| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRANK skraŋ4k, n.; best. -et; pl. =.
1) (vanl. ss. ett gallerverk utformad, stundom flyttbar) skiljevägg l. avbalkning l. balustrad o. d. avskiljande ett utrymme (en del av ett rum) o. avsedd att hindra obehörigas tillträde resp. skydda mot fall o. d. (men vanl., t.ex. gm låg höjd l. mellanrum mellan de i avbalkningen ingående delarna, medgivande fri insyn). JBureus (1624) i 3SAH 23: 103. Skrank kring trägården. VDAkt. 1737, Syneprot. F III 7. Hisstornets (i Dannemora gruva) nästan platta tak, hvilket är omgifvet af ett skrank. LbFolksk. 130 (1890). (Branting) hade kommit ut i besöksrummet (i fängelset) med sitt skrank, och vi stodo förlägna på ömse sidor om detta, bevakade av en konstapel. Kræmer Brantings 37 (1939). — jfr BRÄD-, BÄNK-, GALLER-, LÄKTAR-, ORKESTER-, TRÄ-SKRANK. — särsk.
a) om domarskrank; äv. mer l. mindre bildl. (jfr f); förr äv. [jfr t. einen auf die schranken setzen, sätta ngn på de anklagades bänk] i det bildl. uttr. sätta ngt neder på skranket, förklara ngt för misstänkt, icke vilja erkänna sanningsenligheten av ngt l. dyl. Lind (1749). GbgMag. 1759, s. 362 (: sätter .. neder på skranket). (För en rätt historieuppfattning) måste den samvetsgrannaste källforskning anställas, — jäfviga vittnen bortvisas från skranket och ojäfviga framkallas. Strandberg i 2SAH 45: 73 (1869). Man visste, att (ständer-)kommissionen icke hade svårt att finna förevändning att inför sitt skrank uppkalla hvem som helst. Malmström Hist. 4: 175 (1874). Se 1959, nr 19, s. 11. — jfr DOMAR-SKRANK.
b) om skrank kring (l. på) plats för tornering; särsk. i sådana uttr. som träda inom (förr äv. öppna) skranket, bege sig in på rännarbanan för att deltaga i torneringen; i fråga om nutida förh. bl. mer l. mindre bildl. (jfr f), särsk. i sådana uttr. som träda inom skranket för ngn l. ngt [äv. att hänföra till a], öppet framträda o. plädera för ngn l. ngt, dra en lans för ngn l. ngt o. d., träda utom skranket för ngn, dra sig ur striden l. träda tillbaka till ngns förmån o. d., mana ngn inom skranket, utmana ngn till strid. HSH 3: 159 (c. 1675: inom skrancket träda; om medeltida förh.). Wexell Rol. 302 (1755: öpna). Scholander 3: 113 (c. 1863: träder utom skranket). (B. E. Malmström) var ej god att ha till vederdeloman i litterära fejder, och den som manat honom inom skranket fick se sig om hur han kom helskinnad ur striden. Kullberg i 2SAH 41: 89 (1866). Spinoza tillkommer äran att tidigast ha trädt inom skranket för vetenskapens frihet. NordRevy 1895, s. 377. Östergren (1939: Träda; bildl.).
c) om skrank (särsk. korskrank) i kyrka; äv. mer l. mindre bildl. (jfr f). SvKyrk. Dal. 1: 90 (i handl. fr. 1673). Sydow Lübke 456 (1869). Sedan han .. genom många frågor i Dante-litteraturen gjort sig förvissad, att kännedomen om Dante icke var ytlig, lät Böttiger reglarne gå upp till det skrank, som annars i det längsta tillslöt koret af hans väsen. Wirsén i 2SAH 56: 203 (1879). Fornv. 1938, s. 351. — jfr ALTAR-, BÄNK-, FÖR-, GALLER-, KOR-, LÄKTAR-SKRANK.
d) (†) i utskänkningslokal: (lång) disk avskiljande för personalen avsedd, mindre del av lokalen; äv. om det avskilda utrymmet (jfr 2). Serenius (1734; under bar, sbst.). Lind (1749; om utrymmet). (Sv.) Skrank i en källare, (eng.) Bar in a publick house. Widegren (1788). — jfr FÖR-SKRANK.
e) (i sht om antika förh.) på kapplöpningsbana: bom l. stängsel bakom vilken (vilket) de i kapplöpningen deltagande hållas o. som öppnas vid starten. Twist Æn. 203 (1747; i fråga om kapplöpning mellan män). Adlerbeth Æn. 109 (1804; i fråga om kappkörning). Så, från ett öppnadt skrank det fyrafaldiga spannet / Krets fulländar på krets. Dens. Buc. 70 (1807). LatSvOrdb. 121 (1945).
