Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SINK siŋ4k, sbst.1, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till SINKA, v.1]
dröjsmål, söl; försening; jfr SINKA, sbst.1 1. (Sv.) Sink, .. (dvs.) drögsmål, (lat.) Tardatio. Schultze Ordb. 4080 (c. 1755). För de blivande läkarna kan den berömda akademiska friheten endast medföra onödigt sink. UNT 1929, nr 10141, s. 7. Ahlin Markn. 202 (1957).

 

Spalt S 2556 band 25, 1967

Webbansvarig