Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STOPPA stop3a2, v. -ade (pr. sg. akt. -ar VarRerV 15 (1538) osv.; -er BOlavi 52 a (1578: förstopper). — pr. sg. pass. -as Schmedeman Just. 478 (1667); -es VocLib. avd. 38 (c. 1580). — imper. stopp GävleDomb. 210 (1637: stop in), Bergman Patr. 24 (1928); -a OMartini Läk. 29 (c. 1600) osv. — imper. pl. -en Kolmodin QvSp. 2: 151 (1750: stoppen til), Runeberg (SVS) 7: 125 (1836: Stoppen i). — ipf. -ade (-ede) 2SthmTb. 8: 169 (1590) osv.; -te SkrVSocLd 20: 80 (1697: ståpte til)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(stop- 1578 (: stopningar, pl.)1758 (: halsstopning). stopp- (-å-) 1526 (: stoppat till, sup.) osv.)
Etymologi
[fsv. stoppa; liksom fd. stoppæ (d. stoppe), fvn. stoppa (nor. dial. stoppa) av mlt. stoppen (lt. stoppen); motsv. flfrank. stuppōn, mnl. stoppen (nl. stoppen), fht. stopfōn (i ssgn bistopfōn; mht., t. stopfen), feng. -stoppian (i ssgn forstoppian, stoppa till, eng. stop), sannol. av det romanska ord som bl. a. föreligger i mlat. stuppare, fylla igen med blånor, ffr. estoper, fylla igen (med blånor l. annat), spärra av o. d. (fr. étouper), avledn. av lat. stuppa, blånor, av gr. στύπη, στύππη, blånor, av ovisst urspr.; möjl. dock sammansmältning av nämnda romanska ord o. det ord som föreligger i fht. stopfōn (t. stopfen, stupfen), sticka l. stöta (med ngt spetsigt), till den rot som föreligger i STUPA, störta o. d., STUV, tygbit o. d., STYV- (i STYVBARN m. fl.), ävensom (med dentalutvidgning) i STÖTA. — Jfr BESTOPPA, STOPP, sbst.2, STOPP, interj., STOPPER, STOPPING]
I. täppa till, täta, fylla; trycka l. sticka (ngt i ngt) o. d.; äv.: täcka (brist l. behov) o. i härifrån utgående anv.
A. (gm att trycka l. föra in ngt) täppa till l. täta l. fylla (ngt) o. d.
1) täppa till l. fylla igen l. tillsluta (ngt) l. täppa till osv. (ett hål l. en öppning l. passage o. d.) gm att ngt placeras l. skjuts l. pressas in i det l. den (o. därigm hindrar passage (av ngt) l. gm att laga l. täta det l. den; se särsk. b, c); äv. bildl. (jfr d, e); utom i särsk. förb. numera nästan bl. i c. BtFinlH 6: 72 (1536). Ett litet rökhål som man (kan) yppna och ståppa när man will. Rosenhane Oec. 157 (1662). Tu (Gud) ju hafwer tilsagt them, hwilka på Tin godhet hoppas, / At Tin Nåd ei fela skal, och Tin godhets brun ei stoppas. Kolmodin Rök. 149 (1728). Kanalen är stoppad genom det att sand lagt sig för mynningen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Bärget är fullt af remnor. Om jag sticker in patroner på lämpligt ställe där uppe, så lossar troligen ett sådant block, att hela klyftan (nedanför) stoppas. Zilliacus Hågk. 23 (1899). Den korta rännan till nya konsthuset på Gruvbacken låg i en förtimrad, täckt stoll som stoppades med kråkris och mossa. Lindroth Gruvbrytn. 1: 321 (1955). — jfr FÖR-, I-, IGEN-, IN-, TILL-STOPPA. — särsk.
a) (†) med avs. på fyllt kärl (kruka med inläggning o. d.): (gm att binda över) tillsluta l. täcka över öppningen på. (Flaskorna med destillerat vatten) måtte och wäl ståppas och förbindas mäd kårk och blåsa. Rosenhane Oec. 157 (1662). Tag ett Steen-krusz, lägg 8 Lodh af stötta Fiol-blommor uti ett half stoop Wattn, stoppa det väl. Rålamb 14: 136 (1690).
b) i fråga om att täta en oönskad öppning l. ett oönskat hål o. d. (i dörr l. fönster o. d.); med obj. betecknande dels materialet, dels konstruktionen (dörr o. d.), dels hålet l. springan osv.; äv. utan obj.; förr äv. refl., om läcka: täta sig, bli tät; numera företrädesvis i slutet. Jtem är kommitt till att stuppa wti fönstren i konungzmakett och wti Cammaradöranar (viss mängd) Wll. GripshR 1549. (Huset var) nys ophuggit aff wått timber, ståppat medh vått måsa. Wivallius (1637) hos Schück Wivallius 1: 200. Dalin Arg. 1: 182 (1733, 1754; med avs. på hål, i bild). Nordforss (1805; refl.). Stoppa otäta fönster. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stoppa med dref eller nöthår. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Stoppa ett hål. Klint (1906). — särsk. ss. vbalsbst. -ning, dels abstr., dels konkret, om det på så sätt använda materialet l. om den åstadkomna tätningen. Är ingen loghe på stombnen, att man kan uthan stopningh el(le)r spilning, uthtryska en skeppa säädh. VDAkt. 1684, nr 91 (möjl. icke hithörande). Möller (1745). Stoppningen i fönstret har lossnat. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hagberg Shaksp. 6: 277 (1849; i bild). Till stoppning kring pistonstänger .. har såsom bekant hittills företrädesvis begagnats hamppackningar. TT 1871, s. 103. Lindroth Gruvbrytn. 1: 322 (1955; om materialet). — jfr SPRUND-STOPPNING.
c) [specialanv. av b] med avs. på (hål i) trasigt klädesplagg (i sht strumpa) l. (annat) tyg: laga (fylla igen) gm att med hjälp av nål korsvis träda i hålets kanter o. efterhand fästa trådar av textilt material växelvis över o. under varandra; i sht förr äv. allmännare: laga (reva o. d.) gm sammansyning av kanterna, sy ihop l. sy till; äv. utan obj.; äv. bildl. Stoppa ett par vantar. Tröjan är stoppad på armbågarna. 1 grön Stoppat Nattmyssa. BoupptSthm 9/6 1669; möjl. att hänföra till 3 c. 1 g(ammal) ståppat drälsduuk. Därs. 1676, s. 1257 a. Då skola väl igen vårt rikes refvor stoppas. Geisler Vitt. 358 (c. 1715). Hvarje flickskola bör .. meddela eleverna undervisning i att sticka, virka, stoppa, sy och märka. Engström Schallenfeld 14 (1865). Framför porten satt en mycket gammal man och stoppade ett hål på en gammal tröja. Lagergren Minn. 3: 451 (1924). Emelie satte sig intill fotogenlampan för att stoppa strumpor. Fogelström Minns 16 (1964). — jfr KONST-STOPPA o. O-STOPPAD. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, dels abstr., dels konkret, om stoppat ställe på textilt material, stopp (se STOPP, sbst.2 II 2), l. om materialet varmed tyget stoppas. (Tråd) Till fodring och Stoppning på Mässhaken N:° 3. HusgKamRSthm 1714, s. 178. Sysslosatt .. med strumpors stoppning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Strumpor måste stoppas, och det är en konst att stoppa på det sätt att en känslig fot .. vid stor ansträngning fördrager stoppningen. KrigVAT 1902, s. 286. Skicka en trasig matta till stoppning. SvHandordb. (1966). jfr MASK-STOPPNING.
d) i det bildl. uttr. stoppa munnen på ngn, förr äv. stoppa ngn munnen l. stoppa munnen, få l. tvinga ngn att bli tyst (sluta med sina invändningar l. sin argumentation o. d.) l. ”täppa till munnen på ngn” (t. ex. gm att ge ovederläggliga skäl l. ge honom vad han fordrar), stoppa till munnen på ngn (se STOPPA TILL 3). AOxenstierna 8: 370 (1633: Stoppa munnen på sine affvundzmänn). Kempe Proberugn 26 (1656, 1664: dem Munnen stoppa). Ondskan war nu munnen stoppad / Och tilproppad. Runius (SVS) 1: 42 (c. 1710). Middags-klockan ringde oss til bordet, men huru skulle maten kunna stoppa munnen i et så nära rörande ämne (dvs. giftermål)? Wallenberg (SVS) 1: 287 (1771). Kleon gjorde .. intet försök att stoppa munnen på sin belackare (dvs. Aristofanes). Schück VLittH 1: 220 (1899).
2) (helt) fylla (ngn l. ngt) med ngt som tryckes l. pressas in, proppa (se PROPPA, v.1 1); särsk. dels i uttr. stoppa ngn l. ngt med (äv. av) ngt, dels (o. numera i sht) i uttr. stoppa ngn full l. ngt fullt (förr äv. fyllest) med ngt; äv. bildl., motsv. PROPPA, v.1 1 a. Både the danske och städerne ähre ther till föreenthe, att the medt sådane löse tidender vele inthet annedt uthan stoppe oss full medt köpmandz lögn och bedrägerij. G1R 24: 353 (1554). Ett documentum .. som .. befan sigh wara medh (bl. a.) erratis Prosodicis, Syntacticis .. (dvs. prosodiska o. syntaktiska fel) wäll stoppat. Annerstedt UUH Bih. 1: 312 (i handl. fr. 1632). Han måste haa mycket Miööl, som wil stoppa hwars mans Munn. Grubb 289 (1665). Stoppade, proppade med sin plågade, rågade läsning. Dalin Arg. 1: 53 (1733, 1754). Ekblad 108 (1764: fyllest). Jag .. stoppade hennes ficka full med skorpor. JGOxenstierna (1805) i 2Saml. 3: 23. En torr sentens / med visdom stoppad. VLitt. 3: 620 (1902). Lundh Bleik 145 (1911: af). Stoppa ngn, sig full med godsaker. SvHandordb. (1966). — jfr I-, OM-STOPPA o. O-STOPPAD. — särsk.
a) framställa (korv) gm att i korvskinn intrycka malet l. hackat kött l. dyl. (o. andra ingredienser); äv.: intrycka (ingredienser till korv i korvskinn). Rör wäl altsammans ihoop, och stoppa det i Swijntarmar eller uthi Fåårtarmar. Rålamb 14: 83 (1690). I hushållen stoppar man korfven till Jul. Bremer Grann. 2: 229 (1837). En liten pojke i knäbyxor med ben som väl stoppade korvar. Östergren (1946). SvHandordb. (1966). — jfr KORV-STOPPNING.
b) med avs. på tobakspipa: fylla dess huvud med nedpressad tobak; äv. dels i uttr. stoppa (pipa) med ngt, dels (numera föga br.) i uttr. stoppa en pipa tobak; äv. utan obj. Stoppa en pipa tobak. Serenius (1741). Mitt Såcker, will hon stoppa en pipa åt mig. Stagnell BSjelfklok 36 (1753). Stoppa pipan full, half. Weste FörslSAOB (c. 1817). Ahnfelt HofvLif 2: 42 (c. 1845; utan obj.). (Hon) stoppade sin pipa med tobak ur en brokig skinnpung. Rosendahl Lojäg. 51 (1956). Den gamle .. satt med stoppad men otänd pipa i munnen. Johnson Favel 96 (1968). DN 30/8 1986, Bil. s. 7. — jfr IN-STOPPA. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, i konkret anv., om den mängd tobak varmed en pipa stoppas. Ancker Haslund Zaj. 198 (1934). Kjellgren Smar. 197 (1939).
c) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om uppmätning av vara, betecknande att måttkärlet fylles väl gm press l. tryck, packa (se PACKA, v.1 (2,) 3); med obj. betecknande måttkärl l. vara som mätes; jfr RÅGA, v. 2 b, SKAKA, v. I 1 b, o. STRYKA, v. Itt gott mått, wel stoppat, skakat och öffuerflödhande skal man giffua vthi idhart skööt. Luk. 6: 38 (Bib. 1541; NT 1981: packat). Ståpningh och rågningh sampt annor oordningh måtte endtligh affskaffas. RP 7: 155 (1638). Maltet (bör) på samma sätt som annan säd mätas och intet stoppas i mätandet men doch väl skakas och ristas. 2RARP 8: 355 (1734). Af denna (stock-)fisk tages .. en del, wid pasz et fult stoppat qwarter, sedan den blifwit sönderhackad. Warg 29 (1755).
d) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret: fyllning (se d. o. 1 b). ÖoL (1852).
3) [jfr 2] (vanl. med mjukt material) fylla (ngt) för att göra det mjukt l. åstadkomma isolering l. skydd l. en viss (mjuk) form o. d., förse med stoppning (se d); äv. dels resultativt, i sådana uttr. som stoppa ngt fullt, dels i uttr. stoppa ngt med (förr äv. av) ngt; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. KKD 3: 228 (1711). (Selkragen är en) stoppad ring, som hänger på hästhalsen bak om ranckorna. Juslenius 98 (1745). Hinkar för (glass) .. gjorda med dubbla sidor och .. i mellanrummet stoppade med ull eller annat icke värmeledande ämne. Grafström Kond. 116 (1892). Docka, stoppad kropp, sovögon, vackert hår. SvD 1/12 1935, s. 8 (i annons). Strykbräden, stoppade o. klädda, utan fot. Därs. 31/8 1941, s. 4 (i annons). — jfr TAGEL-, UPP-, UT-STOPPA o. HÅRD-, RAFFEL-, SILKES-, TAGEL-STOPPAD. — särsk.
a) i fråga om madrass l. kudde l. dyna l. täcke o. d. (som efter stoppningen stickas; se STICKA, v.2 2); med obj. betecknande dels madrass osv., dels materialet som införes häri. GripshR 1556 (med avs. på bolster). Öffuerskarere lood eller annet sådant som stoppes i bolster. VocLib. avd. 38 (c. 1580). Öfwerklädt och Stickat ett Stoppat Sängtäcke. HusgKamRSthm 1711, s. 204. Täckenen woro merendels stoppade af Eider-dun. Linné Sk. 354 (1751). Hvarje fånge erhåller en madrass och hufvudpöl, stoppade med halm. Oscar I Straff 126 (1840). En hög kuddar, som såg ut som om de varit stoppade med potatis. Dahl Forbes Kvinn. 338 (1935). Sovsäckarna av vargskinn äro stoppade med ejderdun. VFl. 1938, s. 26. — jfr RESÅR-, RUMS-, SKUMGUMMI-STOPPAD. — särsk. motsv. d, ss. vbalsbst. -ning, konkret, betecknande det material varmed madrass osv. fylles l. fyllts. Bomull till Stoppning .. Silke till stickning (av täcke). HusgKamRSthm 1717, s. 396. (Mjölkörtens) fröfjun tjena som bomull, särdeles til stoppning i dynor och täcken. Linderholm 1: 524 (1802). En säng står midt på golfvet, hvars bolster / Stoppning af kärrdun har. Adlerbeth Ov. 211 (1818). Sängtäckena ha stoppning af bomullsvadd eller ejderdun. 2NF 30: 729 (1920). Lindström Leksaksb. 54 (1931). jfr FJÄDER-, KAPOCK-, RESÅR-, SKUMGUMMI-STOPPNING.
