Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPIK spi4k, sbst.1, r. l. m. (Joh. 20: 25 (NT 1526) osv.), äv. (i vissa trakter) n. (Möller 1: 670 (1745: slå stora spik); jfr dock anm. 2:o, Wigström Folkd. 2: 393 (1881) osv.); best. -en resp. -et; pl. ss. r. l. m. -ar (Joh. 20: 25 (NT 1526) osv.), äv. = (se anm. 2:o) ((†) -er SjötågR 1546, KulturbVg. 1: 11 (1749)), ss. n. =. Anm. 1:o Hos OPetri 1: 85 (1526) förekommer sg. spiker, som möjl. inte utgör en bevarad fsv. nom. sg. av SPIK utan är spår av ett inlånat mlt. spīker, spik (varom se den etymologiska parentesen). 2:o Utan l. sannol. utan förbindelse med ett n. sg. uppträder ordet i förening med pluralt räkneord äv. i (gm attribut) styrkt anv. ss. koll. sg. l. (oftare o. numera företrädesvis) i anv. som kan uppfattas ss. pl. =, förr äv. i (gm attribut) styrkt anv. ss. pl. =. Oluff Hokensson .. talade på .. 8.000 kyrcke spiick, som (osv.). TbLödöse 59 (1587). Spik Store och små 1000 st. GripshR 1593, s. 119. 700 st stor bååtspijck. BoupptSthm 1679, s. 1441 a, Bil. ArbB 308 (1887: 1 1/2 million spik).
Ordformer
(spi- (-ij-) i ssgr 1549 (: spibore)1685 (: Spijklubba). spich 15431595. spick 15431732. spiick (-ijck) 15371731. spijch 15821607. spik (-ii-, -ij-, -j-, -kh) 1523 (: baathspiik) osv. spÿck 15851717. spyk 1708. spÿk 15851750)
Etymologi
[fsv. spiker; jfr fd. spig(h) (d. dial. spig), fvn. spíkr (i ordförteckning i den yngre Eddan), nor. dial. spik, m.; sannol. av mlt. l. mnl. spīker, m. (med bevarad stamform föreliggande ss. lån i d. spiger, nor. dial. spikar), varav lt. spiker resp. nl. spijker, motsv. mht. spīcher (t. speicher i speichernagel); jfr feng. spīcing, spik, ävensom meng. spike, spik, järntagg o. d. (eng. spike); besläktat med fvn. spík, f., träflisa, nor. dial. spik, f., träflisa, trästicka; i avljudsförh. till fsax. spēca osv. (se SPIK, sbst.5); till en utvidgning av den rot som bl. a. föreligger i sanskr. sphyá-, spån, stav, roder, samt (med andra utvidgningar) i lat. spīca, ax, o. SPETT, sbst.2 — Jfr SPICKA, v.1, SPICKE, sbst.1, SPIK, sbst.2—5, SPIK, adv., -SPIK, sbst.1—2, SPIKA, v1 samt SPIKAS]
1) i regel kort o. smal, i l. mot den ena ändan tillspetsad o. i den andra ändan huvudförsedd (l. enbart trubbig) ten av metall (vanl. järn), som gm slag (l. tryck) mot huvudet (resp. den trubbiga ändan) drivs in i trä l. annat material i sht för att fästa l. fästa samman ngt; vanl. om sådan ten större (o. av annan fason) än nubb l. stift; äv. om spik (i ovan angivna bet.) ss. inslagen (o. (hop)fästande) l. ss. bl. delvis inslagen o. tjänande ss. upphängningsanordning l. dyl.; stundom äv. om tränagel (särsk. i ssgn TRÄ-SPIK (Hellquist EtymOrdb. 942 (1922))); äv. koll.; jfr BULT, sbst.1, DYCKERT, DYMLING, sbst.1, NAGEL, sbst.2, NUBB, STIFT, SÖM. Klippt l. pressad l. smidd spik. Grov l. stor spik. En rak l. böjd l. krokig l. rostig spik. Slå i l. dra ut en spik. Sorterad spik. En låda spik. SthmSkotteb. 3: 268 (1525). Resolverades att spijk skal inthet högre, när han uthföres, förtullas än stångejärn. RP 8: 712 (1641). Sågs (i fabriken) huru brede Jernstänger, upglödgade i en Windtugn, stuckos igenom skiärwaltzen, och i en handwänning kliptes ut til 5 à 6 stycken smale tenar, hvilcke sedan lemnades til Spiksmederne, at deraf slå Spik i flere Sorter. NoraskogArk. 6: 12 (1768). Hästen sträcker foten spak, / Gnäggar, rädd för spiken. Bellman (BellmS) 1: 160 (c. 1771, 1790). Luckan ren stängd, Porten tilsluten, / Natthufvan ren din hjässa kringknuten, / Ren Norströms Pisk-peruk den hänger på sin spik. Därs. 242. (Sv.) Spik .. utan hufwud. (Fr.) Clou .. sans tête. Nordforss (1805). Ygberg såg ut som om han bitit i spik och Olle grinade som om han fått snus i ögonen. Strindberg RödaR 39 (1879). Vid den största spikfabriken i vårt land, Boxholm, tillverkas nära 1 1/2 million spik om dagen. ArbB 308 (1887). Wassing Dödgr. 188 (1958). — jfr ASFALT-, BAND-, BLECK-, BLY-, BORD-, BRÄD-, BÅT-, DRAG-, DREVLING-, DYCKERT-, EK-, FEMTUMS-, FYRTUMS-, GALG-, GIPS-, HALVTUMS-, JÄRN-, KLIPP-, KOPPAR-, LÅD-, LÄKT-, MATT-, MEDEL-, MUR-, MÄSSINGS-, NUBB-, PAPP-, PIKER-, PINN-, PRESS-, PÄRT-, REGEL-, RIBB-, RODER-, RÄLS-, SADEL-, SKALL-, SKEN-, SKEPPS-, SKO-, SKRÅ-, SMÅ-, SPÅN-, STOR-, STÄLLNINGS-, TAK-, TRETUMS-, TRÅD-, TVÅTUMS-SPIK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordstäv. Hwar är sin gåfwa lijk, sade Käringen, gaff Hoffmannen en spijk. Grubb 348 (1665). En spik i en säck och en glosa i en djäkne, kunna icke gerna döljas. Rhodin Ordspr. 47 (1807). Ingen spik är så illa smidd, att han ej duger till något. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk.
