Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SORG sor4j, r. l. f. (Rom. 9: 2 (NT 1526) osv.) ((†) n. Horn Beskr. 9 (c. 1657), FinKyrkohSP 1: 122 (1799: Försorgets)); best. -en (LPetri Sir. 38: 17 (1561) osv.) ((†) ss. f. -an Horn Beskr. 14 (c. 1657), Dahlstierna (SVS) 149 (c. 1700: sårgian); ss. n. -et (FinKyrkohSP 1: 122 (1799: Försorgets))); pl. -er.
Ordformer
(sorg (-å-) 1524 osv. sorj (-ij) 16781915. sork c. 1550. sårgian, sg. best. c. 1700. såårg 1693. sörg 1586 (: vmsörgh), 16271702)
Anm. I det under 5 c upptagna uttr. till sorga är sannol. ordets gamla gen.-form bevarad.
Etymologi
[fsv. sorgh; jfr fd. sorgh (d. sorg), fvn. sorg (nor. dial. sorg), got. saurga, fsax. sorga (mlt. sorge), mnl. sorghe (nl. zorg), fht. sor(a)ga (mht. o. t. sorge), feng. sorg (eng. sorrow), ffrank. sworga; av omstritt ursprung; möjl. rotbesläktat med sanskr. sūrkṣati, bekymrar sig om, l. lit. sergù, sirgti, vara sjuk; formen sörg beror sannol. (delvis) på anslutning till SÖRJA, känna sorg. — Jfr SÖRJA, känna sorg]
A.
1) djup, genomträngande o. mer l. mindre långvarig, ofta intensiv l. häftig känsla av själslig smärta l. av själsligt lidande, orsakad av händelse l. skeende l. förhållande o. d., som av den drabbade upplevs ss. en svår personlig olycka l. förlust (se särsk. c) l. hemsökelse l. motgång o. d. (äv. med inbegrepp av mer l. mindre häftig l. djupgående o. spontan åtföljande känsloyttring), djup bedrövelse; motsatt: glädje; äv. om känsla av sådant slag utan särskild tanke på vem som därav är uppfylld. Sorg och bedrövelse l. smärta l. ängslan l. förtvivlan, förr äv. led (se LED, sbst.4). Djup l. bitter l. häftig sorg. Vara överväldigad l. nedbruten l. tärd av sorg. Ge efter för l. öppet visa sin sorg. Sorg och klagan l. suckan. Bli sjuk av sorg. Övervinna l. försöka skingra sin sorg. Lindra l. stilla sorgen. Dränka sorgen i vin. Känna sorg över ngt. Rom. 9: 2 (NT 1526; Bib. 1917: bedrövelse). Itt swerd skal gå genom hans modhers siel, hon skal see sorgh på sin son (dvs. Jesus). OPetri 3: 63 (1530). När sigh Solen till sit Lopp / Reser utur Hafwet op / Reser och min Jämmer / Som mehr stadig än hon står / Dy min Sårg eij nedergår / När sig Solen gömer. Lucidor (SVS) 22 (c. 1670). Liksom när på Paphos ö / Kärleks-Gudinnan upvaknar, / Allting tycks i vällust dö, / Och sorgen blott man saknar. Bellman (BellmS) 1: 106 (c. 1775, 1790). Märk det vemodsdraget öfver pannan, / ett Nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt. Tegnér (WB) 8: 6 (1836). (Första Mackabéerboken) beskrifver .. Judafolkets sorg efter templets plundring .. med de lifligaste färger. Agardh ThSkr. 1: 52 (1843, 1855). När mindre vårt land vi älska, / Han (dvs. G. I) framför oss står, / En fader i sorg — med otack / Vi blekte hans hår. Snoilsky 2: 2 (1881). (Över förlusten av min vänskap hade) han (dvs. J. Nybom) känt en bitter sorg. De Geer Minn. 1: 33 (1892). Gustaf-Janson Råtun. 56 (1962). — jfr BARNA-, HJÄRTE-, HUS-, MED-, SJÄLS-SORG m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt (jfr c slutet, d slutet). Hiertat haffuer ock sorg j löyena, och enden på glädine är grämilse. SalOrdspr. 14: 13 (öv. 1536). Thet som orett fåås, thet medh sorghom förgåås. OPetri 4: 303 (c. 1540). Bettre är ware död, än medh sorgh leffue. SvOrds. A 3 b (1604). Dagarne blidke sorgen. Därs. A 4 b; jfr Holm Ordspr. 306 (1964). Sköna kläder skyla offta stoora sorger. Grubb 728 (1665). Lönnlig sorg är tung att bära. Holm Ordspr. 305 (1964).
b) i vissa uttr.
α) (†) giva sig till sorg, hängiva sig åt sorg; jfr GIVA, v. II 1 c α. Schultze Ordb. 4016 (c. 1755).
β) [jfr t. einem sein Leid klagen] klaga sin sorg för ngn, under klagan anförtro ngn sin sorg. Auerbach (1913). Hammar (1936).
γ) göra ngn (en) sorg, förorsaka ngn (en) sorg; jfr GÖRA, v.1 II 2. Ay min dotter, tu gör migh een hiertans sorgh, och bedröffuar migh. Dom. 11: 35 (Bib. 1541). Auerbach (1913).
c) om sorg orsakad av närstående persons, i sht anhörigs bortgång; äv. bildl.; jfr 24. Få sorg. Djup sorg. Beklaga sorgen. Upp. 18: 7 (NT 1526; bildl.). Gunno Evrelius Dahlstjerna .. (försökte) i sin Kungaskald .. beskrifva Fosterlandets sorg vid Carl XI:s död. Broocman SvSpr. 96 (1810). Siwertz Tråd. 257 (1957). — särsk. i ordspr. l. ordstäv. Kiärt Barn giör sorgen swår. Grubb 825 (1665). ”Gud ske lof för en så billig sorg” — sa’ bonden, miste hustrun. Holmström Sa’ han 34 (1876). — jfr ÄNKE-SORG.
d) om sorg personifierad l. tänkt ss. ngt levande l. konkret. Wivallius Dikt. 87 (1632). Hvad båda .. vandrande kring jorden / Sorgen och Rycktet? Tegnér (TegnS) 1: 169 (c. 1805). Sorgen är en tjuf, / Han skall i toppen hänga. / Glädjen är så ljuf, / Han skall i dansen svänga. Topelius Ljungbl. 102 (1853, 1860). — särsk. i ordspr. Then ena Sorgen hafwer altijdh en Syster med sigh. Kalff AUggla E 3 b (1643).
e) om sorg med inbegrepp av ngt l. ngn som vållar sorg; jfr f. Han drabbades av idel sorg och elände. 2Kor. 7: 10 (NT 1526). En galen son är sins fadhers sorgh. Ordspr. 19: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: fördärv). Gudh bätre migh, så bråt den ena stora sorgan komer på mig efter then andra. Horn Beskr. 14 (c. 1657). En av Muhammeds största sorger var, att han ej fick någon son, som överlevde honom. Grimberg VärldH 5: 250 (1931). Nyberg i 3SAH LXI. 1: 7 (1950).
f) i allmännare l. förbleknad anv.
α) bedrövelse l. bekymmer (se d. o. 2) l. vedermöda l. vad som givit upphov därtill; i sht förr äv. närmande sig bet.: problem; numera nästan bl. i pl.; jfr 5 (a—c), 6 a. Små barn, små sorger. Den dagen, den sorgen. G1R 1: 197 (1524). Thet är fåfengt at j bittijda vpståån, och seent gåån til hwijlo, och äten idhart brödh medh sorgh, Ty han giffuer thet sina wener widh the soffua. Psalt. 127: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: vedermöda). Ingen Dagh vthan någon sorgh och wedermöda. Grubb 346 (1665). Den som går i borgen, går i sorgen. Rhodin Ordspr. 15 (1807); jfr a. Lifwets sorg och strid. Ps. 1819, 68: 4. Detta bekymmer (för hälsan) ökes ännu mera af ekonomiska sorger. Tegnér Brev 2: 223 (1822). Flickan sade: ”jag orkar inte gå längre, jag är så hungrig, så hungrig.” Men pojken höll sig vid godt mod och menade, han skulle väl finna bot för den sorgen. SvFolks. 12 (1844). Sorger ha vi inga. / Våra glada visor klinga, / när vi gå över daggstänkta berg. Thunman PanSpel. 48 (1919). — jfr BUK-, HUS-, MAT-SORG. — särsk. i vissa uttr.
α’) efter l. med sju sorger (och åtta bedrövelser l. bekymmer o. d.) (jfr BEDRÖVELSE 2 a), efter många bekymmer o. svårigheter. Thet (dvs. en utskyld) går med siu sårger vth. FinKyrkohSP 2: 146 (1688). Endeliga effter siv sorger begyntes Bibelen .. at tryckias af Burchardi åhr 1706. och fullbordades .. åhr 1715. Swedberg Lefw. 153 (1729). Det gick med sju sorger och en gråt. Rhodin Ordspr. 35 (1807). Efter 7 sorger och 8 bekymmer afslöts ändtligen den prosaiska akten (dvs. en vigsel). GHT 1897, nr 258 A, s. 3. Efter sju sorger och åtta bedrövelser togs jag till nåder igen. Trenter KallHand. 116 (1957).
β’) (numera föga br.) i fråga om sätt att prestera l. utgiva ngt, med sorg och suckan, med motvillighet l. ledsnad l. tungt hjärta l. under klagan l. bedrövade l. harmsna protester o. d. Dhe 50 dahl(e)r sillf(we)rm(yn)t som nu nyligen äro med sorgh och suckan utgifne. VDAkt. 1702, nr 309. Därs. 1717, nr 230.
β) ledsnad l. besvikelse l. förtret; äv. med inbegrepp av vad som givit upphov därtill; särsk. i uttr. till dens l. dens sorg, förr äv. till sorg, med ledsnad, tyvärr, o. med sorg erfara, till sin ledsnad erfara. RP 3: 53 (1633: till sorg). (Sv.) Til min stora sorg, (eng.) To my great sorrow. Widegren (1788). Med sorg erfara. Björkman (1889). Min stora sorg var, att det aldrig hände mig något. Wägner Norrt. 74 (1908).
γ) övergående i interjektionell anv. (numera bl. i högre stil) i uttryck för bekymmer l. beklagande l. avståndstagande o. d. Så feltes .. intet för mig at vndfå en god läro och trogne förmaningar, som jag, ach sorg! strax af sinnet vtslog. Humbla Landcr. 32 (1740).
δ) ss. predikativ, för att ange att ngt är (sorgligt) otillbörligt l. förkastligt l. upprörande o. d. Ja — sorg det vore, lemna qvar bland fiender / Som enka henne, såsom faderlös min son. Spongberg Soph. 47 (1866).
B. I vissa anv. utvecklade ur 1 c.
2) om det yttre markerandet (gm klädsel i svart, användandet av sorgband o. d.) av en persons sorg (i bet. 1 c) vid anförvants frånfälle; äv. om den sörjandes, med hänsyn till frånfället, av konventioner bestämda, sociala situation; äv. om tidsperiod för sådant markerande resp. sådan situations förhandenvaro; äv. i utvidgad anv., om officiellt, i sht för tjänstemän, myndigheter o. d. proklamerat markerande (gm särskild klädsel, särskilt ceremoniel o. d.) av saknad l. respekt i anledning av statsöverhuvuds l. annan framstående persons bortgång; äv. om den härav präglade, med avs. på tjänstemäns osv. tjänsteutövning gällande situationen; äv. om tidsperiod för sådant markerande, resp. för sådan situations förhandenvaro; stundom svårt att skilja från 3. Ha sorg. Anlägga (sex månaders) sorg. Ekeblad Bref 1: 402 (1655). Kongl: Ordre af d. 2 Maij (1661) at medh Sorgen uthj Körkiorne Skulle ophöras och medh Orgespelen begynnas. HSH 31: 151 (1662). Alla Swenska Ministrar wid de utrikes Hofwen fingo befallning, at .. öfwerlefwerera Sorge-brefwen (om Ulrika Eleonoras d. ä. död), hwarpå Sorgen antogs wid alla Hof i Europa. HC11H 6: 139 (c. 1700). I forna konungens regering voro nästan hofsorger eviga; den minsta sorg var på 14 dagar och 3 veckor. GJEhrensvärd Dagb. 1: 27 (1776). Sorg efter föräldrar varar i sex månader. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vid Sorg efter Konungen eller Drottningen bära Officerarne på venstra armen ofvan för armbågen svart krusflor, knutet med 6 tum långa hängande ändar nedanför knuten, samt svart krusflor på fästet af sidogeväret bredvid Porte-épéen. TjReglArm. 1819, 1: 264. Vetenskaps-Akademien, hvars sekreterare .. (den avlidne J. J. Berzelius) i tretio år varit, höll dagen efter dödsfallet sammankomst, och beslöt dervid att anlägga en månads sorg. Hellberg Samtida 4: 58 (1871). Hon ville jag skulle komma (till bröllopet) svartklädd för sorgen, som hon sa’, men det brydde jag mig inte om; ska’ jag lyda mina ungar? Strindberg Kamm. 4: 20 (1907). Visserligen gingo många sorgklädda (eftersom koleran härjade), men en och annan ung dam hade sedan ”brutit” sorgen med hvitt. Engelke Välgör. 65 (1908). — jfr HALV-, HOV-, KAMMAR-, KUNGS-, LANDS-, RIKS-SORG m. fl. — särsk. i vissa uttr.
a) djup l. full l. hel sorg (jfr 3 a, c), om sorg iakttagen i sht på grund av nära anhörigs död o. markerad med klädsel helt i svart. Dalin (1854: Djup). SDS 1901, nr 32, s. 2 (: full sorg .. och .. half sorg). WoH (1904: hel).
b) lätt l. lindrig l. halv, förr äv. liten sorg (jfr 3 b, d), om sorg iakttagen på grund av fjärmare anhörigs l. god väns o. d. död o. markerad med klädsel delvis i svart, sorgband o. d. Björkegren 1: 904 (1784: liten). Holmberg 1: 615 (1795: lätt). Uti lindrig sorg nyttjas hattar af bomullstyg prydde med en ranka af murgrön, hvars blad äro af svart flor utan apretur. KonstNyhMag. 4: 20 (1821). Östergren (1943: halv).
3) [möjl. delvis utlöst ur ssgr som SORG-DRÄKT, SORG-KLÄDER] om yttre medel, i sht sorgkläder, sorgband o. d., att markera sorg (i bet. 2); äv. oeg. l. bildl.; stundom svårt att skilja från 2. Anlägga l. bära, förr äv. draga sorg. Avlägga l. bortlägga sorgen. Klä sig i sorg. (Drottning Kristina) haffuer nu för några dagar sedan afflagdt sorgen (efter pfalzgreve Johan Kasimir). Ekeblad Bref 1: 167 (1652; rättat efter hskr.); jfr 2. Lucidor (SVS) 230 (1672). Schultze Ordb. 4016 (c. 1755: drager sorg). Rydberg Dikt. 1: 202 (1877, 1882; bildl.). Sorgen avlade .. (mormor) aldrig utan var till sin död under trettio år alltid klädd i svart. Lagergren Minn. 1: 101 (1922); jfr 2. — jfr HALV-, HEL-, HOV-, KUNGS-SORG. — särsk. i vissa uttr.
a) djup sorg (jfr 2 a), om klädsel helt i svart, använd i sht vid nära anhörigs död; äv. med adjektivet i gradform, angivande högre grad av l. mera genomförd användning av svart i klädseln. Alle Öfwer-Officerare och de af Adelen skola kläda sig i diupaste Sorgen. HC11H 6: 169 (1693). En äldre fru, af ädelt men dystert utseende och klädd i djup sorg. Bremer Strid 11 (1840).
b) lätt sorg (jfr 2 b), om klädsel med endast lätt inslag av svart, använd vid fjärmare anhörigs l. god väns o. d. död; äv. med adjektivet i gradform, i jämförelse, angivande lägre grad av l. mindre genomförd användning av svart i klädseln. Ingen lätt sorgdrägt anlades, innan hela sorgterminen lupit till ända (efter K. XIV J.:s död). Då underrättades man på en gång, att denna blifvit förlängd för hofvet .. med allt lättare och lättare sorg till den 6 Oktober. Crusenstolpe Ställn. 9: 33 (1844). Sundén (1891).
c) hel sorg, om klädsel helt i svart, använd i sht vid nära anhörigs död. Lindfors (1824). Auerbach (1913).
d) halv sorg, om klädsel delvis i svart, använd vid fjärmare anhörigs l. god väns o. d. död. Lindfors (1824). Bremer GVerld. 4: 249 (1861).
e) (skämts.) i det bildl. uttr. bära sorg på fingrarna, ha smutsiga naglar. Wilhelm Tall. 248 (1919).
4) (numera föga br.) sammanfattande, om de närmast sörjande, stundom äv. andra sörjande, vid liktåg l. i sorgrum (se d. o. 3); särsk. dels i uttr. gå i sorgen, om (manlig) sörjande o. d.: gå ss. deltagare i liktåg, dels i uttr. sitta i sorgen, om kvinnlig l. minderårig sörjande: sitta ss. deltagare i sörjandes sammankomst i sorgrum. Weste (1807). Processionen satte sig i rörelse. I sorgen gingo den aflidnes fyra söner. Blanche Våln. 79 (1847). Officern, som var kommenderad på likparad .. fann under rubriken Sorgen upptagna sex man. Kuylenstierna GKasern. 14 (1901). I morfars rum voro alla de samlade, som skulle ”sitta i sorgen”, ett par generationer kvinnor och barn. Engelke Småstad 177 (1906).