b) med avs. på (sits l. ryggstöd o. d. på) sittmöbel l. sadel o. d.; äv. i utvidgad anv., om hölje som skyddar mot stötar o. d. (särsk. bildl.). (Han) loott .. stoppe sadelen full medh höö. G1R 27: 136 (1557). Swänsk Vll att ståppa 4 dus(si)n Sammetz Stohlar medh. HusgKamRSthm 16513, s. 142. GT 1786, nr 48, s. 5 (i p. pf., om stolar). Äfven stoppning och klädsel af vagnar samt allt läderarbete å desamma utföras vanligen af sadelmakaren. ArbB 264 (1887). Fasta, stoppade (stol)-sitsar och även ryggar började under 1600-talets andra hälft bli vanliga inom ståndskulturen (i Sv.). Erixon Möbl. 2: XXXI (1926). Det är fint i förmaket: röda, stoppade möbler, soffa och emmor (osv.). Hedberg DockDans. 36 (1955). — jfr KULLER-, ÖVER-STOPPA o. SKUMGUMMI-STOPPAD. — särsk. motsv. d, ss. vbalsbst. -ning, konkret, betecknande (höljet till) det material varmed (sits osv. på) sittmöbel osv. fylles l. fyllts; äv. bildl. Gamla Stohlar .. Läroftet förslitit och stoppningen borta. HusgKamRSthm 17523, s. 913. Ömhjertade kön! gå att rädda vår sprätt / Hvad synd om Adonis / Cederade bonis / Och kröp ur sin stoppning, ett fattigt skelett! Braun Calle 88 (1843). Fältskärn .. (satt) i hörnet af den gamla soffan, hvars stoppning af bast här och der stack ut genom det nötta skinn-öfverdraget. Topelius Fält. 2: 7 (1856). (Jag) lutade mitt livströtta huvud mot kupéväggens .. mjuka stoppning. Lidman Gossen 76 (1952). jfr FJÄDER-, KLUBBSTOLS-, MÖBEL-, RESÅR-, RYGG-, SADEL-, SKUMGUMMI-STOPPNING.
c) med avs. på klädesplagg: förse med fyllning av mjukt material (t. ex. mellan foder o. tyg l. mellan två lager tyg). Somblige (moskoviter) stoppa sina Kiortlar medh Bomull och Papper så starckt och tiokt, at ingen them medh någhon pijl kan skadha. Petreius Beskr. 4: 9 (1615). En blå Rock stoppad med Wadd. VexiöBl. 25/2 1842. Du behöfver (i rollen ss. kung) icke stoppade kalsonger, som så många andra majestäter behöfva. Blanche Bild. 3: 211 (1864). — särsk. motsv. d, ss. vbalsbst. -ning, konkret, betecknande det material varmed klädesplagg på detta sätt utfylles l. utfyllts; äv. om fyllning (t. ex. av vadd) i form av en liten puta l. små putor o. d. använd för att ge viss form åt viss del (t. ex. axelpartiet) av klädesplagg; äv. bildl. Stoppning aff Bomull, eller annat som man bruker at vpfylla hol och gropar på kroppen medh. Linc. E 2 b (1640). Stoppning i en natt-rock. Serenius (1741). Skräddare lade stoppningar i jacquetter och bonjourer. Strindberg Giftas 2: 203 (1886). Mina safariskjortor äro .. alltid försedda med enorma stoppningar (över nacke o. rygg) av flera lager rött och gult. Otter Officer 348 (1930). Bolin VFöda 394 (1934).
d) ss. vbalsbst. -ning (jfr a slutet, b slutet, c slutet), konkret, om det material (t. ex. dun l. fjäder l. halm l. textilt material) varmed ngt gm att stoppas utfylles l. utfyllts. Bulldan till Ståppning. HusgKamRSthm 1712, s. 263 (av biljard). (Fiskgjusens bo) af 3 fots diameter, jämte stoppning af Rödmossa och Björnmossa, som gör det aldeles dragfritt å sidorna, samt meddelar bädd åt äggen. VetAH 1784, s. 306. Jo ja, det är vanliga gången i jordlifvet här ..! De, som ha stoppning till hjertan, / känna ej smärtan. Säfström Skymn. 8 (1853). Grafström Kond. 116 (1892; i glassmaskinhink ss. isolering).
4) i fråga om konservering av döda djur, med avs. på (kropp l. kroppsdel av) dött djur: flå, ta ur, konservera o. fylla skinnet (inklusive skelett l. del(ar) av skelett) med fyllning (förr bestående av t. ex. trä, träull, lera o. d., numera av en stomme av varierande material) o. därmed ge djurkroppen ett levande utseende, stoppa upp, uppstoppa; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; numera företrädesvis i den särsk. förb. STOPPA UPP o. ssgn UPP-STOPPA. Dahlgren Shakespeare Rom. 108 (1845; i p. pf., om krokodil). Klinckowström Örnsjötj. 12 (1906; i p. pf., om björnhuvuden). Konservatorns arbetsrum, där stoppning, skelettering o. d. försiggick. Neander 70År 183 (1929). En .. (skånsk) lantbrukare och jägare, som sköt, stoppade och sålde fåglar i mängd till Sarepta i Sydryssland. Därs. 186. FoFl. 1949, s. 42 (i p. pf., om fågel). — jfr UPP-STOPPA. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret, om det material varmed djurkroppen fylles l. fyllts; äv. om resultatet; ngn gg äv. om sådan fyllning i balsamerat lik av människa. LundagKron. 1: 302 (1918). Stiernstedt Ryskt 86 (1935; i Lenins balsamerade kropp). Kulturen 1947, s. 84.
5) (om ä. förh.) med avs. på kalkon l. höna l. gås o. d.: göda gm att trycka l. pressa in klimpar av mjöl o. vatten (l. andra livsmedel) i halsen; äv. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om födoämnet. Rålamb 13: 69 (1690; med avs. på kalkoner). (Eng.) Paste .. (sv.) stopning hwarmed höns giödas. Serenius Rr 1 a (1734). Att stoppa gässen, när de skola gödas, är ett oförlåtligt djurplågeri. Langlet Husm. 804 (1884). LmUppslB 523 (1923: stoppning; abstr., i fråga om höns).
6) (†) i det bildl. uttr. stoppa en mölja, koka ihop en skön soppa gm att stoppa den full med olika ingredienser?; jfr MÖLJA, sbst.2 1 slutet. Dett spörs dem ssom mölian haffua stoppedt / dem bliffuer wæh för ænn de haffua ætidt oppedt. Ståhle VersVasat. 30 (i handl. fr. c. 1570).
B. trycka l. pressa l. (allmännare) sticka (ngt i ngt o. d.); äv. i vissa anv. utan obj. (se 11, 12).
7) betecknande att ngt tryckes l. pressas l. föres l. skjutes in i ngt som är l. uppfattas ss. en öppning l. springa l. ett hål o. d.; sticka (se STICKA, v.1 I 9); företrädesvis i uttr. stoppa ngt i ngt; äv. allmännare: placera l. sätta l. ställa (ngt ngnstädes). Stoppa näsduken (pengarna) i fickan. Stoppa fjäder i madrassen. Stoppa tätningsmedel i springor. Han stoppade vinflaskan innanför ulstern. Stoppa inte tummen i mun! Stoppa mossa som tätning mellan stockarna. Stoppa tobak i pipan. GripshR 1546—47. (Tjuvarna) hafua hafft opp botnarna på Järn half tunorna oh Der emillan Stoppat Höö oh Granriss qvistar på Det Järnät ike skolle skaldra. EkenäsDomb. 1: 81 (1644). Ståppa hö i buken på haren. Schultze Ordb. 4956 (c. 1755). Hvar har ni stoppat mina handskar? jag finner dem ej. Weste FörslSAOB (c. 1817). Dora .. var lyckligast, när hon fick krypa in i syrenhäcken, stoppa fingrarna i öronen och fördjupa sig i en rolig bok. Geijerstam LycklMänn. 160 (1899). Han tog nu två (sockerbitar) och stoppade i munnen, de andra sparade han till senare. Trotzig Sjukd. 135 (1972). — jfr IN-, NED-, OM-STOPPA. — särsk.
a) i ordspr. Ondt stoppa Traanan i mees. Grubb 647 (1665). Bäst att tiga och stoppa i tålamodspåsen. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (†) i uttr. stoppa hos sig, stoppa på sig. Swedberg Lefw. 130 (1729). Wi stoppade hos osz några skorpor. Humbla Landcr. 409 (1740). (G. Cederschiöld) hade .. tagit upp .. konvolutet, hvilket han stoppat hos sig. Liljecrona RiksdKul. 523 (1841). Meurman (1847).
c) i uttr. stoppa ngt i ngn o. d.: ge (ngn l. ett djur) mat gm att stoppa det i munnen på honom resp. det; äv. med tanken fäst vid att den som matas gör motstånd l. icke själv kan ta till sig födan o. d., närmande sig 2; ofta svårt att skilja från den särsk. förb. STOPPA I 1, 2. Schroderus Modersch. 170 (1642: thet stoppa vthi Barnet); möjl. särsk. förb. Wil man stoppa mat och hella drick i en dödsiuk menniskio, thet gagnar henne intet, vtan mera skadar. Swedberg Cat. 629 (1709). Foglarne stoppa födan i halsen på ungarna. Möller (1790). Allt måste stoppas i honom, för han vägrade enständigt att äta. Östergren (1946).
d) med avs. på person: placera (ngnstädes, i sht i ngt som är l. uppfattas ss. en öppning l. ett hål); särsk. dels i fråga om att placera ngn på en tjänst o. d., dels i uttr. stoppa ngn i jorden, begrava ngn. Medh een stång slogo (de) honom i hufwud så att hann besuijmade Och med thet sama drogo honom till waken och ståppade honom vnnder Isen. UrkFinlÖ I. 1: 109 (1597); jfr huvudmom. Gref Piper, Feltmarchalken (Rehnsköld) och iag stoppades uthi en cammare tillsammans. ALLewenhaupt (1718) i KKD 2: 247. Det (var) et underligt infall, at stoppa den halfgalne Thorild på Gripsvalds Academie! Porthan BrCalonius 404 (1797). Sex tusen personer ha stoppats i kurran för det de skrattat högt. Topelius Sommarsjö 1: 20 (1897). Hon stoppade honom i säng. Gustaf-Janson KärlekDec. 159 (1959).
e) i utvidgad anv.
α) (numera föga br.) i uttr. stoppa ngt till ngn, (mer l. mindre hemligt) räcka ngt till ngn l. ge ngn ngt, sticka till ngn ngt. Vår öfverste stoppar sina hedniska dukar till det kristna kvinnfolket! Heidenstam Karol. 2: 196 (1898).
β) (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: omstoppad (se OM-STOPPA 1 b). (En tunnklädd) Bondhustru kan åka på öpen släde utan skada, då fruen nedbäddad, stoppad, pälsat i täckt wagn frys. Linné Diet. 1: 89 (c. 1750).
f) mer l. mindre bildl.; förr särsk. i uttr. stoppa ngt i sin egen barm, ungefär liktydigt med: behålla ngt för sig själv, tiga med ngt, stoppa ormen i barmen, nära en orm vid sin barm (se BARM, sbst.1 1 b γ). UrkFinlÖ II. 1: 80 (c. 1595: stoppe i sin eigin Barm). Jag har ingen störe lust än när iag får stoppa gudz ord i folk. VDAkt. 1722, nr 137 (1718). Ni stoppar i mitt öra dessa ord, / Som röra upp min själ. Hagberg Shaksp. 11: 320 (1851). (Hantverkare som protesterar mot slarv vid byggande) får ofta stoppat i halsen att de är gammaldags. SvD 21/11 1987, 4: 12. — särsk.
α) i uttr. stoppa (pengar o. d.) i sin egen ficka o. d., orättmätigt o. i hemlighet tillskansa sig pengar osv. Widekindi KrijgH 945 (1671: stoppade i sijn Taska). Klart var ju att han stoppat överskottet i sin egen ficka. Östergren (1946).
β) i uttr. betecknande att ngn döljer l. glömmer l. skjuter undan l. försöker dölja osv. ngt (problem l. betänkligheter l. sin verkliga åsikt o. d.); särsk. i uttr. stoppa ngt i säcken (jfr γ) l. i fickan. Nu måste han vinna henne och därför stoppa i säcken alla sina reflexioner öfver förhållandet (att hon narrat honom till lagbrott). Strindberg Hafsb. 108 (1890). Sina åsikter stoppar en förståndig statsman i bakfickan, så länge han sitter i regeringen. GHT 1929, nr 54, s. 12. Den utslitna sentensen att ”gå genom livet leende” eller att ”stoppa sorgerna i en gammal säck”. Boberg RännBjörn 125 (1946). Stoppa sina betänkligheter i fickan. IllSvOrdb. (1955). Han hade .. stoppat sitt sämre jag .. i malpåse. DN 11/11 1985, s. 29.
γ) i uttr. stoppa pipan i säck(en), äv. i sin säck (jfr β), se PIPA, sbst.1 1 f γ α‘. Taal, som med Wijsheets Salt besprängt, / Och med Förstånd och Wet bemängt / Giör at en Näswijs Fleep och Gäck / Strax stoppar Pipan i sin Säck. Lucidor (SVS) 449 (1674). Johansson BroforsJärnarbF 48 (1927: stoppa pipan i säck).
8) (†) bildl., med avs. på (i sht ekonomisk) brist l. (i sht ekonomiskt) behov l. skuld o. d.: (vara tillräckligt stor l. tillräcklig för att) fylla (se FYLLA, v. 5) l. täcka; äv. med avs. på utgift l. (om)kostnad o. d.: bestrida (se BESTRIDA, v.2 2) l. betala; jfr 12. HH XXXIII. 1: 167 (1561; i fråga om skuld). Dee inkompster, huarigenom stadzens embeter kunne afflönas, dess byggningar inrättas och nödiga tarfwer stoppas medh. BtÅboH I. 10: 92 (1642). Så stoora kåstbahrheeter (som P. Hellweg) på sitt wärks i gång ställande anwändt, hwilka på långt när intet skulle kunna stoppas igenom den lilla afsättning han .. (i visst fall) finge giöra. AmirCollHdl. 10/6 1699, s. 1099. Emedan han inga stadsens medell i lijfstijden skall opburit, hwar med en sådan uthgifft (för skrivmaterial för stadens behov) kunnat stoppas. VRP 7/3 1726. Man lärer ibland annat, huru människjan har många naturliga behof, äger följagteligen rättighet at stoppa och bota dem. GbgMag. 1760, s. 259. VetAH 1769, s. 67 (med avs. på sädesbrist). Enligt Liljencrants’ anteckningar skulle han genom hopsamlande af alla tillgängliga resurser ha lyckats helt och hållet stoppa den statsbrist, som hotade för år 1787. Odhner G3 2: 503 (1896).
9) (i Finl.) refl.: tränga sig (fram o. d.); i de särsk. förb. STOPPA FRAM, MED.
10) [eg. specialanv. av 7] järnv. trycka l. pressa in grus under (syll) för att ge den rätt läge o. förmåga att tåla påfrestningarna; äv.: trycka l. pressa in (grus under syll); jfr BARLAST 4; förr äv. i uttr. stå stoppning, om syll: bibehålla sitt gm stoppningen givna läge; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om det inpressade gruset. (Vid) Tvärstockarnas stoppning .. stoppa (2 man) en tvärstock i sänder, börjande från dess midt och fortgående till ändarna. TByggn. 1859, s. 103. Därs. (: stoppningen; konkret). Syllen (blir) i allmänhet genom det sätt, hvarpå en järnvägsballastning utföres .. hårdare stoppad under den del, som är utanför skenan än under midten. TT 1890, s. 59. Därs. 1899, Byggn. s. 132 (: stå). Ett reparationslag (arbetade) med anledning af den intensiva trafiken dagligen .. med detta spårs stoppning och riktning. Därs. Att välja allt för låg rälsvikt straffar sig .. emedan barlastdjupet vanligen är så litet, att stoppningen har svårt att stå sig, om rälen ger för mycket efter för hjultrycket. Därs. 1903, V. s. 38. Efter (grustågen) kommo män med spett och spade, ”lyftstång” och ”flukt”, lyfte och baxade, ”stoppade” gruset under sliperterna och putsade slänterna efter mall och snöre. Hedenvind-Eriksson Hjul. 236 (1928). — jfr UNDER-STOPPA.
