| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNARKOFAG snar1kωfa4g l. -ko- l. snar3–kω~fa2g l. -ko~, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(vard.) säng, sovbädd; stundom äv. om rum o. d. där (stor)snarkare logerar. SvD(L) 1915, nr 191, s. 10 (om apas sovbädd). Klockan sju på morgonen .. hoppade jag ur snarkofagen. Swing 1923, nr 41, s. 4. Vårt rum är den så kallade snarkofagen, och där är man van vid prestationer av de mest tränade konstsnarkare. Engström Nak. 214 (1934). Snart är kvällen och permisen slut och krigarn knyter sig i sin snarkofag. NysvSt. 1943, s. 128.
Spalt S 7999 band 28, 1980