C. oro; omsorg o. d.
5) (†, se dock e) oro l. ängslan l. fruktan (för ngt ont l. för framtiden o. d.); äv.: själslig l. andlig plåga; jfr 1 f α, 6 a. Iagh wil offuerfalla thet obewaradha landet, och komma offuer them som säkre och vthan sorgh boo. Hes. 38: 11 (Bib. 1541). (Drottning Esters) hierta war fult medh ångest och sorgh. St. av Est. 5: 6 (Därs.; Apokr. 1921: hennes bröst var hopsnört av fruktan). Gudh nåde then man som är ödhe (dvs. beskärt) / Att lijda slijkan sörgh och wedermödha (dvs. vara förtryckt av sin hustru). DrSimon 4 (1627). Som, när en Siö-man frälst utur en öppen fara, / Tillika all sin sorg med faran eftersatt. Frese VerldslD 1 (1715, 1726). — jfr BUK-, EFTER-, MAT-, SJÄLA-SORG m. fl. — särsk. i vissa uttr.
a) ha sorg, oroa sig. M(ur)meste(re)n (svarade), at han (dvs. husägaren) skulle jngh(e)n sorg haffua th(er)r fo(re) (dvs. för eldstadens murning). OPetri Tb. 85 (1525).
b) bära sorg före ngt, anföra l. känna oro l. ängslan för ngt. Rikz-Drotzen refererade, att .. Enkiedrotningens predikant .. Bar fara och sorg före, att H. K. Maij:tt skulle bära henderne på sig sielf. RP 8: 296 (1640).
c) komma till sorga, ge upphov l. anledning till oro l. ängslan. (Den slösaktiga) befhaler både Lhäna och borga, / Och sköter ey om, at thet kommer till sorga. Aschaneus HwsRegl. 13 (1614). Törnewall E 4 b (1694).
d) [jfr motsv. anv. i t.] stå i sorgen för ngt, oroa sig l. ängslas för ngt. Humbla Landcr. 249 (1740).
e) (numera bl. tillf.) mer l. mindre förbleknat, ss. lugnande försäkran, i uttr. ingen sorg, var inte orolig(a), hys inga bekymmer. Weste FörslSAOB (c. 1817).
6) [jfr motsv. anv. i t.] omsorg; aktgivande o. d. — jfr BUK-, EFTER-, FÖR-, MOT-, OM-, SJÄLA-SORG m. fl.
a) förhållandet l. verksamheten att tänka på (o. känna ansvar för) ngt som skall utföras l. tillgodoses o. d., omsorg, omtanke; försorg; numera bl. (mindre br.; jfr 1 f α, 5): med oro förbunden omsorg l. förbundet bestyr, bekymrad omtanke, förr äv. närmande sig bet.: (ngns) uppgift l. problem; särsk. i uttr. sorg för ngn l. ngt, förhållandet l. verksamheten att sörja för ngn l. ngt, försorg för l. omsorg om ngn l. ngt l. bekymmer (se d. o. 2 d) för ngn l. ngt. (G. I har betänkt), huru han .. till thet konunga ämbete, värdighet, sorg, möde och regerungh .. kommen är. RA I. 1: 345 (1544). Tijden har ändå en alt förhastig fart, / Förswinner när han är som bäst, man weet ey hwart, / Då man en fåfäng Sorg för fåfäng ting tilstäder. Skogekär Bärgbo Wen. 22 (c. 1650, 1680). Collegium fant orsak att berömma så Änckian som provisoren för des anwända sorg och osparda omack att sätta Apotheket uthi ett så fullkomligit skick. CollMedP 1705, s. 312. Jag lämnar .. dem (dvs. de speciellt intresserade) billigt sorgen att leta ut den rätta platsen för Simon Lädermakares hus. Eneman Resa 2: 98 (1712). Bröderna fägnade sig hafva nu sluppit sorgen för deras syster (gm hennes giftermål). Chenon Heywood 4: 14 (1773). Clenard. .. Lyss väl på ringklockan; på vakt, på vakt, jag ber / .. Ursule. Den sorgen skall bli min; bekymra inte er. Remmer Theat. 1: 17 (1812, 1814). En väktare på Zions borg, / För helgden af Hans bud / Du sörjde, men all öfrig sorg / Du kastade på Gud. Wallin (SVS) 1: 111 (1823). O hur sorg för morgondagen fostrar lumpenhet och kif. Rydberg Dikt. 1: 39 (1876, 1882). Husliga sorger. Harlock (1944). — särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (†) i vissa uttr.
α) ha l. bära l. draga sorg(en) för ngn l. ngt, äv. att göra ngt l. att l. huru ngt skall ske, ha omtanke l. omsorg l. omvårdnad om l. bekymmer (se d. o. 2 b) för ngn l. ngt l. att osv.; äv.: ha ansvaret för l. (ha att) sörja för ngn l. ngt l. att osv. AOxenstierna 5: 32 (1630: huru). Begäres, att jag sorgh draga ville, att (osv.). Dens. 6: 330 (1631). (G. II A. till G. Horn:) Penningarne ärre inthet ankomne berer sorg therförre at the måge komma. Gustaf II Adolf 610 (1631). Effter iag bör hafwa Sorg / Min’ Ord .. på kortaste at laga / Så (osv.). Dahlstierna (SVS) 284 (c. 1696). I hafwen dät wäll hördt at Carl Kung bar sårgian för hennar (dvs. stolts Narva). Därs. 149 (c. 1700). Then Gud som låfwat har .. / För faderlösa barn, som fader, draga sorg, / .. Then Guden lefwer än. Kolmodin QvSp. 1: 503 (1732). En gång äfven jag (dvs. en vikingahövding) ägde länder och borg, / .. Och drog för rike och menighet sorg. Geijer Skald. 7 (1811, 1835).
β) (ha l. bära l. draga) sorg om ngn l. ngt, = α. Kom, lät oss gå heem igen, Min fadher måtte .. haffua sorgh om oss. 1Sam. 9: 5 (Bib. 1541). (Det judiska krigsfolkets) sorgh war om thet helgha Templet. 2Mack. 15: 18 (Därs.). Om Kyrkiones tilstånd hafwer .. (kejsar Karl V) altijdh burit stoor sorgh. Schroderus Dress. 261 (1610). Om en gårds hyrande lärer papa draga sårg som han mig låfvatt. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 143 (1700).
γ) göra sig sorg (om l. över ngt), bekymra sig (om ngt). (Pigan bad att) min s[alig] f[ru] m[or] inte skule göra sigh någet sårg om migh. Horn Beskr. 9 (c. 1657). Så giöre wi osz offta sorg, then wi wel kunne wara förvtan. Swedberg SabbRo 1214 (1697, 1712). Göra sig onödig sorg öfver ngt. Meurman (1847).
δ) taga sig sorg före, hysa bekymmer för l. ha omsorg om l. ta befattning med ngt. G1R 19: 188 (1548).
b) (†) förhållandet l. verksamheten att (överhuvudtaget) ägna sitt intresse åt l. ge akt på l. fästa avseende vid l. bry sig om (se BRY, v. 7) ngt. Heela werldsens idla flärd, / Är them frommom Sorg ey wärd. Columbus BiblW D 1 a (1674). Inwånarenas mästa sorg är (i Portugal) stäld på kiöpenskap, then the i alla fyra werldenes delar hafwa bracht i godt stånd. Hübner Geogr. 22 (1738). — särsk. i vissa uttr.
α) giva sig sorg om ngt, fästa avseende l. vikt vid ngt, bry sig om ngt. LPetri 3Post. 43 b (1555).
β) ha sorg på ngt, fästa avseende vid ngt; ha uppsikt över l. ge akt på ngt. En Biskop, effter Pauli läro, heter en Vpsynesman, therföre bör honom hafwa acht och sorgh på sijna Fåårs lefwerne och handlingar. Forsius Fosz 237 (1621). Vid äktenskap hafva .. (druserna) ingen sorg eller afseende på skyldskapsräkningen. Fader gifter sig med dottren. Eneman Resa 2: 286 (1712).
Ssgr (i allm. till (1 c o.) 2): A: SORG-ANSTÖT. (†) om plötsligt (o. häftigt) påkommen sorg; anträffat bl. i pl. VDAkt. 1688, nr 87.
-ARBETE~020. (sorg- 1679 osv. sorge- 1847 osv.)
1) (i sht i fackspr.) till 1 c; jfr arbete 1, 2 o. -process. Sörenson Väg. 29 (1963).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2: arbete (se d. o. 5, 6) utfört l. avsett att utföras i samband med l. ss. led i sorg. Hagberg Shaksp. 2: 110 (1847).
3) (†) till 2: arbete (se d. o. 11) framställt l. förfärdigat för användning vid sorg. BoupptSthm 1679, s. 636 a, Bil. —
-ARTIKEL. i sht handel. artikel (se d. o. III 3) avsedd att användas vid sorg; i sht i pl. Berndtson (1880).
-BAGGE. [insekten troddes förr förebåda dödsfall] (†) insekten Blaps mortisaga Lin., dödsbud. Rebau NatH 1: 596 (1879).
-BAND. (sorg- 1780 osv. sorga- 1583. sorge- 15731749) [fsv. sorgha band]
1) (i formen sorge-) till 1, i pl., bildl., om sorg tänkt ss. fjättrande bojor; jfr band, sbst.1 4 b. Visb. 1: 83 (1573).
2) till 2; jfr band, sbst.1 29, o. -artikel. KlädkamRSthm 1583 C, s. 45 b.
-BARN, se C.
(1) -BEBUNDEN, p. adj. bildl., om person(s sinne l. hjärta o. d.): nedtyngd av (förlamande) sorg; äv. i överförd anv., om litterärt verk: som kännetecknar upphovsman vars sinne osv. är nedtyngt osv. av sorg. Brobergen 148 (1693, 1708; i pl., om hjärtan). Stagnelius (SVS) 2: 60 (c. 1820; i pl., om personer). Atterbom Siare VI. 2: 14 (1855: sorgbebundna alexandriner).
-BEDOKAD, p. adj. (†) höljd i sorgdok. CFDahlgren 1: 235 (1826).
(1 c) -BEKLAGANDE, n. beklagande av sorg. Strindberg Brev 15: 51 (1904).
(1 c) -BEKLAGARE. (sorge- 1842) (numera bl. mera tillf.) om person som beklagar ngns sorg. Almqvist TreFr. 2: 153 (1842).
-BEKLAGELSE. (sorg- 17891872. sorge- 1793c. 1840) (†)
1) till 1, 2, om klagan över l. beklagande (se beklaga I 2) av sorg(er). Livijn 2: 285 (1834). Ahlman (1872).
2) till 1 c, om beklagande (se beklaga I 5) av sorg; jfr beklagelse 3. NyttGam. 1793, s. 256. Ahlman (1872).
(1 c) -BEKLAGNING. (numera bl. tillf.) sorgbeklagande. Björkegren 1: 560 (1784).
-BEKLÄDNING. (sorge- 16921719) (numera bl. mera tillf.) om klädande l. klädning till sorg; jfr sorg-klädsel. HovförtärSthm 1692 A, s. 2206.
-BEKLÄDNINGS-PENNINGAR, pl. (sorge- 1742) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om sorgpenningar. KlädkamRSthm 1742, s. 164.
(1) -BEKLÄMD, p. adj. beklämd av sorg. Nordenflycht (SVS) 1: 133 (1743; om persons bröst).
(1) -BELÄTE. (†) om person tänkt ss. förkroppsligande sorg. Hasselqvist Thauvonius C 1 b (1684).
-BEPRYDD, p. adj. (†) prydd för sorg. Brobergen 161 (1694, 1708; om grav). Afzelius Sag. VIII. 2: 212 (1857; om skepp).
(1) -BESPÄND, p. adj. (†) om hjärta: fyllt av sorg; jfr bespänna I 4. Dahlstierna (SVS) 292 (c. 1696).
-BESÖK. (sorg- 18051939. sorge- 1793) (numera knappast br.) besök för att beklaga den l. de besöktas sorg, kondoleansbesök. DA 1793, nr 12, s. 2. Cannelin (1939).
(1) -BETUNGAD, p. adj. (sorg- 1685 osv. sorge- 1908 osv.) (numera bl. i högre stil) betungad av sorg; äv. i överförd anv., om blick o. d. Spegel GW 251 (1685). Wallin (SVS) 1: 280 (1806; om persons blick).
(1 (f α)) -BETVINGARE. (numera bl. i högre stil) om ngn l. ngt som betvingar sorg l. bekymmer. Wennerberg 4: 160 (c. 1847, 1885).
(1 (c)) -BETYGELSE. (sorg- 1790 osv. sorge- 1778 osv.) betygelse (se d. o. 3) av sorg l. av deltagande i sorg; äv. om skriftlig sådan betygelse, kondoleansbrev. JTibelius (1778) hos Palmberg Tibelius 46. Berndtson (1880; äv. om kondoleansbrev). Hägg Flagga 5 (1937; i form av flaggning).
-BETYNGD, p. adj. (numera föga br.) tyngd av sorg; äv. oeg. l. bildl.; jfr -betungad. Palmblad SophSorg. 335 (1839). Cygnæus 1: 242 (1852; om moln).
Avledn. (numera föga br.): sorgbetyngdhet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tyngd av sorg. Atterbom Minnest. 2: 138 (1853).
(5) -BEÄNGSTIGAD, p. adj. (†) pinad l. plågad av oro l. ängslan. VDAkt. 1696, nr 197.
(1, 5) -BLANDAD, p. adj. om känsla: blandad med sorg l. oro l. ängslan. Arfwidsson Oisian 2: 461 (1846).
-BLEK. (sorg- 1888 osv. sorge- 1830) blek av sorg; äv. bildl. Runeberg (SVS) 1: 151 (1830). Månen sorgblek öfver isar skrider. Fröding Eftersk. 1: 14 (1888, 1910).
-BLOMMA. (sorg- 1683 osv. sorge- 1787) blomma använd vid sorg; särsk. om växten Viola tricolor Lin., styvmorsviol. Tillandz C 2 a (1683; om styvmorsviol). Genom den antika myten var hyacinten från gammal tid ansedd som en sorgblomma. Fehrman DiktDöd. 276 (1952).
-BLOMSTER. (sorg- 1689 osv. sorge- 1749 osv.) jfr -blomma. TRudeen Vitt. 274 (1689).
-BOJ. (sorge- 1732) särsk. om sorgdräkt av boj (se boj, sbst.2). Kolmodin QvSp. 1: 616 (1732).
-BREV, se C.
-BRUK. (sorg- 1907 osv. sorge- 1832 osv.) om bruk (se d. o. 6) vid sorg. Carlstedt Her. 1: 276 (1832).
-BRÖD. (sorg- c. 1755 osv. sorga- 15411722. sorge- 1674 osv.) (förr) om bröd som ätes i samband med sorg l. vars ätande är förknippat med sorg.
a) om bröd som ätes vid begravning o. d.; äv. sammanfattande: mat som serveras vid sorgemåltid. Hes. 24: 17 (Bib. 1541). Bælter JesuH 4: 250 (1757; om mat).
b) mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. äta l. tigga (sitt) sorgebröd, äv.: framleva ett sorgligt l. bekymmersamt l. fattigt l. eländigt liv o. d. Columbus BiblW D 1 b (1674: äter Sorge-bröd). Lantingshausen Young 1: 20 (1787: tiggande sit sorgebröd). Jag fruktar att den sysslan .. blir honom ett sorgebröd. Weste FörslSAOB (c. 1817). Björkman (1889).
-BUD, -BUDSKAP, se C.
(1, 1 c, f α) -BUNDEN, p. adj. (sorg- 1555 osv. sorge- 16891830) uppfylld l. tyngd av l. försänkt i sorg; äv. (substantiverat) om sörjande vid begravning; äv. i utvidgad anv.: som präglas av l. erinrar om sorg l. som kännetecknar person som är uppfylld osv. l. försänkt i sorg; numera nästan bl. i allmännare l. förbleknad bet.: sorgsen l. dyster l. tungsint, resp. som präglas osv. av sorgsenhet l. kännetecknar person som är sorgsen osv. LPetri 2Post. 43 a (1555). HSH 30: 339 (1718; i pl., substantiverat, om sörjande vid begravning). 2RARP 13: 165 (1742: med sorgbundne ögon). Denna sorgbundna åsigt af tillvaron (dvs. pessimismen) började med Schopenhauer. Samtiden 1873, s. 253. Af professorskan Retzius har jag hört, att Gustaf Fröding går sorgbunden och anser sig duga till intet. Rydberg Brev 3: 132 (1892). Adelsköld Dagsv. 3: 321 (1900; i pl., om arbetshästar). Fahlcrantz Kyrkoh. 207 (1907; om kyrkklockas slag). Carlsson HelaSthm 274 (1912; om stämning).
Avledn.: sorgbundenhet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara sorgbunden; äv.: stämning l. prägel (se prägel, sbst.2 3) som inger l. är ägnad att inge känslor av sorgbundenhet (i ovan angiven bet.). Serenius Bbb 3 b (1734). Lagergren Minn. 4: 293 (1925: landskapets sorgbundenhet).
-BYXOR. (sorg- 1792 osv. sorge- 1757) (förr) jfr -dräkt. KlädkamRSthm 1757, s. 416. Därs. 1792, s. 487.
-BÄNK. (sorga- 1929. sorge- 16871937) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om förh. vid begravning o. d., om (närmast altaret stående) kyrkbänk, avsedd för de närmast sörjande. BoupptSthm 1687, s. 977 a.
(1, 1 f α) -BÖRDA. (sorg- 1677 osv. sorga- 1658. sorge- 1715 osv.) (i sht i högre stil) mer l. mindre bildl., om börda (se börda, sbst. 4) bestående i sorg l. bekymmer l. som vållar l. innebär sorg osv. Een storan steen aff min ålders sorgabörda. VDAkt. 1658, nr 110.
-CEREMONI. om ceremoni vid sorg. KlädkamRSthm 1741, s. 5.
-CHAR. (sorge- 1872 osv.) (numera bl. i högre stil) om char använd l. avsedd att användas vid sorg; jfr -vagn. Wieselgren Bild. 360 (1872, 1889).