11) [sv. dial. gå å stoppä] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) intr., i uttr. gå och stoppa, gå o. pyssla (se d. o. 1), gå o. syssla med småsysslor (i hemmet). Tholander Ordl. (1872).
12) [utgående från 8] (vard.) intr.: vara tillräcklig l. tillräckligt stor, förslå (se FÖRSLÅ, v.3 10) l. räcka till (se RÄCKA TILL 3); äv.: ha tillräcklig styrka l. uthållighet l. hållfasthet o. d., hålla (för ngt; se HÅLLA, v.1 16 a); äv. med bestämning närmande sig funktionen av ett obj.: tåla, uthärda, stå ut med; äv. (om person): ha tillräcklig kapacitet (för en uppgift), räcka till (se RÄCKA TILL 3 c o. jfr FÖRSLÅ, v.3 10 b); stå rycken o. d. Det stoppar inte med 10.000 kronor för den resan. CIHallman 2: 11 (1778). (Efter ngra meningar på franska:) Nej, min stackars Franska stoppar inte. Topelius Dagb. 2: 127 (1835). I hårdt väder eller då förenämnda påsejsning (på kabellarium) ej stoppar, sejsas med tusenben. Frick o. Trolle 44 (1872). (Gumman) såg rödkindad och ung ut. Hon stoppar nog i 20 år till. Engström Bläck 24 (1914). ”Jag stoppar inte för ett par litrar (konjak) ens numer,” beklagade sig Hansson. Didring Malm 2: 42 (1915). En del av .. (gruvarbetarna) dricker bara kaffe, innan de går. De andra äter nog litet kallgröt. För att stoppa bättre. Höijer GrBerg 160 (1940). En fjäder .. som måste stoppa fyra miljarder höjningar utan att brista. GHT 1944, nr 195, s. 1. Rätt skött stoppar bilen betydligt längre (än åtta år). AlltBil. 18 (1976). — särsk. (†) tr.: förslå till l. räcka till för (ngt); särsk. med avs. på gäld: förslå att betala. Weste FörslSAOB (c. 1817; med avs. på gäld). Dalin (1854).
II. [sannol. utvecklat ur I o. äldst använt med obj. betecknande fluidum i ränna- l. rörformigt utrymme o. d.] tr. o. intr.: stanna o. d.
A. tr.: täppa för l. stänga av (ngt rinnande o. d.); stanna l. hejda (ngt) o. d.; äv. (jfr B) abs. (se särsk. 1, 2).
1) bringa (ngn l. ngt) att upphöra med sin rörelse, få l. tvinga (ngn l. ngt) att stanna, stanna l. hejda; hejda l. hindra (ngn) i hans verksamhet l. framfart (se d. o. 3); äv. med obj. betecknande gång l. lopp l. rörelse l. trafik o. d.: bringa att upphöra; äv. abs.; äv. bildl. (jfr a); jfr 6. Fördämningen kunde ej stoppa vattnet. Stoppa ett tåg (sjöt.), hindra det från att löpa ut längre. Föraren lyckades i sista stund stoppa snälltåget. Stoppa karlen, innan han ställer till en olycka. Slädens rörelse stoppas med en spak. Vår vidare framfart stoppades av en tvärbrant. Stoppa ett fartyg, en bil, en cykel. (Lat.) Angina .. (sv.) sulme j halsen som stoppar och förqweffuer. VarRerV 15 (1538); jfr 2. Sedan Siöar och Strömmar en gång lagde äro med is, har man aldrig någonsin märkt, at Strömmen stoppad warit af kraf-is. Block MotalaStr. 25 (1708). Ett par storväxta mulor kunna .. taga ett lass, som skulle stoppa hästar af motsvarande storlek. SD(L) 1898, nr 173, s. 2. Understundom kan man (i fotboll) lyckas stoppa både man och boll. IdrB 1: 79 (1913). Till spindeldockan hör äfven en anordning för arbetsspindelns startande, stoppande eller omkastning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 49. Ni (antisovjetiska aktivister) har ingen makt att skada Sovjet. Ni får inte ens ett tillfälle, fransmännen kommer att stoppa er. Anthony Hämn. 65 (1979). — jfr FÖR-, TILL-, TVÄR-STOPPA o. REKYL-STOPPNING. — särsk.
a) med avs. på maskin l. motor: få att stanna, sätta ur funktion; äv. bildl. (jfr huvudmom.). Snart gingo vi om ”Tre kronor”, saluterade och stoppade machin. Snellman Tyskl. 4 (1842). Snart måste man klaga, att Conseljskeppets ångmachin var stoppad. BL 22: 283 (1855). Långt ute på isen står ett litet smäckert Mothplan med stoppad motor. Forsslund MänVing. 119 (1932). Man stoppade motorerna (på båten) och låg stilla. Enquist Legionär. 14 (1968).
b) med avs. på fabrik l. företag o. d.: bringa att upphöra med driften. Grimberg SvH 541 (1909; med avs. på fabriker). Smedjorna skulle stoppas för någon tid på grund av bristande möjligheter att sälja järnet. Johansson SmedBrukspatr. 119 (1933). Efter en vecka stoppades fyra av de fem härdarna i smedjan. Dens. Kärnf. 67 (1940).
c) (förr) i fråga om att vid gjutning av metall hindra den nyss i kokill o. d. ifyllda metallen att stiga över kärlets bräddar; äv. utan obj. Vid tappningen stod .. (stålet) lugnt, men steg något litet efteråt, så att, ehuru det lät stoppa sig med tackjernsstoppare, man ändock fick lof att kasta litet sand ofvanpå, för att hindra stålet från att komma upp omkring stopparne. JernkA 1886, s. 211. Därs. (utan obj.).
d) mus. i fråga om musik på bleckblåsinstrument (i sht valthorn): förtränga luftpelaren gm handens delvisa införande i klockstycket o. på så sätt hämma (ton o. d.). Bauck 1Musikl. 2: 217 (1871).
e) ss. vbalsbst. -ning; äv. dels i konkretare anv., om enskilt tillfälle då ngt hejdas osv., dels (föga br.) konkret, om stoppare (se d. o. II 3 b). Linc. (1640). Vid Ödesgårds forszen (i Edsele) äro Laxbygnader anlagde, men som fisken för forszens ringa stoppning har obehindrad upgång, skal kostnaden ej löna sig. Hülphers Norrl. 4: 205 (1779). Mellan hvar half-bataljon bör alltid lemnas 15 till 20 alnars mellanrum, emedan vid bryggans utgång uppstår alltid stoppning. Hazelius Bef. 245 (1836). GHT 1905, nr 209 B, s. 4 (konkret). (Målvakten) Lulle lyckades .. så olyckligt med den stoppningen (av ett skott i ishockeymatch), att pucken hamnade i målet. IdrBl. 1924, nr 18, s. 5.
2) med obj. betecknande pågående verksamhet l. ngt som är under utveckling o. dyl. l. ngt ont l. skadligt (som grasserar) o. d.: bringa att upphöra l. avstanna l. göra slut på (momentant l. definitivt), hejda l. hindra; avbryta; sätta stopp för; förhindra; äv. abs.; äv. bildl. Arbetet stoppades på grund av hälsoriskerna. Domaren stoppade spelet efter bråket. All handel med utlandet stoppades tillfälligt. Transportarbetarna har stoppat all godsbefordran. Så hafwer Jag .. welat hafft på dhe fattige itt nådigt öga .. och fördenskull .. dhe rijke .. på een wiss summa .. beleggie, så att .. nödhen der medh stoppat warder. Gustaf II Adolf 219 (1625). Berzelius Res. 154 (1818; med avs. på groningsprocess). Men — säger somligt folk — om man stoppar importeringen af saker, så stoppas refvenyn också. Nyblom Hum. 21 (1874). Vid den första (fråga) som stör mig (i min berättelse), stoppar jag. Därs. 68. Flera andelsmejerier i Skåne stoppa driften. SvD 24/10 1915, s. 6 (rubrik). Radiotjänst stoppar ej Lubbes (dvs. Ludvig Nordström) smutskastning. Därs. 28/10 1938, s. 3. Karnstedt Slamf. 125 (1977). — jfr FÖR-STOPPA. — särsk.
a) bankv. med avs. på utbetalning: förhindra (se d. o. 2); äv. med avs. på konto l. check: förhindra utbetalning från l. på; spärra. Jag kan lika gärna säga er rent ut, att betalningen av checken stoppats i banken. Wasastjerna Duveen Konnäss. 231 (1936). Hur går det, om jag stoppar checken? Dens. Duveen RarDyrgr. 17 (1937). Så kom .. (den slösaktige änklingen) att tänka på att hushållerskan nog .. varit opp till brukskontoret och stoppat alla förskottsuttag. Johansson MödrFästm. 22 (1939). IllSvOrdb. (1955; med avs. på konto l. utbetalning).
b) i fråga om att hejda blödning (l. utflöde av annan kroppsvätska); äv. bildl. Seraphio sägher, at .. (terra sigillata) wäldeligha stoppar allahanda Blodhgång. Forsius Min. 3 (c. 1613). Den blodstörtning, som wid .. (missfall) påkommer sielfwa (liv-)Modren, bör ej med starka stoppande saker hämmas. PH 6: 3860 (1755). Vissa infödingsstammar på Söderhavsöarna söka stoppa blödningen genom att i såren införa en upphettad snäcka. Fåhræus LäkH 1: 27 (1944).
c) [delvis sannol. utgående från I 1] i fråga om att åstadkomma trög l. hämmad avföring l. förstoppning (se FÖRSTOPPA, v.2 1 a β) i matsmältningskanalen, förstoppa (se FÖRSTOPPA, v.2 1 a); dels med obj. betecknande mage l. matsmältningskanal o. d., dels utan utsatt obj.; äv. med avs. på diarré: hämma l. häva l. hejda. Then maat som mykit stoppar, pärun och annat sådant. BOlavi 9 b (1578). Rosen Sucker .. stoppar hefftigt all flytelse i Lijfwet, besynnerliga then röda Blodsoot, som kallas Disenteria på Latijn. Månsson Åderlåt. 125 (1642). Thenne Ört (dvs. endivia) köler och stoppar. Ätin med Ettikia stoppar Buken. IErici Colerus 1: 211 (c. 1645). (Ost) är swår at smälta, stoppar inelfworna och bidrager mycket til Sten-Passion. Orrelius Diurr. 73: 8 (1750). Risvatten stoppar. Sundén (1891). Lyckas stoppa en diarré. Östergren (1946). — särsk.
α) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om medicinskt medel l. matvara o. d.; äv. om kraft l. verkan l. egenskap hos ngt. Koltabletter har stoppande verkan. Rosenhanong .. hafwer en mild, stoppande och sammandragande krafft. Månsson Åderlåt. 88 (1642). Vid habituel förstoppning bör man i första rummet undvika stoppande födoämnen. Hallin Hels. 2: 416 (1885). Födan .. bör (vid dysenteri) bestå af saker med lindrigt stoppande egenskaper. Odenius 2Celsus 249 (1906). Vaxemulsion .. användes ännu i början av detta århundrade såsom ett stoppande medel vid diarré. Gentz Lindgren 2: 344 (1946). BraBöckLex. (1980).
β) (†) ss. vbalsbst. -ning, dels abstr., om förhållandet att förstoppning inträder, dels konkret(are), om förstoppning l. om stoppande medel (se α). Man skal .. (vid diarré) äta then maat .. som stoppar och stillar. Om thet är aff heta materier, Tå skal brukas kålde stopningar. BOlavi 65 b (1578). (En kvinna har) warit hoos H:r Doctor Lindelius och Rådfrågadt honom hwad hon skulle bruka för sin Passion af stoppning. VRP 1711, s. 379. (Sv.) Livets ståppning, (lat.) Alvi adstrictio. Schultze Ordb. 4958 (c. 1755).
d) (vard.) i uttr. stoppa ngn l. ngt från att göra ngt, hindra ngn l. ngt från att göra ngt. Nödvändigheten att stoppa Nordvietnam från att söka ta Sydvietnam med våld. SvD 26/2 1971, s. 1. När vi har försökt att stoppa trålarna från att fiska .. så har skyddsfartygen kommit i full fart till platsen. Därs. 14/12 1975, s. 1.
e) (mera tillf.) med att-sats ss. obj., i uttr. stoppa att ngn gör ngt, (för)hindra att ngn gör ngt. RöstRadioTV 1971, nr 47, s. 18.
f) ss. vbalsbst. -ning (jfr c β), om förhållandet att verksamhet o. d. hejdas l. avbrytes o. d.; äv. konkretare, om enskilt tillfälle då detta sker; ofta svårt att skilja från 6 b. Angered-Strandberg NVärld. 213 (1898). 2NF 31: 713 (1920).
3) förhindra (ngt tänkt l. planerat l. påbörjat) från utförande l. fortsatt existens o. d., sätta stopp för (se STOPP, sbst.2 IV); särsk. med avs. på planerad (utgivning av) skrift l. (föreställning av) teaterpjäs o. d. Miljöaktivister lyckades stoppa (det planerade) vägbygget för en tid. Redan den 15 innevarande november såg sig skolans styrelse nödsakad att stoppa inskrifningarna för hösten. SD(L) 1898, nr 569, s. 2. Därest en högbro öfver Norrström .. skall anläggas, så bör man dessförinnan och med det snaraste stoppa stadshusbygget! SvD 21/11 1913, s. 4. En tid (dvs. 1600-talet), då den politiska censuren hade möjligheter att stoppa litterära alster, som regeringarna funno olämpliga. HT 1936, s. 144. Kan ingenting göras för att stoppa denna (propaganda-)film? frågade (ministern). Jahnsson GuldsmBer. 170 (1941).
4) med avs. på person l. farkost l. fordon: (stanna o.) hindra från att l. förbjuda att fortsätta sin färd; med avs. på person äv.: hindra från avancemang i tjänst o. dyl. l. från att få viss tjänst. Fem (fartyg) stoppades, enär deras kollaster ej voro tillräckligt ventilerade. GHT 1895, nr 227 B, s. 2. Teologskola vill stoppa kvinnlig präst. SvD(B) 1938, nr 270, s. 7 (rubrik). Hade det varit rätt att stoppa en sådan (skol-)pojke, som till exempel Lennman, som är så styv i humaniora? Spong Sjövinkel 442 (1949).
5) (numera föga br.) med obj. betecknande ebb l. flod l. ström som går mot ett fartyg, betecknande att fartyget gör en fart som (minst) motsvarar (tid)vattnets strömning i motsatt riktning; äv. i uttr. stoppa mot strömmen. Här (på Elbe) mötte oss starkare flod, än vi kunde stoppa, hvarföre vi nödgades ankra. Bladh (o. Hornstedt) 4 (1799). (Vi) ankrade under Stade; emedan vi ej kunde stoppa ebben, som redan fallit en timme emot oss. Dens. 33. ÖoL (1852: mot). (Sv.) Stoppa tiden, (eng.) Stem the tide. Ramsten 37 (1866). Stoppa strömmen (dvs.) att i motström göra starkare fart än strömmen. Ekelöf Ordl. (1898).
