Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRANKLIG skraŋ3klig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. skranklig; till SKRANK, adj., l. ombildning av SKRANKIG med anslutning till SKRANGLIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person (l. djur) l. växt: (lång o.) mager, gänglig, skranglig. Crusenstolpe Mor. 1: 280 (1840; om man). MosskT 1892, s. 145 (om växter).

 

Spalt S 4753 band 26, 1973

Webbansvarig