Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SCEN se4n, förr äv. SCENE (sän Andersson (1845, 1857), sähn’ el(ler) sehn’ Dalin (1871); jfr LoW (1889; med uppgift att ordet, som där skrives sen, sällanuttalas med ä-ljud)) l. SCHEN l. SCHENE, r. l. f. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sverige) äv. =; pl. -er32. Anm. I ä. tid användes äv. den lat. formen scena. Actus I. Scena I. Messenius Disa 4 (1611). Bark Bref 2: 123 (1706; i bet. 3). ARydelius (1736) hos Pleijel Herrnh. 35 (i bet. 2 a).
Ordformer
(scen 1756 osv. scene (scène) 17731871. scenen, sg. best. 1740 osv. schen 1795. schene 1827. schenen, sg. best. c. 1790. schener, pl. 1808)
Etymologi
[jfr t. szene, eng. scene; av fr. scène, av lat. scæna, scena, (sannol. gm etruskisk förmedling) av gr. σκηνή, urspr.: liten hydda l. bod framför vilken skådespelarna uppträdde o. i vilken de uppehöllo sig, när de icke uppträdde, besläktat med σκιά, skugga, sanskr. chāyā, skimmer, skugga, kyrkslav. sěnĭ, skugga, ry. sen’, skugga, tält, hydda, o. SKINA. — Jfr INSCENERA, PROSCENIUM, SCENOGRAFI]
1) (upphöjd) plats (i teaterbyggnad) där skådespelare uppträda inför publik vid framförande av teaterpjäser o. d.; jfr SKÅDE-BANA, SKÅDE-PLATS. Man sparde (vid uppförandet av tragedier i Kina) ingen kostnad i anseende til Scenens och Klädernes prakt. SP 1792, nr 204, s. 1; jfr h. Adlerbeth Æn. 16 (1804). Teatern var .. icke förnämlig och när ridån gick upp, befanns scenen vara mycket liten. Hallström Händ. 153 (1927). Det var ej .. (på 1890-talet) den giktbrutne Battistini, som sedermera släpade sina stela ben på Europas scener, utan en ungdom med en stämma av underbar friskhet. Martin Sett 101 (1933). Ruin SjunknH 17 (1956). — jfr AVANT-, MARIONETT-, OPERA-, REVY-, TEATER-SCEN. — särsk.
a) i uttr. bakom l. utanför scenen, bakom l. utanför den plats där skådespelarna uppträda; äv. bildl.: bakom l. utanför vad man kan se, bakom kulisserna. (Eng.) Off the stage .., (sv.) utanför scenen, borta från scenen. EngSvOrdb. 708 (1874). IllSvOrdb. (1955: bakom scenen; bildl.).
b) i sådana uttr. som inträda l. träda in l. uppträda på scenen (i sht förr äv. träda på scenen), visa sig på scenen, lämna scenen, framträda på resp. försvinna från den plats där skådespelarna uppträda; äv. bildl.: framträda (i händelsernas centrum) l. ingripa i händelserna resp.: dra sig ur spelet l. gå bort o. d. (äv. med saksubj.). Weste FörslSAOB (c. 1815: visa sig). Den som .. i orätt tid på scenen inträder eller sin entrée eller sortie försummar .. böte från en half till en hel månads lön. ReglKTheat. 1834, s. 19. Uppträda på scenen .. (fig.) på ett väsendtligt sätt, såsom hufvudperson, deltaga i vigtiga händelser. Dalin (1854). Den gustavianska vitterheten hade lemnat scenen med en stor gest och en magnifik alexandrin. Sturzen-Becker 1: 5 (1861). Efter mordet på Magnus Ladulås söner i juni 1318 träder en ny personlighet på scenen, Knut Porse. Samtiden 1874, s. 475. År 1848 var i antågande, och det trädde inte in på scenen utan att ha sänt ett par förberedande stormilar ut över världen. Lagerlöf Top. 276 (1920).
c) [jfr t. in szene setzen, fr. mettre en scène] i uttr. sätta i scen, iscensätta (se d. o. 1), inscenera; särsk. bildl.: anordna, arrangera, verkställa, sätta i gång, iscensätta (se d. o. 2). Ett försök af samma art som det, hvilket oppositionen vid förra riksdagen hade satt i scen. MinnSvNH XII. 1: 250 (1881). Sätta i scen, (dvs.) förbereda till uppförande, leda inöfningen (af en teaterpjes). Ekbohrn (1904). Sällan har väl något krigsföretag satts i scen på ett så huvudlöst sätt som den .. engelska expeditionen (mot Antwerpen 1809). HT 1929, s. 149.
d) [jfr t. in szene gehen] (numera knappast br.) i uttr. gå i scen, = e. Efter några mindre operor skref .. (Lortzing) sin ”Wildschütz” .., som 1842 .. för första gången gick i scen. Bauck 1MusH 230 (1862).
e) i uttr. gå över scenen, om scenverk: uppföras, spelas; jfr d. (Komediförfattaren) lät ett lustspel gå öfver scenen. Rydberg Ath. 45 (1859, 1866; uppl. 1876: öfver tiljan). Stycket gick första gången över scenen i Stockholm. Östergren (1938). jfr: Båda operorna (dvs. Abu Hassano. Silvanaav Weber) ha .. med framgång återupptagits och gått över flera scener. Norlind AMusH 638 (1921).
