Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKULPTUR skulptɯ4r, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. sch-, sc-, -ture)
Etymologi
[jfr t. skulptur, eng. o. fr. sculpture; av lat. sculptura, till p. pf.-stammen av sculpere (se SKULPERA)]
1) tredimensionell konstnärlig framställning (av fristående verk l. av verk i (hög)relief) i fast l. hårdnande material (sten, lera, gipsmassa, metall, trä o. d.), plastik; bildhuggeri; särsk. om sådan framställning ss. konstart: plastik, bildhuggarkonst; stundom svårt att skilja från 2 a (se särsk. b). Hans M:t tycker intet därom, at Architecturen tager något tilhielp af Sculpturen. BrinkmArch. 1: 165 (1712). För min del är jag alldeles oförmögen att bedöma gossens anlag för skulptur. Runeberg (SVS) 9: 249 (1856). Medaljkonsten .. intager i vår konsthistoria intet ringa rum. Det har t. o. m. funnits den tid, då Europa blickade upp mot Sverige såsom det land, där denna s. k. ”lilla skulptur” hade sina yppersta målsmän. GHT 1897, nr 265 A, s. 2. Potatislandet, därifrån jag tar god lera till min skulptur. Vallgren ABCBok 1 (1917). Det är egentligen först hos grekerna, som vi möta en skulptur, vilken helt förtjänar namnet skön konst. Thomæus AllmKonstH 1: 74 (1926); jfr 2 a. Originalen till de bronsstatyetter som nu (vid en Degasutställning i Konsthallen) presenteras för göteborgarna är gjorda i lera och vax, de material som Degas arbetade i vid skulptur. GbgMP 1949, nr 3, s. 12. — jfr BAROCK-, GENRE-, IDEAL-, METALL-, MONUMENTAL-, MÖBEL-, ORNAMENT-, PORTAL-, PORTRÄTT-, RELIEF-, ROKOKO-, STEN-, TRÄ-, YT-SKULPTUR m. fl. — särsk.
a) ss. läroämne. AkadFriKonstLedam. 1881, s. 19. För inträde i någon av skolorna för målning eller skulptur (vid konsthögskolan) fordras .. att (osv.). SFS 1938, s. 1036. Professorer .. i skulptur .. i målning. SvStatskal. 1971, s. 960 (vid konsthögskolan).
b) i uttr. i skulptur, övergående i 2 a: i (fråga) om skulptural framställning; särsk. i uttr. konstalster o. d. i skulptur, skulpturalt konstalster osv.; äv. oeg. l. bildl. (jfr d). Tjugusju .. konstalster i skulptur, målning och teckning inkommo till bedömmande. Geijer I. 2: 293 (1845). I norr .. se vi Nieras med sin snötäckta hjässa och sina majestätiskt lugna linjer, ett Beethoven-largo i skulptur. HågkLivsintr. 6: 226 (1925).
c) om formgivning l. formskapande på lek (i förgängligt material); jfr d; särsk. i ssgn SNÖ-SKULPTUR.
d) oeg. l. bildl. (jfr b, c, 3). Med (Den siste) Atenaren och de andra nämnda dikterna och konstpsykologiska studierna (av V. Rydberg) har en nyklassicismens poetiska skulptur tagit plats i vår vitterhet. Vetterlund Skissbl. 126 (1914). San Remos sköna damer beundra hans (dvs. den glade bagarens) figur, / han liknar till det yttre en ung och kraftig tjur. / Och när han knådar degen och sjunger högt i dur, / då ryser det i damer med sinne för skulptur. Taube Himlajord 26 (1938).