α) spik driver spik l. en spik l. den ena spiken driver (ut) den andra, det ena förskjuter l. upphäver det andra. Den ena spiken drifwer den andra. Serenius Nn 3 b (1734). Spik drifwer spik och låga släcker låga, / Makt kufwar makt, förmågorna förmåga. Hagberg Shaksp. 1: 238 (1847). Den ena spiken drifwer ut den andra. ÖoL (1852).
β) [jfr t. der nagel zieht an] den spiken drog (sade snickaren l. timmerman, stoppa’n i fickan), o. liknande uttr., om handling l. händelse l. omständighet o. d.: det gjorde verkan, det ”tog skruv” l. ”gjorde susen”. Den spiken drog, sad’ snickarn stoppan i fickan. Rhodin Ordspr. 24 (1807). Holmström Sa’han 14 (1876: sa’ timmermannen). Det är inte alle spikar som dra’, som man slår på hufvudet. Granlund Ordspr. (c. 1880). Carlbaum Mem. 51 (1930).
b) (†) i uttr. till(s) solen skin(er) på spiken, tills solen har gått upp, till ljusan dag. Will tu än liggia och icke wara fijken, / Vthan soffua till Solen skin på Spijken. Aschaneus HwsRegl. 15 (1614; rättat efter hskr.). Swedberg SabbRo 1213 (1697, 1712).
c) i jämförelser. Är den gamle vild som vargen, / .. Svågern som en orm på tröskeln, / Hustrun som en spik på gården. Collan Kalev. 1: 359 (1864). Fick han någon gång en egen tanke i sitt hufvud, så satt den fast där som en spik. Gogol DödSjäl. 245 (1895). — särsk. (numera bl. mera tillf.)
α) ss. beteckning för utpräglad magerhet. BvBeskow Lefn. 34 (1857; i fråga om person). Karlfeldt FridLustg. 127 (1901: mager som en spik; om ål).
β) i uttr. rak som en spik, spikrak; äv. [jfr sådana ssgr resp. förb. som SPIK-LIK l. spik lik, SPIK-NYKTER l. spik nykter (se SPIK, adv.)] (numera bl. skämts.) oeg., i sådana uttr. som lik som en spik, nykter som en spik (äv. som den l. den spiken). Jämnt som en spik. Rhodin Ordspr. 84 (1807). Det är rätt som en spik, (dvs.) det är rätt räknadt, just så mycket som det bör vara. Weste FörslSAOB (c. 1817). Han är lik honom (dvs. fadern) som en spik, i yttre och inre. HLittSt. 1: 339 (i handl. fr. 1822). Med kaffe han sköflat sin egen fysik, / Men nykter han är lika fullt som en spik. Skarstedt Pennfäkt. 156 (1897). Karl Olssen (fick) varning på kontoret för fylleri och slagsmål, och ändå hade han varit nykter som spiken i ångsågsväggen. Hülphers Ångermanl. 11 (1900). Fatti som en spik. Reutersvärd Minn. 118 (1922).
d) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr c, 2); särsk. i anv. som utgår från spik i vägg ss. upphängningsanordning, i sht förr särsk. [jfr t. etwas an den nagel hängen] i uttr. hänga ngt (ss. sin själ l. sitt samvete) på en spik l. på spiken, överge l. förkasta l. vända ryggen mot ngt o. d. (Djävulen önskar) at man slår sielena samt hela Gudz tiensten i wädret och henger på en spijk. PErici Musæus 1: 14 a (1582). Desse stöter jag har haft (av gikt), hafwa smidt spikar det mästa de kunnat. Linné Bref I. 2: 167 (1750); jfr 2 c β. (Munken som ville bekämpa sin sinnlighet) visste icke, hur han nog fort skulle få känna spikarna i köttet. Heidenstam Folkung. 2: 194 (1907). Under svåra tider hänger man samvetet på en spik. Allardt Ottesfolk. 155 (1940). Det regnade spik och länsmannens paraply hade formligen perforerats av dessa, så att nu voro de båda befattningsmännen ordentligt genomblöta. Karlin HistHuaröd 63 (1963). — särsk.
α) [jfr t. den nagel auf den Kopf treffen] slå, äv. träffa huvudet på spiken, äv. (numera föga br.) slå l. träffa spiken på huvudet, se HUVUD 6 a slutet; äv. i det härtill bildade adverbiella uttr. (huvudet) på spiken, i sht förr äv. på spiken träffat l. spiken på huvudet, helt träffande, alldeles rätt, just, precis; i sht förr äv. träffa ngn på spiken, i fråga om beskrivning av persons karaktär o. d.: beskriva ngn helt träffande, ”ta ngn på kornet”. Spiken på hufvud. CAEhrensvärd Brev 1: 82 (1784). Alt hvad Cousin skrifver om Geniet och ofta dess otillräckeliga kunskaper är juste är spiken på hufvudet. Därs. 2: 44 (1795). I mitt tycke var böndernas hälsningstal till de andra stånden särdeles på spiken, som man säger. HT 1934, s. 192 (1848). Du har träffat Ibsen på spiken. Dahlgren Lyr. 271 (i handl. fr. 1873). På spiken träffadt! Wijkander OSam 10 (1875). Hans ord var ett ord i sinom tid, manligt och på spiken riktigt. NDA 1913, nr 131, s. 4. Just så, tänkte han. Koncentrerat. Huvet på spiken. Johnson DrömRosEld 277 (1949).
β) (†) i uttr. slå stora spikar av litet järn, (lögnaktigt) skryta om sina (ekonomiska) förhållanden; äv. slå stora spikar, uppträda övermodigt l. skryta l. dyl. (År) 1601 wed juletijden, sende hertig Carll hijtt wed pass 12 eller 14 personer, de wore stadtelig uthstofferede, och slogo her i Lybeck store spijker, och fördelede sig her huar på sin orth till Nederlandt, Bremen, Westphalen .. och andre ortter, att tage ryttere och knechter ahn. HT 1939, s. 430 (1602). Han slåår stoora spijkar aff lijtet Järn (dvs.) Liuga i sin egen pung. Grubb 302 (1665). (Fr.) faire le fendant, (sv.) skryta, slå stora spik af litet järn. Möller 1: 670 (1745). Granlund Ordspr. (c. 1880).
