Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVATTRA skvat3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (†, Weste FörslSAOB (c. 1817; i bet. 3)); jfr SKVATTER, sbst.2
Ordformer
(förr äv. squ-, sqv-)
Etymologi
[jfr sv. dial. skvattra, smattra, skvadra, häftigt rinna med ett risslande ljud, nor. skvatre, skvalpa; av ljudhärmande urspr., möjl. etymologiskt identiskt med SKVATTRA, v.1 — Jfr SKVASSLA, SKVATTRA, v.3, SKVATTRAM]
1) (i vissa trakter) om vätska: skvalpa, skvätta o. d. Stormen kommer! .. skvattrandet ökade om bogen. Nordström Fisk. 112 (1907). Vattnet skvattrade ilsket kring båten. Barthel Ramsöpojk. 54 (1928).
2) (i vissa trakter) om regn: smattra; särsk. i förb. SKVATTRA IN.
3) (†) om person, = PLOTTRA 5, 6; jfr SKVÄTTA, v.2 7. Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. familjärt).
Särsk. förb.: SKVATTRA BORT. (†) till 3, = skvätta bort 2. Lind (1738). De ena resa att vinna penningar, de andra att sqvattra bort dem. Gustaf III 3: 293 (1788). Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. familjärt). —
SKVATTRA IN10 4. (i vissa trakter) till 2, om regn: smattrande falla l. strömma in. TurÅ 1954, s. 194.

 

Spalt S 5428 band 27, 1974

Webbansvarig