f) i utvidgad anv. (jfr g—j): institution som sysslar med att framföra scenverk l. spela teater, teater. Den lyriska scenens medel-recett gjorde, under den tid scenerna voro delade, emellan 7 och 800 R:dr och den dramatiska emellan 4 och 500 R:dr. Beskow Theat. 1832, s. 15. Det klassiska dramat har aldrig under någon tidpunkt trädt tillbaka från någon af de scener i Tyskland, som en gång gjort till sin uppgift att odla det. Josephson Teaterregie 88 (1892). (K. A. Tavaststjerna hoppades) kunna skaffa sin hustru in vid den tyska teatern, då det vid svenskspråkiga scener icke ville lyckas. Mörner Liv 92 (1925). Hon ingick i bytet när Intima teatern brandskattade scenerna ute i landet på unga förmågor. Idun 1951, nr 4, s. 9. — jfr FÖRSTADS-, LANDSORTS-, NATIONAL-, PRIVAT-, TAL-SCEN.
g) i utvidgad, abstraktare anv. (jfr j), om det verksamhetsområde l. den konstart som teatern l. scenkonsten representerar; företrädesvis i sg. best.: teatern l. den dramatiska konsten l. scenkonsten; särsk. i uttr. gå in vid l. ägna sig åt scenen, särsk.: bli resp. vara skådespelare. Hjeltedikten, Odet, Scenen vittna redan, att Svenskan är hög, manlig, rörande, böjlig, välljudande. Rosenstein 3: 56 (1786). Egna sig åt scenen. Sundén (1888). Men han har ju sagt ett evigt farväl åt scenen? Hedenstierna FruW 192 (1890). Gå in vid scenen. Auerbach (1913). Här vill jag .. meddela intryck från några teatermänniskor, som jag träffat i privatlivet. Bland dessa scenens barn är Gustaf Fredrikson den äldste. Laurin Minn. 4: 258 (1932). Scenen och filmen. Tidning för teater — musik — film. (1935; tidskriftstitel). (Martin Lamm) har till en av sina närmaste vänner yttrat, att han kände en instinktiv dragning till scenens värld. Andersson i 3SAH 1: 45 (1950).
h) i utvidgad anv. (jfr f, g, i, j), om de arrangemang l. den uppställning av dekorationer som gjorts på scenen l. om scenbilden; äv. oeg. l. bildl. (jfr 3, 3 b). (Unga författare utgåvo) skrifter, som i sjelfwa werket buro stämpel af ogemena talanger .. och förorsakade en allmän gäsning uti wår litteratur (dvs. den tyska litteraturen). .. Men nu förändrade sig på en gång Scenen: Cometerne bekommo en swants. Hasselroth Campe 134 (1794). Scenen föreställer en skogslund med ett tempel. Weste FörslSAOB (c. 1815). Vände man så ögat åt vester, hade scenen som ett trollslag förändrats, ty här såg man endast snöiga fjell. Adelsköld Dagsv. 2: 199 (1900); jfr 3 b. (Sv.) Scenen är densamma som i första akten (fr.) même décor qu’au premier acte. Hammar (1936). Lo-Johansson Förf. 59 (1957).
i) i utvidgad anv. (jfr f—h, j), om den (geografiska) ort l. den plats l. miljö där handlingen i ett teaterstycke l. en opera l. film o. dyl. l. (allmännare) i en roman l. berättelse l. tavla o. d. tilldrar sig. Lindahl Tanckef. 2 (1740). (Anakreon o. Bellman) hafva .. varit ingifne af samma Anda; men för öfrigt hvad olikhet i teckning, i färgor, i figurernes former, deras ställningar, Scenens val! Kellgren (SVS) 5: 247 (1790); jfr 3 c. Scenen är uti Stockholm i et Hus, der meublerade rum uthyras. Rudin Spel. 2 (1793). Scenen (i Walter Scotts The Lay of the last Minstrel) är den landtliga. Geijer I. 2: 202 (1839). Författaren förlägger scenen för sin Majfest till det gamla Sagorika Wärend. SKN 1843, s. 259. Filmdramat, som har sin styrka i hvad filmfotografierna kunna ge, näml. snabba växlingar af scen och uppträdande, synvillor o. d. (osv.). 2NF 36: 1029 (1924). Scenen: Litet torg i en nordeuropeisk hamnstad. Bergman Patr. 7 (1928).
j) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv. (jfr f—i), om (handlingen i) skådespel; i uttr. [jfr fr. ouvrir la scène] öppna scenen, inleda (handlingen i) skådespelet; anträffat bl. bildl.: inleda det dramatiska skeendet; jfr SCEN-ÖPPNING 1. Axel Fersens befordran till generalmajor i arméen .. blef .. den sujet, hvarmed scenen öppnades äfven innan konungen hann bestiga svenska tronen. JMSprengtporten (c. 1780) i MoB 8: 8.