γ) i uttr. smida spik, ss. benämning på en barnlek för två bestående i att varje lekande i jämn o. hastig takt i tur o. ordning o. ständigt upprepat slår handflatorna mot knäna, mot varandra o. mot lekkamratens handflator. Bergman Kerrm. 20 (1927). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 145 (1949).
δ) koka soppa på en spik, se SOPPA, sbst.1 a.
ε) [jfr t. das ist ein nagel zu meinem sarge] vara l. bli o. d. en spik i ngns likkista o. d., förr äv. vara osv. ngn en spik i likkistan, om ödesdiger händelse l. handling o. d.: påskynda ngns död l. (allmännare) ngns fall o. d. Celsius Ordspr. 8: 651 (c. 1710). I synnerhet äro Begerne och soldaterne honom (dvs. Egyptens pascha) en nagel i ögat och många gånger en spik i likkistan. Eneman Resa 1: 215 (1712). Sannerligen, han är en spik till min likkista .. med falskhet och osanningar bemöter han mig. Cavallin Herdam. 5: 98 (i handl. fr. 1735). Lind (1749: blir). Det skulle snart visa sig, att Richelieus död var en spik i konungens likkista. Grimberg VärldH 9: 502 (1940).
ζ) (†) i uttr. lämna ngn l. ngt den l. den spiken i foten, utsätta ngn osv. för det l. det obehagliga l. irriterande l. plågsamma. Dedh högsta är lemna Spanien den spiken i foten, att Portugall blifver sustenterat (dvs. understött), efter huus Österijke altidh tractar efter att subjugera (dvs. göra sig till herre över) andre. RP 12: 131 (1647).
η) (†) i uttr. slå två spikar på en gång, slå två flugor i en smäll. Två spikar på en gång vi skulle slagit, / Om vi med fästmön äfven sonen tagit! Franzén Skald. 3: 350 (1829).
ϑ) (†) i förb. (en) spik l. spiken i vägg(en), betecknande en mycket obetydlig l. minsta tänkbara ägodel (som ngn har kvar (i l. av ngt)); särsk. i sådana uttr. som knappt l. icke äga l. efterlämna (en) spik l. spiken i vägg(en); äv. (se slutet) i (sannol. härtill sekundär) likabetydande anv. av spik utan förb. med prep.-uttr. Landzhöfdingen .. hafwer befalt Cronones fougder tagha aff Acad. bönder för gammal räst, alt thet the finna spijk i weggen. ConsAcAboP 1: 273 (1647). Slöserij och bodrägt, ther medh hon alt wårt huussgeråd försatt och bortwändt haffuer, och icke spijk i wägg effterlemnat. VDAkt. 1676, nr 58. (Förståndiga föräldrar) säija: Jag wil med Guds hielp, hafwa all min medel ospard, och kosta på .. (mina barn en god uppfostran), så länge jag äger spijken i wäggen. Fernander Theatr. 148 (1695). (När alkoholister supit upp sina tillgångar) begynna dhe borga .. och .. förplichta sig willia wäl betalat, ändoch dhe äga icke en Spijk i Wäggen att betala med. Därs. 280. Han har icke een Spijk i wäggen. Celsius Ordspr. 1: 602 (1708). Jag just förundrar mig, hur du ditt öde prisar / Och all din fattigdom på Bacchi högtid visar. / Hur’ kan du sjunga gladt och putza nögdt ditt skägg? / Med bägarn tom i hand och intet spik i vägg? Bellman (BellmS) 4: 163 (1771). (En riksgäldssedel är en fordran som kan falla) Så lågt som Vissheten, At icke .. De Skattande, med at gifva sista spiken i väggen, såsom en Auctor talar, göra en mindre eller större Bankerott. Thorild (SVS) 3: 120 (1792). Han äger icke spik i wägg. Rhodin Ordspr. 62 (1807). Carlén Prof. 77 (1840: knappt). — särsk. i uttr. (plundra ngn) till sista spiken, (plundra ngn) på absolut allt l. all egendom. Litthaverne .. gingo (i slutet av år 1699) löst på den lilla Staden Soldau, och plundrade honom til sidsta spiken. Nordberg C12 1: 61 (1740).
2) om föremål l. företeelse som liknar l. för(t) tanken till en spik (i bet. 1); jfr 1 d.
a) om spetsig dubb l. järnspets med viss funktion l. om spikliknande redskap o. d.
α) spetsig dubb l. pigg, spets o. d.; särsk. dels (sport.) om dubb till spiksko, dels om var o. en av spetsarna l. taggarna i en trumma med sönderrivande funktion l. dyl. Spikskor med korta spikar och en liten tunn klack för terränglöpning. Östergren (1944). (Rivningen vid framställning av konstull) sker genom att materialet matas fram mot en med spikar försedd trumma, som (osv.). Varulex. Beklädn. 34 (1945).
β) (vard.) gaspedal. Den omkörde blir tvärilsk och trampar spiken i botten. LD 1959, nr 153, s. 4.
γ) [jfr nl. marlspijker] om märlspik; i ssgn MÄRL-SPIK.
δ) glas. om liten, spetsig järnten, varmed den mjuka glasmassan anfångas av glasblåsaren. (Under medeltiden) kände man spiken, hvarmed glaset fångades an för påläggning af grepar. Eidem ÄGlasH 86 (1912). Spik .. (dvs.) minsta storlek av puntel. Hermelin Glas (1966).
b) om ngt jämförelsevis litet, smalt o. spetsigt l. spiklikt utan redskapsfunktion o. d.
α) (†) om smalt utskott på ryggfena hos fisk. Linné MusReg. 54 (1754).
β) (†) om ståndare på blomma; möjl. äv. om penis (använt ss. tillmäle). NVedboDomb. Höstt. 1708, § 95 (ss. skymfligt tillmäle till man). Kring (aloe-)blommans styl sex spikar, / Som bära på sin topp en dallrand tväre-slå. ORudbeck d. y. Vitt. 134 (1711).
γ) [fossilet erinrar till formen om en spik] paleont. om fossil, med rakt skal försedd huvudfoting (orthoceratit) som rikligt förekommer i ordovicisk orthoceratitkalksten bl. a. på Öland; i ssgn ÖLANDS-SPIK o. (numera bl. mera tillf.) ss. kortform härför. Linné Gothl. 339 (1745). I strandhällarna vid Kalmarsund ligger Ölandsspikarna tätt. ”Spiken”, som kan splittra den fina stenen, är fossil (osv.). DN(A) 1965, nr 214, s. 13.
c) i fråga om annat än formlikhet.