B. intr.: stanna, hejda sig o. d.
6) [jfr 1] (ngt vard.) intr.: upphöra med sin rörelse (l. sin verksamhet), stanna (se d. o. I 1) l. avstanna; göra halt; hejda sig; gå i stå; upphöra att fungera l. gå; äv. om förare av fordon o. d.: bringa fordonet osv. att stanna; jfr 7. Tåget stoppar inte (sjöt.), upphör inte att löpa ut. Bilisten stoppade omedelbart, när han såg den mötande bilen på den smala vägen. TörngrenMål. 310 (1802; om utrusande ankare). På dyster ort ett träkors möter sén, / Der vandringsmannen icke gerna stoppar: / Der dräpte en i fjor sin bäste vän. Snoilsky 1: 36 (1869). Man vet knappt ordet af, förrän tåget stoppar på den oansenliga bangården. Jensen Tsard. 4 (1905). Det hade varit lyckligt, om doktor Müller stoppat i tid och dragit sig ur spelet. Janson CostaN 1: 185 (1910). Ekström FyrbSherlH 211 (1932; om motor). Persontrafiken stoppar i Tyskland? SvD(B) 1947, nr 50, s. 6 (rubrik). — jfr TVÄR-STOPPA. — särsk.
a) om fabrik l. företag (l. företagare) o. d.: upphöra med sin verksamhet, inställa driften; äv. om maskin o. d.: sluta gå l. fungera; i sht förr äv. ss. vbalsbst. -ning: driftsinställelse. TT 1871, s. 63. Nyheten om Petersfors’ o. Ramshytte brukens stoppning har i dag kungjorts och vållat allmän förstämning i orten. Johansson Dagb. 2: 202 (1886). De små skvaltkvarnarna stoppade, och de, som hade säd att mala, fick leta fram sina gamla handkvarnar. Lagerlöf Höst 209 (1933). Odéonteatern stoppade igår oförmodat. Annonserad föreställning inställdes. SvD(A) 1933, nr 60, s. 6. Form 1945, s. 36 (om industri). Hissarna kan stoppa ibland, fast aldrig länge. Claesson Sann. 95 (1970).
b) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om enskild gång då ngt (av)stannar l. upphör att fungera o. d., (drifts)stopp; jfr 2 f. Stoppningar under arbetets gång (kan inträffa). Hjertelius Stickm. 31 (1892). (Gödselspridnings-)Maskinen sår alla slag af konstgjorda gödningsämnen, äfven fuktiga, utan att stoppningar förekomma. TT 1899, M. s. 56.
7) intr., om verksamhet l. ngt som pågår: upphöra, ta slut; ofta svårt att skilja från 6. Ännu slöser han, men det måtte väl en gång stoppa. Weste FörslSAOB (c. 1817). Regnet stoppade icke. Hedin Transhim. 3: 259 (1912). Låter man salpetersyrligheten inverka vid tillräckligt låg temperatur, kan reaktionen bringas att stoppa vid en mellanprodukt. Smith OrgKemi 207 (1938); jfr 6. All kommersiell verksamhet stoppade. SvHandordb. (1966); jfr 6.
8) (numera föga br.) intr., om affärsman l. om företag o. d.: inställa betalningarna (se BETALNING 1 a δ); ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare: betalningsinställelse. Säfström BrorJon. 29 (1860). Man (fick) i Stockholm .. underrättelsen, att .. (kommissionsfirman) Ullberg och Cramér .. hade stoppat, och att de .. behöfde .. en hjelp af halfannan million. Hellberg Samtida 9: 77 (1873; om förh. 1857). Samtalsämnena denna vinter kunna sammanfattas till: dyr tid och fallisementer, serie af stoppningar och creditväsendet på det sluttande planet (m. m.). Edholm SeklSlut 133 (1879). I november 1815 stoppade .. 17 handelshus i Stockholm. SvH IX. 1: 222 (1909). Östergren (1946).
9) [efter motsv. anv. av eng. stop] (ngt vard., föga br.) intr., om person som (varaktigt) befinner sig ngnstädes: stanna kvar. Det är allt fan, man, att du far som lämpare .. Du kunde allt bli nånting om du stoppade på landbacken. Holmström Däck 211 (1927). (Ynglingen som ville gå till sjöss) mådde nog bäst om han stoppade i land hos sin rika farsa. Dens. Benj. 177 (1932).
Särsk. förb.: STOPPA EMOT. (†) till II 1: hålla l. ta emot (med hälen) o. på så sätt hejda farten. Castrén Res. 1: 107 (c. 1850).
STOPPA FRAM10 4.
1) (numera föga br.) till I 7: skjuta fram (ngt ur en öppning). Wallin Bref 159 (1849).
2) (i Finl.) till I 9, refl., i uttr. stoppa sig fram, komma fram, tränga sig fram, skjuta fram (ur ngt). Lindberg FinNov. 149 (1894).
STOPPA FÖR10 4.
1) till I 1: täppa till (hål o. d.). Stoppa för hålet. Klint (1906).
2) till II 2: gm isättande av en propp l. dyl. hejda (ngt). Auerbach (1913).
STOPPA FÖRE. (†) till II 1; i uttr. stoppa före med ngt, hejda l. hämma ngts lopp gm att placera ngt framför. Grundell AnlArtill. 1: 18 (c. 1695).
STOPPA I10 4, äv. UTI04.
1) till I 2, 7; med indirekt personobj.: proppa i (mat; se proppa, v.1 1); vanl. refl., i uttr. stoppa i, äv. uti sig (mat o. d.), proppa i sig (mat osv.; äv. utan direkt obj.); jfr stoppa, v. I 7 c. Han stoppar uti sig. Lind (1749). Stoppa i ngn sötsaker. Auerbach (1913). Då han trodde sig obemärkt, då stoppade han i sig så mycket han kunde. Siwertz Sel. 1: 65 (1920). Inte en matbit stoppade hon i sig under hela kvällen. Antti MyckJord. 252 (1987). särsk. bildl., med direkt obj. betecknande kunskaper l. idéer o. d.; äv. refl., i uttr. stoppa i sig ngt. Lind 399 (1749). Ingen hade stoppat i dem (dvs. forna tiders kvinnor) färdiga omdömen öfver (de böcker de läst). Verd. 1884, s. 65. Inte för jag kan så mycket, men litet algebra och formler kan jag alltid stoppa i dem (dvs. eleverna). Didring Malm 2: 144 (1915). Att (under studietiden) oavbrutet stoppa i sig fakta, regler och glosor .. gjorde mig missmodig. LundagKron. 1: 364 (1918).
2) till I 2 b: med avs. på tobakspipa: stoppa tobak i; äv. dels i uttr. stoppa i en l. sin pipa (tobak), dels i uttr. stoppa i l. uti, stoppa sin l. en pipa med tobak. Se där har du pijpa, ståpp i och tän på, / Röök friskt. Landsm. VI: CXIX (c. 1705). Hör min Gåsze, stopp i en Pipa åt mig. Modée FruR 34 (1738). VetAH 1804, s. 10 (: stoppa uti .. sin pipa). Hurtig lek det skulle bli, / Fieandt stoppade uti, / Pröfvade sin dagg mot klacken / Och begynte strax attacken. Runeberg 2: 71 (1848). Stoppa i en pipa. Bergroth FinlSv. 120 (1917).
3) till I 7: stoppa (ngt) i (ngt l. ngn); äv. i uttr. stoppa i ngt (i ngt). Möller (1790). Erik Nordin samlade ihop kuverten, som han lagt ut till tork i en halvcirkel på skrivbordet, och började stoppa i notifikationerna. Hedberg Räkn. 65 (1932). Stoppa i en slant i spargrisen. SvHandordb. (1966).
STOPPA IGEN10 04. till I 1: stoppa (se stoppa, v. I 1) l. täppa till l. fylla igen (hål o. d.); äv. med avs. på dörr(öppning): blockera; äv. utan obj.; äv. motsv. stoppa, v. I 1 b. Vpfyll .. (det tomma nötskalet) medh Qwicksilffwer, Stoppa så Hohlet igen medh wått Papper. L. Paulinus Gothus Pest. 76 b (1623). Den owanan, som studenterna hafwa, at dhe ståå j döören och stoppa så dören igen, at dhe som wela gå in och höra lectiones, slippa intedt. ConsAcAboP 2: 266 (1661). Lindh Huuszapot. 1 (1675; utan obj.). Stoppa igen springor. Widegren (1788). I .. (järnröret) hällde han något, som han tog upp ur en fjärding .. Sedan stoppade han duktigt och hårt igen röret med mossa. Heidenstam Svensk. 1: 242 (1908). År 1596 lät .. man helt enkelt stoppa igen källan. SvD(B) 1927, nr 183, s. 3. särsk.
a) (numera föga br.) motsv. stoppa, v. I 1 c, i fråga om lagning av kläder, med avs. på hål: stoppa. Lind (1749). Widegren (1788).
b) (numera bl. tillf.) bildl. (jfr c), motsv. stoppa, v. I 1 d, = stoppa, v. I 1 d, i uttr. stoppa igen munnen (förr äv. munnen igen) på ngn (förr äv. i uttr. stoppa igen munnen på ngt, få tyst l. slut på ngt); äv. i uttr. stoppa igen en mun, få en mun att vara tyst. Balck Es. Förspr. 2 a (1603: munnen igän). AOxenstierna 5: 417 (1630: på .. rop). Sanning stoppar igen den mun, som smädliga talar. Nicander Minn. 36 (1769). Stoppa igen munnen på någon. Heinrich (1814).
c) (numera bl. tillf.) bildl. (jfr b), i uttr. stoppa igen öron(en) l. sina öron l. örat (för ngt), förr äv. stoppa öronen igen, täppa till öronen (för ngt), vägra lyssna l. höra (på ngt); äv. i uttr. stoppa igen både ögon och öron, vägra både att se o. höra. Rudbeckius Luther Cat. 110 (1667: både Ögon och Öron). The stoppa Öronen igen och intet höra. Vultejus Post. H 4 b (1686). Den som stoppar igen, för den nödstälta, sin öron; / Han skal ropa, men ej skal Gud bönhöra des anrop. Nicander SalOrdspr. 49 (1760).
STOPPA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040. (numera föga br.) till I 3: stoppa upp (ngt; se stoppa upp 2); äv. bildl., nedsättande: sätta ihop l. fabricera (ngt). Ekblad 108 (1764). Grefvinnan Ida Hahn-Hahn har nyligen stoppat ihop en ny Roman i två band, ”Två Fruar”. Figaro 1845, s. 111.
STOPPA IN10 4. till I 7: trycka l. pressa o. d. in (ngt ngnstädes); i sht följt av prep.-uttr. (i sht inlett av i) angivande var obj. placeras; äv. med personobj. (se a). Sadhe Engebricht til honom, stop in skiortan dijn, Då drogh Lass Olson sin kniff. GävleDomb. 210 (1637). Månsson Åderlåt. 11 (1642: in i Örat). Oupphörligt höll han klockan i hand, såg på den, stoppade in den, glömde bort, att han sett den, och drog fram den igen. Hallström Sparfv. 1 (1903). Hustrun brukar alltid stoppa in nyckeln under dörrmattan, då hon går ut. Lagerlöf Körk. 136 (1912). Det var inte så dumt, sa Johan när han stoppade in den sista pommes fritesbiten i munnen. Hesslind Sista 162 (1974). särsk.
a) motsv. stoppa, v. I 7 d, med personobj.: placera in (ngn ngnstädes); särsk. i uttr. stoppa in ngn i fängelset l. kurran o. d. (äv. utan prep.-bestämning); äv. bildl. (jfr b). Tjugo nattgäster behålla vi här (i vårt hem). De öfriga stoppar jag in hos grannarna. Tenow Solidar 2: 220 (1906). Wägner Lagerlöf 2: 200 (1943; bildl.). Landsfiskalen sa, att om han inte aktade sig, så fick dom lov att stoppa in honom omigen. Gustaf-Janson ÖvOnd. 49 (1957).
b) mer l. mindre bildl.; äv. i fråga om placering av pengar i ngt. Strindberg RödaR 103 (1879; i fråga om placering av pengar). Norrbottens län .. är nära 3 gånger så stort som Danmark, och i dess område kunde 15 av våra andra svenska län stoppas in. Sandström NatArb. 2: 185 (1910). Vid en sista omarbetning (av Ett drömspel) stoppade Strindberg in scenen vid Rivieran med de två kolbärarna. Lamm i 3SAH LIII. 2: 181 (1942).
STOPPA MED10 4.
1) till I 7: stoppa o. medtaga (ngt) (i ngt); medtaga; särsk. bildl. Svart G1 101 (1561; yttrande tillagt G. I).
2) (i Finl.) till II 9, refl.: tränga sig med. Bergroth FinlSv. 214 (1917).
STOPPA NED 10 4, äv. NER4, förr äv. NEDER. till I 7: trycka l. pressa o. d. ned (ngt; t.ex. i ngt); äv. bildl. (särsk.: försnilla l. undansnilla för egen räkning); äv. med personobj. (se slutet). Aschaneus HwsRegl. 21 (1614; bildl., om tjänstefolk, i fråga om försnillning). (Herr Markurell) tog .. verkligen fram nyckeln men stoppade genast åter ned den. Bergman Mark. 231 (1919). Jag stod med händerna i byxfickorna, tog sedan upp dem .. men stoppade efter en stund ner dem i byxfickorna igen. Evander Härl. 11 (1975). särsk. motsv. stoppa, v. I 7 d, med personobj.; särsk. i fråga om att begrava ngn. Wallquist EcclSaml. 5—8: 465 (1794; i fråga om begravning). Modern hade knappast hunnit stoppa henne ned i hennes lilla säng, förrän hon sof. Idun 1890, s. 5. Alla skall vi en gång stoppas ned i jorden. SvHandordb. (1966).
STOPPA OM10 4.
1) till I 1: på nytt täppa till l. korka igen (ngt); särsk. till I 1 c: på nytt stoppa (strumpa o. d.). Weste (1807). Klint (1906).
2) till I 2 b: stoppa (tobakspipa) på nytt. Weste (1807). Kræmer ResSib. 26 (1913). Anthony Hämn. 230 (1979).
3) till I 3: på nytt stoppa (madrass l. möbel l. möbelsits o. d.); förr äv.: stoppa (madrass osv.). (Sv.) Stoppa om, (fr.) rembourrer. Hedberg Prins 43 (1936; med avs. på madrasser). Låta stoppa om en gammal länstol. SvHandordb. (1966).
4) till I 7, betecknande att ngn sveper täcke l. filt o. d. kring l. under en (liggande) person för att göra det varmt l. behagligt; dels i uttr. stoppa ngt om ngn, dels i uttr. stoppa om ngn (äv. i uttr. stoppa om ngt om ngn l. stoppa om ngn med ngt); äv. utan obj. HH 20: 151 (c. 1565: stoppa någon kläde om (G. I)); möjl. icke särsk. förb. Jag måste stoppa täcket bättre om mig. Runeberg 6: 128 (1832). Stoppa om´täcket om honom. Klint (1906). Gudrun försökte stoppa om den gamla med filtar så gott hon kunde. Wägner Silv. 247 (1924). Han sov redan. Blenda stoppade försiktigt filtarna om honom. Hedberg BleknBrud. 393 (1951). (Hon) kom tillbaka och stoppade om mig. Söderström Högkv. 162 (1968).
STOPPA OMKRING10 04.
1) (†) till I 2: fylla (ngt) gm att stoppa det med ngt (runtom). Ekblad 108 (1764).
2) (numera föga br.) till I 7: stoppa om (se stoppa om 4); i uttr. stoppa ngt omkring l. stoppa omkring ngn, stoppa om ngt om ngn. Officeraren kom .. med 2:ne kappor, som vi lade öfver (den döde) Kungen och stoppade dem väl omkring på sidorne. HSH 1: 187 (c. 1720). Hvar kväll sedan jag stoppat omkring mig, studerar jag Beethovens D-durs messa. Wennerberg Bref 2: 222 (c. 1860).
STOPPA OPP, se stoppa upp.