k) [jfr i] bildl. (jfr a—c, h, j), om plats l. miljö där en (dramatisk) händelse l. (dramatiska) händelser i verkligheten äger (äga) rum, skådeplats (äv. i uttr. scen för ngt); särsk. om det offentliga livet tänkt ss. ett område som har allmänhetens uppmärksamhet riktad på sig. (Th. Roosevelt) försvann .. från scenen och rampljuset, slagen som politiker och besviken som människa. Mencken SamlFörd. 107 (1931); jfr b. Man ser ut över Onsalaviken, och vinden sveper in från Kattegatt, som var scenen för Gathenhielms och Tordenskjolds bedrifter. TurÅ 1933, s. 67. Scenen stod redo för en undergörares entré. Hildén Michajlovič När 183 (1933). Djupast i mitt hjärta föredrar jag — och jag befarar att jag alltid kommer att föredra — diversespalternas värld framför den stora scen för dårskap, vilken Times’ redaktionella avdelning så troget avspeglar. Gripenberg Fleming BrasilÄv. 10 (1935). Scenen sjönk i mörker och det blodiga drama som utspelats där tillhörde redan historien. Lagerkvist Dvärg. 102 (1944). Concini .. och änkedrottningen-kungamodern Maria av Medici .. har försvunnit från den politiska scenen och från Livets scen. Johnson DrömRosEld 89 (1949); jfr b. Hemmet i Danderyds gamla krog är scenen för detta samtal med skådespelarparet. VeckoJ 1957, nr 3, s. 19.
2) avdelning av en akt i ett scenverk, under vilken scenbilden icke ändras o. inga personer lämna l. inträda på scenen (i bet. 1); äv. allmännare, om (kortare) avgränsat l. sammanhängande (dramatiskt) parti i teaterpjäs l. opera l. film o. d.; äv. om kortare teaterpjäs o. d. motsvarande bl. en scen (i ovan angivna bemärkelse) i en längre teaterpjäs; jfr INTRÄDE 2, TABLÅ. Första akten, andra scenen. Palmstedt Res. 112 (c. 1780). En Act (i ett skådespel) fördelas i flera Scener, efter behof: hwar gång någon Person kommer in eller går bort, så upkommer däraf en ny Scen. Bergklint MSam. 1: 250 (1781). Vi gjorde av Runebergs visa (Soldatgossen) en liten scen, som hette ”Veteranens jul”. ZTopelius (1859) i Konstnärsbrev 1: 49. (G. F. Åbergsson) älskade i starka scener mycket stora gester, som nutiden kanske icke skulle godkänna. Hellberg Samtida 6: 186 (1871). Scener ur ”Kärleksdrycken” samt scener ur andra större operor (ingingo i operaartisternas repertoar under resan till Finland). Hellander Teaterorig. 184 (1900). Scenen (som skildrade mordet på Cæsar) var regimässigt ytterligt svag, stod nog spexet snubblande nära. Hedberg Prins 109 (1936). Aldrig kom han i tid till repetitionerna och han sökte metodiskt stjäla Pauls repliker och scener ifrån honom. Siwertz Fribilj. 43 (1943). Även om Ni sett och hört filmerna till leda och kan varje scen och varje ord utantill, så verka i alla fall intresserad av filmen. Förberg SäljFilm 70 (1946). jfr: Behageligheterna. Lust-Spel uti en öpning. .. Scen. (sannol. förkortning för scena l. scene) 1. Saintfoix Les graces 3 (1759). — jfr BOND-, DJÄVULS-, DOMSTOLS-, EFFEKT-, IGENKÄNNINGS-, KRIGS-, MORD-, OPERA-, SLUT-, TEATER-SCEN. — särsk.
a) i uttr. (den) sista scenen, äv. bildl., särsk.: slutet, avgörandet. Är ej leken (dvs. en strid) slut? — åh nej! / Sista scenen står tillbaka. Oscar II I. 1: 18 (1858, 1885).
b) mus. i fråga om l. med tanke på musikalisk framställning; dels om sådan del av opera som är ägnad åt att skildra det dramatiska förloppet (den dramatiska handlingen), särsk. om recitativ som hör samman med en aria, dels i utvidgad anv., om sådan del av ett musikaliskt verk (l. om fristående kortare musikaliskt verk) som utan åtföljande framställning i skådespelsform skildrar en dramatisk situation l. ett sammanhängande dramatiskt förlopp. Den Scene (i Glucks opera Iphigénie en Tauride), där Oreste är förfölgd af Furierne, är et undransvärdt stycke i Musiken. Kellgren (SVS) 4: 89 (1779); jfr huvudmomentet. Ljunggren Est. 2: 355 (1856). Scen .. (dvs.) benämning på det större recitativ som inleder en concertaria, och som med sjelfva arian är förbundet till ett sammanhängande och oåtskiljakteligt helt. Höijer (1864). Ibland har aria komponerats även som fristående konsertaria (t. ex. Beethovens ”scen” Ah, perfido!). Tonkonst. 1: 77 (1955).
c) i utvidgad anv. (jfr b), i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: parti l. avsnitt som framställer ett sammanhängande dramatiskt förlopp l. en händelse o. d.; jfr 3. Din berättelse (i ett brev) om Brandells ädelmod var en rörande scene. Kellgren (SVS) 6: 45 (1775). Läsaren (uppfylles) med det förskräckliga interesset af en scene, hvarifrån han ej kan vända sina ögon. Höijer 4: 294 (1796). Max Bruch .. har satt i musik några scener ur Tegnérs Frithiofs Saga. Möller LbMus. 53 (1880); jfr b. Naturskildringarna (i Franzéns dikt Svante Sture) äro ofta rent af klassiska, enskilda scener äro värdiga den ypperste genremålare, och (osv.). Wirsén i 3SAH 2: 565 (1887); jfr 3 c. En .. från sina anstötligaste uttryck och sexuellt mest naturalistiska scener rensad upplaga av Lawrences Lady Chatterleys lover. Hellström RedKav. 9 (1933).