α) [jfr sv. dial. spik, stickord; bet. möjl. uppkommen gm påverkan från PIK, sbst.1 (i bet. VII)] om träffande l. vasst l. dräpande yttrande l. vass osv. formulering. ”Den spiken ska nog bita”, menade Josephine. Blanche Bild. 4: 65 (1865; om formulering i brev). Den spiken visste var den tog, sade vice ordföranden. Lo-Johansson Stat. 1: 217 (1936).
β) (numera föga br.) i uttr. hysteriska spiken l. spikar, om en hos patienter i hysteriska tillstånd förekommande, till små fläckar på hjässan begränsad huvudvärk som hos de sjuka känns ss. spikar i huvudet. Wistrand Husmed. 174 (1840: hysteriska spiken). I hufvudet har patienten (som lider av hysteri) ofta värk på blott små fläckar, som blifvit kallade ”hysteriska spikar”. Wretlind Läk. 9—10: 62 (1901).
γ) sport. i fråga om miniatyrgolf (bangolf), i uttr. göra l. slå en spik, med ett slag slå bollen i hålet. AP 1952, nr 143, s. 3.
δ) (†) ss. beteckning för toddy. Jack! se åt i thepannan, om der finns vatten, och laga en stark spik åt gubben. Runeberg (SVS) 7: 24 (1833).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Nedan anförda ssgr -hammare i bet. 1 o. -pistol kan äv. hänföras till spika, v.1): A: SPIK-ARBETARE~0200. (numera mindre br.) arbetare vid spiksmedja l. spikfabrik. PT 1902, nr 228 A, s. 3. Därs. 1918, nr 299 A, s. 3.
-ARBETE~020. (†) om tillverkning av spik l. om resultat av sådan tillverkning. Möller (1745, 1755; under clouterie).
-BACK. i sht snick. o. sjöt. (med bäranordning försedd) lådformig behållare för spik (som man flyttar o. har till hands vid spikning). Röding 2: 654 (1796). JernkA 1833, s. 655.
-BESLAGEN, p. adj. beslagen med spikar. Spikbeslagen port l. stövel. Rydberg Ath. 190 (1859).
-BESLÅ. jfr beslå I 1 a o. -beslagen. Wägner Sval. 8 (1929).
-BLAD. [växtens stjälk l. bladskaft erinrar om spik] bot. växten Hydrocotyle vulgaris Lin. (i sht förr äv. kallad vanligt spikblad); i sht förr äv. allmännare: (växt av) släktet Hydrocotyle Lin.; förr äv. i uttr. vanligt spikblad. Linné Fl. nr 234 (1755). Lilja SkånFl. 167 (1870: Wanligt Spikblad). Därs. (om släktet). Weimarck SkånFl. 477 (1963).
-BOLDE. (†) spikböld. Schroderus Dict. 29 (c. 1635). Tholander Ordl. (1872).
-BORR. (spik- 1529 osv. spike- 1658) [fsv. spikbor; jfr mlt. spikerbor] (numera mindre br.) borr för förborrning av hål för spikar (l. skruvar o. d.); vrickborr. HSH 37: 4 (1529). TullbSthm 12/12 1582. Vrickborr = spikborr, (dvs.) handborr utförd som snäckborr med handtag. TNCPubl. 23: 70 (1954). SAOL (1973).
-BRODDAD, p. adj. jfr -beslagen. Essén Brilj. 19 (1918; om trätofflor).
-BRUK. (numera mindre br.) om spiksmedja l. spikfabrik. Thomée IllSv. 240 (1866). Göth TräskoP 86 (1938).
-BRYTARE. (numera föga br.) verktyg l. apparat för utdragande av spikar. KatalÅhlénHolm 1912—13, s. 214 (om del av kombinationsverktyg). Östergren (1944).
(1, 2 a α) -BRÄDE l. -BRÄDA. (spik- 1935 osv. spike- c. 1645) bräde l. bräda med genomslagna spikar l. utstående spetsar l. piggar.
a) ss. redskap o. d., särsk. dels för beredning av skohö, dels för uppläggning av emaljgods för torkning (: spetsbräde), dels: ruggbräda. Stötas Baggar .. tå skal man .. binda ett Spijkebräde wedh Hornen, at när thet giör them ondt wid the stötas sigh emellan, wända the åther. IErici Colerus 2: 127 (c. 1645). TurÅ 1935, s. 356 (för beredning av skohö). Varulex. Byggn. 2: 183 (1955; om ruggbräda). TNCPubl. 27: 51 (1957; om spetsbräde).
b) använd av fakir att ligga på; jfr -matta c. Siwertz JagFatt. 190 (1939).
-BÄDD. spikbräde (se d. o. b) l. spikmatta (se d. o. c); äv. bildl. För att undfly sömnlösa nätters spikbädd. Karlén FinNov. 94 (1930). Dahl Forbes Kvinn. 361 (1935).
-BÖLD. [bölden har ofta hård, uppstickande topp l. spets; jfr äv. motsv. anv. av fr. clou] med. böld i huden (med i regel spetsig form), furunkel; äv. bildl.; jfr -bolde, fik-böld. Lindestolpe Pest. 30 (1711). Stagnell Banquer. 108 (1753; bildl.).
-DORN. snick. spikförsänkare; förr möjl. äv. om dorn för åstadkommande av spikhuvud vid spiksmide. BoupptSthm 1680, s. 368 a, Bil. (1679). Ambrosiani DokumPprsbr. 208 (i handl. fr. 1788).
-DRAGA. [jfr sv. sjöt. dra nitarna, på klinkbyggd båt: gm att (hårdare) stuka nitnaglar mot påträdd bricka på båtens insida få naglarna att (tätare) hålla ihop bordläggningen] (†) med avs. på klinkbyggd båt: göra tät(are) gm att (hårdare) stuka de från utsidan genom bordläggningen slagna spikarnas spetsar? Låt tiära tina Båtar, och spijkdraga them (i april månad). IErici Colerus 1: 79 (c. 1645).
-FABRIK. fabrik för framställning av spik; jfr -hammare 3 b, -smedja o. -verk. IllSv. 2: 111 (1882).