2) konkret: skulpturverk o. d.
a) i icke individuell anv.: resultat av bildhuggeri l. plastiskt skapande; särsk. koll.: skulpterade detaljer l. verk, skulpturarbeten (se SKULPTUR-ARBETE 2), skulpturverk; jfr 1 (b). NTessin d. y. (1712) hos Josephson Tessin 2: 51. Ett gammalt skåp af masurbjörk / med tung skulptur, massiv och mörk. Fröding Stänk 61 (1896). Till en samling af modern svensk skulptur kan Gustaf III sägas hafva bildat stommen genom att beställa och inköpa arbeten af Sergel. Sthm 1: 417 (1897). Drakdödare med häst och drake. Ristning och skulptur på mangelbräde. 2SvKulturb. 1—2: 124 (1934; bildunderskrift). — jfr BAROCK-, IDEAL-, METALL-, MINIATYR-, MÖBEL-, ORNAMENT-, RELIEF-, ROKOKO-, SMÅ-, STEN-, TRÄ-, YT-SKULPTUR m. fl.
b) i individuell anv.: skulpturarbete (se d. o. 2), skulpturverk, skulpturalt konstverk; staty. De hieroglyphiska skulpturerne, som pryda wäggarna och Pilastrarna (i Der el-Bahris tempelruiner), äro af högsta intresze. Iduna 7: 64 (1817). En skulptur intresserar barnet långt tidigare än en målning. PedT 1908, s. 206. Först på Mantegnas målningar och kopparstick samt Veroccios skulpturer under 1400-talets senare hälft följer huden stramt reliefen av ytliga skelettdelar och muskler som på antika statyer. Fåhræus LäkH 2: 15 (1946). — jfr BAROCK-, DJUR-, IDEAL-, MADONNA-, METALL-, MINIATYR-, NISCH-, ORNAMENT-, PORTAL-, PORTRÄTT-, RELIEF-, ROKOKO-, SILÉN-, STEN-, TRÄ-SKULPTUR m. fl. — särsk. oeg. l. bildl.; jfr 3. Det gläder mig mer än jag kan säga att Walter (Runeberg) börjat så bra (på konstakademien) i Köpenhamn. Det är något i hela den piltens väsende, som förråder konstnärsgnistan, utom det att han själv är en varm skulptur. ZTopelius (1861) i Konstnärsbrev 1: 63. Fader Barrot, den välrenommerade demonbesvärjaren stod alldeles stilla ett ögonblick — en skulptur av murknande trä. Johnson DrömRosEld 183 (1949).
3) [eg. oeg. l. bildl. anv. av 1 o. 2] om (resultat av) formbildning som är naturens verk o. d.; jfr 2 b slutet.
a) abstr. (jfr b): formning, formbildning o. d.; särsk. (geogr. o. geol.): uppkomst l. utbildning av (viss) skulptur (i bet. 3 c α) l. relief (se RELIEF, sbst.1 2); särsk. ss. senare led i ssgr. jfr: Högfjällsskulpturen har hos oss först börjat i en sen tid, som varit för kort för att vi skulle få några fullt utbildade alpformer. Sjögren Torneträsk 79 (1909). — jfr STRAND-, YT-SKULPTUR.
b) (i sht i vitter stil) i fråga om persons profil l. ansikte l. ansiktsdrag: form; ”snitt”; jfr a. Profilen var närmast semitisk till skulpturen. Essén HExc. 104 (1916). I hur hög grad .. (sättet att röra ansiktsmusklerna) skall påverka ansiktets skulptur, själva dragen, är lätt att inse. Nordenstreng EurMänRas. 303 (1917). Ansiktsdragen (hos en ung italienare) voro regelbundet sköna. Näsan — rak, stark — var som läpparna av gammalgrekisk skulptur. Lagergren Minn. 6: 191 (1927); jfr 1, 2 a, b.
c) om sammanfattningen av en ytas upphöjningar o. fördjupningar.
α) geogr. o. geol. i fråga om jordyta l. berggrund: terrängformation; relief (se RELIEF, sbst.1 2). Landisen i Mälaretrakterna (har) enligt min uppfattning utbredt sig öfver ett område, inom hvilket berggrundens skulptur i hufvuddragen var densamma som den nuvarande. GAndersson i Ymer 1903, s. 99. Tydligast märker man denna skillnad mellan glacial och fluvial skulptur inom de dalgångar, där den öfre delen af dalen varit fylld af en glaciär, under det att den nedre ständigt varit isfri. Sjögren Torneträsk 52 (1909). Den nuvarande skarpa skulpturen inom Ruwenzoris toppområden liksom många av dalarnas profiler äro i hög grad betingade av glaciärernas eroderande arbete under tidigare nedisningar. Ymer 1953, s. 8. — jfr LAND-, YT-SKULPTUR.