-CYPRESS. (sorg- 1671 osv. sorge- 16921815) [jfr t. trauerzypresse]
1) bot. om vissa cypressträd.
a) Cupressus sempervirens Lin., vanlig cypress (som ofta i länder vid Medelhavet planteras vid kyrkogårdar); särsk. i mer l. mindre bildl. anv. (I himmelen) skola tine sorgeCypreszer förwandlas i behagelige Myrthen. Scherping Cober 1: 178 (1734).
b) Cupressus funebris Endl. Synnerberg 1: 99 (1815).
2) (†) om kvist av cypress (se d. o. 1); anträffat bl. i pl., bildl., om sorgkväde(n); särsk. i uttr. (ut)strö sorgcypresser, författa l. framföra sorgekväde(n); jfr cypress 2 slutet. Sårg-Cypresser Vppå .. Herr Andreas Torstensons .. Hiertälskade Dotters .. Fröken Brita Christinas, Högprydelige Jordefärds-Dagh på Grawen strödde. Lucidor (SVS) 171 (1671). Ruda Sorgecypr. Titelbl. (1692: Vthströdde). Alt .. (blev) i sorg-cypress förvändt, / Tå fyra printsar (under K. XI:s regering) straxt i vaggan lifvet lämna. URudenschöld Vitt. 358 (1727). Bellman (BellmS) 5: 121 (1783: strö).
-DAG, se C.
(1) -DANS. (sorga- 16141647) mer l. mindre bildl., om sorgsen l. sorgesam dans. Aschaneus HwsRegl. 10 (1614). PolitVis. 296 (1647).
-DEKORATION. om dekoration som efter bruk l. särskilt påbud används vid sorg. Abelin VTr. 66 (1903).
-DEKORERAD, p. adj. försedd med sorgdekoration(er). SD 1896, nr 45, s. 6 (om tempel).
-DIKT, se C.
-DOK. (sorg- 1771 osv. sorge- 17381973)
1) svart dok (se d. o. 1) buret vid sorg o. ingående i kvinnas sorgdräkt. Lind (1738).
2) (numera bl. mera tillf.) om svart dok (se d. o. 3) använt vid sorg. Dalin (1854; om kläde som bredes över häst).
3) (i sht i högre stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2; särsk. med tanke på doket ss. insvepande l. betäckande l. höljande l. döljande. Kellgren (SVS) 1: 270 (1792). Sorgedoket från tusen bolmande fabriksskorstenar. Nyström NKina 2: 210 (1914).
-DON. (sorg- 1843 osv. sorge- 1768) (numera bl. mera tillf.) jfr don, sbst.1 3, o. -artikel. SvFatburen 4: 107 (1768).
(1) -DRAM l. -DRAMA. (sorg- 1943 osv. sorge- c. 1827 osv.) jfr dram, sbst.2 1, o. sorge-spel 2; äv. bildl. Leopold 5: 206 (c. 1827). Grimberg SvH 463 (1908: anjalaförbundets sorgedrama).
(1, 1 f α) -DRIVANDE, p. adj. (†) som fördriver l. förjagar sorg(er). FoU 20: 394 (i handl. fr. 1675).
-DRÄKT. (sorg- c. 1755 osv. sorga- 17291749. sorge- c. 16351854. sorgo- 1624) dräkt (se d. o. II 2 a) som (efter bruk l. särskilt påbud) bäres vid sorg; äv. bildl. Bära sorgdräkt. Anlägga l. avlägga sorgdräkt(en). NBenedicti KSoop B 1 a (1624). Rogberg Pred. 1: 74 (1829; bildl.). särsk.
a) i vissa uttr.
α) djup sorgdräkt, om sorgdräkt använd vid djup sorg; äv. (bildl.) med adjektivet i gradform, angivande högre resp. högsta grad av l. mera resp. maximalt genomförd användning av svart; jfr sorg 3 a. HC11H 6: 171 (1693). Beckman Amer. 2: 182 (1883; bildl.).
β) lätt sorgdräkt, om sorgdräkt använd vid lätt sorg (se d. o. 2 b); jfr sorg 3 b. Crusenstolpe Ställn. 9: 33 (1844).
b) (†) om enskilt plagg ingående i sorgdräkt; jfr dräkt II 2 a γ. BoupptSthm 23/7 1659.
-DUK. (sorg- 17851898. sorge- 17851807) (†) om sorgdok l. sorgflor. Möller (1785). PriskurCronquist 1898, s. 40.
(1, 1 f α) -DÖVANDE, p. adj. (sorg- 1851 osv. sorge- 1886) som dövar sorg l. bekymmer. SträngnHist. 429 (i handl. fr. 1851; om brännvin o. kaffe).
-FALDIG, se sorgfällig.
(1) -FALLEN, p. adj. (†) som (plötsligt l. oväntat) försänkts i sorg; jfr falla X 2 f. VDAkt. 1725, nr 168. Därs. nr 371. —
-FALTIG, se sorgfällig.
-FANA. (sorg- 1652 osv. sorge- 15931943) i samband med likfärd l. begravning o. d. använd (svart l. med svart flor behängd) fana; äv. bildl.; jfr -flagga, sbst. BerJ3BisättnSlottsk. 1/1 1593. Carlén Ensl. 3: 309 (1846; bildl.). Sorgfanor med den aflidnes vapen .. förfärdigades för att bäras i liktåget och sedan uppsättas i grafkoren. Schlegel o. Klingspor Herald. 24 (1874).
-FEST. (sorg- 1849 osv. sorge- 1780 osv.) om högtidlig o. solenn festlighet i samband med l. ss. led i sorg; företrädesvis om sådan festlighet anordnad med anledning av framstående l. högt uppsatt persons bortgång; förr äv. liktydigt med: sorgegudstjänst l. begravningsakt; jfr gravöl. Bellman (BellmS) 3: 107 (1780). Sorgefest i anledning af Carl (XIV) Johans död. MolbechBrevveksl. 2: 310 (1844). (Sv.) Sorgfest .. (fr.) service .. funèbre. Berndtson (1880).
Avledn. (mera tillf.): sorgfestlig. som kännetecknar l. vanligen l. ofta förekommer vid sorgfest. Johanson Stärbh. 151 (1946; om dekorering).
-FLAGGA, sbst. (sorg- 1852 osv. sorge- 1942) flagga använd vid sorg; jfr -fana. SvT 1852, nr 222, s. 2.
-FLAGGA, v. -ning. (sorge- 1965) flagga på halv stång ss. brukligt vid sorg (i bet. 2). SvD(A) 1965, nr 65, s. 9.
-FLOR. (sorg- 1781 osv. sorge- 16861925. sorgs- 1906 (: sorgsflorsband)) = flor, sbst.1 1 b; äv. mer l. mindre bildl; jfr krus-flor. Sielfwa Soolen klar / Med dunckelt Sorge-Floor sitt Ansicht öfwerdraar. Lillienstedt Christus 2 a (1686). Wahlöö Uppdr. 143 (1963).
Ssgr: sorgflors-, äv. sorgflor-band. Engelke Småstad 178 (1906).
-huva. (förr) om sorghuva bestående av l. prydd l. behängd med flor. SvKulturb. 3—4: 128 (i handl. fr. 1759). DA 1793, nr 154, s. 4.
(2, 3) -FLUGA. zool. om svävfluga tillhörande släktet Hemipenthes maurus Lin.; i ä. systematik äv. om svävfluga tillhörande släktet Argyramoeba Schiner (som har svarta vingar). 2NF (1917). Därs. 27: 1328 (1918; om flugor av släktet Argyramoeba). 2SvUppslB (1953; om H. maurus).
-FOLK. (sorg- 1687 osv. sorge- 1668 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) sammanfattande, om (närmast) sörjande efter avliden; i sht i sg. best., med tanken särskilt riktad på de i sorgetåg l. vid begravning o. d. deltagande (sorgklädda) personerna. Stiernman Com. 3: 729 (1668). Rig 1959, s. 36 (i sg. best.).
-FRI. (sorg- 1648, 1668 osv. sorge- 1870)
1) (numera mindre br.) fri från sorg; särsk. i uttr. sorgfri över ngt, fri från sorg över ngt. Hoffmann Förnöjs. 235 (1752). Engelke Småstad 174 (1906).
2) till 1 f α (o. 5): fri från sorger, sorglös; i sht förr äv. övergående i bet.: problemfri, enkel. Sorgfritt liv. Sorgfri ålderdom. Stiernhielm Herc. 249 (1648, 1668). Nu vill jag kämpa och dricka om bord, / nu vill jag njuta mitt sorgfria väsen. Tegnér (WB) 5: 116 (1820). Rydberg RomD 47 (1877; om ekonomisk ställning). Det är så sorgfritt att slösa med andras tillgångar. Kihlman Idyll 201 (1936).
-FRIHET~02 l. ~20. [jfr -fri] frihet från sorg(er) l. förhållandet att vara sorgfri; jfr sorglöshet.
1) (numera mindre br.) till 1. Weste FörslSAOB (c. 1817). Harlock (1944).
2) till 1 f α; förr äv. i utvidgad anv., i pl., konkretare, om lediga tidsperioder, ledigheter. Jag blåser henne (dvs. äran) Kim-rök i Ansiktet under hennes Sömn, hennes Syszlor, hennes Sorgfriheter. Dalin Arg. 2: nr 7, s. 7 (1734; uppl. 1754: ledigheter). Weste (1807).
-FRIST. (sorge- 1919 osv.) (mera tillf.) i fråga om sorgperiod. Elmblad Franzos Pojaz 28 (1919).
-FULDIG l. -FULLIG. (-fuldig 1631 (: sorgfulldigheet). -fullig 15971642) [sannol. ombildning av sorgfull, möjl. med anslutning till sorgfällig l. fullig] (†)
1) till 1, 1 f α: sorgfull. RA I. 4: 935 (1597). Palmchron SundhSp. 161 (1642).
2) till 6 a: som är full av l. hyser omsorg l. omtanke; i avledn. sorgfullighet.
Avledn. (†): sorgfullighet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara full av l. hysa omsorg l. omtanke. AOxenstierna 6: 34 (1631).
-FULL. (sorg- 1526 osv. sorge- 1619 osv. sorgo- 1604) [fsv. sorgha fulder, sorghfulder]
1) till 1, 1 f α: full av sorg l. sorger; förr äv. till 5: full av oro l. ängslan l. bekymmer (för hur det skall bli l. gå); om sak äv.: sorglig (se d. o. 1). Itt bedröffwat hierta och sorghfull ande. OPetri 1: 110 (1526). Migh är (ss. böter för dråp) tilhanda kommit .. 210 svenska daller .. opå then bedröfvelige och sorgefulle handell, som vij stå uthij, om min salige sonss Danielis ynkelige, dödelige och alt för myckitt hastige lijfz afkommande. OxBr. 12: 385 (1619). Han wijste henne .. en bedröfwad och sorgfull opsyn. Ehrenadler Tel. 252 (1723).
2) (†) till 6 a: som har l. visar omsorg l. omtanke; särsk. i uttr. vara sorgfull om ngt, ha omtanke l. omsorg om ngt. När är det, som man finner människor i gemen mäst .. sorgfulle om sin själ? Nohrborg 1053 (c. 1765). Meurman (1847).
Avledn.: sorgfullhet, r. l. f.
1) till -full 1: egenskapen l. förhållandet att vara sorgfull. Nordforss (1805).
2) (†) till -full 2: egenskapen l. förhållandet att ha l. visa omsorg l. omtanke. Meurman (1847).
-FULLIG, se -fuldig.
(6 a) -FYLDIG l. -FYLLIG, adj. (-fyldig 1642. -fyllig 1642) [sannol. (ombildning av -full l. -fullig med anslutning) till fylla, v.] (†) full av omsorg l. omtanke l. bekymmer; jfr -full 2. Palmchron SundhSp. 233 (1642). Därs. 345.
Avledn. (†): sorgfyllighet, r. l. f. om omsorg (se d. o. 3). Palmchron SundhSp. 368 (1642).
-FYLLD, p. adj. (sorg- 1887 osv. sorge- 1899 osv.) jfr -full 1. En sorgfylld blick l. suck. Med sorgfyllt sinne l. hjärta. NF 11: 1092 (1887: sorgfyllda minnen).
-FYLLIG, se -fyldig.
-FÅGEL. (sorg- 1903 osv. sorge- 1830)
1) (numera bl. i högre stil) mer l. mindre bildl., om fågel som tänkes varsla om l. vittna om l. gm sin närvaro markera sorg. Runeberg (SVS) IV. 2: 42 (1830).
2) (numera bl. tillf.) om fågel vars svarta fjäderdräkt erinrar om sorgdräkt. (Stuxberg o.) Floderus 3: 90 (1903).
-FÄLLIG, se d. o. —
-FÄLT, adj. [sannol. ombildning av sorgfältig, möjl. med analogisk anslutning till paret sorg-full: sorg-fullig l. paret mod-fälld: mod-fällig] (†)
1) till 1, 1 f α: sorgfylld l. bekymrad l. modfälld; äv. i överförd anv., med sakligt huvudord. Schroderus Albert. 3—4 (1638). Konungen gåhr för höga loffts broo / Medh ånger fult hierta och sorgfelt modh. Visb. 2: 287 (c. 1680). Kolmodin QvSp. 2: 95 (1750; om avsked).
2) till 6: fylld av omsorg l. omtanke l. omsorgsfull l. noggrann; särsk. i uttr. vara sorgfält om ngt, känna l. visa omsorg l. omtanke om ngt. Bådhe Härarna .. wore mehra sorgfälte och bekymbrade om thenna Kamps Vthgång, än om then faran, som wistades them för öghonen. Ty här tävlades om theras Regimente. Schroderus Liv. 21 (1626). Linné Bref I. 3: 236 (1769).
-FÄLTIG, se sorgfällig.
-FÄRG. (sorg- c. 1650 osv. sorge- 1889) om färg (på klädedräkt o. d.) varigm sorg (i bet. 1) markeras (särsk. om svart, stundom äv. om vit sådan färg). Skogekär Bärgbo Wen. 95 (c. 1650, 1680). Hagberg DödGäst. 264 (1937; äv. om vitt).
-FÖLJE. (sorg- 1938 osv. sorge- 1752 osv.) jfr -tåg. Mörk Th. 2: 134 (1752: sorgse-följe; sannol. felaktigt för sorghe-följe). Landtman 97 (1923).
(1, 1 f α) -FÖRDRIV. (†) konkret, om ngn l. ngt som fördriver sorg(er); jfr för-driv. Brobergen 39 (1694, 1708; om person).
(1, 1 f α) -FÖRDRIVANDE, p. adj. (i sht i högre stil) som fördriver sorg(er). Thomander 3: 501 (1826: Sorgfördrifvande drufvoqvist).
-FÖRKLÄDE~020. (i sht förr) jfr förkläde 1 o. -dräkt. BoupptVäxjö 1781.
(1 c) -FÖRTYNGD, p. adj. (†) sorgtyngd; jfr för-tynga 2 b. Svart Ähr. 42 (1560). VDAkt. 1690, nr 230.
(1) -FÖRTÄRD, p. adj. (numera bl. i högre stil) jfr förtära 5 f. Runeberg (SVS) 6: 143 (1863).
-GEMAK. till sorg klätt gemak. CAHagberg i 2SAH 15: 457 (1834).
(1, 1 f α) -GIVEN, p. adj. (†) som är fylld av l. försjunken i sorg l. som hängiver sig åt sorg; jfr giva, v. II 1 c α. TJohannis Fästn. Cc 9 a (1604). VDAkt. 1705, nr 124.
-GUDSTJÄNST, -GÖK, se C.
-HANDSKE. (sorg- 1673 osv. sorge- 1679) jfr -dräkt. BoupptSthm 1673, s. 731 a.
-HATT. jfr -dräkt. sorghatt med slöja. BoupptSthm 1684, s. 367 b.
-HUS, se C.
-HUVA. (sorg- 1674 (: Flors Sorg hufwa) osv. sorge- 17491773) (förr) jfr -dräkt. BoupptSthm 1674, s. 156 b.
-HYMN, se C.
(1, 1 c) -HÄNDELSE. (sorg- 18051852. sorga- 1771. sorge- 17721785) (numera bl. tillf.) om sorglig l. tragisk händelse l. händelse som föranleder sorg. Weise 2: 20 (1771).
-HÄST. (sorg- 1652 osv. sorge- 1889) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om avliden persons häst förd efter dennes kista i liktåg; jfr sörje-häst. Ekeblad Bref 1: 166 (1652).
-HÖGTID, se C.
-KALAS. (numera bl. tillf.) bildl., om begravningsmåltid. Bellman (BellmS) 2: 55 (1767, 1791).
-KAMMARE. (sorg- 1673 osv. sorge- 1759)
1) (numera bl. tillf.) till 1, = -rum 2. GbgMag. 1759, s. 55.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2, = -rum 3; jfr sörje-kammare. BoupptSthm 1673, s. 1442 a.
(1 c, 3) -KANT. (sorg- 1861 osv. sorge- 1912) [jfr t. trauerrand] om kant med svart längsgående rand l. linje (på kuvert, brevpapper, tidningssida o. d.) ss. markering vid sorg; äv. oeg. l. bildl., särsk. om svart smutsrand under fingernagel. Beskow i 2SAH 48: 481 (1861). Hagberg DödGäst. 39 (1937; på fjärils vingar). Naglarna hade sorgkanter. Trenter Spring. 40 (1958).
-KANTAD, p. adj. försedd med sorgkant(er); äv. oeg. l. bildl. Sorgkantat brevpapper. Sorgkantade naglar. SD(L) 1895, nr 201, s. 6. Därs. 1901, nr 78, s. 3 (i pl., om matsedlar o. vinlistor).
-KANTAT. jfr -musik. DA 1771, nr 166, s. 3.
-KAPOTT. (i sht förr) jfr -dräkt. DN 1915, nr 49 A, s. 12.