-FAKTORI. (†) spikfabrik. JernkA 1868, s. 334.
-FAST. (numera föga br.) fastsittande med spik(ar), fastspikad, väggfast; jfr nagel-fast. FörarbSvLag 1: 193 (1690).
-FJÄRDING. (förr) jfr fjärding 4 o. -låda. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-FORMIG. KrigVAH 1829, s. 121.
-FÄSTE. fäste för spik(ar). TurÅ 1897, s. 265.
-FÖRBAND. tekn. av spik(ar) sammanhållet förband (se d. o. 2 c). HantvB I. 6: 108 (1938).
-FÖRBINDNING. tekn. jfr -förband. HantvB I. 6: 248 (1938).
-FÖRSEDD, p. adj. jfr -beslagen. Enckell Olivpar. 56 (1934; om rep).
-FÖRSÄNKARE. snick. dorn för försänkning av spikhuvuden under träets yta, spikdorn, spikjagare; jfr -purr o. dycknagel. PrislCFNordströmSthm 1939, s. 54.
(1 (o. 2 a α)) -GRIMMA. (i sht förr) med spikar (l. spetsar) försedd nosgrimma (använd för att hindra kalv l. killing l. lamm att dia modern l. honkreatur att dia sig själv). Björkegren 1: 1057 (1784). Rig 1972, s. 49.
-HAGEL. (†) om skrot bestående av l. innehållande spik. Nordforss (1805).
(1, 2 a α) -HALSBAND~02 l. ~20. om hundhalsband försett med utåtvända spikar l. spetsar till bärarens skydd; äv. om halsband med inåtvända spikar, tagghalsband. Strindberg GötR 133 (1904). Vanligen förseddes hundarna (i Tavastlands skogsbygder på 1800-talet) redan på senhösten med bastanta spikhalsband, och säkert är, att dylika skyddsåtgärder i många fall räddade deras bärare från att bli ihjälbitna (av vargar). Munsterhjelm TavSkog. 6 (1932).
(jfr anm. sp. 9634) -HAMMARE. (spik- 1551 osv. spika- 1550. spike- 1585) [fsv. spikhamar, i bet. 1]
1) hammare (se hammare, sbst.2 1) för indrivning av spikar; äv. i utvidgad anv., om spikpistol. GripshR 1585, s. 165; möjl. till 3 a. Därs. 1595, s. 165. Varulex. Byggn. 2: 170 (1955; om spikpistol).
2) (förr) om hammare med (spikliknande) lång o. spetsig överdel, vilken vid putsning användes för att i vägg åstadkomma hål för pinnar avsedda ss. stöd för murbruk. ByggnArbMinn. 74 (1950).
3) (förr) hammare för spiksmide.
a) (numera föga br.) hammare för handsmide av spik. ArkliR 1551, avd. 3.
b) hammare (se hammare, sbst.2 2 a) för spiksmide; äv. bildl. (i fråga om huvudvärk); jfr -smedja, -verk. Inuentarium til Spika Hammarenn. Meyerson VapArboga 219 (i handl. fr. 1550). Jag .. är föga skicklig att skrifva, med mina spikhamrar i hufvudet. Törneros (SVS) 2: 29 (1826; bildl.). Spikhammaren är en liten stjärthammare (osv.). 2NF 26: 713 (1917).
Ssgr (till -hammare 3 b; förr): spikhammar-härd. härd i spikhammarsmedja. VetAH 1764, s. 122.
-räkning. (†) bildl., skämts. om algebra. Dalin (1854).
-smedja. om anläggning för drivande av spikhammare. Cannelin (1904).
-stock. om stock utgörande den axel runt vilken hjulet i en spikhammare skall vrida sig; förr äv. om sådan stock ss. grund för utgörande av skatt. DA 1824, nr 59, s. 2 (i fråga om utgörande av skatt). Allvin Mo 37 (1857).
-städ. hammarstäd vid spikhammare. Rinman 2: 892 (1789).
-ställning. hammarställning vid spikhammare. Rinman 2: 783 (1789).
-HANDEL.
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) handel med spik; i sht förr äv.: upphandling av spik. Serenius Nn 3 b (1734). Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. om upphandling).
2) (†) butik för försäljning av spik; jfr järn-handel 2. Björkman (1889).
-HANDLARE. [jfr -handel] (†) om köpman som driver handel med spik; jfr järn-handlare. Lind 1: 1178 (1749). Björkman (1889).
(1, 2 a α) -HARMONIKA. mus. instrument bestående av en vanligtvis halvmånformig resonansbotten besatt med utstående stift l. tenar av metall vilka stryks med stråke o. dyl. o. därvid ger ifrån sig toner; jfr -harpa, stål-fiol. Wikforss 2: 206 (1804).
-HARPA. mus. jfr -harmonika. Crusenstolpe Mor. 6: 403 (1844).
-HUVUD. (spik- 1649 osv. spika- 1640) huvud (se d. o. 6 a) på (l. till) spik; äv. bildl. Linc. K 1 b (1640). särsk.
a) i uttr. kyssa spikhuvudet, ss. benämning på en lek vid slagtröskning, bestående i att man fattar slagan i handvalen o. låter slagvalen svänga runt huvudet. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 120 (1949).
b) (numera föga br.) i det bildl. uttr. träffa spikhuvudet, träffa huvudet på spiken; äv. i uttr. på spikhuvudet träffande, om omdöme l. dyl.: absolut träffande, mitt i prick; jfr spik, sbst.1 1 d α. Rydberg Vap. 50 (1891). VL 1907, nr 111, s. 2 (: på spikhufvudet).
-HÅL. (spik- 1710 osv. spike- 17271746) hål efter l. för spik; äv. mer l. mindre bildl.; särsk. (i ä. religiöst språk) med hänsyftning på såren efter spikar i Kristi lekamen efter korsfästelsen, förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: (utslag av) ställföreträdande lidande. Peringskiöld MonUpl. 270 (1710). Jag beder dig (dvs. församlingen) .. at du täncker uppå mig inför Lammets fötter och tigger mig .. in uti Sårens giömmor, uti Spikehålens fristäder och (osv.). KyrkohÅ 1903, s. 89 (1746). Utan at jag (dvs. Tomas) .. stinger mit finger i hwart och et spikhol .. så will jag ingalunda .. tro Honom (dvs. Jesus) wara upstånden. Bælter JesuH 6: 779 (1760). Takpannorna förses vid tillverkningen med ett spikhål. SvByggKatal. 1952, s. 255.