β) (i fackspr.) på mindre yta; särsk. dels (zool. o. bot.) om ornament- l. reliefliknande mönster på (ngt härrörande från) växt l. djur (t. ex. frö, ägg, cellvägg), dels (geol. o. geogr.) om resultat av vinderosion. 2NF 4: 1392 (1905; på cellvägg). (Äggskalet på insektägg) visar ofta en nätartad skulptur, som framkallas genom ett system av upphöjda lister, vilkas uppgift är att skänka nödig stadga åt skalet. Trägårdh Skogsins. 17 (1914). Snäckorna bygger åt sig de skönaste hus. .. De pryder husens fasader med rytmiskt ordnade kammar eller hugskott av plötsligt utskjutande taggar. Denna skulptur färgar de med de finaste linjer och ytor i tonade och rikt skiftande kulörer. Kulturen 1951, s. 3. — jfr VIND-, YT-SKULPTUR.
Ssgr: (2 b) SKULPTUR-ALLÉ. allé (se d. o. b) kantad av skulpturer. Josephson Tessin 2: 111 (1931).
(1, 2) -ALSTER. gm skulptering åstadkommet alster (se d. o. 2 b), (alster i form av) skulptur (se d. o. 2 a, b). Rydqvist Resa 125 (1838).
-ARBETE ~020.
1) till 1, abstr.: (arbete bestående i) skulptering. Björkman (1889).
2) till 1, 2, konkret: (arbete i form av) skulptur (se d. o. 2 a, b), skulpterat arbete; äv. bildl. SvLitTidn. 1818, sp. 819 (bildl.). Beskow (1834) i 3SAH LVII. 3: 184.
3) geogr. o. geol. till 3 a: skulpteringsarbete. De Geer SkGeogrUtv. 128 (1896).
(1, 2 a) -ART. art av skulptur. SvSlöjdFT 1921, s. 44.
(13) -ARTAD, p. adj. jfr arta V 3; särsk. till 1, 2 a. Till en början war konceptionen (i måleriet) enkel, nästan skulpturartad, och framställde enskilta figurer i situationslöst lugn. Ljunggren Est. 1: 192 (1856).
(1) -ATELJÉ. ateljé där ngn skulpterar (l. ngra skulptera), skulptörs (skulptörers) ateljé. AB 1899, nr 279 A, s. 3. —
-AVDELNING~020. avdelning för skulptur.
1) till 1; om avdelning på konstakademi o. d. DN(A) 1963, nr 272, s. 16.
2) till 2 a (o. b); särsk. om avdelning på museum, utställning o. d. Vallgren ABCBok 73 (1917; i jury). SvStatskal. 1920, s. 121 (på Nationalmuseum).
(2 a, b) -BESTÅND. jfr bestånd 11 c. Rig 1963, s. 91.
(1, 2 a, b) -BILD. särsk.: skulpterad bild, skulptur (se d. o. 2 b); äv. oeg. (L. Davids) gestalter formade sig alltid mer eller mindre till målade skulpturbilder. Estlander KonstH 94 (1867). Göthe Sergel 65 (1898).
(2 a, b) -DEKORATION. särsk. konkret: av skulptur(er) bestående dekoration. Hahr ArkitH 382 (1902).
(2 a, b) -DEKORERING. särsk. abstr.: dekorering med skulptur(er). 2NF 37: 895 (1925).
(1, 2 a, b) -FIGUR. särsk.: skulpterad figur, figur i skulptur. Fitinghoff Murre 90 (1926).
(13) -FORM. form av l. hos skulptur; särsk. (geogr. o. geol.) till 3 c α. Högbom Norrl. 96 (1906).
(2 a, b) -FRAGMENT. fragment av skulptur(er). Fatab. 1933, s. 79.
(1) -FÖRSÖK. försök till skulptur; särsk. konkretare, om resultatet. Hahr ArkitH 52 (1902).
(2 a, b) -GALLERI. särsk.: galleri (se galleri, sbst.1 5) för förvaring av skulptur(er). Thomée IllSv. 90 (1873).
(2 b) -GRUPP. grupp av skulpturer.
1) konst. motsv. grupp, sbst.1 1 a. TT 1895, Byggn. s. 98.
