B (till 4; †): STUKO-DÖRR. dörr i l. till stiglucka. VDAkt. 1671, nr 7. —
-STEN. sten (utgörande trappsteg?) vid stiglucka. Blodhet gick egenom alla klädhen, föll på Stukosteenen, och bestenckte kyrkiomuren. VDAkt. 1672, nr 1.

 

Spalt S 13249 band 31, 1993

Webbansvarig