-JAGARE. snick. spikförsänkare. PrislCFNordströmSthm 1939, s. 52. Varulex. Byggn. 2: 116 (1955).
-JUNGFRU. (förr) om jungfru (se d. o. 8 a) försedd med spikar. Kåhre DiktPamfl. 70 (1939).
-JÄRN. (spik- 16161631. spike- 15751625)
1) järn (se d. o. 4) för tillverkning av spik. SthmSlH 1: 148 (i handl. fr. 1575).
2) tekn. anordning l. redskap av järn för smide av spik l. slagning av spikhuvuden; jfr järn 5 b. Nordforss (1805). Schulthess (1885).
3) (numera föga br.) om drevjärn (se d. o. 2) l. kalfatjärn. Rålamb 10: 45 (1691). (Sv.) Spikjern .. (sjöt.) (t.) Spikereisen .. (fr.) le calfat à clous. ÖoL (1852).
-KAMMARE. om kammare (se kammare, sbst.2 2 c) för förvaring av spik m. m. VDAkt. 1779, nr 16.
-KLIPPARE. (i sht förr) person som yrkesmässigt klipper spik. VL 1899, nr 286, s. 2. YrkesförtArbFörmedl. 53 (1952).
-KLIPPNING. klippning av spik. UB 6: 170 (1874).
Ssg: spikklippnings-maskin. UB 6: 169 (1874).
-KLO. (spik- 1914 osv. spika- 1682. spike- c. 15751610) snick. = klo, sbst.1 4 a; jfr -utdragare. InventLillhärad c. 1575. Levander DalBondek. 2: 74 (1944).
-KLOVE. (spik- 1899 osv. spika- 1682) (numera bl. i Finl.) spikklo. VDVisitP 1682, s. 398. Cannelin (1921). FinSvStorordb. 446 (1968).
(1 (o. 2 a α)) -KLUBBA. (spik- 1568 osv. spike- 15631953)
1) (förr) stridsklubba på tjockändan besatt med utåtvända taggar l. spikar, morgonstjärna (se d. o. 3). ArkliR 1563, avd. 14.
2) om ngt som liknar l. erinrar om en spikklubba (i bet. 1); särsk.
a) bot. växten Datura stramonium Lin. (vars äggformiga fröhus har långa spetsiga taggar); äv. allmännare: (växt tillhörande) släktet Datura; i sht förr äv. ss. ämnesnamn, om blad från D. stramonium Lin. använda ss. l. för framställning av läkemedel; särsk. i uttr. dels indisk, förr äv. violett spikklubba, växten D. metel (fastuosa) Lin., dels mexikansk spikklubba, växten D. innoxia Mill.; jfr klubb-ört, kärleks-villa. Linné Ungd. 1: 294 (1731). Lilja FlOdlVext. 26 (1839; om släktet). Violett Spikklubba. Därs. (Sv.) Spikklubba (lat.) Folia Stramonii. Lindgren Läkem. (1891). Mexikansk spikklubba. Hylander PrydnV 42 (1948). Indisk spikklubba. Därs.
b) (†) ss. benämning på växt tillhörande släktet Onobrychis Mill. l. Hedysarum Lin. (som har spikklubbslika fröhus). Rudbeck HortBot. 82 (1685).
c) (numera föga br.) purpursnäcka tillhörande släktet Murex (Lin.), som på skalet har två rader av taggar. Linné FörelDjurr. 320 (1752). Harlock (1944).
d) i ssgn spikklubbs-bälta.
Ssgr: spikklubbs- l. spikklubbe-, äv. spikklubb-blad. i sht farm. till -klubba 2 a, om blad av spikklubba. Lindgren Läkem. (1902).
-bälta. zool. till -klubba 1, 2. bältliknande djur tillhörande den utdöda familjen Glyptodontidæ (vars medlemmar har en spikklubbsliknande svans) av ordningen Xenarthra; i sht i pl. om denna familj. DjurVärld 12: 46 (1960).
-droppar, pl. farm. till -klubba 2 a. jfr -klubbsextrakt. Lindgren Läkem. (1902).
-extrakt. till -klubba 2 a, om extrakt ur blad l. frön av spikklubba. Berlin Farm. 2: 376 (1851).
-frö. farm. till -klubba 2 a. Berlin Farm. 2: 376 (1851).
-släkte(t). bot. till -klubba 2 a, om släktet Datura Lin. ArkBot. II. 1: 20 (1904).
-snäcka. (numera föga br.) till -klubba 2 c, om spikklubba. ConvLex. 3: 710 (1825).
-tinktur. farm. till -klubba 2 a. jfr -klubbs-extrakt. Lindgren Läkem. (1902). Gentz Lindgren 250 (1937).
-KNIPPHAMMARE. (förr) knipphammare för smide av spik; jfr -hammare 3 b. TurÅ 1923, s. 108.
-KÖPMAN. (†) om köpman som handlar med spik; jfr järn-handlare. Lind (1749).
-LAV. [lavens fruktkropp med skaft erinrar om en spik] bot. laven Calicium viride Pers. Acharius Lich. 85 (1798).
-LIK, adj.1 (adj.2 se sp. 9644). Östergren (1944).
-LIKNANDE, p. adj. Dahl Forbes Kvinn. 20 (1935).
-LÅDA. låda för förvaring av spik; i sht förr äv. ss. måttsenhet vid försäljning av spik; jfr kista 3 slutet. Lind 1: 1178 (1749). Af vatthammarspiken innehåller spiklådan eller kistan 8000—12,000 stycken. Rothstein Byggn. 547 (1859).
-LÄGG. (†) stjälk på spik. Rinman 2: 186 (1789).
-MASKIN. tekn. maskin för framställning av spik; jfr -hammare 3 b. TT 1873, s. 214.
(1, 2 a α) -MATTA. matta försedd med upprättstående spikar l. metallspetsar.
a) för stoppande av fordon fört av efterspanad brottsling o. d. gm att åstadkomma punktering. UNT 3/9 1929, s. 6.
b) med teknisk användning. HantvB I. 8. 1: 236 (1939; för matning av blånor till cylindern i en kardmaskin).
c) använd av fakir att ligga på; jfr -bräde b. SDS 23/1 1982, s. 1.