3) [jfr 1 h, 2] om ngt som uppfattas l. tänkes ss. utfört på en scen (i bet. 1) l. ss. ett skådespel l. ss. liknande vad som brukar visas på en scen (i bet. 1); särsk. dels: syn, tavla, bild, minnesbild, dels: dramatisk händelse, märklig tilldragelse, intermezzo, episod. Den bedröfveliga scen med Brahes, Horns, Ståhlsvärds och Pukes halshuggning (några månader tidigare) .. blef .. (vid återkomsten till Sthm) en lång konversation. Tersmeden Mem. 4: 144 (1756). Jag var i dag vittne till en ohyggelig scen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Icke alltid, men alltför ofta, anses på landet nattvardens begående af en sjuk, såsom en scen; alla grannarne tränga sig in. Zeipel Set. 1—2: 7 (1847). Han gör strax den vackra scenen komplett, drar henne intill sig, kysser henne och konstaterar med övertygelse: Men (osv.). Thorén Herre 7 (1942). En scen såg von Blomberg ofta för sitt inre öga. Hedberg Blomb. 66 (1953). — jfr BLODS-, FAMILJE-, HUSLIGHETS-, MORD-, PRYGEL-SCEN m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. giva ngn en scen av ngt, visa ngn ngt, vid scenen av ngt, vid åsynen l. anblicken av ngt. Jag försökte i går att kunna komma till dig, men för att ej gifva dig en scen af mina sinnesrörelser .. lämnade jag den idén. ESchröderheim (1790) i MoB 6: 17. Nå, hvar man kommer, skrek en Dame, / Så hör man ungar tjuta; — / Och gick, vid Scenen af en Drame, / At sina tårar gjuta. Lenngren (SVS) 2: 121 (1794).
b) om storslagen l. vacker vy l. anblick l. om (natur)sceneri. Då den, som dväljes i staden, väcks ur sin slummer af bullret, då hans grannes mur skymmer den kommande solen och morgonens sköna scene ej unnas hans fängslade blick; då skall foglarnes sång .. väcka mig ur min sömn. Enbom Gessner 128 (1794). Huru hafva ej .. dess (dvs. Mississippis) scener förvandlats sedan den tiden då Chateaubriand skref sin prosaiskt-poetiska beskrifning om denna flod. Callerholm Stowe 170 (1852). Hänförande (natur)scener. Östergren (1938).
c) konst. om framställning i bildande konst av syn l. episod l. dramatisk händelse; jfr 2 (b, c). Hvarje fält (på predikstolen i Mariakyrkan i Hälsingborg) prydes med en rundbetäckt nichfördjupning, uti hvilken en biblisk scen föreställes. 2VittAH 21: 201 (1853, 1857); jfr 2 c. (Målaren Gros) ger oss .. lefvande scener, der skolan (dvs. L. Davids skola) gaf gamla ideal. Estlander KonstH 134 (1867). Tre i vattenfärger förträffligt kopierade scener från bröderna van Eycks altar i Gent. Rydberg Vap. 131 (1891). Omskärelsen, en stor scen i en af gotiska arkader sirad hall. AntT XIV. 1: 168 (1899). Skapelsedramats scener är ett av den bildande konstens mest omtyckta motiv och vi behöver icke leta länge för att finna var .. (väverskan) sökt sin förebild. Kulturen 1949, s. 43; jfr 2 c. jfr BIBEL-, FOLK-SCEN.
4) [jfr 3] häftigt (ofta pinsamt) uppträde; gräl, ordväxling, träta; bråk; äv. i uttr. ställa till (äv. göra, förr äv. tillställa) en scen (med ngn). Levin Schiller Cab. 84 (1800). För att icke göra någon vidare scene, gick Axel directe ut och lät Majoren med halföppen mun stå qvar. Knorring Cous. 3: 74 (1834). (Sv.) Tillställa en scen med (n)gn (t.) jm eine Scene machen. Klint (1906). Hans lärare i japanska .. berättade att han haft en scen med sin hustru: ”Jag slog henne så mycket jag orkade”. Nyblom Österut 100 (1908). Som de flesta män afskydde han scener, och han visste att hans hustru kunde ställa till sådana. Roos Tharow 27 (1908). Det kom till en stor scen med modern. Malmberg Werfel 40Dag. 266 (1935). Nu började hans huvud dunka igen, kallsvetten bröt fram. Nej, träta orkade han inte, inga scener, inte nu. Martinson KärlekKr. 85 (1947). — jfr UPPGÖRELSE-SCEN.
Ssgr (i allm. till 1): (1, 1 h) SCEN-ANORDNARE ~0200. (numera bl. tillf.) jfr -anordning 1. AB(L) 1895, nr 284, s. 2.