-KAPPA. (sorg- 1599 osv. sorga- 1592. sorge- 15921959) jfr -dräkt o. sörj-kappa. KlädkamRSthm 1592 C, s. 12 a.
-KARAMELL. (sorg- 1926 osv. sorge- 1937) (i sht förr) jfr -konfekt; äv. bildl. Wrangel FornTid. 131 (1926; om förh. vid 1800-talets mitt). Karlzén BlåNov. 10 (1951; bildl.).
-KATTUN. jfr kattun 2 o. -kläde. Åkerman KemTechn. 2: 404 (1832).
-KJORTEL. (sorg- 1680 osv. sorga- 1590. sorge- 15921637) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om klänning (jfr kjol 3) l. kjol avsedd för användning vid sorg; äv. bildl.; jfr sörje-kjortel. PPGothus Und. F 5 b (1590; bildl). ArvskifteSthm 1680, s. 870 b.
-KLAGAN, se C.
-KLAGANDE, p. adj. (†) om suck: som utstötes av l. kännetecknar person som klagar över sorg(er). Lucidor (SVS) 309 (1673).
-KLOCKA. (sorg- 1805 osv. sorge- 1848) (numera bl. i högre stil) kyrkklocka som gm sin ringning förkunnar sorg; äv. bildl.; jfr döds-klocka 1, själa-klocka. Nordforss (1805). IllSvLittH 2: 39 (1956; bildl.).
-KLÄDA l. -KLÄ. [delvis till -klädd] kläda för sorg; särsk. refl., om person: iföra sig sorgkläder. Dalin FrSvLex. 1: 359 (1842). Östergren (1943; refl.).
-KLÄDD, p. adj. (sorg- 1693 osv. sorge- 16871715) klädd för sorg l. i sorgkläder (äv. i uttr. djupt sorgklädd, klädd för l. i djup sorg); äv. bildl.; äv. i utvidgad anv.: klädd l. prydd l. utrustad o. d. på sätt som liknar l. erinrar om sorgklädsel. Stephanius CollMin. F 5 b (1687). Rogberg Pred. 1: 256 (1830; bildl., om jorden). GHT 1895, nr 258, s. 2 (om kyrka). Hon var djupt sorgklädd. Wahlöö Uppdr. 79 (1963). särsk. (numera föga br.) i uttr. sorgklädda kalkflyet, om nattflyet Acontia luctuosa Esp., kalkfly, vars vingar har svarta kanter. FoFl. 1910, s. 270.
-KLÄDE. (sorg- 1684 osv. sorge- 16401870) [fsv. sorgha klädhe] kläde (se d. o. I 1, 2) för användning vid sorg (i sht om sorgdok l. sorgslöja); förr äv. i uttr. djupt sorgkläde, om sådant kläde använt vid djup sorg. Linc. Mmmm 4 a (1640). Den store kistan (på riddarhuset), där .. thet swarta sårgeklädet uthi ligger. RARP 4: 575 (1651). Serenius Nn 1 b (1734: djupt sorg-kläde). KulturbVg. 1: 15 (1792; om sorgslöja). SvD(A) 1930, nr 98, s. 14.
-KLÄDER, pl. (sorg- 1669 osv. sorga- 15411747. sorge- 15791943) jfr -dräkt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; förr äv. i uttr. djupa sorgkläder, djup sorgdräkt; jfr sörje-kläder. 2Sam. 14: 2 (Bib. 1541). Klädh aff tigh Jerusalem tijn sorghaklädher. Bar. 5: 1 (Därs.; Apokr. 1921: bedrövelsens och lidandets dräkt). HC11H 6: 150 (c. 1700: djupa Sorge-kläder). Oswald Privatm. 17 (1949; oeg., om svarta kläder).
-KLÄDNAD. (sorg- 1790. sorge- 1675) (numera bl. i högre stil) jfr klädnad 3 o. -dräkt. Preutz Kempis 400 (1675).
-KLÄDNING, se -klänning.
-KLÄDSEL. klädsel för sorg. Tholander Ordl. (1872). särsk. konkret; jfr klädsel 1 b o. -dräkt. Heidenstam Karol. 1: 29 (1897).
-KLÄNNING, förr äv. -KLÄDNING. (sorg- 1664 osv. sorge- 15601833)
1) (†) sorgkläder, sorgklädsel. KlädkamRSthm 1560 D, s. 50 a. Fijn swart sorgeklädningh, Tröija och kiortell. BoupptSthm 1668, s. 1650. SvTyHlex. (1872).
2) klänning (se d. o. 2) utgörande (del av) sorgklädsel. VeckoskrFrunt. 1824, s. 416.
-KONFEKT. (sorg- 1836 osv. sorge- 19041943) (i sht förr) konfekt (vars utseende vittnar om att den är) avsedd att användas (vid tillfälle) när sorg iakttages. BoupptVäxjö Bil. 1836. Engelke Småstad 178 (1906; om förh. i Norrköping på 1850-talet).
-KOR, sbst.1 (sorge- 1791) (numera bl. ngn gg i högre l. vitter stil) om kor (se kor, sbst.1 2) utförd l. avsedd att utföras vid tillfälle när sorg iakttages. Bellman (BellmS) 11: 56 (1791).
-KOR, sbst.2 (sorg- 1952 osv. sorge- 16981781)
1) om kor (se kor, sbst.2 1) klätt till sorg. Dahlstierna (SVS) 139 (1698).
2) (†) om avskilt inre l. heligt rum i tempelbyggnad, berett för sorg; anträffat bl. bildl.; jfr kor, sbst.2 2. Bellman (BellmS) 9: 148 (1781).
-KORT. om kort för meddelande om dödsfall vid sorg. ÖstersundP 1903, nr 38, s. 1.
-KRAGE. jfr krage 2 b o. -dräkt. Fatab. 1911, s. 89 (1781).
-KRANS. (sorg- 1897 osv. sorge- 17061930)
1) till 1 c, om krans buren kring hjässan ss. tecken på sorg. Lacander Gyllenstierna 62 (1706).
2) till 1 c, 3, om begravningskrans. Lagerlöf Antikr. 253 (1897).
-KRÄNKT, p. adj. (†) pinad l. plågad av sorg; anträffat bl. i ssgn hårt-sorg-kränkt. (Lucidor (SVS) 275 (1672)). —
-KRÄPP. jfr kräpp, sbst.2 1, o. -kläde. SFS 1918, s. 349.
(1, 1 f α) -KVALD, p. adj. (numera bl. i vitter stil) kvald av sorg l. bekymmer. Levertin II. 2: 56 (1892; om blick).
-KVÄDE. (sorg- 1790 osv. sorge- 1745 osv.) jfr kväde, sbst.2 2, o. -stycke 3; äv. bildl. Nordenflycht QT 1745, s. 119. Tegnér (WB) 4: 114 (1824; om fågelsång).
-LAMPA. (sorge- 17791894) (förr) om lampa använd vid sorg. Kellgren (SVS) 4: 62 (1779). Lidforss Balaquer 24 (1894).
-LED. (sorg- 18191938. sorge- 1853) (numera knappast br.) om led (i sht det mellersta) i liktåg i vilket de sörjande går. SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 19. Cannelin (1938).
(1 c) -LIDANDE, p. adj. (†) som lider under l. har sorg. VDAkt. 1689, nr 99.
-LIVRÉ. (sorg- 1792 osv. sorge- 16621757) jfr -dräkt. KlädkamRSthm 1662, s. 122.
-LJUD, se C.
-LUSTIG, -LUSTSPEL, se d. o.
(1) -LYNT. (†) sorgsen l. dyster l. melankolisk. Lucidor (SVS) 180 (1672). Weise 1: 228 (1769).
-LÅT, se C.
(1) -LÅTEN, p. adj. (†) som ger intryck av att känna sorg l. som är sorgsen (jfr låta II 1 d); anträffat bl. i avledn. sorglåtenhet.
Avledn. (†): sorglåtenhet, r. l. f. förhållandet l. handlingen att ge intryck av att känna sorg l. vara sorgsen. Dryselius Måne 292 (1694).
-LÄGER. (sorg- 1866 osv. sorge- c. 17001929) om särskilt iordningställd sorgklädd bädd l. underlag för liket efter avliden; äv. om sorgklätt rum vari lik är på sådan bädd osv. föremål för sorg o. hedersbetygelse. HC11H 6: 154 (c. 1700). 3NF 4: 696 (1925; om rum).
(1) -LÄTE. (sorg- 17901828. sorge- 15691734) (numera bl. tillf.) om ljud (av gråt, klagan o. d.) frambragt(a) på grund av sorg. RA I. 2: 334 (1569).
-LÖJLIGHET, se d. o. —
-LÖS. (sorg- c. 1635 osv. sorga- 1722. sorge- 1640c. 1712) [fsv. sorgha lös]
1) till 1: som är utan sorg(er); numera nästan bl. till 1 f α; förr äv. till 5: som är utan oro l. ängslan l. bekymmer (för hur det skall bli l. gå). (Sv.) Sorglöös. (T.) Sorgenlos. Schroderus Dict. 175 (c. 1635). Du är sorglös i en tid, / När så mycken oro wankar, / Just som slikt ej kom dig wid. Dalin Vitt. 4: 298 (1743). Linda i en sorglös fläta / Sitt bara hår, på grekisk sed. Wallin (SVS) 1: 430 (1806). Naturens sorglösa frihet. Enberg i 2SAH 7: 318 (1815). Hafssulan, som ibland träffas på wåra westra kuster, är så orädd och så sorglös, att man kan komma honom ganska nära. Holmström Ström NatLb. 2: 63 (1852). (Columbus’ Lustwin) är en sorglös och lättledd ung student, så som Columbus själv för icke länge sedan varit. ABeijer (1955) hos Stiernhielm o. Columbus (SVS) 114. Rik var jag inte men ganska välbärgad, min tillvaro var trygg och jag förde ett sorglöst liv. Lagerkvist Sibyll. 16 (1956). särsk. (†) i uttr. vara sorglös om ngt (jfr -lös 2), vara obekymrad om ngt. Hof Självbiogr. 99 (1769). Thomander Pred. 1: 105 (1849).
2) (†) till 6 a, b, i enbart nedsättande anv.: som icke visar (tillräcklig) omsorg l. omtanke; försumlig; lättsinnig; äv.: som icke fäster avseende vid l. bryr sig om ngt, i uttr. vara sorglös om ngt (jfr -lös 1 slutet). (Polska) Republiquen måtte ju aldrig wara så sorglös och oacktsam, och willja försumma en så förträffelig lägenhet, at (med K. XII:s hjälp) sättja sin Frihet och Privilegier i säkerhet. Nordberg C12 1: 288 (1740). Schultze Ordb. 4018 (c. 1755: om). Han är så sorglös att han låter allt gå vind för våg. Weste FörslSAOB (c. 1817). En sorglös men ej till eget bruk rigtad förvaltning af publike medel är visserligen ock straffvärd, men (osv.). Biberg 3: 321 (c. 1823). Ett bud har kommit / I denna natt; igenom sorglös vakt / Det lyckats smyga hit. Wecksell DHjort 70 (1862). WoH (1904).
Avledn.: sorglöshet, r. l. f.
1) till -lös 1: egenskapen l. förhållandet att vara sorglös, äv. personifierat; förr äv.: egenskapen l. förhållandet att vara utan oro l. ängslan l. bekymmer (för hur det skall bli l. gå). Lind (1738). (En akademiledamots) lön bör vara tilräckelig til sorglöshet och beqvämlighet. Kellgren (SVS) 4: 288 (1782). Den herrliga sorglösheten som aldrig skräder ord. Tegnér Brev 2: 224 (1822). (På krogen) armbågades .. (engelsmannen) med hög och låg, .. med den ekonomiska sorglösheten och den sista slanten i byxfickan. Hellström RedKav. 229 (1933).
2) (†) till -lös 2, i enbart nedsättande anv.: egenskapen l. förhållandet att icke visa (tillräcklig) omsorg l. omtanke; försumlighet; lättsinne. (Eng.) carelessness .. (sv.) sorglöshet. Serenius F 1 a (1734). (Det engelska) parlamentet beviljade .. frikostigt penningar .. (under Karl II:s regering). Men dessa medel förstördes genom styrelsens slöseri och sorglöshet. Pallin NTidH 105 (1878). Genom styrelsens .. lättsinniga sorglöshet fick stadsmäklare Möller .. fritt förfoga öfver kassanyckeln. NordRevy 1895, s. 26. särsk. i uttr. sorglöshet för l. om ngt, brist på omsorg l. omtanke om ngt l. vårdslöshet l. lättsinne o. d. i fråga om ngt. Nordberg C12 1: 325 (1740: för). Atterbom Minnest. 2: 284 (1842: om).
(6 a) -LÖSA. (†) om lättja l. bristande omsorg. Linc. (1640; under oscitatio).
(1, 1 f α) -LÖSARE. (†) bildl., om befriare från sorg(er). Rydberg Brev 3: 45 (1885).
-MANSCHETT. jfr -dräkt o. sörje-manschett; i sht i pl. BoupptVäxjö 1785.
-MANTEL. (sorg- 1772 osv. sorge- 17751914) [jfr t. trauermantel]
1) (i sht förr) jfr mantel 1 o. -dräkt; äv. bildl. KlädkamRSthm 1772, s. 177. Stenhammar 76 (1794; bildl.).
2) entomol. dagfjärilen Nymphalis antiopa Lin. (som har mörkfärgade vingar med gulvit kant). Thomson Insect. 144 (1862).
-MARSCH. marsch (se marsch, sbst.1 2), företrädesvis i långsam takt o. gående i moll, utförd l. avsedd att utföras i samband med sorg, t. ex. vid begravning; äv. i utvidgad anv., om musikstycke som erinrar om sådan marsch. SP 1792, nr 106, s. 4. Det finns .. (människor), som inte kan skilja Chopins sorgmarsch från Gubben Noak. Edström Mossgrönt 1: 7 (1950).
-MELODI. (sorg- 1950 osv. sorge- c. 1700) jfr -marsch. HC11H 6: 150 (c. 1700).
(1, 1 f α, 5) -MIN. (sorg- 18051847. sorge- 1735) (†) om sorgsen l. ängslig l. bekymrad min. Kling Spect. Nn 1 b (1735). Meurman (1847).
(1, 1 f α) -MOD. (sorg- c. 1710 osv. sorge- 16871792) sinnesstämning l. sinnesförfattning präglad av sorg l. bekymmer; äv. i utvidgad anv., om karaktär l. prägel som erinrar om sådan sinnesstämning osv.; jfr sorgmodighet. Manuale 1687, s. 614. Sorgmod möter .. i Brahms musik, sorgmod och längtan till ”landet som icke är”. Skådebanan 1933, nr 12, s. 49.
(1, 1 f α) -MODIG. (sorg- 1627 osv. sorge- 1864) [jfr ä. d. sørgmodig, fvn. sorgmódigr] som är fylld l. präglad av l. ger uttryck åt sorgmod l. som erinrar om l. inger sorgmod, sorgsen l. dyster l. svårmodig; jfr -modig, adj.1 Girs J3 62 (1627). Levertin Konfl. 27 (1885; om gatuparti). Siwertz JoDr. 175 (1928; om ansikte). Paulsson SvStad 1—2: 370 (1950; om färg).
Avledn.: sorgmodighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara sorgmodig; äv. i utvidgad anv., om karaktär l. prägel som kännetecknas av sådan egenskap osv.; jfr -mod. Rydén Pontoppidan 404 (1766). Levertin 16: 11 (1897: triumfens sorgmodighet).
-MOLN, se C.
-MUSIK. (sorg- 1693 osv. sorge- 1693 osv.) om musik (i sht mollstämd sådan) framförd l. avsedd att framföras med anledning av l. ss. ett led i sorg, t. ex. vid begravning (särsk. dels om ett l. flera i notskrift föreliggande musikstycken, dels om all den musik som utföres l. är avsedd att utföras vid visst tillfälle); äv. bildl. RelUlrEleonLijkProc. 28/11 1693, s. B 2 a. Så snart Procession (vid Adolf Fredriks bisättning) kommer in uti Kyrkan, börjes Sorg-musiquen på Orgelläktaren. PH 9: 701 (1771). EP 1792, nr 17, s. 4 (om noter till musikstycke(n)). Hvad sjunger den rostiga flöjeln / Vid nattvindens sorgemusik? Strindberg OrdSmåk. 80 (1905).
-MYGGA. [jfr t. trauermücke; insekten har mörkfärgade vingar] entomol. svampmygga tillhörande släktet Sciara Meig.; i pl. äv. dels om släktet, dels om underfamiljen Sciarinæ. 1Brehm III. 2: 113 (1876; om släktet). FoFl. 1948, s. 237 (om underfamiljen). BokNat. Liv. 245 (1951).
-MÅLTID~02 l. ~20. (sorg- 1805 osv. sorge- 1757 osv.) om måltid serverad i samband med l. ss. led i sorg; äv. oeg. Bælter JesuH 4: 250 (1757). IdrBl. 1935, nr 61, s. 10 (oeg.).
-MÅNAD. (sorg- 1943 osv. sorge- 1898 osv.) om tidsperiod omfattande en månad, ingående i period av sorg. SvD 1898, nr 252 A, s. 1.
-MÅTT, se C.
-MÄRKE. (sorg- 1943 osv. sorge- 1890 osv.)
1) (numera bl. i högre stil) till 1, om märke (se märke, sbst.1 2 g) av sorg. Wirsén Vint. 158 (1890).
2) till 2; jfr märke, sbst.1 2 f, o. -artikel. Idun 1901, s. 79.
(1) -MÄRKT, p. adj. Almqvist Comfort Routl. 303 (1913; om män).
-MÄSSA, -MÄSSKRUD, se C.