-MÅKARE l. -MOKARE. (förr) måkare använd vid spiksmide. ExFlott. § 35 (c. 1740).
-NAVARE, förr äv. -NAVAR l. -NAVER. navare för borrning av hål för spik, spikborr; jfr nagel-navare. Rudbeckius Dagb. 115 (1632).
-NUBB. = nubb 1; särsk. bildl., i uttr. ligga på spiknubb, vara kysk l. sexuellt avhållsam. Hiärne 2Anl. 104 (1702). Strindberg TjqvS 5: 94 (1886, 1909; bildl.).
-NÅD. (i fackspr.) nåd (se nåd, sbst.1 2) på spik. VetAH 1742, s. 38.
-PIANO. piano med enkla strängar vilka slås an av öglor av ståltråd vilket ger pianot en knäppande l. klirrande (o. om ljudet från vibrerande spikar erinrande) metallisk klang. UNT 1953, nr 55, s. 10.
-PISKA. (förr använd) piska vars snärt är knuten kring en spik (l. dyl.). Almqvist Smar. 390 (1845).
(jfr anm. sp. 9634) -PISTOL. tekn. om pistol erinrande apparat med vilken spikar o. d. kan med stor kraft skjutas l. i ett enda moment slås in i regel, bräda o. d. TT 1955, s. 660.
-PURR. [senare leden vbalsbst. till purra, v.] snick. jfr -försänkare. HantvB I. 2: 107 (1934).
-RAK, se spik, adv. ssgr.
(1, 2 c) -ROCKA. [jfr t. nagelroche] (†) rockan Raja clavata Lin. (som har en rad taggar längs översidans mittlinje), knaggrocka. Palmblad HbGeogr. 1: 54 (1826). ÖoL (1852).
-SJUK. [jfr eng. nail-sick, ävensom iron-sick] (i sht i fackspr.) om trä: som har delvis förrostade o. därför löst sittande förbindande spikar; särsk. (sjöt.) om (trä)fartyg: som har delvis förrostade förbindande spikar l. (i utvidgad anv.) järnförbindningar (o. läcker gm spikhålen osv.). Spiksiukt skiepp, när bultar och spikar äro af-rostade, och toma hål til läck. Serenius Qqq 4 b (1734). Framför och över oss (i kvarnen) gick det vertikala kronhjulet .. Ekrarnas skuggor svepte över spiksjuka bjälkar och våta murar. Nilsson BombiNick 204 (1946).
-SKIVA. (†) om spikstäd. Meurman (1847).
-SKO.
1) (†) till 1: om maskintillverkad sko som nådats samman med skospik; jfr -stövel. Dalin (1854).
2) (numera mindre br.) till 1: spikbeslagen sko. Engström Glasög. 49 (1911). TurÅ 1945, s. 148.
3) sport. till 2 a α: för löpning, hopp o. d. avsedd lätt sko, på sulans, stundom äv. på klackens undersida försedd med spetsiga järndubbar för åstadkommande av bättre fotfäste, (löp)sko med spikar. SDS 1896, nr 196, s. 3.
4) [till spik 2 a α l. utvidgad anv. av 3] (numera föga br.) om fotbollssko försedd med dubbar. Husén Fotb. 50 (1918).
-SKODD, p. adj. om skodon: vars sula är försedd med skospik ss. skoskyddare, skodd med spik; äv. om person: som är iförd sådana skodon; äv. bildl. Han skall just ej höra till de spikskodda, säger man, fast han går med jernstift under becksömsstöflorna. Runeberg (SVS) 6: 444 (c. 1850). Spikskodda stövlar skrapade. Spong Kråkn. 11 (1963).
-SKOTT. (†) om skrotskott innehållande spikhuvuden o. d. Serenius F 2 a (1734, 1757).
-SKRIFT. (†) om skrift vars tecken liknar l. erinrar om spikar (särsk. om kilskrift). Den Persepolitanska Spikskriften. SvLitTidn. 1816, Bih. sp. 53. (Forssell o.) Grafström 48 (1828). Atterbom FB 9 (c. 1855).
-SLAG. slag (se slag, sbst.2 1) av spik. PH 5: 3263 (1752).
-SLAGARE. (spik- 1730 osv. spike- 1625)
1) (†) till 1: spiksmed. AOxenstierna 1: 342 (1625). Bliberg Acerra 632 (1737).
2) sport. till 2 c γ: person som slår en spik. AP 1952, nr 143, s. 3.
-SLAGNING. (spik- 17571766. spike- 1680) (förr) spiksmide. Stiernman Riksd. 1864 (1680). PH 8: 7525 (1766).
-SLÅ. beslå l. fästa (ngt) med spik(ar); i sht i p. pf. Schultze Ordb. 4519 (c. 1755). Rydberg Ath. 466 (1876: spikslagna sandaler).
-SMED. (spik- 1554 osv. spike- 1551) (i sht förr) person som hade till yrke att handsmida spik. G1R 22: 432 (1551). SvD(A) 1926, nr 305, s. 7.
Ssgr (i sht förr): spiksmeds-dräng. (†) biträde åt spiksmed; jfr dräng 2. HovförtärSthm 1621—22, s. 37.
-gesäll. jfr gesäll 2. BoupptSthm 1669, s. 662.
-härd. smideshärd avsedd för spiksmide. JernkA 1826, 1: 149.
-ålderman. (förr) ålderman inom spiksmedernas skråämbete. BoupptSthm 1669, s. 662.
-ämbete. (förr) om spiksmedernas skråämbete. MeddNordM 1893—94, s. 90.
-ässja. jfr -smeds-härd. Rinman 2: 1238 (1789).
-SMEDJA. (förr) smedja för spiksmide; jfr -hammare 3 b. G1R 22: 379 (1551).
-SMIDE. särsk. (förr) om för hand l. i spikhammare bedrivet smide av spik; äv. konkret(are), dels om alster av sådant smide, dels närmande sig bet.: spiksmedja. Spijksmijde går nu stadhigt för 2 hambrar natt och dag så att man kan giöra sig förslag om 10 a 12 tussen i weckan. Polhem Brev 213 (c. 1704). Vid Elfkarleö är ibland annat äfven Spik-smide. Linnerhielm 1Br. 16 (1787, 1797). (Sv.) Spiksmide .. (t.) allerhand verfertigte Nägel. Möller (1790). SvIndustri 171 (1935).