STOPPA PÅ10 4. (ngt vard.) till I 7, i uttr. stoppa på ngn ngt (i sht refl., i uttr. stoppa på sig ngt), äv. stoppa på sig, betecknande att ngn stoppar ngt i fickan l. fickorna (l. i kläderna) hos ngn (resp. sig) l. allmännare, ger ngn ngt; oftast liktydigt med: stoppa ngt i fickan l. fickorna på ngn resp. sig. (Tiggarbarnet) är just en af dina favoriter. Helt säkert har du väl nu stoppat på honom något igen. Altén Kusin 3 (1796). Jag .. stoppade (plån-)boken på mig bakom vagnen. Almqvist TreFr. 1: 135 (1842). (Han) stoppade på sig plånbok och penna och glasögon. Hedberg Prins 229 (1936). Tjuven själv satt och räknade (pengarna) och stoppade på sej. Sjögren TaStjärn. 95 (1957). särsk. (numera föga br.) i utvidgad anv.
a) om fartyg: lasta l. ta in (ngt). Kom så den hemska, förmörkade dagen .. då (korvetten) Freja skulle stoppa på sig omkring 100 ton kol. Melander Långtur 16 (1896).
b) om person, refl., i uttr. stoppa på sig (mat l. dryck), stoppa i sig (mat) resp.: hälla i sig (dryck); se stoppa i 1. (Bonden) var då just inte att leka med, när han stoppat på sig några supar. Sällberg Långv. 59 (1894). Jag vet mig aldrig ha känt mig så hungrig i hela mitt lif. Jag har stoppat på mig som en struts minst. Cavallin Kipling Emir. 29 (1898).
STOPPA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. till I 7, med singulart obj.: stoppa in (i ett rum o. d.) tillsammans med ngn l. ngt; med pluralt obj.: stoppa in (i ett rum osv.) tillsammans; packa ihop. Schultze Ordb. 4956 (c. 1755). Cavallin (1876).
STOPPA TILL10 4.
1) till I 1: täppa till l. fylla igen l. fylla ut l. upp (ngt, i sht ett hål l. en ledning o. d.) l. täta (ngt); äv. utan obj.; äv. bildl. Schenberg (1739). En dugtig springa i en trädvägg, som är för liten för att igenfylla med en solid stock, och för stor att stoppa till med litet måsse. Törneros (SVS) 1: 300 (1825). Beskow Pred. 270 (1901; bildl., abs.). Sådana äro .. (kvinnorna), tänkte han hånfullt. De måste alltid ha en man för att stoppa till tomrummet i sitt inre. Krusenstjerna Pahlen 2: 53 (1930). särsk. med avs. på öron: täppa till (med bomull o. d.); oftast bildl., i sht i fråga om att avsiktligt inte lyssna l. vägra lyssna l. höra på; äv. i uttr. stoppa öronen l. sina öron till för (förr äv. över) ngt, vägra lyssna till l. höra på ngt. Th(e)nn som stoppar sijn öron til för th(e)nn fattighas roop, han skal också ropa och intit hörd warda. SalOrdspr. 21: 13 (öv. 1536; Bib. 1917: tillsluter). Ulysses han sin Öron ståpte till, / Då när Sirenerna som liufligst börjad’ spela. SkrVSocLd 20: 80 (1697). Ingen förnuftig människosång .. utan liksom oxars vrålande .. at man måste där stoppa öronen til öfver. Wallquist EcclSaml. 5—8: 383 (1711). (Bonden) stoppar öronen til för alt hemligit sqwaller. Oelreich 36 (1755). (Den döende Gaunt:) Fast Richard lifwets ord ej welat höra, / Så öppna kanske dödens ord hans öra. York. Nej, det är stoppadt till af smickrets klang. Hagberg Shaksp. 3: 29 (1848). Stoppa till öronen med bomull. Auerbach (1913).
2) till I 1 d, bildl., med avs. på mun: täppa till, få att vara tyst, tysta; i sht i uttr. stoppa till munnen på ngn (i sht förr äv. stoppa munnen till på ngn, förr äv. stoppa ngn munnen till l. stoppa på ngn munnen till), få ngn att vara tyst l. tiga, tysta ngn; ofta betecknande att ngn gör ngn svarslös l. tystar ngn gm att muta honom l. ge honom vad han vill ha (jfr b). Jagh wil predica rettferdigheten .. iagh wil icke låta stoppa migh munnen til. Psalt. 40: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: tillsluter mina läppar). Med .. (rättvisan) stoppar Domaren munnen til på alla wrångsinta belackare. Nehrman InlJurCiv. 87 (1729). Backman Reuter Lifv. 2: 312 (1870: stoppa till munnen på honom). Hör du, lyd mitt råd, jag ber, / Och stoppa på den fähund’ (dvs. ockraren) munnen till med mynt! VLitt. 1: 298 (1896). Stoppa till munnen på ngn med några hundramarksedlar. Auerbach (1913). Stoppa till munnen på ngn. SvHandordb. (1966). särsk.
a) i uttr. stoppa de sadducéer munnen till o. d., i Mat. 22: 34 (NT 1526) o. i härur härledd anv. När the phariseer sågho, ath han hadhe stoppat the saduceer munnen til, försambladhe the sigh. Mat. 22: 34 (NT 1526; NT 1981: gjort .. svarslösa). Många nu med hr Personne (som kritiskt granskat V. Rydbergs Bibelns lära om Kristus) jubla öfver att han stoppat de Sadducéer munnen till. SAHedlund hos Rydberg Brev 1: 326 (1887).
b) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., dels i uttr. stoppa ngn hjärta eller mun till, tysta hjärtats röst l. låta sig tystas o. d., dels i uttr. stoppa ngt näbben till, tysta ngt; få slut på ngt, dels i uttr. stoppa till ngn med ngt, få ngn tyst l. få ngn att inte ställa vidare krav o. d. med hjälp av ngt. LPetri 1Post. V 2 a (1555: hierta eller munn). Sjung, flicka, eller tälj oss en visa / Som stoppar kifvet näbben till! Bäckström DramStud. 193 (1870). Det fordrades femhundra francs att stoppa till en mutkolv med. Essén HExc. 149 (1916).
3) till I 2: trycka till l. pressa ihop (ngt). Nilsson HistFärs 208 (1940).
4) till I 7: stoppa in (ngt) i en öppning så att denna fylls igen l. tilltäppes. Warg 648 (1755).
5) (ngt vard.) till I 7, i uttr. stoppa till ngn ngt, betecknande att ngn stoppar ngt i ngns ficka l. fickor o. d. (jfr stoppa på) l., allmännare, (förstulet) sticker till ngn ngt; förr äv. refl., i uttr. stoppa ngt till sig, stoppa på sig ngt (jfr stoppa, v. I 7 b). (Han) tog ut nyckelen til Predikostolen, stoppade den til sig. VDAkt. 1760, nr 521 (1759). Mor Ingeborg stoppade till henne (dvs. den flyttande tjänsteflickan) sådana massor av kläder och skodon, att hon .. knappast kunde få rum med sina ägodelar i en kista. Lagerlöf Saga 67 (1908).
6) (†) till II 1, = stoppa, v. II 1. Att allt förtal, som förs från mun till mun / På en gång stoppa till uti dess brunn, / Jag har till sjelfva Bibelordet tagit. Börjesson Solen 81 (1856).
7) (†) till II 2 c, med avs. på matsmältningskanal: åstadkomma hämmad avföring i. Palmchron SundhSp. 61 (1642).
8) (tillf.) till II 6: stanna upp l. stanna till (ett ögonblick). SmålP 25/11 1972, s. 22.
STOPPA TILLHOPA, se stoppa ihop.
STOPPA TILLSAMMAN(S), se stoppa samman.
STOPPA UNDAN10 32, äv. 40. till I 7: stoppa (ngt) så att det kommer undan l. ur vägen, sticka undan; gömma; äv. med personobj.; äv. bildl. (särsk.: spara). Weste (1807). Högberg Vred. 3: 166 (1906; med personobj.). Var kan fienden ha stoppat undan sin skörd? Dens. JesuBr. 2: 217 (1915). Där stod han som förut och stoppade undan sina blickar, utan att villa se på henne! Sjöman Lekt. 23 (1948). Litet (pengar) har man lyckats stoppa undan. Jersild 50Fräls. 129 (1984).
STOPPA UPP10 4, äv. OPP4.
1) (numera mindre br.) till I 1: stoppa till (ngt; se stoppa till 2), täppa till (hål o. d.). Serenius (1741). Grebst Året 139 (1913; med avs. på läcka).
2) till I 3, särsk. 3 a—c: stoppa (ngt); i sht med tanken särskilt fäst vid att det som stoppas helt fylles (o. pöser upp; äv. refl., i uttr. stoppa upp sig, klä på sig så att man tycks pösa upp) o. d.; äv.: (förbättra gm att) stoppa (ngt) med ny stoppning; äv.: förbruka (ngt) gm att stoppa ngt med det. I morgon stoppar sadelmakaren de elaka sadlarna op. KKD 10: 386 (1704). Stoppa up en sadel, stol etc. med hår. Lind (1749). Stoppa upp kan äfv. betyda Uppbruka till stoppning. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Sv.) Hon stoppar upp sig, (eng.) she pads. Björkman (1889). Harlock (1944; äv. med avs. på kläder). särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv., refl., i uttr. stoppa upp sig med ngt, stoppa på sig (mycket av) ngt innanför kläderna. Lundin StockhMinn. 1: 105 (1904).
3) till I 4: stoppa (dött djur); äv. med avs. på skinn av dött djur l. docka; ngn gg äv. (skämts.) med personobj. Weise 1: 134 (1769; med avs. på häst). Tacka Gud, / Att nyss jag ej sköt på Er sjelf. Jag tänkte / Få stoppa opp er åt Hofläkarns samling. Atterbom 1: 12 (1824). Nilsson FestdVard. 140 (1925; med avs. på halmdocka). Kulturen 1947, s. 83 (med avs. på fågelskinn). Henning HbgMinn. 1: 111 (1950; med avs. på hund).
4) (ngt vard.) till II 1, = stoppa, v. II 1; äv. med avs. på gata o. d.: stoppa trafiken på; äv. dels utan obj., dels mer l. mindre bildl. En stillastående bil som stoppar upp trafiken på gatan. Kort därpå törnade fartyget lindrigt förut och stoppade upp farten. LD 1907, nr 171, s. 3. Stoppa upp hans höger med egen vänster och man är så alldeles säker mot vidare angrepp. Holmberg Boxas 59 (1921). Martinson Kap 118 (1933; med avs. på gata). Karnstedt Slamf. 181 (1977; utan obj.). särsk. (numera föga br.) med avs. på tidvatten som går mot fartyg, om (befälhavare på) fartyg: förhindra verkan av gm att ankra. ÖoL (1852).
5) till II 3, = stoppa, v. II 3. Det är många skäl som talar för att hotellnybyggen inte får stoppas upp. ST(A) 31/7 1946, s. 6.
6) till II 6: upphöra med sin rörelse, stanna (upp) l. avstanna l. hejdas o. d. Balck Idr. 1: 399 (1886). Nu har spårvagnstrafiken helt och hållet stoppat upp. SvD(L) 1925, nr 60, s. 3. På måfå kör han neråt stan, ramlar in i trafiken, sladdar, bromsar, stoppar upp. Sjöman Lekt. 160 (1948). Anfallet stoppade upp. SvHandordb. (1966). särsk. (sjöt.) om fartyg som ankrat (o. lagt sig vindrätt): sluta upp att driva för ankaret, bli stilla, se upp för ankaret. Tornquist Utk. 2: Förkl. 11 (1788). När wi om aftonen .. öfwergaf Fartyget och Ahlstedt blef qwar, kan wi icke med wiszhet säga, om Fartyget stoppade up för Ankaret eller ej. TörngrenMål. 257 (1802). Stenfelt (1920).
STOPPA UT. (†)
1) till I 2, 7 c: proppa (ngn) full (med ngt); äv.: fylla ut (ngt; se fylla ut 1). CollMedP 30/10 1682, s. 27 (med avs. på sår i skadat ben). Ståppa ut en med mat. Schultze Ordb. 4960 (c. 1755).
2) [efter t. ausstopfen] till I 3, 4: stoppa upp (se stoppa upp 2, 3). Möller (1790). Heinrich (1814).
STOPPA UTI, se stoppa i.
Ssgr (Anm. De flesta av de under A o. B anförda ssgrna kan äv. hänföras till stopp, sbst.2; jfr stopp, sbst.2 ssgr): A: (II 1) STOPP-ANHÅLL~02 l. ~20. tekn. jfr anhåll II o. -anordning. HantvB I. 6: 357 (1938).
(II 1) -ANORDNING~020. (i sht i fackspr.) anordning för stoppande l. begränsning av ngts rörelse. Lundberg Lokom. 180 (1902).
(II 1) -ARM. (i sht i fackspr.) jfr arm, sbst. III 4, o. -anordning. Schweder HbUrmak. 25 (1874).
(II 6) -BI. (†) jfr bi, sbst.2 Stoppbij är uti konstschacht en liten lafve, eller ställning, vid sprundet på pumpsättningen, hvarest konstkneckten kan stå, då något är at laga på sprundet, eller på pumphjertat. Rinman 2: 851 (1789).
(I 1 b) -BLÅNOR l. -BLÅR. (numera föga br.) blånor för tätning. Lind (1749: Stopp-blår). Björkman (1889: stoppblår).
(II 1) -BOCK. järnv. bock (se bock, sbst.1 II) för placering vid järnvägsspårs ände för att hindra järnvägsvagn att komma utanför spåret. KlassFörrådsart. IX (1883).
(II 6) -BOLL. sport. i tennis o. bordtennis: (efter en l. flera långa bollar) strax bakom nätet placerad (underskruvad) boll (varvid motståndaren tvingas göra en rusning); i fråga om biljard äv.: spelande boll som stannar efter träff på annan boll. SAOL (1950). Vassa servar, tunga grundslag och perfekta stoppbollar och lobbar om vartannat. DN 9/6 1986, s. 25. SAOBArkSakkSvar (1987).
(II 1) -BOM. bom (se bom, sbst.1 2 a) avsedd att hejda ngts rörelse (vid en ändpunkt för en bana o. d.); företrädesvis i a o. b. Vid Linnégatans slut invid (Fyris-)ån har tidigare en stoppbom varit placerad. UNT 10/5 1941, s. 8.
a) i fråga om spårbana (i sht järnvägsspår): vid ände av (järnvägs)spår placerad bom med uppgift att hindra (järnvägs)vagnar att löpa av spåret; i icke fackmässigt spr. äv. om järnvägsbom; jfr -bock, -buffert. SDS 1898, nr 465, s. 3. Svårt klämd mellan en stoppbom och ett tågsätt. UNT 24/1 1933, s. 4. Järnvägsövergång med stoppbommar. IllSvOrdb. (1955). SvByggkatal. 1955, s. 50 (vid byggplats).
b) (i sht förr) skogsv. bom (se bom, sbst.1 2 a ε) med uppgift att hindra timmer att vid flottning flyta vidare; jfr -länsa. SFS 1919, s. 1012.
(I 3) -BOMULL. (stopp- 1822 osv. stoppe- 1788) (i sht förr) bomull för stoppning; jfr -material. BoupptVäxjö 1788.
(I 1 c) -BOTTEN. sömn. om ett slags broderi framställt gm att över ett bottentyg spänts trådar o. en tråd trätts växelvis över o. under dessa liksom vid stoppning. StSyHandarbB 99 (1972).
(II 1) -BRICKA. tekn. på verktyg(sdel) o. d.: bricka (se bricka, sbst.3 1) med uppgift att hålla ngt på plats; jfr -anordning. TT 1874, s. 248.
(II 1) -BRÄDA. bräda avsedd att hejda ngns l. ngts rörelse; särsk. (förr): bräda som begränsade ansatsring för kulstötning. Grebst 1År 129 (1912). Krigsman Kast 54 (1918).
(II 1) -BUFFERT. (numera föga br.) stoppbock försedd med buffert. SDS 1899, nr 310, s. 3.
