Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRANKA skraŋ3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SwarDaManif. 1644, s. A 3 a (: skränckorne, best.) osv.) ((†) -er AOxenstierna 6: 33 (1631), Nilsson Dagb. 25 (1816, 1879)); förr äv. SKRANKE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (AOxenstierna 15: 286 (1636), Kolmodin QvSp. 2: 73 (1750; rimmande med tankar)).
Ordformer
(skranka (-ck-) 1617 osv. skrankar (-ck-), pl. 16361750. skranke 1738. skranker (-ck-), pl. 16311879. skrenkior, pl. 1698. skräncken, sg. best. 1617. skränker, pl. 16541682 (rimmande med skänker). skränkor (-ck-), pl. 16441723)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. skranke av t. schranke, f. (av mht. schranke, motsv. mlt. schranke), l. t. schranken, m. (jfr mnl. schranke, m.), till (stammen i) SKRANK, sbst.; formerna med -ä- o. -e- i stammen bero på inflytande från t. schränke, pl. av schrank (se SKRANK, sbst.), l. möjl. från SKRÄNKA, v.2 — Jfr SKRANGA, SKRANKA, v.]
1) (numera mindre br.) skrank (se SKRANK, sbst. 1); förr äv. om gallerglugg; i sht i pl. Schroderus Comenius 541 (1639; i l. invid port). Crantor .. fruchtade at iag skulle gå emellan Skranckorne (som omgärdade kapplöpningsbanan) och honom. Ehrenadler Tel. 189 (1723). Upmark Lübke 132 (1871). — särsk.
a) = SKRANK, sbst. 1 a; anträffat bl. i pl. Möller (1790). Heinrich (1828).
b) = SKRANK, sbst. 1 b; anträffat bl. i pl. Dalin (1854). Vi ha nog annat att tas om … (Svar:) Jag tänker det, men rakstugan är inte rätt forum. Kom inom skrankorna bara och bryt lans, så få vi tala ur skägget. Strindberg Folkung. 21 (1899).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, om ngt som skiljer l. avgränsar ngn l. ngra l. ngt från ngn l. ngra l. ngt l. utgör ett hinder för l. en begränsning av friheten l. ett hinder för den nära kontakten med ngn l. ngra l. ngt l. tillträdet till ngt o. d., gräns (se d. o. 2) l. kant l. hinder l. skiljelinje l. spärr l. barriär; företrädesvis i pl. Sociala, nationella skrankor. Bördens, penningens, bildningens skrankor. (En) innom sine wisse skränker modererad ambition. RARP V. 1: 302 (1654). En älf, tå hon om wåhrtijden af upsmält snö och små bäckars inflytande är full med watn, at thet går wijda öfwer thes skranckor och bräddar, rinner therföre intet fortare. Lindestolpe Fross. 23 (1717). Se här en Philosoph, hvars djupa Tanka, / hvars Forskning flyttat ut Förståndets skranka. LBÄ 11—13: 28 (1798). Jean … Jag älskar er — utan tvifvel — kan ni tvifla på det? Fröken blygt, sant qvinligt. Ni! — Säg du! Mellan oss fins inga skrankor mer! Strindberg Julie 37 (1888). Genom KBr den 4 februari 1921 och 9 mars 1923 (föllo) de dittillsvarande skrankorna för sjökorts utgivande i större skalor. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 288 (1944). GHT 1972, nr 150, s. 1. — jfr KLASS-, STÅNDS-SKRANKA o. PARTI-, RÄTTS-SKRANKOR. — särsk.
a) i sådana uttr. som icke veta (av) l. känna några skrankor, vara utan l. överstiga alla skrankor, vara gränslös l. obegränsad l. utan inskränkning(ar) o. d. (Jordelivet) Hwar Fruktan åg ett Håpp slätt inga Skrankor weta. JWidman (1691) i SkrVSocLd 20: 98. Jag .. (tror), det oanständigheten war utan alla skrankor (i Sv. på 1100-talet). Lagerbring 1Hist. 2: 130 (1773). Gud! du af inga skiften wet, / Af ingen tidens skranka. Ps. 1819, 6: 1. Hans liderlighet känner inga skrankor. Lindfors (1824). Öfvermodet och ilskan hafva öfverstigit alla skrankor. Crusenstolpe CJ III. 2: 450 (1846). (Finnarnas) nationalism som i sin fantasiflykt inte visste av några skrankor. Kihlman NordProf. 461 (1931).