-ANORDNING~020.
1) till 1, 1 h, om det sätt varpå en scen är anordnad (o. försedd med dekorationer o. d.); äv. övergående i konkret anv., om anordning som utgör en scen (med dekorationer o. d.). Ring TeatH 293 (1898). Urtypen för medeltidsdramats skådebana är scenanordningen i kyrkan, där de äldsta dramerna spelades. 2NF 9: 125 (1913).
2) till 1, 1 h, konkret, om anordning som tjänar ss. dekoration l. tillhör rekvisitan på en scen; äv. om apparat o. d. som användes för att åstadkomma en speciell scenisk effekt (snabbt försvinnande o. d.); i sht i pl. Lagerkvist Teat. 129 (1918). Tekniska scenanordningar. 2NF 34: Suppl. 302 (1922).
3) till 2: anordning (se d. o. 1 b) av scener i teaterstycke o. d.; jfr -föring. NordT 1881, s. 343.
-ANSIKTE~020. ansikte som lämpar sig för framträdanden på scen. SvD(A) 1929, nr 84, s. 22.
(1, 2) -ANVISNING~020. anvisning rörande hur (en del av) ett skådespel skall iscensättas l. en (scen i en) film spelas in; särsk.: (i ett skådespels text ofta med mindre stil tryckt) anvisning från författaren angående dekorationer o. andra scenanordningar l. angående skådespelarnas klädsel l. uppträdande l. sätt att tala o. d. NordT 1881, s. 344. Det heter i en scenanvisning (till Advent): ”Hela följande scen spelas med ett oryggligt trist allvar.” Lamm i 3SAH LIII. 2: 53 (1942).
-ARBETARE~0200. arbetare med uppgift att sköta o. iordningställa scen, flytta dekorationer o. d. Agrell Pirandello 6Roll. 95 (1924).
-ARRANGEMANG. om arrangemang använt för att på scenen ge illusion av viss miljö l. lokal o. d. Lamm i 3SAH LIII. 2: 300 (1942).
-ARTIST. artist som uppträder på scenen, skådespelare l. revyartist o. d.; jfr -konstnär, -stjärna. Josephson Teaterregie 107 (1892).
-BALKONG. teat. balkong vid scen, avsedd för manövrerande av belysning o. vissa delar av teatermaskineriet. VetLiv. 1925, s. 280.
-BANA, r. l. f.
1) karriär ss. scenartist. Under sin långa scenbana .. hade Torsslow .. fått göra bekantskap med uppgifter där det var lämpligast att tala tyst om kallets helighet. Bergman i 3SAH LV. 1: 69 (1944).
2) (i fackspr.) om mysteriebana. I England utbildades utom den fasta scenbanan i anslutning till de dramatiska processioner, hvarmed Kristi lekamens fest firades, en annan form af skådebana. 2NF 19: 129 (1913).
-BEARBETARE~00200. jfr -bearbetning. Nordensvan SvTeat. 1: 49 (1917).
-BEARBETNING~0020. bearbetning av litterärt verk o. d. för att göra det lämpat för uppförande på scen. E. O’Neill(,) Klaga månde Elektra. .. Översättning och scenbearbetning av Olov Molander (1936; i boktitel).
-BELYSNING. abstr. o. konkret. Elektrisk scenbelysning sker i regel med ramper af glödlampor. 2NF 7: 334 (1907).
Ssg (teat.): scenbelysnings-regulator. regulator varmed ljuset på scenen kan regleras. 2UB 3: 242 (1897).
(1, 2) -BESKRIVNING. beskrivning av hur scenbilden skall se ut i ett teaterstycke o. dyl. l. hur en scen i ett teaterstycke l. en film o. d. skall spelas; jfr -anvisning. 2NF 36: 1028 (1924). Lamm i 3SAH LIII. 2: 128 (1942).
-BILD.
1) till 1, om den helhetsbild av scenen (skapad gm dekorationer, rekvisita o. ljus) som åskådarna se; äv. bildl. Peterson-Berger Recens. 1: 256 (1908, 1923). För scenbilder och regi står Alf Sjöberg. SvD(A) 1930, nr 234, s. 11. Form 1948, s. 44 (bildl.).
2) konst. till 3 c, = scen 3 c. Josephson Romant. 213 (1926).
-BREDD. bredd hos scen l. scenöppning (se d. o. 2). Ring TeatH 281 (1898).
-BRÄDA, r. l. f., äv. -BRÄDE, n. bräda i scengolv; särsk. (i vitter stil) i pl. best.: scenen (se scen 1 g), teatern. Åtskilligt skulle Torsslow dock ännu ha att genomgå, innan han lämnade scenbräderna. Bergman i 3SAH LV. 1: 194 (1944).
-BYGGNAD.
1) (om förh. under antiken) till 1: mindre byggnad vari skådespelarna uppehöllo sig, när de icke uppträdde, o. framför vilken de spelade. RedVexjöAllmLärov. 1889—90, 2: 12 (1890).
2) till 1: sätt varpå scen är byggd, scens konstruktion l. gestaltning. Josephson Teaterregie 66 (1892).