(II 1) -BULT. (numera mindre br.) jfr bult, sbst.1 11, o. -bricka. De Ron o. Virgin I. 1—3: 66 (1886). UFlott. 3: Bih. s. 74 (1906).
-BÄNK, se d. o.
(II 6) -CYLINDER. boktr. i stoppcylinderpress: fastlagrad cylinder som gör uppehåll i sin rotation medan fundamentet går tillbaka till sitt utgångsläge. 2NF 30: 94 (1919).
Ssgr (boktr.): stoppcylinder-maskin. stoppcylinderpress. HantvB I. 5: 371 (1937).
-press. tryckpress med rörligt fundament o. stoppcylinder. NordBoktrK 1908, s. 254.
-system. system för tryckpressar som bygger på stoppcylindern. NordBoktrK 1910, s. 212.
(I 5) -DEG. (om ä. l. utländska förh.) deg varmed höns l. kalkoner o. d. stoppas; jfr -kaka. Nordforss (1805).
-DUK. (stopp- 1581 osv. stoppe- 15791585)
1) (i sht om ä. förh.) till I 1 (, II 1): duk (se d. o. 2) avsedd l. använd att stoppa igen l. täppa till öppningar o. d. med; särsk. dels om sådan duk för tätning av tapphål i vintunnor o. d., dels om duk använd för att täppa till sår l. stoppa (l. suga upp) blodflöde o. d. (vid menstruation l. barnafödsel o. d.); jfr -lakan, stoppa-kläde. VinkällRSthm 1579. Stopduck, nähr winett skulle aff tappes. Därs. 1581. (Efter förlossningen) täpper .. (barnmorskan) födslen igen med ett warmt kläde, som kallas en ståpp-duk. Hoorn Siphra 50 (1715). Lista uppå det Proviant, som til et Skiep (till Grönland) .. erfordras .. (bl. a.) 6 Fat eller 9 Tunnor Tårf. 2 halfwa Fat friska Sågspånor. 6 Rullar Stoppduk. Nordencrantz Arc. 314 (1730). Mamsell lät flickorna virka stoppdukar av ljusvekegarn. Ekman Häxring. 135 (1974).
2) (numera föga br.) till I 1 c: duk (se d. o. 2) använd ss. övningsmaterial vid undervisning i stoppning. Schallenfeld Met. 65 (1886).
(I 2, 7 c) -FET. (vard., i vissa trakter) så fet som om man vore fullstoppad med ngt, väldigt fet, smällfet o. d. Moberg Sedebetyg 122 (1935; om häst).
(II 6) -FLAGGA. (röd) flagga för givande av stopptecken; jfr -spade 2. De röda stoppflaggorna fällas runt hela (racer-)banan. Rogberg Mot. 80 (1927). SkogsarbMinn. 32 (1950; vid flottningsränna).
(II 1) -FLÄNS. tekn. jfr -bricka. HantvB I. 2: 290 (1934; på gångjärn).
(I 2) -FULL. Anm. Ssgn uttalas stundom (emfatiskt) ss. två ord 4 4. (vard.) så full som om man l. den l. det vore fullstoppad med ngt, alldeles l. precis full, proppfull. BotN 1933, s. 9 (i pl., om bokhyllor). Ilskan bubblade upp i honom så att bröstkorgen kändes stoppfull ovanför hjärtat och han stötte ut andedräkten. Jonsson Fly 99 (1941). Östergren (1946; om väska).
(II 6) -FÖRBUD. i fråga om trafik: förbud att stanna. Motorför. 1955, nr 1, s. 4.
Ssgr: stoppförbuds-märkning. utmärkande l. markering av gällande stoppförbud (t. ex. medelst målade tecken l. stoppförbudstavla). SJFörf. 010: 39 (1973).
-tavla. tavla angivande gällande stoppförbud. SvD(A) 1961, nr 82, s. 5.
(I 1 c) -GARN. sömn. garn för stoppning (särsk. av strumpor); jfr -tråd. Lind (1749). Andersson KinPingv. 309 (1933).
(II 6) -GATA. gata med stopplikt vid gatukorsningarna; äv. om gata med stoppförbud. AB(A) 1931, nr 96, s. 5. ST 15/5 1962, s. 8.
(II 1) -GEVIND. (†) ”gevind” (se d. o. 2 a) med uppgift att hejda hästens rörelse. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 17 (1836).
(I 1 c) -GREJOR, pl. DN(B) 1/6 1930, Bil. s. 9.
(II 6) -GRÄNS.
1) (i fackspr.) gräns angivande punkt l. linje där ngn l. ngt skall stanna; särsk. i fråga om gatu- o. landsvägstrafik: gräns för stopplikt; stopplinje. På Vasagatan blev jag hejdad av polisen, jag stannade inte vid stoppgränsen. Hammenhög PoB 229 (1931). (Mätverktyget) Stopptolk (dvs.) tolk för kontroll av (gängas) stoppgräns. SMS 1334: 2 (1973).
2) (tillf.) gräns där landtransport av timmer ekonomiskt sett bör avlösas av flottning. TNCPubl. 43: 175 (1969).
Ssg (till -gräns 1): stoppgräns-linje. linje markerande stoppgräns; jfr stopp-linje. SvTeknUppslB 3: 188 (1944).
(II 2 c) -GRÄS. (†) om växten Antennaria dioica (Lin.) Gaertn., (vanlig) kattfot; jfr blodgångs-ört. Lind 1291 (1749).
(I 10) -HACKA. [jfr t. stopfhacke] (förr) vid stoppning använd hacka. TByggn. 1859, s. 103.
(II 1) -HJUL. urmak. hjul (se d. o. 2) med uppgift att (medelst kugge l. tapp o. d.) stoppa en rörelse. Schweder HbUrmak. 10 (1874).
(I 7) -HUS. (förr) i dynamitfabrik: hus där dynamit formades o. stoppades i patroner. TT 1894, Allm. s. 21.
(I 1 c) -HUSTRU. (om ä. förh.) gift kvinna som (yrkesmässigt) stoppade kläder (särsk. strumpor). Nordforss (1805). Meurman (1847).
(I 7) -HÅL. hål vari(genom) ngt (kan) stoppas; särsk. (glas.) i ä. glasugn: fyrhål vari veden stoppades in. Moberg Sold. 78 (1944). Hermelin Glas (1966).
(I 1 c) -HÅLSÖM, äv. -HÅLSSÖM~02 l. ~20. [formen -hålssöm beror sannol. på att ssgn uppfattats ss. bildad av stopphål o. söm] sömn. hålsöm utförd medelst stoppstygn. SvSlöjdFT 1927, Bil. s. 61.
(I 3) -HÅR. (i sht förr) hår (se hår, sbst. 1 d) för stoppning; jfr -material. Lind (1738).
(II 1) -INRÄTTNING~020. (i sht i fackspr.) jfr inrättning, sbst.2 2 b, o. -anordning. TT 1883, s. 117 (för hiss).
(I 1 b) -JÄRN. (stopp- 1789 osv. stoppe- 15791582) (numera föga br.) drevjärn; jfr -kniv, -mejsel. VinkällRSthm 1579. Rinman 2: 851 (1789).
(I 5) -KAKA. (om ä. förh.) jfr -deg. Schroderus Comenius 160 (1639).
(II 1) -KEDJA. (i sht förr) kedja utgörande stoppanordning. Billmanson Vap. 135 (1882; på lavett). SoldIHäst. 1942, s. 50 (text till bild).
(II 1) -KIL. (i fackspr.) kil (se kil, sbst.2 II 1) utgörande stoppanordning (under hjul o. d.); jfr -kloss. Tigerhielm 14 (1867). Stoppkil, som håller slädan för ett fartyg på stapeln och slås undan, då det skall gå i sjön. Stenfelt (1920). VFl. 1928, s. 18.
(II 1) -KLACK. (i fackspr.) klack (se klack, sbst.2 1) utgörande stoppanordning; jfr -ställe 1. Holmberg Artill. 3: 131 (1883). Äfven på järnroder finnas roderlås och stoppklackar. Engström Skeppsb. 55 (1889). LunaVM85 1363 (1984).
(II 1) -KLOSS. kloss utgörande stoppanordning (särsk. för hjul); jfr -kil, -sko. SJ 3: 349 (1906). AlltBil. 190 (1976).
(I 1 c) -KLUMP. (numera föga br.) stoppsvamp. Klint Tillägg (1906). Auerbach (1913).
(II 1) -KNAPP.
1) knapp (se knapp, sbst. 4 a) utgörande stoppanordning. TT 1877, s. 25. De Ron o. Virgin I. 1—3: 14 (1886).
2) knapp (se knapp, sbst. 4 a β) varmed impuls till ngts stoppande ges. Siwertz Ämbetsm. 47 (1912; i hiss). TT 1942, V. s. 159.
(I 1 b) -KNIV. [jfr t. stopfmesser] (numera föga br.) vid tätning använt knivliknande redskap; jfr -järn. Lind 1483 (1749; för tätning av vintunnor).
(II 1) -KNOP. sjöt. knop (se knop, sbst.1 1) med uppgift att förhindra en taljelöpare att rappa ur ett block; jfr -knut o. stoppar-knop. Lundell (1893). Rydholm (1967).
(II 1) -KNUT. (mera tillf.) knut (se knut, sbst.1 1) använd för att hindra ett tåg att rappa ur ett block o. d.; jfr -knop. Öhrvall Knut. 82 (1908).
(II 6) -KOMMANDO. jfr kommando 1 o. -order 2. VFl. 1921, s. 87.
(I 1 c) -KORG. sömn. korg för material o. utensilier (stoppgarn, stoppnålar o. d.) samt strumpor för stoppning. Jensen Montgomery 116 (1909).
(II 1) -KORT. kortsp. i stoppspel: kort som förhindrar motspelare att spela ut kort (medan den som spelat ut stoppkortet får spela valfritt kort). Ruter nio är alltid stoppkort (i kortspelet komet). Werner o. Sandgren Kortox. 61 (1949).
(II 1) -KRAN. (numera knappast br.) kran (se d. o. 4) för avstängning av vatten- l. gasströmning o. d. genom en ledning, avstängningsventil; jfr -ventil. FörhLäkS 1869, s. 163. Ahlström Eldsl. 81 (1879; i gasledning). 2NF 31: 873 (1920; i vattenledning). Cannelin (1939).
(I 1) -KROK. (förr) krok för tilltäppning av utslagshålet i masugn o. d. Garney Masmäst. 358 (1791).
(I 1 c) -KULA. kula (se kula, sbst.3 1) av trä utgörande stoppsvamp. Hedberg Mann Budd. 1: 306 (1904).
(II 2) -KVITTO. handel. av rederi utfärdat konossement som ersätter kvitto (o. hindrar leverantör att få veta mottagarens identitet o. vice versa). Boman Exportör. 44 (1959).
(II 1) -KÄTTING. sjöt. kätting med uppgift att bromsa l. stoppa ett fartygs (t. ex. vid stapelavlöpning) l. en klyvarboms o. d. rörelse; jfr stoppare II 3 b o. -talja. Frick o. Trolle 10 (1872; för klyvarbom). VFl. 1908, s. 109 (för stapelavlöpning). Cannelin (1921).
(I 1, II 1) -LAKAN. (förr) lakan (se d. o. 1) använt ss. stoppduk (se d. o. 1) vid blödningar o. d. Tholander 1Ordl. (1850).
(II 6) -LAMPA. (numera föga br.) stopplykta. Nerén Bilb. 2: 257 (1931).
(II 6) -LINJE. stoppgränslinje. DN(A) 1957, nr 223, s. 5.
(II 6) -LJUS. konkret: (rött) trafikljus angivande stopplikt; äv.: stopplykta. AutB 1: 676 (1947; om stopplykta). Sjöwall o. Wahlöö MannSäffle 6 (1971).
Ssg (föga br.): stoppljus-strömbrytare. strömbrytare till stopplykta. Nerén Bilb. 2: 305 (1931).
(II 6) -LYKTA. på motorfordon: baklykta (med rött l. gult ljus) som tänds vid inbromsning (angivande att fordonet saktas l. stannar), bromsljus (jfr -lampa); äv.: lykta (med rött l. gult ljus) för givande av stoppsignal; jfr -lampa, -ljus, -lyse. Motorför. 1928, nr 8, s. 1 (på automobil). Stopplykta kan visa rött fast sken eller vara släckt. SJFörf. 010: 25 (1973). Wahlöö Mord 160 (1964; vid trafikkontroll).
(II 6) -LYSE. (ngt vard.) jfr lyse 3 o. -lykta. SvD 19/4 1938, s. 9 (på cykel).
(II 1, 6) -LÄGE. tekn. om läge där ngt (maskindel o. d.) stoppas l. skall stoppas i sin rörelse; äv. konkret: läge (se d. o. 9) som stoppar ngt i dess rörelse. TT 1895, Allm. s. 42. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 279 (konkret).
(II 1) -LÄNSA l. -LÄNS. (i sht förr) länsa (se länsa, sbst.2) med uppgift att stoppa timmer vid flottning; jfr -bom b. Ekman SkogstHb. 126 (1908).
(I 1 c) -MASKIN. (i sht förr) till I 1 c: maskin för stoppning av tyg. Döss o. Lannge VII (1908).
(I 1 b, 3) -MATERIAL. material (se material, sbst. 1) för stoppning l. tätning; stoppningsmaterial; jfr -blånor, -bomull, -hår, -silke, -spån, -tagel, -ull, -verk 1. 2NF 30: 197 (1920). I det trasiga fönstret satt ortens högertidning insatt som stoppmaterial. Lo-Johansson Soc. 153 (1958).
(II 2 c) -MEDEL. (†) stoppande medel (se stoppa, v. II 2 c α). TLäk. 1835, s. 403.
(I 1 b) -MEJSEL. [jfr t. stopfmeissel] (†) kalfatjärn; jfr -järn. Jungberg (1873).
(I 1 b) -MOSSA. (numera föga br.) mossa (se mossa, sbst.1) för stoppning. Lind 1484 (1749: stopp-måse). Suneson GGrund 197 (1926).
(II 1) -MUFF. tekn. muff (se muff, sbst.1 2 a) med uppgift att stoppa flöde i ledning. 2NF 24: 210 (1916). SEN 2404: 7 (1957).
(II 1) -MUTTER. tekn. mutter (se mutter, sbst.2) med uppgift att hindra förskruvning att lossna. Frykholm 136 (1881).
(II 6) -MÄRKE. vägmärke angivande stopplikt, stoppskylt; ngn gg allmännare: märke (se märke, sbst.1 2) angivande att l. var man skall stanna; jfr -plikts-märke. En buss .. stannade precis vid den gatsten med svart fläck, som chauffören brukade välja ut som stoppmärke. Ekman Kont. 85 (1939). Motorför. 1955, nr 1, s. 12 (angivande stopplikt på väg).
(I 2, 7 c) -MÄTT. Anm. Ssgn uttalas stundom (emfatiskt) ss. två ord 4 4. (vard.) så mätt som man (l. den l. det) är när man är fullstoppad med mat, alldeles l. väldigt mätt, proppmätt; äv. i bildl. anv. Af alla tecken att döma voro pojkarne stoppmätta efter allt hvad de redan sett (under skolresan). NordT 1894, s. 623. Man satte en ära i att proppa sig stoppmätt med ägg påskaftonen. Engström Penn. 119 (1927).
(I 3 b) -MÖBEL. stoppad sittmöbel. SD(L) 1900, nr 337, s. 2.
Ssgr: stoppmöbel-fabrik. SvD 10/12 1971, s. 2.
-tillverkning. SvD 10/12 1971, s. 2.
(I 3 c) -MÖSSA. (numera bl. tillf.) stoppad mössa. BoupptVäxjö 1836.