-MÖSSA. (sorg- 1666 osv. sorge- 1659 (: Vtterskins Sårgemyssa), 16691745) (i sht förr) jfr sörje-mössa o. sorge-smäck; jfr snibb-mössa. BoupptSthm 29/10 1666. I Järvsö var kvinnornas sorgmössa av svart sammet med spets. Hagberg DödGäst. 269 (1937).
(1) -NATT. (sorg- 1841 osv. sorge- 16951896) om natt tillbragt i sorg; äv. mer l. mindre bildl. Adams korta glädje-dag och långa sorge-natt betrachtad. Schultz (1695; titel). Engström Aftongl. 215 (1932).
-NÄSDUK~02 l. ~20. (sorg- 1864 osv. sorge- 18911939) (i sht förr) jfr -dräkt. Iduna 1864, s. 55.
-ORM. (†) om huggormen Spilotes pullatus Lin. (som är svart o. vit). Linné MusReg. 35 (1754).
-PAPPER. (sorg- 1807 osv. sorge- 1887) om (skriv)papper med sorgkant. Weste (1807).
-PENNING. (sorg- 1849 osv. sorge- 17311734) (förr) i pl., om bidrag till anskaffande av sorgdräkt som av konungen l. kronan utbetalades till personalen vid hovet, resp. vid svensk beskickning utomlands vid officiellt påbjuden sorg. 2RA 3: 477 (1731). Schück i 3SAH 28: 195 (1916).
-PIL. (sorg- 1831 osv. sorge- 18451857) [jfr t. trauerweide] bot. hängpilen Salix elegantissima K. Koch; äv. om (den utomlands odlade) hängpilen Salix babylonica Lin.; jfr -träd. Lundström Trädg. 2: 136 (1831; om S. babylonica). 2NF 24: 477 (1916; äv. om S. elegantissima).
-POST, se C.
-PRAKT. (sorg- 1794 osv. sorge- 1672c. 1817) i fråga om förhållanden vid kunglig l. förnäm l. högt uppsatt persons bortgång o. d.: prakt som utvecklas vid sorg, t. ex. i samband med begravning. Lucidor (SVS) 244 (1672).
(1 c) -PROCESS. (i sht i fackspr.) sorg ss. (mödosam) psykisk process hos efterlevande, utlöst gm dödsfall. Sörenson Väg. 13 (1963).
-PROCESSION. (sorg- 1782 osv. sorge- 1771 osv.) likprocession; jfr sorge-process. PH 9: 752 (1771).
-PRYDD, p. adj. (numera bl. tillf.) (på tillbörligt l. anslående l. vackert sätt) sorgklädd; särsk. i utvidgad anv., om jordfästning: kännetecknad av att deltagare l. lokal l. inramning ss. helhet är (på tillbörligt osv. sätt) sorgklädd(a). Lucidor (SVS) 268 (1672).
-PRYDELIGEN, adv. (†) på ett i samband med sorg tillbörligen ståtligt l. högtidligt sätt l. med sådan ståt som är tillbörlig vid sorg. Brenner Dikt. 2: 92 (1729).
-PSALM. (sorg- 1804 osv. sorge- 1624 osv.) (numera bl. mera tillf.) om psalm avsedd l. lämpad att sjungas i samband med begravning o. d. NBenedicti KSoop D 2 b (1624).
-PUKA. (numera bl. tillf.) om förstämd (se för-stämma, v.1 3) puka, som används i samband med sorg. Bellman (BellmS) 2: 60 (1767, 1791).
-RAMAD, p. adj. [jfr -ram] jfr -kantad. Östergren (1943).
-RAND. jfr -kant. Platen Ensam 163 (1939).
-REAKTION. (sorg- 1963 osv. sorge- 1963 osv.) (i sht i fackspr.) reaktion som utgör (en följd av) sorg; jfr -arbete 1 o. -process. Bratt MännSorg. 34 (1963).
-RING. (förr)
1) om fingerring använd l. avsedd att användas i samband med sorg l. till minne av avliden anhörig; särsk. om sådan ring gjord av hår. Backman Dickens Pickw. 1: 408 (1871; i pl., om ringar av hår).
2) om kringla av saffransdeg med russin, serverad l. avsedd att serveras vid måltid i samband med sorg. Hagberg DödGäst. 450 (1937); jfr LandsmFrågel. 16: 29 (1929).
-RINGNING. (sorg- 1758 osv. sorge- 1939 osv.) om klockringning efter avliden; jfr själa-ringning. PT 1758, nr 50, s. 1.
-ROCK. (sorg- 1680 osv. sorge- 1753) (förr) jfr -dräkt. BoupptSthm 1680, s. 1120 a.
-ROP, se C.
-RUM. (sorg- 1757 osv. sorga- 15411722. sorge- 1771)
1) (†) till 1, i sg. best., om (platsen för) sorgestenen (se d. o. 2); jfr rum, sbst.3 2. 1Sam. 6: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: Sorgestenen).
2) (numera bl. tillf.) till 1, om rum där sorg härskar. Visb. 1: 365 (c. 1657).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till (1 c o.) 2, om (sorgklätt) rum i vilket liket av avliden person befinner sig (på lit de parade l. i avvaktan på begravning l. för att bereda anhöriga l. vänner tillfälle att se den döde o. d.). Bellman SkrNS 1: 205 (1757).
4) (numera bl. tillf.) till (1 c o.) 2, om rum (i kyrka) i vilket sörjande (kan) samlas i samband med begravning o. d. HovförtärSthm 1771 A, s. 544.
-RUNA, se C.
(1, 1 f α) -RYNKA. (sorge- 1687 osv.) om ansiktsrynka framkallad av sorg l. bekymmer. Warnmark Sinnew. A 2 b (1687).
-SAK. (sorg- 1792 osv. sorge- 16961864)
1) (numera bl. mera tillf.) till 1 c, 2, i pl.: saker l. effekter använda vid sorg; särsk.: tillbehör till sorgklädsel l. klädeffekter använda vid sorg. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 94 (1696). Engelke Småstad 114 (1906).
2) (†) till 1 f β: ledsam l. sorglig omständighet, ledsam l. ’sorglig’ sak. Runeberg BrWalter 123 (1864).
-SAL. (sorg- 1804 osv. sorge- 1642) jfr -rum 3; äv. bildl. Then grymma Helwetes sorgesaal. Chærberus A 3 b (1642). Nordforss (1805).
(1) -SALT. bildl., om tår: som känns (salt o.) svidande på grund av sorg. Lucidor (SVS) 325 (1673).
-SALUT. (sorg- 1833 osv. sorge- 1912 osv.) salut som skjutes med anledning av sorg (särsk. om salut med 30 sekunders intervall mellan skotten). Kunglig sorg(e)salut. JJNervander 1: 171 (1833). SFS 1908, nr 17, s. 4 (med 30 sekunders intervall).
-SCHABRAK. (sorg- 1805 osv. sorge- 19361943) jfr schabrak 1 o. -dräkt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Nordforss (1805; äv. oeg., om pannbindel). Berg BlåDrag. 211 (1936).
-SINT, p. adj. som befinner sig i sorgsen sinnesstämning, sorgsen, sorgmodig. Lucidor (SVS) 180 (1672). Hembygden(Hfors) 1911, s. 106 (c. 1790).
Avledn. (†): sorgsinthet, r. l. f. förhållandet att befinna sig i sorgsen sinnesstämning, sorgsenhet, sorgmod. 2Saml. 27: 27 (i handl. fr. 1816).
-SJUK, se C.
-SKO. (sorg- 1706 osv. sorge- 1776) (förr) jfr sörj-sko o. -dräkt. BoupptRasbo 1706.
Ssg (förr): sorgsko-spänne. BoupptVäxjö 1776.
-SKRIFT, -SKRUD, se C.
-SKRÄPPA. (sorg- 1864 osv. sorge- 1834) [växten har fyra mörkbruna kalkblad som möjl. kan erinra om ett kors] bot. = gucku-sko; jfr skräppa, sbst.3 Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 223. Fries Ordb. (c. 1870).
-SKÅDESPEL, se C.
-SLÖJA. (sorg- c. 1755 osv. sorge- c. 16351953) jfr -dräkt. Schroderus Dict. 29 (c. 1635).
-SMYCKE. (sorg- 1884 osv. sorge- 1943) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om svart smycke (av l. besatt med gagat o. d.) ägnat att användas vid sorg. Wirsén i 2SAH 61: 148 (1884). 2NF 26: 1246 (1917).
-SNIBB. (sorg- c. 1755 osv. sorge- 1715, 1726) om vit sorgkrage på kvinnas sorgdräkt; i skildring av ä. förh. äv. om svart, i pannan nedhängande snibb av sorghuva l. sorgdok; äv. bildl.; jfr sorge-smäck. Frese VerldslD 2 (1715, 1726; bildl.). Schultze Ordb. 4648 (c. 1755; om svart, i pannan nedhängande snibb). IllSvOrdb. (1955).
(1) -SNYFTA. (†) snyfta av sorg. Lucidor (SVS) 269 (1672).
-SPEL, se C.
-SPÄNNE. (förr) jfr -dräkt. DA 1771, nr 62, s. 4.
-STAD. (sorg- c. 1660. sorge- 1649) (†) = sorg-ställe; i uttr. gå i sorgestad(en), ”gå i sorgställe(t)”. Ingen (må) gå i sorgestad uthan han är slecht. UUKonsP 3: 308 (1649). Brahe Tb. 6 (c. 1660).
-STAV. (numera bl. mera tillf.) om prestav (se d. o. 7). SDS 1894, nr 533, s. 1.
-STENSKVÄTTA~020. zool. fågeln Oenanthe leucura Gmel., som är svart o. vit. 1Brehm 2: 97 (1875).
-STRUMPA. jfr -dräkt. BoupptSthm 1683, s. 178 a, Bil. (1678).
-STUGA. (sorg- 16831891. sorge- 1618) (numera bl. tillf.) om sorgehus (se d. o. 1, 2). Rudbeckius Horn D 1 a (1618). WoJ (1891).
(1) -STUNGEN, p. adj. (numera bl. i högre stil) bildl.: häftigt o. smärtsamt genomträngd av sorg. Spegel Pass. 410 (c. 1680).
-STYCKE.
1) (†) till 1, om målning med sorgligt l. dystert utseende. Schultze Ordb. 5040 (c. 1755).
2) (förr) till 1 c, 2: i kvinnlig sorgdräkt ingående o. på särskilt sätt utförd linneremsa att bäras under mössan. Budk(Brage) 1924, s. 113; jfr SvKulturb. 3—4: 128 (i handl. fr. 1759).
3) till 1 c, 2, om musik- l. sångstycke framfört l. avsett att framföras ss. sorgmusik. Schultze Ordb. 5040 (c. 1755).
-STÅT. (sorg- 1805 osv. sorge- 1779 osv.) abstrakt o. konkret, om ståt vid l. ss. markering av sorg (företrädesvis sammanfattande, om (användande av) speciell klädsel, utsmyckning, ceremoni o. d. som enl. vedertaget bruk förekommer vid begravning); förr äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: begravning, dels i bet.: begravningsprocession. Bellman (BellmS) 5: 9 (1779). Carl (XIV) Johan lät (vid general Tibells död) på sin bekostnad anställa en dyrbar sorgeståt. BL 17: 136 (1849). Braun Borup 93 (1855, 1860: gått främst i sorgeståten). SöndNStrix 1924, julnr s. 9 (: iskruda sig sorgståten).
-STÄLLD, p. adj. (†) drabbad av sorg. VDAkt. 1661, nr 326.
(4) -STÄLLE. (sorg- 16701885. sorge- 1668c. 1710) (†) om plats i kretsen av närmast sörjande efter avliden; äv. bildl.; särsk. dels i uttr. gå (ut)i sorgställe(t), gå i de närmast sörjandes led l. på dessas plats i liktåg (äv. allmännare: tillhöra kretsen av närmast sörjande), dels i uttr. sitta i sorgställe, om kvinna: sitta i kretsen av närmast sörjande i sorgrummet (äv. allmännare: tillhöra kretsen av närmast sörjande kvinnor); jfr sörje-ställe. När sielfwa Begrafningen skal hållas, tå skal intet biudande ther til ske genom bref, mehr än til them som gå i Sorgeställe, thet är Slächten eller i mangel theraf til thet högsta tolf paar andre. Schmedeman Just. 556 (1668). VDAkt. 1677, nr 361 (: gå uthj sorgestelle). BoupptSthm 1678, s. 179 b, Bil. (: dhem som i Sorghstället ginge). Dahlstierna (SVS) 340 (c. 1696; bildl.). (Sv.) I sorgställe gå, (fr.) être en deüil. Möller (1745). (Sv.) Sitta i sorgställe (fr.) être un des personnages du deuil. Weste (1807). (Uttrycket) Sitta i sorgställe .. brukas om den dödas nära slägtingar af fruntimmer som sitta i sorgrummet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Schulthess (1885).
(1) -STÄMD, p. adj. (sorg- 1903 osv. sorge- 1879 osv.) om person: sorgsen l. nedstämd; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt. Bååth Dikt. 65 (1879: En sorgestämd melodi). VLitt. 2: 415 (1903).
(1, 1 c) -STÄMNING. (sorg- 1929 osv. sorge- 1896 osv.) stämning kännetecknad av sorg l. kännetecknande för sorg. Stundens festglädje eller sorgestämning. Wirsén i 3SAH 11: 184 (1896). Alla trummor och fanor voro behängda med sorgflor (vid Ludvig XVI:s o. Marie Antoinettes liktåg genom Paris 1815) — trummorna mullrade dovt i sorgstämning från post till post, allt som tåget drog förbi. Lagergren Minn. 8: 158 (1929).
-SVART. (sorg- 1672 osv. sorge- 16741905) som har den (djupt) svarta färg som utmärker sorgkläder l. som är prydd med sorgsaker o. dyl. l. textilier o. d. brukade vid sorg l. begravning; äv. i oeg. l. utvidgad anv.: vars färg liknar l. erinrar om sorgsvart (i ovan angiven bet.); äv. substantiverat. Gråt taksamt Swealand, / Bedugga mäd thin Tåår, hans Graafs Sorg-swarte Sand. Lucidor (SVS) 245 (1672). Had’ högheet Döden skräckt, / Woor’ inte thenne Båhr med Sorge-swart betäckt. Därs. 376 (1674). Martinson Kap 44 (1933; om stybb).
-SVÄVFLUGA~020. [jfr t. trauerschweber] entomol. sorgfluga. 4Brehm 13: 496 (1930).
(6) -SYNT, p. adj. l. adv. (†) som har omtänksam l. omsorgsfull l. sorgfällig blick l. med omtänksam osv. blick. Holland är .. ständigt så sysselsatt med .. egen hushåldning och handel, at det näppeligen någon annan omtanka dertill lägger än at ifrån sig sorgsynt afvända alt missförstånd med andra makter. 2RA 3: 646 (1734).
-SÅNG, se C.
(1, 1 f α) -SÖVD, p. adj. (†) bildl., om sinne: som är omtöcknad av l. djupt försjunken i sorg l. bekymmer. Lucidor (SVS) 349 (1673).
-TAL, se C.
-TALARE. jfr sorge-tal 2. Strindberg NRik. 129 (1882).
-TECKEN, -TID, -TIDNING, se C.
-TRÄD. (sorg- 1837 osv. sorge- 1859) [jfr t. trauerbaum] om träd (i sht med nedhängande grenar) som ofta planteras på l. invid kyrkogård; jfr -cypress 1, -pil. Träd med nedhängande grenar, så kallade Sorg-Träd, hvilka utomlands äfven planteras på grafvar. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 221. Fries BotUtfl. 3: 282 (1859, 1864; om bl. a. tårpil).
-TRÖJA. (sorge- 1594) (förr) tröja avsedd till l. använd ss. (del av) sorgdräkt. KlädkamRSthm 1594 A, s. 9 a.
(1, 1 c) -TRÖSTANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som tröstar vid sorg. Swijklige Wärldens ounwijklige Öd’-Dödligheetz Sorg-Tröstande Liiksång. Lucidor (SVS) 104 (c. 1670).
(1, 1 f α) -TUNG. (sorg- 1826 osv. sorge- 1882 osv.) tung (liksom) av sorg l. bekymmer; äv. bildl.; äv. i utvidgad anv.: som kännetecknar sorgtung person. Fahlcrantz 2: 204 (1826, 1864; om blick). Björlin Elsa 56 (1879: sorgtunga dagar). OoB 1895, s. 134 (: sorgtungt allvar).
(1, 1 f α) -TVINGAD, p. adj. (i vitter stil, tillf.) som på grund av sorg l. bekymmer måst tvingas fram. Purpradt elände, sorgtwingadt löje, / Får ej hos osz i stillheten bo. Dalin Vitt. 3: 81 (c. 1740).
-TYG. (numera bl. mera tillf.) om tyg av slag som används till sorgdräkt o. d.; förr äv. i individuell anv., om tygstycke l. hölje l. skrud l. plagg o. d. (av sådant tyg) som användes vid sorg. 16 st. dok l. sorgtyg av linne. BoupptVäxjö 1799. GHT 1895, nr 243, s. 1.
(1, 1 f α) -TYNGD, p. adj. (sorg- 1835 osv. sorge- 1880 osv.) tyngd av sorg l. bekymmer; äv. bildl.; äv. i överförd anv., om ngt sakligt. Bremer Nina 834 (1835). Herresätets sorgtyngda salar. Lagerlöf Berl. 1: 247 (1891). Lidman HusFrökn. 265 (1918: ett .. sorgtyngt, kvidande läte).
-TÅG. (sorg- 1844 osv. sorge- 1794 osv.) likprocession; jfr -procession o. sorge-process. EDLeffler i 1SAH 5: 178 (1794).
-TÄCKE. (sorg- 1804 osv. sorge- 1690) om täcke avsett att användas i samband med sorg; särsk. om bårtäcke; jfr -schabrak. Såsom ännu behöfwes 402 alnar Flor och 104 alnar Boy til sorge-täcken för Under-Officerarne af Wårt Lif-Garde, hwilke wid .. Hertig Adolph Johans och Desz Förstinnas Begrafnings-Act komma at göra tjänst (osv.). HC11H 2: 155 (1690); möjl. i stället till sorge-tecken 2. Wikforss 2: 757 (1804). WoJ (1891).
