Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRECKA strek3a2 l. sträk3a, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(streck- (-kk-) 1736 osv. strek- 1622 (: strekat, p. pf.)1824)
Etymologi
[jfr d. strege, nor. streke; till STRECK, sbst.1]
1) motsv. STRECK, sbst.1 1: förse l. markera l. utmärka (ngt) med ett l. flera streck (under l. vid sidan av o. d.); äv. med personobj.: förse med streck (av rituell innebörd l. ingående i krigsmålning o. d.); äv. utan obj.: dra l. rita streck; särsk. i fråga om att markera ngt skrivet l. tryckt gm under- l. förstrykning. Nordforss (1805). Strecka .. (dvs.) Med slag af kritadt o. s. v. streck utmärka. Dalin (1854). Fliesberg Handel. 34 (1891; utan obj.). Gossarna, som skola invigas (vid ceremoni hos australnegrerna), .. målas med stycken av vit lera över axlar, armar och bröst och streckas tvärsöver benen. Söderblom UrRelH 119 (1915). Jag hade haft boken utlånad, och när jag fick den tillbaka var den streckad med röd- och blåpenna. Östergren (1947). Vägbanan streckades i gula intermittenta streck. SvHandordb. (1966). — jfr FÖR-, UNDER-, ÖVER-STRECKA m. fl. o. PRICK-, SKUGG-, SNED-STRECKAD samt SNED-, TVILLING-STRECKNING. — särsk.
a) (på karta l. ritning l. teckning o. d.) markera l. framställa l. avbilda (ngt) gm en av korta streck med mellanrum emellan bestående linje (företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. om linje); ngn gg äv. utan obj.: dra en linje av sådana streck. Den streckade figuren, som bildas af tågpolygonen och slutlinien. TT 1871, s. 380. Lundegård DrMarg. 2: 44 (1906; utan obj.). Jag streckade (på skissen) till och med en skogsstig bortom klosterruinerna. Janson Vänsk. 32 (1925). Synliga gängor markeras (på ritningar) med två parallella linjer, den ena heldragen grov, den andra streckad. HbVerkstTekn. 1: 551 (1944).
b) (vid teckning l. ritning o. d.) framställa l. avbilda l. markera (ngt) gm tätt placerade parallella streck (jfr SCHATTERA I 1); företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. bildl. Ordet ”Kronor” (på sv. ettusenkronorssedlar) består af ljusare, streckade bokstäfver med hvita dagrar och svarta skuggor. SFS 1894, nr 19, s. 2. (Några figurer på en grottmålning) t. ex. de skäckiga idislarna äro streckade med svart färg. SD(L) 1904, nr 117, s. 5. Störtskuren streckar och laverar luften mellan de åldriga, anspråkslösa (hus-)gaflarna. TurÅ 1909, s. 52. De streckade partierna (i tabellen) utvisa de månader då vissa fisksorter med största fördel kunna användas. Bolin VFöda 226 (1933).
c) i utvidgad anv., i fråga om ritsning (på koppar- l. stålskiva) vid etsning: radera (se RADERA, v.1 2). Hela kutzalö (by) bör streckas (på kopparsticket) .. kutzalö By bör raderas. CAEhrensvärd Brev 1: 199 (1789).
d) (mera tillf.) bildl., motsv. STRECK, sbst.1 1 c α, i p. pf., i uttr. få sin räkning streckad, råka ut för ett streck i räkningen. Klerk var .. en man som inte var van .. att se sina planer korsade och sina räkningar streckade. Nilsson HistFärs 35 (1940).
2) mus. motsv. STRECK, sbst.1 4: utsätta streck; markera (not) med streck; särsk. i ssgn GENOM-STRECKA.
3) motsv. STRECK, sbst.1 9: förse (ngt) med en l. flera långa fördjupningar (fåror o. d.). Kulorne strekade och bultade at de jämt fylde loppet (på kanonen). KrigsmSH 1799, s. 170. Bergarten utgöres .. af en än rent grå än rödgrå medelkornig vacker granit, som oftast är porfyrisk och vanligtvis starkt sammanpressad och streckad. Fennia IV. 5: 3 (1890). Slagna, streckade kulor (s. k. märsläns) från år 1705. KatalFlottUtst. 1897, s. 28.
4) motsv. STRECK, sbst.1 10: förse (ngt) med l. markera (ngt) gm ett l. flera (oftast mer l. mindre parallella) streck, dra streck över l. längs ngt o. d.; särsk. i uttr. strecka ngt med (äv. av) ngt, förse ngt med streck i form av ngt. Mahogny .. har .. sammetslikt glänsande ögon, hvilka gifva träet ett fint streckadt utseende. HbPedSnick. 54 (1890). Ute på gärdena var varenda (snö-)flinga bortbränd, men dikena voro ännu streckade med vitt. Lindqvist Herr. 199 (1917). Slätten är tunt snötäckt, streckad av diken och stenmurar. Hallström K11 89 (1918). Vildsvanarna streckade den höstklara himmelen. BygdFolk 1: 19 (1927). Ingen näverkanot plöjde sina fåror över sjöar och floder och inga snöskospår streckade snövidderna. Macfie o. Westerlund Wasaw. 23 (1935). Långt borta streckas horisonten av skog. SvHandordb. (1966).
