Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄRA ʃä3ra2 l. ʃæ3ra2, sbst.7, äv. SKÄRDA ʃæ3rda2, förr äv. SKÄLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. SKÄR, sbst.7 (anträffat bl. ss. senare led i ssgr), r. l. f. (2RA 3: 742 (1734: ängsskiären, sg. best.), HushBibl. 1756, s. 629 (: Brunskären, sg. best.)) l. n. (Warg 725 (1755; i ssgn ängs-skär, om färgstoffet); best. -en resp. -et; förr äv. SKÄLON, n., l. SKÄLE, sbst.2, l. SKÄL, sbst.6
Ordformer
(skädra (schjä-) 1747 (: Golskädra; från Västmanl.)1816 (: Golskjädra; från Västmanl.). skäl 1745. skäla (siä-, sjä-, skiä-) 1638c. 1870, 1904 (ss. enkelt ord, om släktet Saussurea, samt i ssgn fjäll-skäla). skäle (skiä-) c. 16351762. skälon 17571892. skär (skiä-, skää-) 1638 (: Brandskär)1816 (: Brunskär). skära (skiä-, skjä-) 1683 (: Brunskiära), 1792 osv. skärda (skiä-, skjä-) 16381953)
Etymologi
[sv. dial. skära, skäla, skär, skälon; jfr d. skær, d. dial. skære, båda: ängsskära; avledn. av (stammen i) SKAL, sbst.2; jfr mlt. scharde, ängsskära, t. scharte, ängsskära, björnloka; det nord. ordet möjl. lån från mlt. (med påverkan från SKÄRA, v.2, i fråga om vokalismen); formen skälon uppkommen gm anslutning till ord av typen NYPON, HALLON; formen skädra möjl. (om den icke urspr. är felaktig för skärda) beroende på inverkan från MADRA o. MÅDRA. — Jfr SKÄLETRÄ, SKÄRGRÄS, sbst.2]
bot.
1) om färgväxten Serratula tinctoria Lin. o. vissa andra (på samma sätt använda o.) till utseendet närstående korgblommiga växter (i sht tistelväxter).
a) om växten Serratula tinctoria Lin. (numera nästan bl. i ssgn ÄNGS-SKÄRA); i sht förr äv. allmännare: (växt tillhörande) släktet Serratula Lin. (ängsskäresläktet); äv. om l. med inbegrepp av växten Saussurea alpina DC. l. släktet Saussurea DC. (numera bl. i ssgn FJÄLL-SKÄRA), förr äv. växten Cirsium arvense (Lin.) Scop. (åkertistel). Schroderus Dict. 42 (c. 1635; utan angiven bet.); möjl. till 2. (Lat.) Serratula tinctoria (sv.) Skiäälgräs, Skiäla, Bruun Lettegräs. Franckenius Spec. E 3 a (1638). Ängskära, Engskära, Skärda, Skälagräs, Skäle, Swänskt färggräs, Serratula tinctoria, är et af de bästa färggräs. Rothof 708 (1762). Liljeblad Fl. 276 (1792; om släktet Serratula Lin., med inbegrepp av Saussurea alpina o. Cirsium arvense). Lyttkens Växtn. 80 (1904: Skäla; om släktet Saussurea). 2NF 38: 383 (1926; om släktet Serratula Lin.). — jfr FÄRG-, GUL-, ÅKER-SKÄRA.
b) (växt av) släktet Bidens Lin.; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. (Lat.) Consolida aurea aquatica, palustris (sv.) Brandskär, Skärda. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Ekbohrn (1936; under Bidens). — jfr BRUN-, GUL-, LUT-, NICK-, RAK-SKÄRA o. BRAND-SKÄR.
c) om växten Centaurea jacea Lin., rödklint; i ssgrna BRUN-, GUL-SKÄRA.
d) (†) (växt av) släktet Dipsacus Lin., kardtistel. Fries BotUtfl. 2: 119 (1852). — jfr KARD-SKÄRA.
2) (†) färgväxten Lycopodium complanatum Lin., jämna. Schroderus Lex. 53 (1637: skäle). Juslenius 148 (1745: skäl).

 

Spalt S 5908 band 27, 1975

Webbansvarig