(II 1) -NAGEL. tekn. jfr nagel, sbst.2, o. -anordning. Kulturen 1954, s. 76.
(I 1 c) -NÅL. (grövre o. större) synål (med stort, avlångt öga) för stoppning med stoppgarn; äv. bildl. Broman Glys. 1: 433 (1731). Knappt hade sqvallret fått denna stoppnål att sticka i sidan på Gråbergska huset, innan det fick en grof syl att sticka i Halm. Topelius Vint. I. 2: 378 (1860, 1880). Hon stack ordentligt in stoppnålen i garnnystanet. Alving DamKlubb. 277 (1931).
Ssgr: stoppnåls-brev. jfr brev 5. SAOL (1950).
-huvud. jfr huvud 6 a. Santesson Sv. 10 (1887).
-udd. Runeberg ESkr. 2: 86 (c. 1850).
-öga. Östergren (1946).
-ORDER. jfr order 5. särsk.
1) (mera tillf.) till II 4: order att kvarhålla båt(ar). NDA 22/5 1917, s. 8.
2) till II 6: order att stanna; jfr -kommando. Ancker Haslund Zaj. 152 (1934). Fröberg (o. Sigurd) Datam. 48 (1962).
(II 1) -PEDAL. tekn. pedal (se d. o. 3 b) varmed ngt stoppas; särsk. om bromspedal på bil. Granfelt SkruvstF 9 (1923).
(II 1) -PINNE. jfr -anordning, -sprint. UB 6: 61 (1875). Dahl Jiggar 1: 20 (1939).
(II 6) -PLIKT. i fråga om trafik (i sht väg- l. gatutrafik): plikt (se plikt, sbst.1 4) att stanna (vid väg- l. gatukorsning, vid stopplinje o. d.); äv. övergående i bet.: stoppskylt l. stopplinje o. d. Motorför. 1955, nr 3, s. 5. 3149 (bilförare) underlät stanna fordon vid stopplikt. SvD(A) 10/11 1966, s. 13 (rubrik).
Ssgr: stopplikts-, äv. stopplikt-märke. stoppmärke. Arbetarbl. 15/8 1967, s. 1.
-plats. plats där stopplikt gäller. LD 1960, nr 80, s. 5.
(II 1) -PRIS. av statlig myndighet fastställt högsta pris som (vid prisstopp) icke får överskridas. SFS 1943, s. 532.
-RAM. ram (se ram, sbst.1 3) avsedd l. använd för l. vid stoppning.
1) till I 1 c. Lundin KvSlöjd 91 (1892).
2) (i fackspr.) till I 3 b, på sittmöbel: ram varpå stoppningen placeras. HantvB I. 2: 229 (1934).
(II 1) -REGEL, sbst.1 (mera tillf.) regel (se regel, sbst.1 II 1 b) som stoppar ngn l. ngt. Skolvärld. 1968, nr 15, s. 24.
(II 1) -REGEL, sbst.2, äv. -RIGEL. regel (se regel, sbst.2 2 b) utgörande stoppanordning. Schulthess Tigerhielm 11 (1880; på kulspruta). Nerén HbAut. 2: 148 (1912).
-RING. tekn.
1) till II 1: på axel l. (led)-stång l. rör o. d.: ring (se ring, sbst.1 2) utgörande stoppanordning. Frick o. Trolle 215 (1872; på vinsch).
2) till II 6: för kontroll av yttre gängas diameter använd ring (vilkens inre diameter icke får överskrida gängans yttre diameter). SEN 310171: 5 (1961).
Ssg (till -ring 1; tekn.): stopprings-, äv. stoppring-skruv. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXVII.
(I 3) -RUM. (numera föga br.) rum (se rum, sbst.3 3) för (isolerande) fyllning o. d., isoleringsrum l. dyl. JernkA 1850, s. 143. Lewerén Bisköts. 39 (1900).
(II 1) -SEGEL. [av t. stopfsegel, stoppsegel; jfr äv. eng. drift sail] (†) om det av segelduk tillverkade drivankaret; jfr segel, sbst.1 3. Röding SD 76 (1798). Jungberg (1873).
(II 6) -SIGNAL. signal (se d. o. 3) innebärande stopporder (se d. o. 2); äv. konkret, om anordning för givande av sådan signal (jfr signal 4); äv. mer l. mindre bildl.; jfr -tecken. ReglTjSJ 1858, s. 9 (konkret). Två s. k. stoppsignaler, alltså unga flickor. STSD 1937, nr 127, s. 4. Jag började skrika och slita i (de på spåret sovande) kamraterna, samtidigt började loket att blåsa stoppsignaler. Rallarminn. 251 (1949). (De akademiska) lärarna har blivit ett slags trafikpoliser, som ger (tentanderna) klar- och stoppsignaler. Svanberg Leva 48 (1970).
(II 6) -SIGNALERING. avgivande av stoppsignal; äv. konkret, om stoppsignal. Engström o. Carlson HlednTrafik 30 (1917). SJFörf. 010: 127 (1973; konkret).
(I 1 c, I 3) -SILKE. (grövre l. sämre) silke avsett l. använt ss. stoppning (se stoppa, v. I 3 a slutet, b slutet, d); äv.: silke avsett l. använt att stoppa hål i klädesplagg med; jfr -material. (Sv.) Stoppsilke, (t.) seidene Stopffflocken. Lind (1749). Varje (under-)Klänning åtföljes av en karta stoppsilke. KatalÅhlénHolm 95: 20 (1928).
(II 1) -SJÖ. sjöt. sjö (se sjö, sbst. 6) som (kommer rakt mot en båt o. således) stoppar båtens rörelse framåt. Hesslind Sista 80 (1974).
(II 1) -SKIVA. tekn. skiva (se skiva, sbst.2 1 d) utgörande stoppanordning. TT 1901, M. s. 90 (för spindel i verktygshållare).
(II 1) -SKO. sko (se sko, sbst. 2 g); särsk. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) dels om spårspärr, dels om bromssko (se d. o. 2); jfr -kil, -kloss. VaruförtTulltaxa 1: 274 (1912; om spårspärr). (Attentatsmännen) barrikaderade .. järnvägslinjen .. med stora stenar samt satte in stoppskor. UNT 3/12 1931, s. 5.
(II 1) -SKRUV. tekn. jfr skruv, sbst.1, o. -bricka, -mutter; särsk. om skruv för låsning av maskindel o. d. i visst läge l. för begränsning av ngts rörelse. ÖoL (1852). UFlott. 3: 43 (1906). LunaVM85 1984, s. 1217.
(II 6) -SKYLT. skylt (se skylt, sbst. I 3) angivande stopplikt; jfr -märke. Nerén Bilb. 3: 156 (1928).
Avledn.: stoppskylta, v. -ning. (mera tillf.) förse (ngt) med stoppskylt. GbgP 1958, nr 150, s. 11 (i p. pf., om gata).
(II 6) -SLADD. sport. sladd (se sladd, sbst.4) åstadkommen vid häftig inbromsning; ofta dels i fråga om slalomåkning (l. skidåkning överhuvudtaget), dels i fråga om motortrafik. SvD 22/3 1975, s. 27 (i fråga om slalom).
-SLAG.
1) (i fackspr.) till I 1 c, i fråga om dalknytning: vävslag, treslag. SvSlöjdFT 1905, nr 2, s. 6.
2) sport. till II 1, i fråga om boxning: kort slag (se slag, sbst.1 1) som avser att parera l. hejda motståndarens slag; jfr -stöt, -vänster. Man begagnar sig av stoppslaget för att stanna en stöt i farten. IdrB 10: 27 (1913). Dempsey höll .. (motståndaren) ifrån sig genom sina effektiva stoppslag. Swing 1921, nr 4, s. 7. 3NF 3: 1034 (1925).
3) sport. till II 1, i fråga om tennis o. bordtennis: kort slag (se slag, sbst.1 1 b) som placerar bollen tätt intill nätet på motståndarens sida; jfr -boll, -volley. IdrBl. 1935, nr 10, s. 5.
4) (i fackspr.) till II 1: slag (se slag, sbst.1 21) som hindrar l. hejdar ngts fria rörelse. Med sladden af najningen tages ett par stoppslag rund najningen och underkanten af flyet. Frick o. Trolle 209 (1872).
(I 1 c) -SNÖRE. (†) snöre prytt med stoppstygn l. dyl. SthmStadsord. 1: A 4 b (1654).
-SPADE.
1) järnv. till I 10: spade för stoppning. Fatab. 1980, s. 114.
2) (i fackspr.) till II 6: spadformat redskap för givande av stopptecken. Motorför. 1955, nr 11, s. 21.
(II 1) -SPAK. i sht sjöt. spak (se spak, sbst.1 2) varmed ngt stoppas. Ramsten 59 (1866). UFlott. 3: Bih. s. 93 (1906).
(II 14) -SPEL. kortsp. om vart o. ett av ett antal kortspel i vilka det gäller att först bli av med korten o. där spelaren hindras att spela ut då han saknar enl. reglerna spelbara kort; jfr -kort o. stopp, sbst.2 II 7. Werner Kortsp. 37 (1967).
(II 1) -SPRINT. tekn. sprint (se sprint, sbst.1) utgörande stoppanordning; jfr -pinne, -stift, -tapp. UFlott. 3: 51 (1882).
(I 3 a, b) -SPÅN. spån till l. utgörande stoppning. Schulthess (1885). ArbB 236 (1887; till enklare madrasser).
(II 1, 6) -SPÅR. (numera mindre br.) järnvägsspår som slutar blint, stickspår l. skyddsspår o. d. SAOB B 3235 (1915). Östergren (1946).
(II 1) -STEN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 12142). (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i l. för byggnad, om var o. en av de (till frostfritt djup nedgrävda) kant- l. hörnstenar på vilka hela byggnaden vilar. Bryggeribyggnad, under uppförande .. uppförd af plank på stoppstenar under tak af bräder. PT 1902, nr 142 A, s. 4. Hälsingerun. 1975, s. 28 (1969).
(II 1) -STIFT. tekn. jfr -anordning, -sprint. Nyström Telegr. 289 (1869). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 12 (för fixering av revolverhuvud på support).
(II 6) -STRÄCKA. (i sht i fackspr.) i fråga om inbromsning av (motor)fordon: vägsträcka utgörande summan av bromssträcka o. den sträcka som tillryggaläggs under reaktionstiden (se reaktions-tid 1). BilskolLb. 62 (1959).
(I 1 c) -STYGN, äv. -STYNG. sömn. stygn av det slag som används vid stoppning; äv. om en med sådana stygn åstadkommen sömnad. NJournD 1854, s. 110 (: stoppstyngen, pl. best.). Stoppstygn kallas äfven en gles fyllnad. Branting PrydnSöm 74 (1910). Stopphålsöm sys med stoppstygn över ett visst antal trådar. StSyHandarbB 105 (1972).
-STÄLLE.
1) (numera föga br.) till II 1: ställe där ngt stoppas; i sht förr särsk. konkretare, om stoppklack. Nerén (1930).
2) till II 6: ställe där ngn l. ngt stannar l. skall stanna; särsk.: hållplats. Ibland ringer en spårvagnsklocka vid stoppstället, då vet jag, att människor stiga ur. Hülphers Pan 92 (1906). SvGeogrÅb. 1958, s. 162 (om ställe där varubuss brukar stanna).
(II 6) -STÄLLNING. (i fackspr.) om den ställning som signalanordning intar då den visar stoppsignal. TT 1899, Byggn. s. 75 (i fråga om järnvägssignal).
(II 1) -STÖT. i sht sport. i fråga om boxning l. fäktning: stöt avsedd att parera l. förebygga stöt från motståndaren; äv. i utvidgad l. bildl. anv.; jfr -slag 2. Swing 1920, nr 4, s. 9 (i fråga om savate, dvs. visst slags boxning). Holmberg Boxas 15 (1921; i boxning). 3NF 8: 103 (1927; i fäktning). SvD(B) 1944, nr 205, s. 5 (om motstöt i krig).
(I 1 c) -SVAMP. sömn. svampformat (l. ägg- l. skålformat) redskap varöver (tyg l.) strumpa o. d. utspännes vid stoppning; jfr -klump, -kula, -ägg. Stoppsvamp av ljust pol(erat) trä. KatalNK 1916—17, s. 187.
-SÖM.
1) (förr) till I 1 c: sömnad utförd med stoppstygn; äv. konkret, dels om stygnet, dels om den på så sätt åstadkomna sömnaden. Een klädning medh stoppsömar. SthmStadsord. 1: B 1 a (1654). (Kjolens framvåd) skall fastsys .. med lösa styngn i stoppsöm. Sömnadsb. 184 (1915). ICAKurir. 1984, nr 3, s. 29 (om stygn).
2) (numera föga br.) till I 3 (a): sömnad använd vid stickning av stoppade täcken o. d. Dalin (1854). (Sv.) stoppsöm .. (eng.) quilting. Björkman (1889).
(I 3 a, b) -TAGEL. jfr -material. Weste FörslSAOB (c. 1817).
(II 1) -TALJA. sjöt. talja varmed ngt hindras att röra sig i icke önskad led l. i icke önskad utsträckning; jfr -kätting, -tåg, -ända, stoppare II 3 b. Röding 1: 518 (1794; till kanon).
(II 1) -TAND. urmak. i stoppverk (se d. o. 2): anordning med en tand mot vilken urskärningar i kraschanen passar in. Ericsson Ur. 169 (1897). Auerbach (1913).
Ssg (urmak.): stopptand-stift. om den utskjutande del av stopptanden som ingriper i kraschanens urfräsningar. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 35 (1881).
(II 1) -TAPP. tekn. jfr -anordning o. -sprint. UFlott. 3: Bih. s. 63 (1906).
(II 6) -TECKEN. jfr -signal. SvD 20/4 1927, s. 12 (givet av trafikpolis). UNT 4/3 1932, s. 6 (i fråga om järnvägstrafik).
(II 1 d) -TEKNIK. mus. om tekniken att stoppa toner. 2SohlmanMusiklex. (1979).
(II 6) -TOLK. tekn. tolk för kontroll av gängas diameter. SEN 310171: 9 (1961).
(II 1 d) -TON. [jfr t. stopfton] mus. i fråga om valthornsmusik o. d.: dämpad ton åstadkommen gm att handen l. en träkägla l. dyl. införes i klockstycket; jfr -teknik, -valthorn. Höijer 536 (1864). 2SohlmanMusiklex. 5: 482 (1979).
(I 1 c) -TRÅD. sömn. tråd för lagning av hål i textilier; jfr -garn. Hoorn Siphra 45 (1715).
(I 2) -TRÅNG. (†) i n. sg., i fråga om lokal: fullproppad med folk o. ytterst trång. Edholm C15T 175 (1866).
(I 3) -TRÄ. [jfr t. stopfholz] (förr) träredskap för inpressning av stoppningen i sadlar, möbler o. d.; jfr stopp-träd (se sp. 12142). ÖoL (1852).
(I 1 c) -TRÄDD, p. adj. (förr) om sömnad: åstadkommen gm stoppträdning. Berg Handarb. 228 (1874).
(I 1 c) -TRÄDNING. (förr) trädning utförd medelst samma förfarande som vid stoppning. Berg Handarb. 226 (1874). Hubendick FlickLek. 274 (1879).
(II 1, 6) -TÅG. tåg använt för att ge stoppsignal l. hejda ngts rörelse; särsk. (sjöt.) om tåg använt ss. stopptalja o. d. FSjöbohm Skeppstakl. 5 (1792). För att stärka de hängselbockar hvarvid ankartåg fästas, sammanhållas deras ben af ett stopptåg .. som styft anbringas mellan benen, strax ofvanföre hufvudet. KrigVAH 1843, s. 198.