b) [ofta med motsvarigheter i t.] i uttr. betecknande att ngn håller sig l. hålles inom l. överskrider det område l. mått l. de gränser som måttligheten l. rimligheten l. samhällsställning l. den goda moralen o. d. föreskriver; jfr GRÄNS 2 c. Hvar så ähr, att ondh affection, nijt och missgunst så starkt trycker Danmarck, att det inthet kan hålla sigh lenger innan om skranckerne, uthan att han anten begynner att verffva starkt till hest och foot, så att (osv.). AOxenstierna 6: 33 (1631). Men lätt så wara, at wij rätt nijtälska om Läran och emoot Wilfahrelse, så at wij icke gå uthom Skranckarna i thet nijtet; Dock (osv.). Ekman Siönödzl. 238 (1680). Then en gång gått för långt vtöfwer kyskhets skranckar, / Hon blygsel gier förlof, och ärbarhet fördanckar. Kolmodin QvSp. 1: 137 (1732). För att .. hålla .. (den unge läsarpredikanten) inom skrankorna af ordning och skick, föreslår jag .. att han .. tillsvidare måtte missiveras till Vexiö. Tegnér (WB) 4: 149 (1824). Gå, hoppa, träda över skrankorna. SvHandordb. (1966).
c) i uttr. sätta skrankor för ngn, sätta skrankor för (äv. omkring) ngt, förr äv. sätta ngt inom skränkor, sätta en gräns (se d. o. 2 c) l. gränser för ngn resp. ngt, begränsa ngns rättigheter resp. ngt o. d. At .. (Nådendals stadsrättighet) ei må staden betagas, men thes landthandel inom wissa skränckor sättias. 2PrästP 2: 353 (1723). Nohrborg 1053 (c. 1765: om kring). SvTyHlex. (1851: för ngn). I rådskretsarna (fäste man) stort avseende vid regeringsformen (av år 1634) såsom ett medel att i framtiden sätta skrankor för kungamakten. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 548 (1962).
d) [jfr 1 b] (ngt ålderdomligt) i uttr. träda l. komma inom skrankorna (för l. mot ngn l. ngt l. för att göra ngt o. d., förr äv. med ngn), framträda i öppen l. offentlig kamp l. tävlan l. gå till strids (för l. mot ngn l. ngt osv. resp. med ngn); förr äv. i uttr. träda i kamp och skrankor mot ngn, gå till strids mot ngn; jfr SKRANK, sbst. 1 b. Stiernhielm Lycks. Cart. 3 (1650, 1668: träda i Kamp och Skranker). Beskow (1834) i 3SAH LVII. 3: 194 (: med). Fersen hade länge vägrat att träda inom skrankorna för att ännu en gång eftersträfva landtmarskalks-stafven. Malmström Hist. 5: 279 (1877). Fröken Rudenschöld, alltid färdig att modigt träda inom skrankorna för sin älskare, svarade (osv.). Tegnér Armfelt 2: 53 (1884). Mot .. (J. Stenbäcks dystra, asketiska) lära träder Runeberg inom skrankorna i trädgårdsmästarebrefven. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 16 (1916).
e) [jfr t. einen in schranken halten] (†) i uttr. hålla ngn i skrankorna, bestämma över l. behärska l. leda ngn, hålla ngn i tyglarna. Isogæus Segersk. 211 (c. 1700).
f) (†) i uttr. löpa inom ngns skrankor, komma in på ngns område. Berch Hush. 362 (1747).
3) (†) om område som omslutes av ett skrank (se SKRANK, sbst. 1 o. jfr SKRANK, sbst. 2). Schück VittA 1: 33 (i handl. fr. 1617; om avgränsad del av bana för ringränning). Bliberg Acerra 416 (1737; om brottningsplatser under antiken).
4) (†) = SKRANK, sbst. 3. Nemnich Waarenlex. 105 (1797).
Ssg (Anm. Äv. att hänföra till skrank, sbst.; jfr skrank, sbst. ssgr): (2) SKRANK-LÖS. [jfr t. schrankenlos] som saknar l. icke väjer för l. icke känner sig bunden av skrankor l. gränser, gränslös l. obegränsad o. d.; särsk. bildl.: ohämmad l. obunden l. tygellös o. d. Wikforss 2: 545 (1804). Lidforss Fragm. 220 (1894, 1904; om egoism). När .. (inom den tyska intelligensaristokratin) anden .. slapp lös tyglades den av ingen inhemsk kultur .. (utan kunde) irrande i en skranklös rymd söka sina egna lagar. Johanson SpeglL 167 (1917, 1926). Östergren (1939; om drifter).

 

Spalt S 4750 band 26, 1973

Webbansvarig