3) till 2: uppbyggnad l. komposition av scen(er) i teaterpjäs l. film o. d.; äv. konkretare. Hatets inspiration skänkte .. (Strindberg) dramatiska effekter, som kunde ställa även Ibsens konstfulla scenbyggnader i skuggan. Almquist VärldH 8: 652 (1938).
(1 h) -BYTE. byte av kulisser o. d. Eftersom man spelar på plattformsscen, sker alla scenbyten inför öppen ridå. TSvLärov. 1954, s. 424.
-DEKORATION. abstr. o. (vanl.) konkret. Ring TeatH 238 (1898).
-DEKORATÖR. person som (yrkesmässigt) sysslar med att tillverka l. måla scendekorationer l. (numera vanl.) komponera scenbilder. Lindblom Rokokon 91 (1929).
(2) -DELNING. (numera bl. tillf.) jfr -indelning. Strindberg Brev 3: 167 (1883).
-DJUP, n. om avståndet ifrån en scens främsta parti närmast rampen till dess bakersta del. Falck 5ÅrStrindbg 205 (i handl. fr. 1909).
-DRAMA. drama avsett l. lämpat för att uppföras på scenen (motsatt: läsdrama l. radiodrama o. d.); äv. övergående i bet.: drama. (Runebergs Kungarne på Salamis) är halft scendrama och halft tankedrama. Söderhjelm Runebg 2: 471 (1906). Händel iakttar alltid med säker blick gränserna mellan scendrama och oratorium. Jeanson (o. Rabe) 1: 262 (1927). Dramat (dvs. The story of Hassan of Bagdad av J. E. Fletcher), som av Galsworthy betecknades som det bästa i modern engelsk litteratur, är icke ett scendrama men ett läsdrama och bibehåller alltjämt sin plats som sådant. Asplund EngBukett 55 (1935).
-DUGLIG. om teaterstycke: lämpad att uppföra på scenen, spelbar. 2NF 9: 1412 (1908).
-DÖRR. dörr till scen. Berger Ysaïl 150 (1905).
-EFFEKT. om ngt på scen l. i teaterstycke o. d., som användes för att göra ett starkt intryck, teatereffekt; ofta om enkelt l. billigt trick o. d. Broberg o. Hedvall Teat. 39 (1927).
-FIGUR. figur i skådespel, roll. 2NF 32: 706 (1921).
-FRAMGÅNG~02, äv. ~20. om skådespelares framgång med gestaltandet av en roll l. upphovsmans framgång med teaterstycke o. d. Lamm StrindbgDram. 1: 379 (1934).
(2) -FÖLJD. [jfr t. szenenfolge] följd (se d. o. 4 c, e) av scener i teaterstycke l. opera l. film o. d. Montelin VLittH 2: 18 (1931).
(1, 2) -FÖRESKRIFT~002, äv. ~200. (numera mindre br.) = -anvisning. Josephson Teaterregie 72 (1892).
-FÖRFATTARE. författare som skriver arbeten avsedda att uppföras på scenen, teaterförfattare. 2NF 11: 12 (1909).
(2) -FÖRING. [jfr t. szenenführung] teat. (arrangemang av) scenföljd. Söderhjelm Tavaststj. 153 (1900).
(1 h) -FÖRSLAG. förslag till scenbild l. scendekorationer. Falck 5ÅrStrindbg 198 (1935).
(1 h, i) -FÖRÄNDRING.
1) (snabb) ändring av scenbilden l. den miljö i vilken handlingen i ett teaterstycke o. d. utspelas. Rydqvist i 2SAH 12: 408 (1827).
2) oeg. l. bildl.; särsk.: ändring av situationen l. läget o. d. HLilljebjörn Hågk. 1: 55 (1865). Den politiska scenförändringen .. (år 1769) knyter sig .. icke till ett vaktombyte mellan två kanslipresidenter. KansliH 1: 217 (1935).
-GATA. teat. (för åskådarna osynlig) passage l. gång mellan kulisser på teater. VetLiv. 1925, s. 282.
-GESTALT. jfr -figur. 2NF 34: Suppl. 748 (1923).
-GOLV. Lundin NSthm 262 (1888).
-HUS. teat. om den del av en teater som omfattar scenen o. dithörande utrymmen (o. skjuter upp över den övriga delen av byggnaden). TT 1898, Byggn. s. 68.
(2) -INDELNING~020. indelning av (akt i) teaterstycke l. opera l. film o. d. i scener. Hammarsköld SvVitt. 1: 82 (1818).
-INGÅNG~02, äv. ~20. för skådespelare o. teaterpersonal avsedd ingång till teater. Berger Ysaïl 148 (1905).
-INREDE~020. (föga br.) = -inredning. 2NF 28: 591, 601 (1918).
-INREDNING~020. inredning av scen l. scenhus; ofta konkret, om dekorationer o. rekvisita l. tekniska anordningar för scenen. Ring TeatH 227 (1898). IllSvOrdb. (1955).
-INSPEKTÖR. vid större teater: tjänsteman med uppgift att leda o. planera de tekniska tjänstemännens arbete o. samordna o. bokföra skådespelarnas arbetstider samt kontrollera att teaterreglementet efterleves m. m. ReglDramatTeat. 1922, s. 7.
(1, 2) -INSTRUKTION. regi (se d. o. 2); i sht om inre regi. Josephson Teaterregie 15 (1892).