5) (mera tillf.) motsv. STRECK, sbst.1 8, med avs. på ansikte l. hand: förse med l. ge fina fåror l. rynkor l. linjer; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. om ansikte): försedd med rynkor l. fåror. Krusenstjerna Fatt. 4: 86 (1938).
6) [efter lat. corpus striatum] (numera föga br.) motsv. STRECK, sbst.1 12, i p. pf., i förb. streckad kropp, i den mänskliga hjärnans ändhjärna, om var o. en av de båda ansamlingar av kärnor på vardera sidan som framträder gm strimmor av mörkare materia, strimmig kropp. Lovén Huxley 205 (1871). Stamdelens (av stora hjärnan) viktigaste beståndsdel är den streckade kroppen, en på hvardera sidan. Müller LbAnat. 229 (1905).
7) (numera föga br.) motsv. STRECK, sbst.1 12 e: med avs. på textilt material (l. ngns kropp): förse med bård(er) l. list(er) l. rand (ränder) av annat material l. i annan färg; särsk. i uttr. streckad med gull, försedd med bårder osv. av gull. OxBr. 3: 40 (1622: gull). Ett randigt förkläde föll från hennes (dvs. husmors) övermidja och streckade hennes kjolhållda kropp med ett nedertillskratt av bondflammande färg. Martinson Nässl. 56 (1935).
8) zool. motsv. STRECK, sbst.1 12 g, i p. pf., om (kroppsdel hos) djur: försedd med linjer l. ränder av avvikande färg (nyans) o. d.; särsk. om arter av släktet Orgyias Ochsenheimer, särsk. i uttr. streckad fjädertofsspinnare, fjäril tillhörande arten O. antiqua Lin., allmän fjädertofsspinnare, l. O. gonostigma Fabr., gulfläckig fjädertofsspinnare. (Hårsnäppan har) streckadt bröst; hvit mage. Ström SvFogl. 63 (1839). 2NF 8: 489 (1907: streckade fjädertofsspinnaren). — jfr SILVER-STRECKAD.
9) ss. vbalsbst. -ning; särsk. i konkret anv.
a) motsv. 1, om handlingen att strecka l. att strecka ngt; äv. (o. företrädesvis) konkret, om den helhet l. det mönster som bildats gm dragande av ett antal på varandra följande l. (vanl.) parallella streck; i sht (i fackspr.) i fråga om skraffering. Häradsvägar (utmärkas på kartan) med linea på ena sidan och streckning på den andra samt brun färg; mindre, men grusade vägar med paralela streckningar å båda sidor med brun färg. Ström Skogsh. 116 (1830). Rafael tecknade ofta med rödkrita; hans streckning är ganska skönt korsad. Scheutz Ritk. 236 (1832). För dem alla (dvs. lövträden) användes (på skogskartan över Uppl.) såsom gemensam beteckning grön streckning på gul botten. Uppl. 2: 142 (1903). Bilderna framställdes (i de Bewickska trästicken) med streckningar och punkter. 2NF 30: 189 (1919). Den streckning som synes på (de avbildade) kåsorna .. inskränker sig till blott den ena sidan och torde .. böra uppfattas endast som vanlig skuggning. Fatab. 1947, s. 64. — särsk. (numera bl. tillf.) om handlingen att dra streck betecknande talet ett (1) vid räkning av ngt. Andersson Omfl. 8 (1897).
b) motsv. 10; om förhållandet att ngt är streckat; äv. konkret, om linje som ngt i naturen på avstånd synes bilda. JernkA 1860, s. 222. Dahlbäck Åb. 275 (1914; konkret).
Särsk. förb.: STRECKA FÖR10 4. till 1: med streck i marginalen markera (ngt skrivet), stryka för. WoH (1904). Han hade, som vanligt, streckat för de artiklar (i tidningarna) som han möjligen kunde få nytta av .. i framtiden. Hellström Kärlek 266 (1942). Werin Ekelund 1: 374 (1960). jfr förstrecka.
STRECKA OPP, se strecka upp.
STRECKA UNDER10 40. till 1: markera (ngt skrivet) gm att dra streck under, stryka under. TPedFinl. 1895, s. 125 (uppgivet ss. finlandism). Han streckade under det han skulle lära utantill. SvHandordb. (1966). jfr understrecka.
STRECKA UPP10 4, äv. OPP4. till 3: uppgöra (streck) gm snörslagning (se snör-slå 3). Lagerlöf Berl. 2: 63 (1891). jfr uppstrecka.
STRECKA ÖVER10 40. till 1: dra streck över (ngt skrivet l. tryckt), stryka över; särsk. i fråga om utradering (jfr streck, sbst.1 1 c). Nordforss (1805). Strecka över ngt felskrivet. SvHandordb. (1966). jfr överstrecka.
Ssgr: (9 a) STRECKNINGS-LINJE. (numera föga br.) linje ingående i streckning. VetAH 1815, s. 53.
(9 a) -METOD. SvGeogrÅb. 1934, s. 238 (i fråga om karttecken).
(9) -RIKTNING. riktning i vilken en bergarts o. d. streckning går. Fennia VIII. 3: 36 (1892; om berggrunden i södra Finl.).

 

Spalt S 12596 band 31, 1991

Webbansvarig