Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNARE, adv.
Etymologi
[fsv. snara; till (stammen i) SNAR, adj.]
(†) snart (se d. o. 1, 2); anträffat bl. i uttr. snare sagt, snart sagt (se SNART 2 b α). Män tett är icke bleffuet vidh Engelbrichts upror allene, utan fölt mycket annet terefter, huar emott annen, .. så att snare saght ingen viste hvilke kock häller källersuen vare skulle. HT 1906, s. 141 (c. 1585). Så ähr thetta mötett .. väll och lyckeligen afflupitt .. snare sagt effter vår egen önskan och begäran. PBrahe (1633) i OxBr. 3: 472.

 

Spalt S 7995 band 28, 1980

Webbansvarig