(1, 1 f α) -UPPFYLLD~02 l. ~20, p. adj. sorgfylld; med sakligt huvudord äv.: fylld av sorgligheter. Qvanten Dikt. 115 (1880). De stora upptäckternas sorguppfyllda historia. FoFl. 1907, s. 1.
(1) -UTBROTT~02 l. ~20. (sorg- 1905 osv. sorge- 1936) Wulff Petrarcab. 111 (1905).
-VAGN. (sorg- 16931891. sorge- 16521807) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om sorgklädd vagn använd l. avsedd att användas i samband med sorg; särsk. om sådan vagn använd vid liktåg o. avsedd för de närmast sörjande. KlädkamRSthm 1652 C, s. 61. PH 2: 946 (1732; i pl., om vagnar i liktåg).
-VECKA. (sorg- 1896 osv. sorge- 1865 osv.) om vecka infallande under period av sorg; särsk. om första veckan efter dödsfallet. Bremer Brev 4: 377 (1865: din sorgevecka).
-VISA, se C.
-VÄRJA. (sorg- 1735 osv. sorge- 18051942) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om värja (med svart fäste, balja o. beslag) buren l. avsedd att bäras i samband med sorg. Wrangel TessPal. 35 (i handl. fr. 1735). Livrustk. 1940—42, s. 36.
-ÅR, -ÄMNE, se C.
B (†): SORGA-BAND, se A.
-BARN, se C.
-BORD. om sorgmåltid; jfr bord, sbst.1 7. Swedberg SabbRo 1462 (1687, 1712).
-BRÖD, -BÄNK, -BÖRDA, se A.
-DAG, -DAL, se C.
-DANS, -DRÄKT, se A.
-FALL, se C.
-FÄNGE. om händelsen att få sorg; jfr fänge 2. LBenedicti Lijkpr. 21 (1616).
-GRÅT, -GÖK, -HUS, se C.
-HÄNDELSE, se A.
-KALK, se C.
-KAPPA, -KJORTEL, -KLÄDER, se A.
(1, 1 f α) -KRAM. (†) i uttr. olyckans sorgakram, oeg. l. bildl., sammanfattande, om sådana sorger l. bekymmer som olyckan för med sig; jfr kram, sbst.1 3 slutet. Warnmark Sångt. 38 (1701).
-KÄLLA, -LEVERNE, -LJUD, se C.
-LÖS, se A.
-MOLN, se C.
(1) -MÅTTA. i uttr. i sorgamåtta, i sorgligt skick; jfr måtta, sbst.2 5. Tidfördrijf B 7 a (c. 1695).
-RUM, se A.
-RÖST, -SKALL, -SPEL, -STRIMMA, -STUND, -SVÄRD, -SÅNG, -TECKEN, -TID, -VISA, -ÅR, -Ö, se C.
C (numera i sht i vitter l. högre stil): SORGE-AKT. om akt (se akt, sbst.1 II 3) förrättad i samband med l. utgörande led i sorgceremoni, företrädesvis om begravning; äv. bildl. Stiernman Riksd. 2124 (1697). MoB 9: 22 (1789; bildl.).
-ANDE. (†) om ande (se d. o. IV) som tänkes bringa sorg. Nordenflycht (SVS) 1: 125 (1743).
-ARBETE, se A.
(1) -BAD. [fsv. sorgha bad] (†) i oeg. l. hyperbolisk anv., om ymnigt tåreflöde föranlett av sorg; äv. i utvidgad anv., om ngt sorgligt som åstadkommer sådant tåreflöde. Columbus BiblW E 2 b (1674). Måste jag i tårar bada, / Och mig torcka med förtret; / Kan jag wara lika glad; / Snart förgår thet sorgebad. Kolmodin Dufv. 153 (1734). Mörk Th. 3: 210 (1758).
-BAND, se A.
(1, 1 f α, β) -BARN. (sorg- c. 1755 osv. sorga- 15301665. sorge- c. 1585 osv.) [jfr t. sorgenkind] om barn som vållar sina föräldrar sorg l. bekymmer; äv. i bildl. l. utvidgad anv., dels om person som vållar sorg osv., olycksfågel, ”svart får”, dels om ngt sakligt (i sht skapelse l. projekt l. arbete o. d.) som vållar (sin upphovsman resp. utförare) sorg osv.; jfr problem-barn. OPetri 3: 80 (1530). Brahe Kr. 7 (c. 1585; bildl., om person). Sorgebarnet bland akademiens arbetsuppgifter hade alltid varit ordboken. Schück SAHist. 7: 348 (1939). särsk. i ordspr. Enda Barn, sorga Barn. Grubb 182 (1665). Olydigt barn blir sorgebarn. Wensell Ordspr. 62 (1863).
-BEKLAGARE, -BEKLAGELSE, -BEKLÄDNING, -BEKLÄDNINGS-PENNINGAR, -BESÖK, -BETUNGAD, se A.
-BETYG. (†)
1) till 1, om betygande av sorg; jfr betyg I 1. Fryxell Dikt. 40 (1829).
2) till 1 c, 2, om uttryck av l. för l. yttring av sorg l. tecken på sorg. Ödmann StrSaml. 1: 51 (1785). Cook 3Resa 96 (1787).
-BETYGELSE, se A.
-BETYGNING. (†) sorgbetygelse. Kling Spect. Qq 2 b (1735).
-BINDA. (†) sorgband (se d. o. 2). KlädkamRSthm 1583 B, s. 21 a.
-BLEK, se A.
-BLID. (numera föga br.) sorgset blid; anträffat bl. substantiverat. Beskow i 2SAH 40: 218 (1865).
-BLOMMA, -BLOMSTER, -BOJ, se A.
-BREV. (sorg- 1741 osv. sorge- c. 1700 osv.)
1) till 1, 1 f α, β: brev med sorgligt innehåll l. som vållar sorg l. bekymmer; jfr 2. KKD 7: 270 (c. 1725).
2) till 1 c, 2: brev (företrädesvis med sorgkant) som tillkännager dödsfall föranledande sorg; förr äv. om (sådant brev intaget ss.) notis om dödsfall i tidning. HC11H 6: 139 (c. 1700). Sjöberg (SVS) 2: 88 (1821; i pl., om notiser).
3) (numera bl. mera tillf.) till 1 c, 2, om brev med beklagande av sorg (i bet. 1), kondoleansbrev. Serenius (1741).
-BRUK, -BRÖD, se A.
(1, 1 c) -BUD. (sorg- 1833 osv. sorge- 1672 osv.)
1) bud (se d. o. 1 a, b) som vållar l. innebär l. tillkännager sorg (i sht bud om dödsfall); förr äv. (motsv. bud 1 c): förebud om sorg osv. Verelius Herv. 71 (1672). Hagberg DödGäst. 42 (1937; om förebud). Sorgebudet från Lützen. VFl. 1937, s. 146.
2) bud (se d. o. 7) som överbringar sorgebud (i bet. 1). Cygnæus 6: 222 (1851).
(1, 1 c) -BUDSKAP~02 l. ~20. (sorg- 1891 osv. sorge- 1836 osv.) jfr -bud 1. Strinnholm Hist. 2: 502 (1836).
-BUNDEN, se A.
-BYGGNING. (†) om gravkor; jfr byggning 4. OxBr. 11: 39 (1622).
-BYXOR, se A.
(1, 1 f α) -BÄGARE. (numera bl. i högre stil) i bildl. uttr. betecknande mått av sorger l. bekymmer som ngn beskäres. LLaurentii Nyåhrspr. D 2 b (1618).
-BÄNK, se A.
(1) -BÖLJA. (numera bl. i högre stil) bölja (se bölja, sbst. 1) som förknippas med sorg; äv. bildl., om (häftigt påkommande) upprördhet på grund av sorg. Kolmodin QvSp. 1: 14 (c. 1710, 1732). Creutz Vitt. 58 (1754).
-BÖRDA, -CHAR, -CYPRESS, se A.
-DAG. (sorg- 1943 osv. sorga- 15411722. sorge- 1582 osv. sorgo- 1541)
1) till 1, 1 f α, β: dag av sorg l. bekymmer; i sht i pl., sammanfattande om period av sådana dagar; jfr 2. Job 30: 16 (Bib. 1541; i pl., om period; Bib. 1917: eländesdagar). Den dag han for var en stor sorgedag på herrgården. Krusenstjerna Pahlen 1: 122 (1930).
2) till 1 c, 2: dag av sorg; i pl. äv. sammanfattande, om tidsperiod av sorg; jfr 1. Tå hennes Sårgadaghar hade fått en ändä, beskärde Gudh henne en annan man. IErici MLarsdr 42 (1620). GT 1787, nr 44, s. 4.
(1) -DAGG. (i vitter stil) bildl., om tårar. Lucidor (SVS) 273 (1678).
(1, 1 f α, β) -DAL. (sorga- c. 15351572. sorge- 1622 osv.) [fsv. sorgha dal] (numera bl. i religiöst spr. o. högre stil) bildl., om jorden ss. hemvist för sorg(er) l. bekymmer, jämmerdal; äv. närmande sig l. övergående i dels bet.: människans av sorg(er) osv. fyllda l. präglade liv på jorden, dels bet.: sorg(er) osv.; äv. oeg. l. bildl. OPetri 3: 552 (c. 1535). SLaurentii Ridd. O 1 a (1622; om livet). Uthi förgången Decembri, tå min sorgedaal icke så diuper vaar, som han, bättre Gudh, nu ähr. PJonæ i OxBr. 12: 403 (1624). Då tvenne älskare ur sorgedalen af deras tvifvel ha ingått i återförsoningens klara himmelrike, kan man säga: Frid vare med dem! Bremer TecknHvard. 3: 132 (1831).
-DIKT. (sorg- c. 1755 osv. sorge- 1734 osv.) jfr dikt, sbst.1 3 a, o. sorg-stycke 3; förr äv. liktydigt med: tragedi; äv. bildl. (Eng.) Tragedy .. (sv.) tragedia, sorgedikt. Serenius Kkk 3 b (1734). En vitter sorge-dickt, då frälseinspektoren Nicolaus Wahlsten thet jordiska uti thet himmelska förbytte. Olsson Herdam. 3: 243 (i handl. fr. 1737). Rydberg Dikt. 1: 115 (1882; bildl.).
-DIKTNING. jfr diktning, sbst.1 2 a, c, o. sorg-stycke 3. IllSvLittH 2: 117 (1956).
-DIMMA. (numera bl. mera tillf., i högre stil)
1) till 1, 1 f α, om sorg(er) l. bekymmer tänkt(a) ss. en dimma. Warnmark Sinnew. 49 (1687).
2) till 1, 2, om dimma tänkt ss. sorgdräkt. Vågor! kläden er i sorgedimma. PoetK 1815, 1: 71.
(1) -DJUP. (numera bl. mera tillf., i högre stil) om sorg tänkt ss. ett djup. Ristell Mer. 27 (1774).
-DOK, -DON, -DRAM(A), se A.
(1) -DRYCK. [fsv. sorgha drykker] (numera bl. mera tillf., i högre stil) bildl., om sorg tänkt ss. dryck; jfr -kalk. Bitter Sorge-drick. Brobergen 242 (1708).
-DRÄKT, -DUK, se A.
(1) -DVALA. om dvala (se dvala, sbst. 7) orsakad av sorg. PolitVis. 281 (1647).
-DÖVANDE, se A.
(1) -ELD. (†) i bild, om (intensiv) sorg. Nordenflycht (SVS) 1: 138 (1743).
-FALL. (sorga- 16241676. sorge- 1560 osv.)
1) om dödligt fall (orsakande sorg); i bild, ordlekande; jfr 2. Måst han seen som Han mitt på Äre stegen oppe .. / slinta mäd ett fall uti en mörkan Graff? / Ah Sörge fall för osz! Lucidor (SVS) 273 (1672).
2) (†) om dödsfall. Svart Ähr. 42 (1560). Chenon Heywood 1: 71 (1772).
-FANA, -FEST, se A.
-FJÄDER. (†) mer l. mindre bildl., om penna varmed sorgedikt skrives; jfr fjäder I 2. TRudeen Vitt. 289 (1691).
(1) -FJÄT. (numera bl. mera tillf., i högre stil) om steg taget i sorg; jfr fjät, sbst.1 3. Prytz NEschilli C 1 b (1650).
-FLAGGA, sbst. o. v., -FLOR, -FOLK, -FRI, -FRIST, se A.
(1, 1 f α) -FRÖ. (numera bl. i högre stil) mer l. mindre bildl., om ngt som ger upphov till sorg l. bekymmer. Warnmark Tuktesp. 9 (1687).
-FULL, -FYLLD, -FÅGEL, se A.
(1) -FÅRA. (numera bl. mera tillf., i högre stil) bildl., om tänkt, av sorg orsakad fåra i hjärtat på sörjande. Wexionius Sinn. 3: E 1 b (1684).
-FÄLLE. (†) om sorglig händelse l. omständighet o. d. Baazius Posse 40 (1677).
-FÄRG, -FÖLJE, -FÖRKLÄDE, se A.
-GRIFT. (numera bl. mera tillf., i högre stil) om gravvård. Lucidor (SVS) 234 (1672).
(1, 1 f α) -GRILL. (numera föga br.) om inbillad l. onödig sorg l. inbillat osv. bekymmer l. av sorg l. bekymmer alstrad inbillning; numera bl. i pl.; jfr grill, sbst.2 Brobergen 106 (1705, 1708). Chenon Heywood 2—3: 208 (1773).
(1, 1 c) -GRÅT. (sorga- 1722c. 1755. sorge- 1640 osv. sorgo- 1541) om gråt orsakad av sorg. Judit 16: 24 (Bib. 1541).
-GUDSTJÄNST~02 l. ~20. (sorg- 1876 osv. sorge- 1846 osv.) om gudstjänst hållen l. avsedd att hållas ss. uttryck för l. led i sorg med anledning av dödsfall; företrädesvis om sådan gudstjänst till åminnelse av avliden, framstående l. högt uppsatt person; jfr -mässa 1. Palmblad Norige 337 (1846; i pl., om gudstjänster vid K. XIV J.:s död). Stenberg KyrkSkrud 239 (1950).
-GÖK. (sorg- 1750 osv. sorga- c. 1880. sorge- 1774 osv.) i folktron: gök som anses båda sorg; företrädesvis i sammanställning med norrgök; jfr döder-gök. Norgöken; sorggöken. Ihre Superstit. 53 (1750). Snoilsky 3: 40 (1883).
-HANDEL. (†) sammanfattande, om åtgärder l. vad som göres l. har gjorts med anledning av sorg. KlädkamRSthm 1583 D, s. 44 a. Därs. 120 a. —
-HANDSKE, se A.
(1, 1 f α) -HARPA. (†) om harpa på vilken sorglig musik spelas l. vars ljud tänkes väcka l. erinra om sorg l. bekymmer. Lohman Vitt. 400 (1720).
(1, 1 f α) -HJÄRTA. (†) om sorgset l. bekymrat hjärta. Amnelius Quirsfeld 472 (1690).
-HUS. (sorg- 1664 osv. sorga- 15411837. sorge- 1644 osv.)
1) till 1 c, om hem drabbat av sorg; jfr hus 4. Pred. 7: 3 (Bib. 1541).
2) (numera knappast br.) till 1, 1 f α, sammanfattande, om en av sorg l. bekymmer drabbad grupp av personer som bor i ett hus l. hör till ett hem: familj drabbad av sorg l. bekymmer; äv. bildl.; jfr hus 8 a. Berndtson (1880). Krusenstjerna Pahlen 2: 119 (1930; bildl.).
3) till 1 c, 2, sammanfattande, om de efter avliden person sörjande familjemedlemmarna. Rudberus MHansdr A 3 b (1625). särsk. om dödsbo (se d. o. 2), sterbhus. VDAkt. 1686, nr 36. HovförtärSthm 22/3 1743.
-HUVA, se A.
-HYDDA. (numera bl. ngn gg, i vitter stil) till 1 c, 5, om hydda ss. hemvist för sorg l. oro o. bekymmer; äv. bildl. Baazius Posse 54 (1677; bildl.). Wallin 1Pred. 3: 414 (1832).
-HYMN. (sorg- 1943 osv. sorge- 1847 osv.) jfr sorg-stycke 3. Hagberg Shaksp. 2: 339 (1847).
-HÄNDELSE, -HÄST, se A.
-HÖGTID~02 l. ~20. (sorg- 1896 osv. sorge- 1827 osv.) om högtid präglad av sorg l. firad ss. uttryck för l. ss. led i sorg.
1) (mera tillf.) till 1; jfr högtid 1. Rogberg Pred. 1: 175 (1827; i sg. best., om fastan).
2) till 1 c o. 2; jfr högtid 2. MolbechBrevveksl. 2: 315 (1844).
-HÖGTIDLIGHET~0102 l. ~0200. jfr -högtid 2. Munsterhjelm FärdÖst. 144 (1922).
(1, 1 f α) -HÖST. (†) bildl., om det av sorg(er) l. bekymmer präglade slutskedet i en människas liv; jfr höst II 2. Lucidor (SVS) 200 (1672).
(1, 1 f α) -JORD. (numera bl. tillf.) om jorden sedd ss. fylld av sorg(er) l. bekymmer. PolitVis. 292 (1647).
(1, 1 c) -KALK. (sorga- 15411722. sorge- 1742 osv.) (numera företrädesvis i högre stil) i bild, i uttr. betecknande att ngn (skall) drabbas av (ett visst mått av) sorg(er); särsk. i uttr. dricka, förr äv. utdricka en sorgekalk. Hes. 23: 33 (Bib. 1541: vthdricka). VDAkt. 1674, nr 86 (: dricka). O grufliga Öde! Min sorgekalk är upfyld! Eurén Kotzebue Erem. 28 (1797). (Dottern) Cecilias wanheder rågade slutligen sorgekalken (för G. I). Fryxell Ber. 3: 212 (1828).