(I 3 a) -TÄCKE. (stopp- 1880, 1896. stoppe- 1940 (om ä. förh.)) stoppat täcke, täcke med stoppning. BoupptBälinge 7/2 1880.
(I 3) -ULL. (förr) (sämre) ull (l. skärull o. d.) avsedd l. använd för stoppning. Lind (1738). VLBibl. Bouppt. 1782 (i sängtäcke). 3 bolstrar med stoppull. BoupptVäxjö 1865. Cannelin (1939).
Ssgr (förr): stoppulls-, äv. stoppull-bolster. bolster stoppat med stoppull. BoupptVäxjö 1873.
-madrass. jfr -ulls-bolster. BoupptVäxjö 1898.
-säng. säng med stoppullsmadrass l. dyl. Lind 1: 729 (1749).
(II 1) -UR. [jfr t. stoppuhr, eng. stop-watch] (i fackspr.) (t. ex. vid tidsstudier o. sporttävlingar använt) tidtagarur för mätning av korta tidsavsnitt (numera vanl. med möjlighet till mätning av mycket små tidsskillnader, t. ex. hundradels sekunder), vilket vanl. (startas o.) stoppas gm tryck på en knapp (i fråga om tidsstudier numera vanl. kallat: kronometer); jfr kronoskop 1. Man .. observerar med stoppur tiden för 50 rotationer (i apparat avsedd för induktionsförsök). TMatFysKemi 1919—20, s. 31. Nerén (1930; använt vid tävlingar). Tidmätningen (vid ett försök rörande prestationsorientering) skedde med stoppur vid uppspelning av inspelningsbandet. PedT 1958, s. 139.
Ssgr (i fackspr.): stoppurs-arbets-mätning. mätning av utfört arbete med tidregistrering medelst stoppur. TNCPubl. 49: 73 (1971).
-studie. stoppursarbetsmätning. TNCPubl. 49: 73 (1971).
(II 1 d) -VALTHORN~02 l. ~20. (föga br.) inventionshorn. Boivie NordMMusik. 6 (1911).
(II 1) -VATTEN. [jfr t. stopfwasser, stoppwasser, eng. stop-water] (numera föga br.) konkret: motström. Röding (1796). ÖoL (1852).
(I 1, 7) -VAX. [jfr t. stopfwachs] (numera föga br.) om ett hartsartat ämne som bin hämtar ur hartsrika knoppar o. andra växtdelar samt använder att fästa vaxkakorna med ävensom för att täta springor o. d. i kuporna, förvax, kittvax. Weste (1807). Gentz Lindgren 344 (1946).
(II 1) -VENTIL. [jfr t. stopfventil, eng. stop-valve] (numera mindre br.) tvångsstyrd ventil för avstängning (o. framsläppning) av strömmen av vätska l. gas i ledning, avstängningsventil; jfr -kran. TByggn. 1859, s. 168 (i ångpanna). Stoppventiler för vatten. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXVII. —
-VERK. [jfr t. stopfwerk]
1) till I 1 b, 3: material för tätning l. stoppning; stoppmaterial. Heinrich (1814).
2) urmak. till II 1, i ä. ur (cylinderur): anordning för att förhindra att fjädern helt dras upp l. helt slappnar, bestående av en kraschan (se d. o. 2) o. en i dess urfräsningar ingripande stopptand. Ericsson Ur. 169 (1897). jfr kraschan-stoppverk.
(II 1) -VOLLEY. [av eng. stopvolley] sport. i tennis: volley utgörande stoppslag (se d. o. 3). IdrBl. 1935, nr 109, s. 2. AB(A) 1965, nr 49, s. 21. Anm. Förr användes äv. den eng. formen stopvolley. IdrBl. 1935, nr 2, s. 2.
(II 1) -VÄNSTER. sport. i boxning: vänsterslag utgörande stoppslag (se d. o. 2). IdrBl. 1935, nr 2, s. 3.
(I 1 c) -ÄGG. (i sht förr) äggformad dosa l. dyl. använd ss. stoppsvamp o. för förvaring av stoppnålar, stoppgarn o. d. KatalNK 1921—22, s. 11. Kulturen 1981, s. 79.
(II 1) -ÄNDA l. -ÄNDE. sjöt. ss. stopptåg använd tågända. Oxenstierna Vanderdecken 62 (1865).
B (†): (I 1 (, II 1)) STOPPA-KLÄDE. kläde avsett l. använt ss. stoppduk (se d. o. 1). BoupptSthm 1675, s. 1605 b, Bil.
C (†): STOPPE-BOMULL, -DUK, -JÄRN, -TÄCKE, se A.
D: (I 1, 3, 10) STOPPNINGS-ARBETE~020. arbete (se d. o. 5 b) bestående i stoppning; äv. konkret, motsv. arbete (10 o.) 11 b; särsk. till I 3. KatalIndUtstSthm 1897, s. 77. De material och halvfabrikat som .. användas till stoppningsarbeten äro (bl. a.) juteväv, sadelgjord och snörgarn. HantvB I. 2: 305 (1934). Fatab. 1980, s. 114 (i fråga om banunderhåll vid SJ).
(I 10) -MASKIN. järnv. Fatab. 1980, s. 112.
(I 3) -MATERIAL. material för stoppning; stoppmaterial. Ekenberg o. Landin 76 (1888; i pl., till bolstrar). (Vissa fåtöljer) tillverkas även med skumgummi som stoppningsmaterial. Form 1953, Ann. s. 8. —
-RÄTT. jfr rätt, sbst.2 4.
1) jur. till II 1: rätt för säljare att vid köparens obestånd icke avlämna vara l. återfordra obetald vara. Lang FinlSjör. 1: 413 (1890). IngHb. 1: 1030 (1947).
2) (i fackspr.) till II 2, om skyddsombuds rätt att avbryta arbete som innebär fara för arbetstagares liv l. hälsa. Gullberg, Rundqvist o. Starland AML 160 (1978).
3) (numera föga br.) till II 4: rätt att hindra fartyg att avgå, avgångsförbud l. dyl. RiksdProp. 1923, nr 205, s. 5.
(I 3 b slutet) -YTA. yta på stoppning, stoppad yta. SvSlöjdFT 1906, nr 2, s. 10.
(I 3) -ÄMNE. jfr -material. Westring SvLafv. 2: 77 (1805). Simmons Jönsson 558 (1935).
Avledn.: STOPPARE, om person m.//(ig.), om sak r. l. m.
I. om person.
1) (numera bl. tillf.) till I 1 c: person som syr ihop (trasigt) tyg l. stoppar strumpor. HusgKamRSthm 1712, s. 258. FörtArbetTextilf. 3 (1909; i textilfabrik).
2) (om ä. förh.) till I 3: person som yrkesmässigt sysslade med stoppning. HusgKamRSthm 1712, s. 43 (i sadelmakeri). jfr möbel-stoppare.
3) (tillf.) till I 4: person som yrkesmässigt stoppar upp djur, konservator (se d. o. 2). Klinckowström Örnsjötj. 12 (1906).
4) (förr) till I 5: person som yrkesmässigt stoppade fåglar; i ssgn kapun-stopparänka.
5) till I 7: person som stoppar l. brukar stoppa in ngt ngnstädes. SvD 14/11 1982, s. 10. särsk. vid direkteldad vedugn i glasbruk: person med uppgift att stoppa in veden, eldare. Hermelin Glas (1966).
6) till II 1, om person med uppgift att stoppa l. hejda ngn l. ngt; särsk.
a) [efter amer. eng. catcher, eg.: fångare] sport. i det amerikanska bollspelet baseball: bakom slagmannen placerad spelare som tillhör dennes motståndarlag o. har till uppgift att infånga ev. av slagmannen missade bollar; jfr stopper. 2NF 3: 1022 (1905). NFSportlex. 1: 669 (1938).
b) (förr) i ett slags handboll: försvarsspelare med uppgift att stoppa motståndarlagets anfallsspelare. Waldén Friluftsl. 71 (1912).
II. om ngt sakligt.
1) (i fackspr.) till I 1: föremål med uppgift att täppa till l. tillsluta en öppning; stopp (se stopp, sbst.2 II 1) l. propp l. tapp o. d.; numera företrädesvis (metall.) i skänk (se skänk, sbst.2 7): av eldfast sten o. d. tillverkad propp (med stång) för tillslutning av hålet i tärningen, skänkstoppare; jfr stopp-sten, sbst.1 Juslenius 394 (1745). Stoppare .. till skjutna hål i skepp. Nordforss (1805). Tvärsigenom (järn-)massan löper en bult eller stoppare, varmed bottenhålet (i skänken) öppnas och slutes. Hedin FryksdProf. 203 (1945). BonnierLex. 12: 1171 (1966; i skänk). jfr port-, skänk-, tackjärns-stoppare.
2) till I 2 a, b, om föremål l. apparat för fyllning av ngt; i ssgrna korv-, pip-stoppare.
3) till II 1, om ngt som stoppar l. hejdar l. hindrar ngn l. ngt (i hans l. dess rörelse(r)); äv. bildl.; företrädesvis i a o. b. ”Äktenskapet är väl ingen bur, vet jag?” ”Nej, inte just det; men ändå en stoppare, som blir besvärlig i längden.” Sparre Sjökad. 728 (1850). Rydholm (1967; om stoppknop). jfr sand-, spygatts-stoppare. särsk.
a) i sht tekn. på maskin- (del) l. verktyg o. d.: stoppanordning (t. ex. en kil l. klack l. tapp l. dyl.). Jochnick Handgev. 15 (1854). I maskinen fans en stoppare, hvarmed den samma kunde ögonblickligen hejdas. Forssell Stud. 2: 22 (1884, 1888). Hål, som ej skall vara genomgående och som skall ha ett bestämt djup, borras med en stoppare, påsatt på borret. Ljungqvist Slöjdb. 112 (1957). jfr rekyl-, roder-stoppare.
b) sjöt. kort, starkt tåg använt för att (med ena änden fäst i en bult l. dyl. i däcket) fasthålla (grövre) vajer l. kätting l. tåg (i sht förr särsk. ankartåg) under dess flyttning l. beläggning o. d.; förr äv. om kort tåg varmed brustet tåg reparerades; jfr stopp-kätting. Rajalin Skiepzb. 170 (1730). Som man icke haft den försigtigheten att lägga stoppare på tåget i akterhand, gick ankaret åter i botten, och tog ut hela tåget. Gyllengranat SvSjökr. 1: 224 (1840). En söman måste, framför allt, vara lugn; annars duger han inte en gång att lägga stoppare på ett afskjutet vant, långt mindre rigta kanonen säkert. Sparre Sjökad. 95 (1850). Så tog vi baktampen till klofallet och slog om lövangstöttan i lä, för att få en stoppare på skotblocken i gippen. Hasslöf SvVästkustf. 54 (1949). Sohlman Sjölex. (1955). jfr ankar-, förhands-, hals-, klo-, kättings-, ring-, skiv-, skruv-, slip-stoppare m. fl.
c) stång l. balk l. bom o. d. tjänstgörande ss. stopp- l. spärranordning; särsk. (järnv.) dels om (sådan stång osv. använd ss.) stoppbock, dels om (klo på) stoppningsmaskin (med samma funktion som stopphacka). Ett träd, kalladt stoppare, (är) stäldt med ena ändan mot klyfvarbomens inra ända och med andra ändan mot en .. kloss. Witt Skeppsb. 28 (1857). Lokomotivet sprängde den utanför villan Strandviks trädgård stående stopparen samt störtade utför branten. LD 1906, nr 154, s. 2. Ett järnspett, som han slagit i isen som stoppare bakom släden. Slotte Karleb. 31 (1912). HbSkogstekn. 377 (1922; i apparat för timmerbuntning). SAOBArkSakkSvar (1987; om (klo på) stoppningsmaskin).
d) skeppsb. anordning bestående av en kraftig stoppklack som sedan alla kölblock, stöttor o. d. tagits bort från fartygsstapeln vid stapelavlöpning ensam håller fartyget kvar på stapelbädden. 2UB 9: 619 (1906).
4) till I 7, om föremål varmed ngt istoppas i ngt; särsk. (odont.) om redskap varmed amalgam o. d. stoppas in i tandkavitet som lagas. Lind (1749). SvTandläkT 1932, 3: IX. jfr tobaks-stoppare.
5) till II 1, i abstrakt(are) anv.
a) (†) i fråga om cricket: rörelse med slagträet i avsikt att stoppa viss svårfångad boll. Balck Idr. 1: 151 (1886).
b) (numera föga br.) = stopp, sbst.2 IV; i uttr. sätta en stoppare för ngt, sätta stopp för ngt. Samtiden 1872, s. 350.
Ssgr: stoppar-, äv. stoppare-block. (numera föga br.) till stoppare II 3: block (se d. o. 4) tjänstgörande ss. ledare för ledarblock. TLev. 1899, nr 16, s. 2. SAOL (1973).
-bult. sjöt. till stoppare II 3 b: bult (se bult, sbst.1 11) för fästning av stoppare. ReglBilBolfärdigh. 1756, s. 7. WoJ (1891).
-kil. sjöt. till stoppare II 1: kil (se kil, sbst.2 II 2) tjänstgörande ss. stoppare. Ramsten 59 (1866).
-knop. sjöt. till stoppare II 3 b: stoppknop. FSjöbohm Skeppstakl. 87 (1792).
-mantel. sjöt. till stoppare II 3 b: mantel (se d. o. 3) tillhörande stoppare. KrigVAH 1858, s. 69.
-pincett. (förr) odont. till stoppare II 4: pincett använd ss. stoppare. KatalDentalAB 1961, s. 174.
-ring. sjöt. till stoppare II 3 b: ring (se ring, sbst.1 2) för fästning av stoppare. ReglBilBolfärdigh. 1756, s. 3.
-stång. metall. till stoppare II 1: stång varmed stoppare föres. JernkA 1882, s. 375.
-talja. sjöt. till stoppare II 3 b: talja tjänstgörande ss. stoppare. KrigVAH 1858, s. 70.
-tegel. metall. till stoppare II 1: tegel för skänkstoppare. JernkA 1882, s. 408.
-ten. (†) till stoppare II 1: stopparstång. JernkA 1882, s. 410.
-ur. (†) till stoppare I 6: stoppur. TIdr. 1895, s. 334.
-änka. (om ä. förh.) till stoppare I 4: änka efter stoppare; i ssgn kapun-stopparänka; jfr: Capoun ståppare änkan Lindtner. HovförtärSthm 1760, s. 4024.
STOPPBAR, adj. (numera bl. mera tillf.) till I, II: som går att stoppa; särsk. till I 1 c. Hedenstierna Fideik. 40 (1895: om malhål i uniform).
STOPPELSE, r. l. f. (†) till I 1, 3, II 2 c: handlingen att stoppa, stoppning; särsk. till II 2 c, konkretare, om förstoppning (i ssgn för-stoppelse). Lind (1738). Möller (1745).
STOPPERI104, n. till I; särsk. konkret, till I 1 c, 3 a: företag l. lokal för stoppning; särsk. ss. senare led i ssgr; jfr konst-stopperi. Östergren (1946). jfr äv.: Madrasstopperi. SvD(B) 13/7 1924, s. 4.
STOPPERSKA, f. till I: kvinnlig stoppare (se d. o. I); särsk. motsv. dels stoppare I 1, dels (i ssgn korv-stopperska) motsv. stoppa, v. I 2. Lind (1749). Stopperska, af strumpor o. d. Schulthess (1885). Björkman (1889). YrkesförtArbFörmedl. 18 (1936; i textilindustri). jfr dels: Ingenting omöjligt konststopperskans devis. Östergren (cit. fr. 1938), dels: Korvstopperska. SErikÅb. 1958, s. 27. jfr strump-stopperska.

 

Spalt S 12143 band 31, 1991

Webbansvarig