2) (i sht i fackspr.) motsv. grupp, sbst.1 2 (a); särsk. om grupp av historiskt l. typologiskt sammanhörande skulpturer. Ymer 1942, 3—4: 201.
(2 a, b) -HALL. hall, särsk. utställningshall, med skulptur(er). ST 1929, nr 251, s. 6.
(1) -HISTORIA. särsk. motsv. historia II 4. Eichhorn Stud. 1: 189 (1869).
(1) -HISTORISK, adj. jfr -historia. UpplFmT 37—39: 376 (1924).
(2 a, b) -IMITATION. imitation av skulptur(er); särsk. konkret(are), om resultatet. HantvB I. 1: 367 (1934).
(1) -JÄRN. (i fackspr.) bildhuggarjärn (för träsnideri); jfr skulpter-järn. Slöjdaren 1882, nr 2, s. 4 (för träsnideri). Skulpturjern välsorteradt lager. GHT 1897, nr 71 A, s. 1.
(2 (a o.) b) -KOMPOSITION. (mera tillf.) konst. komposition av skulpturverk. Samlingarna af Sergelska handteckningar vimla .. af romerska blad med utkast till skulpturkompositioner, enstaka figurer och grupper. Göthe Sergel 77 (1898).
(1) -KONST. skulptering ss. konst(art), skulptur, plastik; bildhuggarkonst; äv. konkretare, med särskild tanke på konstverken. SvLittFT 1837, sp. 112. Italiens gamla skulpturkonst .. (är) enkel, sublim, uppriktig, fri från pose. Lundberg-Nyblom Fyrisån 252 (1931).
(1, 2 a, b) -MATERIAL. vid skulptering använt material, material i skulptur(er). Kjellberg GrekRomK 258 (1932).
(2 a, b) -MUSEUM. museum för skulptur(er); äv. oeg. I .. (vissa romerska) palatser äro gårdarna och trapporna små skulpturmuséer. Ljunggren Resa 88 (1871). Hedin Pol 2: 91 (1911).
(1, 2 a) -ORNAMENT. gm skulptering åstadkommet l. av skulptur bestående ornament. Kulturen 1967, s. 44.
(1, 2) -PORTRÄTT. porträtt i form av en skulptur, skulpterat porträtt. Engström Äfv. 94 (1908).
(1 a) -PROFESSOR. professor i skulptur. DN(B) 1961, nr 68, bil. s. 5.
(2 a, b) -PRYDD, p. adj. prydd med skulptur(er). Josephson Tessin 2: 52 (1931; om arkitektur). Stenberg KyrkSkrud 60 (1950; om kyrkor).
(2 a, b) -SAL. sal (se sal, sbst.2 2 e) för (uppställning l. förvaring av) skulptur(er), särsk. i museum. De äldre franska skulptursalarna i Louvren. Göthe Sergel 82 (1898).
(2 a, b) -SAMLING. samling (se samla 1 h) av skulptur l. skulpturer (särsk. i museum). Ljunggren Resa 3 (1871).
(2 a, b) -SIRAD, p. adj. (i vitter stil) skulptursmyckad, skulpturprydd. Hahr ArkitH 393 (1902; om attika).
(2 a, b) -SKATT. jfr skatt 2. Fornv. 1955, s. 164.
(1) -SKOLA.
1) skola (se skola, sbst.2 2) för utbildning i skulptur l. för utbildning av skulptörer, skulptörskola. En ansedd Skulpturschola var äfven tidigt i det rika Korinthos. Hammarsköld KonstH 89 (1817). (Riksdagen beslöt om) omorganisation av Konsthögskolan fr. o. m. den l juli 1938. Högskolan består därefter av en målarskola, en skulpturskola och en arkitekturskola, varjämte (osv.). NFMånKr. 1938, s. 689.
2) skola (se skola, sbst.2 7) inom skulpturen, bildhuggarskola (se d. o. 2). Göthe Sergel 83 (1898).
(2 a, b) -SMYCKAD, p. adj. smyckad med skulptur(er), skulpturprydd. Hahr ArkitH 59 (1902; om fris).