-KAMMARE, -KANT, -KAPPA, -KARAMELL, -KJORTEL, se A.
-KLAGA. (†) om (klagande) sorgedikt; anträffat bl. i pl.; jfr klaga, sbst. 1. Lucidor (SVS) 244 (1672).
-KLAGAN. (sorg- 1672 osv. sorge- 1672 osv.)
1) (numera bl. i högre stil) till 1 c, 2: av sorg framkallad l. ss. led i sorg uttryckt l. framförd klagan (se d. o. 1); äv. om sorgstycke (se d. o. 3). Lucidor (SVS) 225 (1672). Academiens Sorgeklagan på vers. (Lundin o.) Strindberg GSthm 22 (1880).
2) (†) till 1 f α, β, om klagan (se d. o. 2) föranledd av bekymmer l. missnöje. Lindfors (1824).
-KLOCKA, -KLÄDD, -KLÄDE, -KLÄDER, -KLÄDNAD, se A.
(1, 2) -KLÄMTAN. (i högre stil) om klockringning för avliden; jfr sorg-ringning. Karlfeldt FlPom. 25 (1906).
-KLÄNNING, se A.
(1, 1 f α) -KNIPPE. (numera bl. ngn gg, i vitter stil) bildl., sammanfattande om den börda av sorg(er) l. bekymmer som en person har att bära. Kolmodin QvSp. 2: 592 (1750).
-KONFEKT, -KOR, -KRANS, se A.
(1) -KVAL. om lidande l. plåga bestående i l. uppkommande ur sorg; jfr kval, sbst.1 1 b. Verelius 110 (1681).
(1) -KVILL. (†) om kvidan l. klagan l. jämmer i sorg; jfr kvill, sbst.2 Frese VerldslD 84 (1714, 1726).
(1) -KVITTER. (numera bl. tillf.) om sorgstämt kvitter. Kolmodin Dufv. 42 (1742; uppl. 1734: sorge-läte).
-KVÄDE, se A.
-KÄLLA. (sorga- 1694. sorge- 1694 osv.)
1) (numera bl. tillf.) till 1, bildl., om tårkörtel. NDA 1863, nr 268, s. 3.
2) (i sht i högre stil) till 1, 1 f α, bildl., om källa (se d. o. 2 b) till sorg l. bekymmer. O Tu bittra sorga kiälla. Swedberg Ps. 1694, 300: 1; jfr Ps. 1937, 277: 1.
-LAMPA, se A.
(1, 1 f α) -LAST. (†) [jfr t. sorgenlast] börda av sorg l. bekymmer. Schultze Ordb. 2697 (c. 1755).
-LED, se A.
(1) -LEK. (†) tragedi; jfr -spel 2. Schroderus Comenius 953 (1639).
(1, 1 f α) -LEVERNE. (sorga- 1687, 1712. sorge- 1631) (numera bl. ngn gg i högre stil) om levnad l. tillvaro l. existens fylld l. präglad av sorg l. bekymmer; jfr leverne 2. Schück Wivallius 1: 153 (i handl. fr. 1631). Swedberg SabbRo 1472 (1687, 1712).
-LIN. [jfr t. den kummerflachs mit zähren netzen] (†) i uttr. väta sorgelinet med tårar, väta sina sorgkläder med tårar. Lind 1: 1187 (1749).
(1, 1 c) -LISA. [fsv. sorgha lise] (i sht i högre stil) om lisa i sorg. Spegel GW 129 (1685).
-LIVRÉ, se A.
(1, 1 c) -LJUD. (sorg- 1673 osv. sorga- 16491764. sorge- 1687 osv.) (numera bl. i högre stil) om ljud uttryckande sorg; jfr klago-ljud. Gyldenhielm Capt. 162 (1649). Luta, ge ditt sorgeliud! Bellman (BellmS) 8: 79 (1768).
-LUTA. om luta på vilken man spelar för att ge uttryck åt sorg; äv. om vad som därvid spelas. En Sårge-Lutha, Suck, och Gråth. Renner Klag. C 4 a (1690). TörngrenMål. 499 (1802).
-LÅT. (sorg- 1893 osv. sorge- 1608 osv.) [fsv. sorgha lat]
1) om mänskligt läte ss. uttryck för sorg: klagan, jämmer, kvidan, gråt; äv. med inbegrepp av ord l. yttrande som fälls i samband med sådant läte; jfr klago-låt o. låt, sbst.3 II 2 a. Phrygius MOlai C 7 a (1608). En Yncklig Sorge lååt/ Jag hörer här om mig / Sig jämra och klaga. Dahlstierna (SVS) 301 (c. 1696).
2) om sorgset l. ss. sorgset uppfattat läte av fågel; jfr låt, sbst.3 II 3. LitAlbum 1880, s. 61.
-LÄGER, se A.
-LÄRFTSFÖRKLÄDE. (†) om (sorg)förkläde av lärft av slag som användes vid sorg. BoupptVäxjö 1774.
-LÄTE, -LÖS, se A.
(1, 1 f α) -MAGASIN. (numera bl. tillf.) bildl., om förråd av sorg(er) l. bekymmer. Wexionius Sinn. 3: B 1 a (1684).
-MANTEL, se A.
(1, 5) -MASK. (numera bl. ngn gg i högre stil) i bild, om ngt som (likt en mask i ett äpple) medför l. innebär sorg(er) l. bekymmer. Lohman Vitt. 386 (c. 1720: sorge-matk).
-MELODI, se A.
(1, 1 f α) -MEN. (numera nästan bl. i ålderdomligt spr.) om skada l. avbräck l. förfång l. olägenhet orsakad (orsakat) av l. bestående i sorg l. bekymmer. Dahlstierna (SVS) 127 (1698).
-MIN, se A.
(1) -MINNE. (numera bl. mera tillf.) om minne förknippat med sorg. Brenner Dikt. 1: 115 (1694, 1713).
-MOD, -MODIG, se A.
(1, 1 f α) -MOLN. (sorg- c. 1820 osv. sorga- 1729. sorge- 1674 osv.) (i sht i högre stil) mer l. mindre bildl., om (ngt som förebådar l. medför l. innebär) sorg l. bekymmer; jfr moln 3 c. Columbus BiblW F 1 b (1674). KyrkohÅ 1913, s. 198 (i handl. fr. 1761).
(1) -MUN. (numera bl. tillf.) om sorgsen människas mun i dess egenskap av medel att ge uttryck åt sorg. Warnmark Tuktesp. 18 (1687).
-MUSIK, se A.
(1) -MÅL. [fsv. sorgha mal] (numera föga br.) om sorgesam sak l. angelägenhet. Lagerlöf Vitt. 69 (1689).
(1) -MÅLNING. (numera bl. tillf.) bildl., om litterär skildring av ngt sorgligt. Bellman (BellmS) 3: 89 (1779).
-MÅLTID, -MÅNAD, se A.
(1, 1 f α) -MÅTT. (sorg- 1847 osv. sorge- 1750 osv.)
1) bildl.: mått (se mått, sbst.4 2 a) för bedömning l. uppskattning av sorg l. bekymmer; mått (se mått, sbst.4 2 b, 3 b δ) av sorg l. bekymmer. Ekelund Fielding 466 (1765). Den (i den kristna läran) okunnige förledes att grunda sin benådning på det sorgemått han innom sig sjelf tillskapar. Ödmann AnvSkrift. 10 (1822). De lefnads-/Bekymmer, som vårt sorgmått rågat ha. Börjesson E14Son 55 (1847).
2) om mått (se mått, sbst.4 3 b) av sorg l. bekymmer. Nordenflycht (SVS) 1: 151 (1750).
-MÄRKE, se A.
-MÄSSA. (sorg- 1862 osv. sorge- 1929 osv.)
1) jfr mässa, sbst. 1, o. -gudstjänst. Lagergren Minn. 8: 213 (1929).
2) mus. rekviem; jfr mässa, sbst. 3. Bauck 1MusH 178 (1862; om Cherubinis rekviem i c-moll).
-MÄSSKRUD~02 l. ~20. (sorg- 1931 osv. sorge- 1943 osv.) om mässkrud använd vid sorgegudstjänst. Östergren (cit. fr. 1931).
(1, 1 f α) -MÖRKER. (numera bl. tillf.) i bild, om sorg(er) l. bekymmer som tänkes ss. mörker. Lucidor (SVS) 264 (1672).
-MÖSSA, se A.
(1, 1 f α) -MÖTE. (numera bl. mera tillf.) om möte förknippat med sorg l. bekymmer. RA I. 4: 178 (1597; om begravning).
-NATT, -NÄSDUK, se A.
(1, 1 f α) -NÄSSLA. (†) i bild, om sorg l. bekymmer tänkt ss. nässla. Lohman Vitt. 403 (c. 1730).
(1) -OLJA. (numera bl. tillf.) i bild, om minne av (föremål för) sorg tänkt ss. bränsle till låga. Nordenflycht (SVS) 1: 130 (1743).
-PAPPER, se A.
(1, 1 f α) -PARK. (†) om boplats l. boningsort som är hemvist för l. präglas av sorg(er) l. bekymmer. Bellman (BellmS) 2: 41 (c. 1765, 1791).
(1, 1 f α) -PEL. (numera bl. ngn gg, i högre stil) om mått av sorg(er) l. bekymmer som kommer ngn till del l. tänkes vara avsedd för ngn; jfr pel 2 o. -mått 2. Renner Klag. C 4 b (1690).
-PELARE. (numera bl. tillf.) pelare rest ss. uttryck för sorg; äv. bildl. Weise 52 (1697; bildl.). JJNervander 1: 177 (1833, 1850).
-PENNING, se A.
(1, 1 f α) -PIL, sbst.2 (sbst.1 se sorg-pil). (numera bl. ngn gg, i högre stil) om (nyhet om) sorg l. bekymmer tänkt ss. sargande pil. Nordenflycht (SVS) 1: 93 (1740).
(1) -PINA. (numera bl. ngn gg, i högre stil) om pina orsakad av l. bestående i sorg. Lucidor (SVS) 266 (1672).
-PIPA. (numera bl. tillf.) om pipa (se pipa, sbst.1 1) på vilken sorgestycke spelas. Kolmodin QvSp. 2: 192 (1750).
(1) -PLÅGA. (numera bl. ngn gg, i högre stil) jfr -pina. Dahlstierna (SVS) 386 (c. 1696).
(1, 1 c, f α) -POST. (sorg- 1844 osv. sorge- 1822 osv.) (i sht i högre stil) bud l. underrättelse l. meddelande l. nyhet som vållar l. är ägnad att vålla sorg l. bekymmer (i sht: bud osv. om dödsfall), sorgebud; jfr post, sbst.3 8. Wallin Rel. 2: 208 (1822, 1827).
-PRAKT, se A.
-PREDIKNING. (numera bl. tillf.) likpredikan. Wallius KPedersson C 1 b (1622).
(1, 1 f α) -PRESS. (numera bl. tillf.) om press (se press, sbst.1 1 d) orsakad av l. bestående i sorg l. bekymmer. Kolmodin QvSp. 1: 349 (1732).
-PROCESS. (†) om likprocession; jfr process, sbst.2 Sterchierus EKafle (1648). 2PrästP 2: 140 (1723).
-PROCESSION, se A.
-PRÅL. särsk. (†) konkret, om ngt fint l. vackert (varmed ngt utsmyckas l. varmed ngn utsmyckar sig) i samband med l. ss. led i sorg (i bet. 2); jfr prål, sbst. 4. Bellman (BellmS) 5: 40 (1779).
-PSALM, se A.
(1) -PUST.
1) (numera bl. ngn gg, i högre stil) om (djup) suck av sorg; jfr pust, sbst.1 I 5. Lucidor (SVS) 398 (1674).
2) (†) bildl., om sörjande människas bröst (med tanken riktad i sht på tunga andetag, suckar o. d.); jfr pust, sbst.1 II. Holmström Vitt. 194 (c. 1700).
(1, 1 f α) -PÅSE. (†) i bild, om sorg l. bekymmer som tänkes ss. innehållet i påse som tynger. Hoffmann Förnöjs. 535 (1752).
-REAKTION, se A.
(1) -REDSKAP. (†) om föremål tänkt ss. redskap som uttrycker sorg l. är förknippat med sorg. Skogekär Bärgbo Wen. 95 (c. 1650, 1680).
(1) -REGN. (numera bl. tillf.) bildl., om tåreflöde. Lybecker 203 (1710).
(1) -RESA. (numera bl. mera tillf.) om resa orsakad av l. förknippad med sorg; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. OxBr. 3: 32 (1621). (Förvaltaren på säteriet) var stadd på en av sina två gånger om året återkommande sorgeresor till Stockholm, för att ta emot nya statare. Hellström Storm 140 (1935).
(1 c) -RIM. (numera bl. tillf.) om rim (se rim, sbst.2 1) framfört l. avsett att framföras i samband med l. ss. led i sorg. Schroderus Comenius 963 (1639). Lucidor (SVS) 324 (1673).
-RINGNING, -ROCK, se A.
-ROP. (sorg- 1815 osv. sorge- 1677 osv.)
1) till 1, om rop (se d. o. 1) i l. av sorg. Sylvius Curtius 712 (1682).
2) (†) till 1, 1 f α, om (tal som ger uttryck åt) klagande l. knotande l. ogillande l. missnöje. Baazius Posse 4 (1677).
(1) -ROT. (†) i bild, om orsak l. grund till l. väsentligaste moment av sorg. Nordenflycht (SVS) 1: 132 (1743).
-RUM, se A.
-RUNA. (sorg- 1771 osv. sorge- 1852 osv.) i pl., bildl., om sorgdikt l. sorgstycke (se d. o. 3); jfr runa, sbst.1 5. Bergman GotlSkildr. 376 (1852, 1882).
-RYNKA, se A.
(1) -RÖST. (sorga- 1647. sorge- 1745 osv.) (numera bl. i vitter l. högre stil) sorgfylld röst (se röst, sbst.3 1) l. stämma; förr äv. (motsv. röst, sbst.3 1 g) i pl.: (ngns) sorgfyllda tal l. ord. Lät sorga röst vpklinga, / Medh itt högdt sorga skal. PolitVis. 296 (1647). Jag får ej mer af dig / De rena tröster, / Som qwafde, med sin dyra kraft, / .. Min sorge-röster. Nordenflycht (SVS) 1: 42 (1745). Lind 1: 576 (1749).
-SAGA. om saga med sorgligt innehåll.
1) jfr saga 3. Atterbom VittH 126 (1845).
2) (i sht i vitter stil) jfr saga 4. Ofärden har mig låtit lefwa än / För att berätta er min sorge-saga. Hagberg Shaksp. 9: 7 (1850).
-SAK, -SAL, se A.
(1, 1 f α) -SALT. (†) i bild, om sorg(er) l. bekymmer. Wexionius Sinn. 3: B 1 a (1684).
-SALUT, se A.
(1) -SCEN. om målning med sorgligt motiv. Atterbom Minn. 249 (1817).
-SCHABRAK, se A.
(1) -SINNE.
1) (numera bl. ngn gg, i högre l. vitter stil) om sorgfyllt sinne (se sinne, sbst.2 4 i). Schmidt Röne 236 (i handl. fr. c. 1725).
2) sorgfylld sinnesstämning; jfr sinne, sbst.2 5. Kolmodin QvSp. 1: 45 (c. 1710, 1732).
(1) -SJUK. (sorg- 1608 osv. sorge- 1936 osv.) (numera bl. i högre l. vitter stil) sjuk (se d. o. 2) av sorg; anträffat bl. i överförd anv., om ngt sakligt: som kännetecknar person som är sjuk av sorg. Phrygius MOlai D 2 a (1608). Martinson VägUt 222 (1936).
-SJÖ. (numera bl. tillf.) i bild, om sorg tänkt ss. sjö. Salvius BrudGrafskr. 49 (1737, 1757). Nordenflycht (SVS) 1: 122 (1743).
(1) -SKALL. (sorga- 1647. sorge- 1632) (†)
1) om starkt ropande l. skrikande l. om kraftigt ljudande sång som ger uttryck åt sorg; jfr skall, sbst.3 1 d. Lät sorga röst vpklinga, / Medh itt högdt sorga skal. PolitVis. 296 (1647).
2) om susande l. brusande (gen)ljud l. återskall från skog som tänkes uttrycka sorg; jfr skall, sbst.3 1 f. Wivallius Dikt. 86 (1632).
-SKO, se A.
(1) -SKRI. skri av sorg.
1) jfr skri, sbst.1 1 a. Ekelund Fielding 45 (1765). Atterbom 2: 450 (1827).
2) jfr skri, sbst.1 3. Adelsköld Dagsv. 1: 114 (1899).
-SKRIFT. (sorg- 1667 osv. sorge- 1782 osv.) jfr skrift, sbst.1 8, o. -dikt. Olsson Herdam. 1: 315 (i handl. fr. 1667).
-SKRUD. (sorg- 1943 osv. sorge- 1771 osv.) jfr sorg-klädsel; äv. bildl. Wallenberg (SVS) 1: 281 (1771; bildl.). Santesson Nat. 192 (1880).
-SKRÄPPA, se A.
(1, 1 c) -SKY. (i sht i högre stil) jfr sky, sbst.1 1, o. -moln. OKolmodin hos Gezelius Spegel O 1 a (1714).
-SKÅDESPEL. (sorg- 1909 osv. sorge- 1952 osv.)
1) (numera föga br.) till 1: tragiskt skådespel, tragedi. Aminoff StPtbg 423 (1909).
2) till 1 c, 2, om begravning uppfattad ss. ett skådespel. Fehrman DiktDöd. 249 (1952).