f) (numera bl. mera tillf.) mer l. mindre bildl. (jfr a—c): skranka (se SKRANKA, sbst. 2); särsk. i uttr. springa l. kliva över skranket, gå över den utstakade gränsen (för det tillåtna l. passande), hålla ngn l. ngt inom skranket, hålla ngn l. ngt inom gränserna för det tillåtna l. passande, behärska l. tygla ngn l. ngt, förr äv. bli inom sina skrank, hålla sig inom sina skrankor (se SKRANKA, sbst. 2 b). När dhen fattiga wil föhra så stoor Stat som dhen rijka och wäldigha, så räcker intet Soflet til Brödh. Är fördenskul bäst at hwar blijr innom sin skranck, och ställer munnen effter maathsäcken. Grubb 585 (1665). Sylvius Mornay 278 (1674: hafwer sprungit öfwer skrancket). Fryxell Ber. 6: 164 (1833: hålla .. inom skranket). Vi äro ju åtminstone två försupna poëter inom skranket (dvs. i Svenska akademien). Tegnér Brev 8: 83 (1836). Det enda skrank, som kunde sättas för den väldiga .. naturkraft, som urladdade sig i .. (J. H. Thomanders) tal, sattes af hans eget lynne. (Cavallin o.) Lysander 160 (1866). Kliva över skranket för att njuta det ljuva livet utanför den lagliga förbindelsens råmärken. SDS 1972, nr 242, s. 3.
2) (numera bl. tillf.) styrt av prep. i, övergående till att beteckna det utrymme som omslutes av ett skrank (i bet. 1); äv. mer l. mindre bildl.; jfr 3. 1 Lÿtet Bordh i Skrancket. HusgKamRSthm 1651, Konc. s. 11. (Moralfilosoferna ha trott att de gm sina skrifter) kunde finna medel til at betzla affecterne, och hålla them inne vthi Skrancket. Sylvius Mornay 281 (1674). Eric den Heliges kista af silfver står instängd i ett skrank till höger vid Altaret (i Uppsala domkyrka). Linnerhielm 1Br. 6 (1787, 1797).
3) [jfr t. schrank, skåp o. d.] (†) helt l. delvis avgränsat l. inneslutet mindre förvaringsutrymme, hylla l. nisch l. skåp l. skänk l. dyl.; jfr 2. Stenhuus stort och 10 stora skranck där utom med silfwer och silfwererat. 2Saml. 13: 90 (c. 1690). (Hon) vpläste .. ett skrank på wäggen, och öpnade en Kista ther inne. Humbla Landcr. 568 (1740). Hvar och en af bysterna (i romarnas atrium) var uppstäld i sitt särskilda skrank (armarium). Lysander RomLittH 115 (1858). — jfr BOK-SKRANK.
-FRI. särsk. bildl.: som saknar (konstlade) hinder l. skrankor, otvungen (se d. o. 2); jfr skrank, sbst. 1 f. Östergren (1939; om samvaro). —
(1 b) -KYRASS. (skranke- 1563) (förr) vid tornering använd kyrass. Blancke skrancke Köriss giort vdij Arboga. ArkliR 1563, s. 2. —
(1 b) -STECKEN, n. (-stechen) [senare leden av t. stechen, tornering, substantivering av stechen, sticka, stöta (med vapen; se sticka, v.)] (†) om tornering. Tegel E14 323 (i handl. fr. 1561). —
-VERK, förr äv. -VERKE. (skrank- 1630 osv. skranke- 1626—1722) [jfr t. schrank(en)werk] till 1; = skrank, sbst. 1; särsk.: gallerverk. CivInstr. 310 (1626: skranckelwärcke; felaktigt för skranckewärcke). VRP 22/6 1722 (om broräcke). SvKyrk. Härjed. 1: 280 (1966). särsk.
d) (†) övergående till att beteckna utrymme omslutet av skrankverk; jfr skrank, sbst. 2. RARP 10: 50 (1668). Kalm Resa 2: 347 (1756). —
-VÄGG. [jfr t. schrankenwand] (numera bl. tillf.) på enklare uthus (skjul l. dyl.): ss. ett gallerverk utformad vägg (av glest placerade bräder l. plankor o. d.). PT 1897, nr 108 A, s. 4 (från Veinge i Hall.).
B (†): SKRANKE-KYRASS, -VERK, se A.
Spalt S 4748 band 26, 1973