(1, 2 a) -STIL. särsk. om stil karakteriserande viss riktning l. skola (se skola, sbst. 7) inom skulpturen l. viss skulptur. 2NF 19: 189 (1913). TurÅ 1951, s. 134.
(1) -STUDIUM. studium av l. inom skulpturkonsten; särsk. i pl.: konststudier i skulptur. Gripenberg Järnefelt MFöräldr. 52 (1929; i pl.). Josephson Tessin 1: 122 (1930; i sg. best.).
(2 b) -SVIT. svit av (relief)skulpturer. Fornv. 1933, s. 201.
(2 a, b) -UTSMYCKNING~020. abstr. o. konkret: utsmyckning (t. ex. av byggnad) med skulpturer. Hahr ArkitH 69 (1902; konkret). Cornell NorrlKyrklK. 168 (1918; abstr.).
(2 a, b) -UTSTÄLLNING~020. konkret: utställning av skulptur(er). Östergren (1940).
-VERK.
1) till 1, 2 a, b: konstverk i form av skulptur, skulpturarbete (se d. o. 2), skulptur (se skulptur 2 b). Leopold 5: 499 (c. 1817). Hällristningarna, dessa högst egendomliga skulpturverk, tillhöra något så när samma utvecklingsskede. Eichhorn Stud. 2: 16 (1872).
2) till 3 a; särsk. (geogr. o. geol.) om resultat av erosion. Siwertz Jord. 213 (1936).
(1) -VERKSTAD~20, äv. ~02. jfr -ateljé. SthmSlH 2: 90 (1940).
(1) -VERKTYG~02 l. ~20. vid skulptering använt verktyg, verktyg för skulptering. Pneumatiska skulpturverktyg. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 183.
(2 a, b) -VÄG. i uttr. i skulpturväg, i fråga om skulptur(er). Rydberg Brev 1: 260 (1874).
Avledn. (till 1, 2): SKULPTURAL104, adj. [jfr t. skulptural, eng. o. fr. sculptural]
1) som har avseende på l. utgöres av l. sker medelst skulptur(er); skulptur-. PT 1892, nr 287, s. 3 (om utsmyckning av portaler). En samling af originaleskisser till de flesta skulpturala arbeten, som blifvit utförda i England under senare delen af århundradet. TT 1896, Byggn. s. 126. SD(L) 1900, nr 588, s. 5 (om konst). Just vid kulissfigurerna (på altarskåpet med biskop Rogges vapen i Strängnäs domkyrka) är lätt att iakttaga till hvilken skulptural stil detta verk hör. Roosval Altarskåp 23 (1903). Min mening är .. att lämna ett litet bidrag till kännedomen om naturfolkens skulpturala framställning af den fristående människokroppen. ENordenskiöld i Ymer 1906, s. 293. Plastikälskande officerare ha upptäckt skulpturala anlag hos .. (en korpral), och nu tänker pilten fabricera döderhultare i marmor. Krusenstjerna Pahlen 4: 124 (1933). (I bilden av Tor på Torsångs kyrka) har .. en förklaringssägen om socknens namn av en för vårt folkliga fantasiliv mycket typisk form tagit sig skulpturalt uttryck. Näsström FornDSv. 1: 174 (1941). Utom den skulpturalt framställda prydnaden förekommer alltid också graverad (på bordsuren i Rosenborgs slott). Kulturen 1954, s. 56.
2) (i sht konst. o. i vitter stil) i speciellare anv.: som präglas av l. har avseende på l. utmärker skulpturens speciella bildframställning l. konstverkan; i sht i utvidgad l. bildl. anv.: skulpturliknande, skulpturartad; särsk. pregnantare (i fråga om annan konst än skulptur l. i fråga om person l. icke skulpterat föremål): som präglas av l. har (avseende på) ädla l. upphöjda o. (stil)rena l. väl avvägda l. utmejslade l. plastiska (se plastisk 1 b) former (o. för tanken till skulpturverk), (ädel l. stilren o.) plastisk. Hennes ädla hållning och rent skulpturala skönhet gjorde intryck på alla. VJuletid 1885, s. 2 (om ekar). En liten gråhårsman med hög panna och skulpturala lockar. Öberg Makt. 1: 131 (1906). 2NF 17: 633 (1912; om författares stil). Den .. så skulpturalt formulerade tesen (hos E. Sjöberg): ”allt skönt som uppblommar på jordens rund — skall i dag eller morgon dö.” Söderhjelm Levertin 2: 28 (1917). Grann både att höra och se (var Margit Rosengren i Nymånen) — det senare inte minst för den rent skulpturala uttrycksfullheten i vissa scener. Skådebanan 1933, s. 36. OoB 1936, s. 127 (om ansikte). Efter Leo Holmgrens skisser har (glassliparen L. Glössner) utfört några figurreliefer av starkt skulptural verkan. Form 1948, s. 165. Det finns i Amerika en japan som heter Isamu Noguchi, som har ritat en del utsökt skulpturala möbler. Därs. 1954, Omsl. s. 149. särsk.
