Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVASSLA skvas3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(skuasl- (sqv-) 1746—c. 1755. skvassl- 1891 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skvassla; jfr nor. skvasle, nor. dial. skvasla; av ljudhärmande urspr., möjl. etymologiskt identiskt med nor. dial. skvatla, plaska, samhörigt med sv. dial. (Finl.) skvata, stänka, slå (om små vågor), o. SKVATTRA, v.2 — Jfr SKVASSEL]
(i vissa trakter)
1) om vätska l. vattendrag: rinna på ett sådant sätt att ett kluckande l. plaskande l. plumsande l. porlande ljud uppkommer. VetAH 1746, s. 195. Bäcken sorlade och sqvasslade. Schröder 2Jagtm. 68 (1891).
2) röra upp orenlighet o. d. Schultze Ordb. 4417 (c. 1755).

 

Spalt S 5424 band 27, 1974

Webbansvarig