-SLAG.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, bildl., om sorg som drabbar ngn likt ett slag. Afzelius Sag. 5: 245 (1843).
2) (†) till 1 c, om slående av sorgeslag (i bet. 3). Linc. Kkk 1 a (1640).
3) till 1 c, om slag som ngn slår med sin hand l. sina händer mot sitt bröst l. sitt huvud ss. uttryck för sorg. ABoëthius (c. 1930) hos Östergren.
-SLÖJA, -SMYCKE, se A.
-SMÄCK. (förr) vid sorg använd smäck (se smäck, sbst.3 4); jfr sorg-snibb. VetAH 1781, s. 318 (1780).
-SNIBB, se A.
-SPEL. (sorg- c. 1755 osv. sorga- 16671709. sorge- 1674 osv.) [jfr t. trauerspiel]
1) (†) till 1, bildl., i uttr. Davids sorgaspel, om (förmåga l. inspiration att ge) mer l. mindre poetiskt uttryck åt religiös känsla av sorg; jfr davidsharpa 1 b α. Swedberg Cat. 767 (1709).
2) litt.-vet. till 1: skådespel (se d. o. 1) med tragisk grundkaraktär, tragedi (motsatt: lustspel); särsk. om sådant i tradition från antikens Grekland vidarefört skådespel vari en olöslig konflikt obönhörligt leder till undergång för den (resp. de) av konflikten drabbade huvudpersonen (huvudpersonerna). Apollos Sårgespel. Klemming DramLitt. 60 (1688; boktitel). Enligt den stora Boileaus ord / Ett sorgspel .. alltid skall slutas med mord. Sjöberg (SVS) 2: 72 (c. 1827). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 332 (1947; om antikens skådespel). särsk. (†) i uttr. sorg- l. sorgespel och lustspel, på en gång tragiskt o. komiskt skådespel, tragikomedi. Björkegren 2700 (1786: Sorg- och Lustspel). Schulthess (1885: sorgespel och lustspel).
3) till 1, i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 2: sorgligt skådespel (se d. o. 2) l. skådespel med sorgligt slut. VDAkt. 1667, nr 261. Ridån gick upp för det ungerska sorgespelet, och affären vid Suez gled i bakgrunden. Edqvist Skugg. 205 (1958).
4) (†) till 1 c, 2, om (framförande av) sorgstycke (se d. o. 3). Columbus BiblW D 1 b (1674).
Ssgr (till -spel 2; litt.-vet.): sorgespels-, äv. -spel-diktare. jfr -spels-författare. Hammarsköld SvVitt. 2: 56 (1819).
-diktning. Östergren (1943).
-författare. författare av tragedier, tragöd. Nordforss (1805).
-skrivare. (numera bl. mera tillf.) sorgespelsförfattare. Wikforss 2: 755 (1804).
-STAD, se A.
-STAKE. (†) om prestav (se d. o. 7)? Ingen kyrkia beklädes uthan predikestolen, altaretaflan, sorgestakarne och dher lijket står. 2RARP 10: 338 (1668).
(1, 1 f α) -STEN.
1) (†) bildl., om sorg l. bekymmer tänkt ss. tyngande sten. Runius (SVS) 2: 52 (1706).
2) (i bibeln) i sg. best., om den sten på betsemesiten Josuas åker på vilken Herrens ark placerades då den återlämnats av de av olyckor slagna filistéerna; jfr sorg-rum 1. 1Sam. 6: 18 (Bib. 1917).
(1, 1 f α) -STRIMMA. (sorga-) (numera bl. tillf.) bildl.: strimma av sorg. Swart moln och mörk dimba, / Sorgelig tecke tigh (dvs. G. II A.:s dödsdag), / Alt för the sorga strijmor, / Tu förde i wår by. PolitVis. 294 (1647).
-STUGA, se A.
(1) -STUND. (sorga- 1590. sorge- 1753 osv.) PPGothus Und. Z 8 a (1590).
(1 c) -STYGN. (†) bildl., om sting av sorg. Lillienstedt Vitt. 278 (1683).
-STÅND. (†) om förhållandet l. tillståndet att ha sorg. VDAkt. 1724, nr 453.
-STÅT, -STÄLLE, -STÄMD, -STÄMNING, se A.
(1) -STÖT. (†) bildl., om sorg tänkt ss. (kännbar l. hård) stöt. Nyrén Charakt. 29 (c. 1765). Hagström Herdam. 4: 476 (i handl. fr. c. 1775).
(1) -SUCK. suck av sorg; äv. bildl. Lucidor (SVS) 263 (1672; bildl.). Brenner Dikt. 2: 130 (c. 1700).
-SVART, se A.
(1) -SVIMMEL. (†) om yrsel l. omtöcknat tillstånd, orsakat av l. bestående i sorg. Renner Klag. C 4 b (1690).
(1) -SVÄRD. (sorga- c. 1603. sorge- 16901714) [fsv. sorgha svärdh; jfr språkprovet 1530 under 1 o. Luk. 2: 35] (†) mer l. mindre bildl., om hårt drabbande sorg tänkt ss. (tillfogad av) ett sargande svärd. Så sender iagh tigh till all wehlferdh, / eett (hjär-)ta som ähr aff eett Sårgasuerdh, / mångha reesor igenom stungitt. Visb. 3: 40 (c. 1603). Amnelius Quirsfeld 455 bis (1690). Celsius Ordspr. 12: 427 (1714).
(1, 1 c) -SÅNG. (sorg- c. 17551943. sorga- 15411747. sorge- 1641 osv. sorgo- 1526) (numera i sht i högre stil) sång som ger uttryck åt sorg, klagosång (se d. o. 1); äv. om sång över sorgligt ämne l. med sorgligt innehåll, äv. bildl.; jfr -kväde o. elegi 2 samt sörje-sång. Mat. 11: 17 (NT 1526). I en Kista trång, / Bärs tu vth medh Sorgesång. Wivallius Dikt. 115 (1641). Sorgesång, .. (dvs.) Sång öfver ett sorgligt ämne, af sorgligt innehåll. Weste FörslSAOB (c. 1817). BEMalmström 6: 36 (1839; bildl.). Lundell (1893).
(1 c) -SÅR. (numera bl. tillf.) bildl., om sorg tänkt ss. sår l. om själsligt sår tillfogat av sorg. Lucidor (SVS) 359 (1674). Afzelius Sag. 4: 150 (1842).
-TAL. (sorg- 1805 osv. sorge- 1743 osv.)
1) till 1, 2, om ngns tal(ande) för att ge uttryck åt sorg (i sht om tal hållet till minne av l. ss. hedersbevisning åt avliden); äv. om tal med sorgligt innehåll; jfr lik-tal, parentation 2. Nordenflycht (SVS) 1: 121 (1743). SP 1792, nr 142, s. 2 (i pl., om parentationer vid G. III:s död). Sorgetal, .. (dvs.) tal af sorgligt innehåll. Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) (†) till 1 f α, 5, om tal(ande) varigm ngn beklagar sig l. framför bekymmer l. klagomål. Scholander 2: 165 (1866).
(1, 1 c) -TANKE. sorgfylld tanke l. tanke föranledd av sorg; i sht i pl. Wallius 2Likpr. 11 (1628).
-TECKEN. (sorg- 1844 osv. sorga- 1666. sorge- 1593 osv.)
1) (†) till 1, 1 f α, om tecken som ges till upplysning om ngt sorgligt l. bekymmersamt (t. ex. en inträffad olycka). JGOxenstierna 4: 320 (1815).
2) till 1 c, 2, abstr. o. konkret, om tecken för sorg. KlädkamRSthm 1593 B, s. 69 b (om tyg). Seden att till sorgetecken slita eller avraka håret känna vi från antiken. Rig 1919, s. 241.
-TID. (sorg- 1795 osv. sorga- 15411722. sorge- 1590 osv.)
1) (i sht i högre stil) till 1, 1 f α, om tid i en människas liv under vilken hon plågas av sorg l. bekymmer; äv. om tidsskede som för många l. de flesta människor i ett land l. en trakt o. d. är fyllt l. präglat av sorg l. bekymmer. Job 30: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: eländesdagar). TSvLärov. 1941, s. 40 (i pl., om tidsskede).
2) till 1 c, 2, om tidsperiod under vilken sorg iakttages l. bör iakttagas. UUKonsP 1: 252 (1633). särsk. (numera bl. rättshist.) om sådan tidsperiod i dess (från 1687 gällande) egenskap av laga hinder för efterlevande make att ingå nytt äktenskap. Schmedeman Just. 1521 (1698). Innan enkling eller enka får ingå nytt äktenskap, bör den så kallade sorgetiden, som för den förre utgör ett halft och för den sednare ett helt år, hafva förflutit. Palmén JurHb. 130 (1859).
(1) -TIDNING. (sorg- 18071910. sorge- 17731857) (numera bl. i vitter l. högre stil, ålderdomligt) underrättelse som vållar l. innebär sorg l. bekymmer, sorglig underrättelse; jfr -bud 1. Chenon Heywood 2—3: 16 (1773). Risberg Sof. 56 (1910).
-TILLFÄLLE~020.
1) till 1 c, om (lämpligt l. passande) tillfälle att hänge sig åt l. ge uttryck åt sorg (i bet. 1). Baazius Posse 50 (1677).
2) till 2: tillfälle vid vilket sorg iakttas. Rig 1959, s. 51.
(1, 1 c) -TIMME l. -TIMMA. (numera bl. i högre stil) om tid l. tidpunkt under resp. vid vilken sorg råder resp. uppstår. Borg Luther 2: 43 (1753).
-TON.
1) om ton som ger uttryck åt sorg; äv. bildl. För dig, kära Philomele! .. äro desse sorge-Toner (dvs. ett diktverk) samlade. Nordenflycht (SVS) 1: 120 (1743). GHT 1895, nr 225, s. 2.
2) om tonfall präglat av sorg; äv. bildl. Thomander Shakespeare Rich. 126 (1825). UpsP 1860, nr 37, s. 4 (bildl.).
3) hos instrument, musik o. d.: klang l. karaktär o. d. präglad av sorg. OWexionius (1688) hos Lucidor (SVS) XIX. —
-TROFÉ. (†) om prydnadsföremål tillkommet l. anskaffat l. framtaget till minne av avliden person o. använt vid dennas begravning. RelUlrEleonLijkProc. 28/11 1693, s. B 3 a.
-TRÄ. (†) = sorg-träd. Hasselquist Resa 33 (1750; i pl., om cypresser).
-TRÄD, -TRÖJA, se A.
-TRÖST. (numera bl. tillf.) tröst i sorg; särsk. om (ss. tröst avsedd) sorgdikt. Lucidor (SVS) 358 (1674).
-TUNG, -TYNGD, -TÅG, se A.
(1) -TÅR. om tår som fälls av sorg; i sht i pl.; äv. koll. Lucidor (SVS) 266 (1672). Rogberg Pred. 1: 22 (1825; koll.).
-TÄCKE, -UTBROTT, -VAGN, se A.
-VAKT. (om ä. förh.) i uttr. l. hålla sorgevakt, om militär avdelning: ss. hedersbevisning åt avliden gå osv. vakt i samband med l. paradera i likprocession; äv. bildl. En här af alla vapen .. gick sorgevakt (vid G. II A.:s likfärd). Weibull LundLundag. 25 (1882). Cypresser höllo sorgevakt. Wirsén Ton. 178 (1893).
-VECKA, se A.
-VISA. (sorg- c. 1755 osv. sorga- 15991747. sorge- 1668 osv.) visa framförd l. avsedd att framföras i samband med l. ss. ett led i sorg; äv. bildl. Balck Ridd. H 6 b (1599). Fröding Stänk 59 (1896; bildl.).
(1) -VULEN, p. adj. (†) kännetecknad l. präglad av sorg, i det opers. uttr. är sorgvulet, råder sorgfylld stämning. Ekeblad Bref 1: 125 (1652).
(5) -VURM. (†) i bild, om mask l. larv l. dyl. som tänkes orsaka (överdriven) ängslan l. oro l. bekymmer. Wexionius Sinn. 3: G 1 a (1684).
(1 c) -VÅNDA. (numera bl. tillf.) om vånda l. upprördhet orsakad av sorg. Lucidor (SVS) 201 (1672).
(1 c) -VÅTT, n. (numera bl. tillf.) om tår(ar) ss. uttryck för sorg. Lucidor (SVS) 273 (1672).
-VÄRJA, se A.
-ÅNGEST. (-ångst) (†) om oro l. ängslan l. ångest orsakad av l. utgörande del av sorg. Westhius Vitt. 12 (1675).
-ÅR. (sorg- 1745 osv. sorga- c. 1750. sorge- 1635 osv.)
1) till 1, om år under vilket sorg (gm olycka l. katastrof l. svår motgång o. d.) drabbar ngn l. ngra; jfr olycks-år. (1709) hade blefwet ett sorgaår medelst the swenskas stora nederlag wid Pultawa. Rhyselius Ant. 55 (c. 1750).
2) till 2, om tidsperiod av 12 månader under vilket person har sorg efter avliden (nära) anhörig; särsk. om de efter persons död närmast följande 12 månaderna (i fråga om utl. förh. i pl. stundom äv. om var o. en av ett flertal därefter närmast följande tidsperioder av 12 månader) varunder det enligt allmän sed åligger den efterlevande maken att iakttaga sorg; förr äv. om sådan tidsperiod varunder efterlevande make enligt lag icke ägde ingå nytt äktenskap; äv. bildl. BtÅboH I. 7: 83 (1635: sine sårge åhr). Ingen Enkling eller Enka skall tillåtas uti annat Äktenskap träda förr än Sorge-året förflutit är. Wallquist EcclSaml. 5—8: 362 (1679). Karlfeldt FlBell. 131 (1918; bildl.). Han bad mig .. att i händelse av hans död förvara det förseglade paketet (åt änkan) tills de föreskrivna tre sorgeåren voro förbi. Wieselgren Waln LandsflH 274 (1934).
(1, 1 f α) -ÄMNE. (sorg- 1798 osv. sorge- 1745 osv.) vad som bereder l. ger upphov till l. utgör föremål för sorg l. bekymmer; motsatt: glädjeämne. Nordenflycht (SVS) 1: 146 (1745).
-Ö. (sorga- 1622. sorge- 17871886) (numera bl. i vitter l. högre stil) bildl., om (människans liv på) jorden tänkt ss. en ö fylld av sorg o. bekymmer. JWesthius hos Rothovius EPedersdr E 2 b (1622). Landsm. V. 5: 10 (1886); jfr Ström Vis. 50 (1941).
D (†): SORGO-DAG, se C.
-DRÄKT, -FULL, se A.
-GRÅT, -SÅNG, se C.
E (†): SORGS-FLOR, se A.
Avledn.: SORGAKTIG. (†) till (1 c o.) 2, ss. adv.: på ett sätt som utmärker sörjande l. sorgklädda människor l. dyl. Jag kan min kiäre Farkiär härmäd inte förhålla huruledes seig här alla till sårg preparera, eller till att see sårgaktigt wt i dät alla skaffa seig långa swarta kappor till nu om söndag som änkiedrånningen .. skall begraffuas. Ekeblad Bref 1: 403 (1655; rättat efter hskr.).
SORGESAM l. SORGSAM. (sorg- 1589 osv. sorge- (-je-) 1877 osv.) [jfr fvn. sorgsamr, nor. dial. sorgsom, mlt. sorchsam]
1) till 1, 1 f α, om person: sorgbunden l. sorgsen l. dyster l. bekymrad; äv. om ngt sakligt: som ger uttryck åt l. erinrar om sorg l. bekymmer; jfr 2. Berchelt PestOrs. C 3 a (1589). Lucidor (SVS) 299 (1673: en sorgsam Lijke Sång). Två män med stickbloss gick före (likbärarna) … Fångstbodens dörr gnekade sorgesamt, varpå blosskenet uppslukades av mörkret innanför. Lindström LeendGud. 302 (1951). Den som far ensam fram / är tyst och sorgesam. Henrikson Varv. 68 (1959).
2) till 1, 1 f β: sorglig (se d. o. 1) l. ledsam; jfr 1. Östergren Dikt. 61 (1871). Jag tog upp .. (rosen från golvet) och tänkte, att det i alla fall var bra sorgesamt detta, att ändå en gång hafva varit en ros, för att sedan vissna förgäten och ensam i en balsals bonade öken. Lindqvist Stud. 122 (1906).
3) (†) till 5: orolig l. ängslig, i uttr. sorgsam om ngn, orolig l. ängslig beträffande ngn. När .. Konung Johan förnam, uti hwad oenighet .. de Pålenske Ständer stodo om (konunga-)walet, .. blef Han om sin Son sorgsam och aldeles til mods twifwelacktig. Girs J3 111 (1627).
4) (†) till 6 a: som lägger sig vinn om (ngt). (Följande måste den beflita sig om), som thenne werldz Rijkedomar tänker at öfwerkomma, Nemliga, at han altijdh Girigh är i begärligheet, obarmhertigh til sigh draga, kargh at altijdh fastholla, och sorgsam at förwara. Forsius Fosz 508 (1621).
Avledn.: sorgesamhet l. sorgsamhet, r. l. f.
1) till sorgesam 1: egenskapen l. förhållandet att vara sorgesam. Reenhielm OTryggw. 188 (1691).
2) till sorgesam 2, konkret, om ngt sorgligt l. ledsamt, sorglighet l. ledsamhet. BohemAkademist. 46 (1931).
3) (†) till sorgesam 4: egenskapen l. förhållandet att vara omsorgsfull l. noggrann l. ”petig”. (Till utgivande av detta arbete) har mig bewekt (bl. a.) min Embetzplicht och sorgsamhet. Sahlstedt Hoffart. Föret. 1 (1720).
SORGLIG, se d. o.
SORGSAM, se sorgesam.
SORGSEN, se d. o.

 

Spalt S 8904 band 29, 1982

Webbansvarig