a) (i fråga) om landskap l. fjällkedja l. natur o. d.; jfr skulptur 3 c α. (Landskapsmålaren J A. Kochs) naturuppfattning är ärlig och handfast, han fäster framför allt vikt vid det skulpturala i naturen, vid linier och former, vid det sammanhållande, det struktiva, vid benstommen i landskapet. Nordensvan KonstH 133 (1900). Fjällkedjan, som här reser sig mer väldigt skulptural än någonsin. Selander SvMark 38 (1934). Vi finna inte längre slätten flack och enformig, vi njuta av den vida sikten, av landskapets skulpturala skönhet. ÖgD 1938, nr 130, s. 10.
b) om konstnärlig l. litterär inriktning l. syn o. d.: som präglas av (strävan efter l. uppskattning av) plastisk framställning. (Lord Leightons) blick förefaller mera skulptural än målerisk — det är betecknande, att när han sökte en figurs ställning för en målning, gjorde han skizzer till den i lera. Nordensvan KonstH 341 (1900). Björnson påpekar själv, att han inte hade kunnat forma .. (dikten Olav Trygvason) utan den skulpturala syn han vunnit genom sin Italienvistelse; men (osv.). Bergman Skyar 83 (1936).
SKULPTURELL104, adj. (-el 18981899. -ell 18981935) (numera mindre br.)
1) = skulptural 1; äv. om person: som ägnar sig åt skulptering, som är skulptör. Af de skulpturela prydnaderna (på kungliga operan) är alt ej fullödigt. AB 1898, nr 217, s. 3. En modern arkitekt .. (är) oftast .. nödsakad att såsom skulpturell medarbetare välja en konsthandtverkare i stället för en konstnär. MeddSlöjdF 1899, 2: 7. SvDÅb. 12: 172 (1935).
2) = skulptural 2. Neogreker .. kallas några franska målare från midten af 1800-talet och den närmast följande tiden, som målade antika genremotiv i en skulpturell stil med rena linjer och plastiska former. 2NF 19: 765 (1913). (Zorns) oljemålningar blefvo på 1890-talet och senare hållna i allt bredare penseldrag och i höga, starka färger, och de nakna aktstudierna fingo en mera skulpturell och mera påtaglig kroppslighet än de föregående, där luften sveper mjukt .. om formerna. Därs. 33: 857 (1922).
SKULPTURISK, adj. (†)
1) = skulptural 1; äv. ss. adv.: i form av skulptur(er). Hammarsköld KonstH 59 (1817; om monument). Af sculpturiska productioner från .. (slutet av 1500-talet), bör först nämnas Predikstolen i Lunds Domkyrka. Därs. 405. Atterbom PoesH 1: 159 (1848; ss. adv.).
2) = skulptural 2, 2 b. Hela .. (L. Masreliez’) konståsigt utgick från en sculpturisk synpunkt. Hammarsköld KonstH 431 (1817). De, som behagat kalla .. (Bredas tavla Belisarius) för ett måladt Sculptur-arbete .. (tyckas) icke rätt weta hwad de dermed wille säga. Den är wiszerligen .. målad i en allwarsam och stor stil, men denna är .. icke uteslutande sculpturisk. Dens. i SvLitTidn. 1818, sp. 819.
SKULPTURIST, m. (†) skulptör. Hammarsköld KonstnH 220 (1817).

 

Spalt S 5316 band 27, 1974

Webbansvarig