(1, 2) -INSTRUKTÖR. scenisk ledare vid teater, regissör. Wieselgren GDag. 262 (1879, 1901).
-INTENDENT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om den sceniske ledaren vid en teater; jfr intendent h. 2NF 5: 257 (1906; vid Dramatiska teatern 1895—1901). SErikÅb. 1958, s. 92 (om tjänsteman vid Kungl. teatern 1861—64 med den officiella titeln intendent för scenen).
(1, 2) -INÖVNING~020. (numera mindre br.) regi. SvD(A) 1908, nr 59, s. 16.
-KLOCKA, r. l. f. vid teaterscen: ringklocka varmed tillkännages att (akt l. avdelning l. dyl. av) föreställning (strax) skall börja. Barcklind GladÄnk. 26 (1929).
-KOMPOSITION. abstr. o. konkretare: komposition av scen(er).
1) till 2; särsk. i utvidgad anv., motsv. scen 2 c. TSvLärov. 1942, s. 10.
2) konst. till 3 c. Cornell Gotik. 311 (1935).
-KONST. dramatisk konst; särsk.: skådespelarkonst. Scenkonstens utöfvare. Josephson Teaterregie 106 (1892). Lamm i 3SAH LIII. 2: 322 (1942).
-KONSTNÄR. (framstående) scenartist. Josephson Teaterregie 17 (1892).
-KONSTNÄRLIG. jfr -konstnär. Sjögren BiljBal. 223 (1957; om utbildning).
-KRAFT. (mera tillf.) jfr -kraftig. Östergren (1938).
-KRAFTIG. (mera tillf.) om teaterstycke l. opera o. d.: som har sådana sceniska l. dramatiska kvaliteter som krävas för att ett verk skall kunna spelas med framgång. 2NF 24: 1195 (1916).
(1, 1 g) -KRITISK. (mera tillf.) som utgör l. har avseende på kritik av (framförande av) scenverk. Bergman i 3SAH LV. 1: 57 (1944; om uttalanden).
(1, 1 g) -KULTUR. jfr kultur 7. SvD(A) 1930, nr 301, s. 11.
-KÄLLARE. utrymme (källare) under scengolvet. 2NF 28: 598 (1918).
(1, 1 f) -LEDARE. konstnärlig ledare vid teater; teaterchef. Sin största betydelse hade .. Molander som regissör och scenledare. AB 1900, nr 275, s. 2. (G. Barkers) mästerliga bilder af moderna interiörer från olika samhällslager, och hans skickliga handhafvande af stora människomassor på scenen ställa honom i främsta ledet bland nu lefvande scenledare. Vallentin London 191 (1912).
-LJUS, n. ljus som användes på l. vid scen, scenbelysning; rampljus. I .. (det polska skådespelet) Tamten ser man dessa företeelser (dvs. rysk anarkism m. m.) dragna fram i scenljuset. Böök ResTyskl. 170 (1916). SvSlöjdFT 1928, s. 9.
-LYCKA, r. l. f. framgång på scenen; jfr -lycklig. Utom den farliga tendensen bidrog också skådespelets oensartade sammansättning, som helt desorienterade åskådarne, att förringa dess scenlycka. SDS 1904, nr 293, s. 2.
-LYCKLIG. (mera tillf.) lämpad för l. framgångsrik på scenen; jfr -lycka. (Gösta Ekmans) scenlyckliga yttre och sympatiska uppträdande gjorde honom till en idealisk förste älskare. 2NF 35: 494 (1923).
-LÖSNING. teat. lösning som en regissör väljer i fråga om stil, scenbild, belysning m. m. vid iscensättning av ett teaterstycke o. d. BonnierLM 1954, s. 230.
-MASKINERI. jfr maskineri 1 c. VetLiv. 1925, s. 282.
(1, 1 g) -MUSIK. [jfr t. bühnenmusik] mus. musik spelad ss. förspel l. mellanaktsmusik l. till l. mellan vissa avsnitt i teaterstycke i syfte att skapa stämning o. överbrygga scenförändringar l. dyl., teatermusik. 2NF 9: 1005 (1908).
(1, 1 g) -MÄSSIG. lämpad för scenen; scenisk (se d. o. 1); jfr -mässig 2, 3. Wrangel Dikten 257 (1912; om skådespel).
-MÄSTARE. vid teater o. d.: tjänsteman som ansvarar för scenens tekniska anordningar o. övervakar o. leder scenarbetarna; jfr maskin-mästare c. Wickman Derval NaknSann. 113 (1956).
-MÖRKER. mörker på (obelyst del av) scen. Barcklind GladÄnk. 100 (1929).
(1 h, i) -OMBYTE~020.
1) = -förändring 1. NordT 1881, s. 341.
2) = -förändring 2. Det lif, som målas i .. (drottning Kristinas) hof, är muntert, brokigt, rikt på scenombyten, på ränkor, som korsa och upphäfwa hwarandra. SvLittFT 1836, sp. 102.
-PEDAGOG. lärare för blivande skådespelare. Östergren (1938).
-PEDAGOGISK. jfr -pedagog. SvD(A) 1926, nr 74, s. 6.
-PERSONAL, r. l. m. l. f. (teknisk) personal vid scen. Barcklind GladÄnk. 162 (1929).