-SMIDERI1004 l. 0104, äv. 3~002. spiksmide (i sht om förr bedrivet hand- l. hammarsmide av spik, i sht ss. yrkesgren l. näringsfång o. d.); äv. konkret, om spiksmedja. OxBr. 11: 176 (1648). (Kronprinsen) giorde en tour til Iohannisfors Iiern Manufactur werck. .. (Där besågs bl. a.) Skiär-Waltzwercket och SpikSmideriet. NoraskogArk. 6: 12 (1768). Tuneld Geogr. 1: 237 (1773).
-SMIDNING. (numera bl. mera tillf.) smidande av spik, spiksmide. JernkA 1845, 2: 164.
(1, 2 c) -SNÄCKA. (†) spikklubba (se d. o. 2 c). Auerbach (1913).
-SNÖRE. (†) i fråga om klädsel av möbler o. d.: ss. bård l. kant längs klädsel använt snöre avsett att dölja möbelspik. HusgKamRSthm 1741—42, s. 383. Därs. 1769, s. 388.
(1 d δ) -SOPPA. (vard.) bildl.: ”soppa kokad på en spik”. Strindberg Hems. 212 (1887; om predikan).
-SORT. (spik- 1694 osv. spike- 1721) jfr -slag. BtÅboH I. 11—12: 88 (1694).
-SORTERING. i sht konkretare (jfr sortera 3 e). Key Hemv. 168 (1939).
-STRÄCK. med. i fråga om extension av kroppsdel l. lem som gm benbrott, urledvridning o. d. förskjutits ur sitt läge: anordning för extension (sträck) bestående i vikt som gm ett snöre löpande över ett block förbundits med ett genom benet invid det skadade stället drivet metallstift, trådsträck. LbKir. 3: 652 (1922).
-STÅNG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9642). (spik- 1546. spika- 1539) (†) spikten. VaruhusR 1539, s. 7 a. SjötågR 1546.
-STÄD. (spik- 1529 osv. spika- 1550. spike- 1549) [fsv. spikastädh] (förr) städ för smide av spik. HSH 37: 4 (1529).
-STÖVEL. (†) om stövel vars sula (o. klack) nådats fast med skospik; jfr -sko 1. NVexjöBl. 1847, nr 16, s. 4.
(2 c γ) -SÄKER, adj.1 (adj.2 se sp. 9644). sport. övertygande l. tillförlitlig i att slå spikar. AP 1952, nr 143, s. 3.
-SÖKARE. (i fackspr.) instrument för lokalisering av spikar, märlor o. d. med hjälp av magnetiskt fält. DN 1956, nr 178, s. 4.
-TEN. (i sht i fackspr.) ten varav spik tillverkas; äv. koll. VetAH 1764, s. 122. ÖgCorr. 1967, nr 284, s. 6 (koll.).
-TILLVERKARE~0200. Östergren (1944).
-TILLVERKNING~020. PH 6: 4548 (1757).
-TRAMP. veter. i fråga om häst, ko o. d.: trampande på spik l. annat vasst föremål så att dennas resp. dettas spets tränger in i o. skadar hov resp. klöv o. d.; i sht i utvidgad anv., om sår l. därav uppkommen skada l. sjukdom till följd av sådant trampande. Hygiea 1861, s. 729. Sonesson BöndB 672 (1955; om typ av skada).
(1, 2 a α) -TUNNA. (spik- 1751 osv. spike- c. 1680 osv.)
1) (förr) tunna med l. för (saluförd) spik. Weste FörslSAOB (c. 1817). Cannelin (1938).
2) tunna försedd med utifrån islagna spikar vars på tunnans insida utstående spetsar pekar mot tunnans mittpunkt.
a) i fråga om (verkliga l. uppdiktade) förh. under antiken o. medeltiden: ss. redskap för verkställande av straff använd tunna i vilken den till pina l. döden dömde lades in o. rullades; numera bl. bildl. De lade liten Karin i spiketunnan in, / Och sjelf den unga konungen han rulla’ den omkring. SvFolkv. 1: 19. Sedan Elof wächtar .. war pÿnter så / Månn the han i een spÿketunna slå. Visb. 2: 378 (c. 1680). AnderssonBrevväxl. 1: 305 (1857; bildl.).
b) (förr) tunna i vilken klöverfrö rullades för bearbetning av dess skal. LAHT 1893, s. 33.
-TÅNG. (spik- 1749 osv. spika- 1681. spike- 1681) (numera knappast br.) tång för utdragande av spikar, hovtång; jfr -utdragare. VDVisitP 1681, s. 302. Hammar (1936).
-UTDRAGARE~0200. tekn. verktyg för utdragande av spikar; jfr -klo, -tång o. hov-tång. HbValHjelpmask. 2: 129 (1895).
-VALLMO. [växten har styva, snett uppstående borst på kapseln] bot. växten Papaver argemone Lin. Liljeblad Fl. 177 (1792).
-VASS. vass som en spik. Moberg Sedebetyg 409 (1935: spikvassa tänder).
-VERK. jfr -fabrik. (industriell) anläggning för tillverkning av spik; jfr -fabrik, -hammare 3 b, -smedja. Sundelius NorrköpMinne 124 (1798).
-ÄRR. (†) om ärr efter sår av spik(ar). SionSång. 1: 79 (1743; i fråga om Kristi sår efter korsfästelsen).
B (†): SPIKA-HAMMARE, -HUVUD, -KLO, -KLOVE, se A.
-KRÄMARE. = spik-handlare. Rudbeck Bref 278 (1685: spikaremare; felaktigt för spikakremare).
-STÅNG, -STÄD, -TÅNG, se A.
C (numera bl. arkaiserande, i ssgn -tunna, ngn gg äv. annan ssg): SPIKE-BONDE. (†) om bonde som smider spik? Her Carl Bonde mente .. att man måtte sättia en ålderman öfver de spijkebönderne i Närikie och gifva dem rätte modell. RP 9: 239 (1642).
-BORR, -BRÄDE, -HAMMARE, -HÅL, -JÄRN, -KLO, -KLUBBA, -SLAGARE, -SLAGNING, -SMED, -SORT, -STÄD, -TUNNA, -TÅNG, se A.
Avledn.: SPIKA, v.1, SPIKIG, se d. o.

 

Spalt S 9629 band 29, 1984

Webbansvarig