-PERSONLIGHET~0102 l. ~0200. jfr personlighet 1. SvD(A) 1960, nr 96, s. 21.
-PRATA ~pra2ta, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare leden vbalsbst. till prata, v.] prata (dvs. dialog l. monolog som har karaktär av prat) avsedd för framförande på scen. DN(A) 1965, nr 20, s. 12.
-PROFIL. jfr profil 1 c o. -personlighet. Rootzén Vård. 94 (1930).
-PROGRAM. program (t. ex. bestående av olika musiknummer l. andra artistnummer) som uppföres på scen. Orkesterjourn. 1936, nr 11, s. 17.
-REGULATOR. teat. = -belysnings-regulator. TT 1899, Allm. s. 261.
-REKVISITA. teat. om den rekvisita (se d. o. 1 b) som tillhör scenbilden, t. ex. möbler o. prydnadssaker (motsatt: rekvisita som skådespelare medför in på scenen, handrekvisita). Asplund LivSmultr. 149 (1945).
-REPETITION. teat. repetition på scenen. Josephson Teaterregie 55 (1892).
-RESURSER, pl. Begränsade scenresurser. Lamm StrindbgDram. 1: 352 (1924).
-RUM, n. om det rum som avgränsas av scenens golv, väggar o. tak; äv. oeg. l. bildl. Ring TeatH 279 (1898). Den stora luftiga pelarsalen (på Nationalmuseum) .. har (för utställningen av nyttokonst) förvandlats till ett trångt och kvavt scenrum kring en möblernas, mattornas och armaturens danse macabre. Form 1949, s. 32.
-RÄV. bildl.: person som är van att uppträda på scenen, rutinerad l. ”garvad” scenartist. LD 1958, nr 137, s. 8.
-SKAPELSE. om (betydande) scenverk; äv. om rollskapelse. 2NF 32: 440 (1921). Bergman i 3SAH LV. 1: 152 (1944).
-SKRÄCK. skräck för att uppträda på scenen (som stundom ansätter artist före entré). DN(A) 1933, nr 174, s. 4.
-SPRÅK. [jfr t. bühnensprache] (normerat) språk använt på scenen. Colliander SvInhTeat. 7 (i handl. fr. 1890).
-STJÄRNA. berömd scenartist. Nerman Service Bluffm. 242 (1925).
-SVENSKA, r. l. f. jfr -språk. AP 1955, nr 28, s. 4.
(1 c) -SÄTTA, -ning. (numera mindre br.) iscensätta; äv. bildl. Estlander KonstH 381 (1867; bildl., i fråga om verk av målare). Klint (1906). Ja, varför denna komedi, återtog hon, denna scensättning i ditt rum, och varför hela denna historia i dag? Kihlman Estaunié LevHus. 166 (1926).
-TEATER. teater som använder scen (motsatt: hörspel, radioteater o. d.). RöstRadio 1950, nr 6, s. 2.
-TEKNIK.
1) till 1: teknik hos skådespelare l. i skådespelarkonsten. TSvLärov. 1940, s. 197.
2) till 1, om den teknik som rör de tekniska arrangemangen på teatrar. Ring TeatH 199 (1898). För den moderna scentekniken är projektionsbilder ingen nyhet. SvD(A) 1930, nr 83, s. 3.
3) till 1 (g), 2, om den teknik hos teaterförfattare l. i komposition av teaterstycke o. d. som rör framförande på scenen (arrangemang av scenföljd o. d.). SD(L) 1902, nr 123, s. 5.
-TEKNIKER. jfr -teknik 2. SvD(A) 1930, nr 83, s. 3.
-TEKNISK. som gäller scenteknik.
1) till 1, motsv. -teknik 1. Hallström i 3SAH 24: 421 (1910).
2) till 1, motsv. -teknik 2. DN 1899, nr 10488 A, s. 3.
3) till 1 (g), 2, motsv. -teknik 3. Författarens scentekniska skicklighet firade triumfer.
-TELEFON. telefon vid scenen. Siwertz Fribilj. 189 (1943).
-TEMPERAMENT. temperament som en skådespelare o. d. visar på scenen l. som är lämpligt för scenen. SvD(A) 1959, nr 311, s. 15.
-TILJA. (mera tillf.) jfr -bräda. Nyblom Österut 102 (1908).
-TRADITION. tradition bland skådespelare l. vid framförande av scenverk. 2NF 30: 607 (1920).
-TRAPPA, r. l. f. trappa som leder till scen. Barcklind GladÄnk. 64 (1929).
-UPPGÅNG~02, äv. ~20. uppgång till scen. Berger Ysaïl 148 (1905).
-UPPLAGA ~020. upplaga av teaterstycke(n), avsedd för bruk vid framförande på scen. 2NF 12: 882 (1909).
-UPPSÄTTNING~020. (numera bl. mera tillf.) iscensättning. K. Dramatiska Teatern. .. För första gången: Antigone .. af Sofokles. .. Scenuppsättning: Knut Michaelson. SvD(A) 1908, nr 59, s. 16.
-UTRUSTNING~020. i sht konkret. LD 1959, nr 144, s. 1.
-UTRYMME~020. utrymme på l. vid scen. Ring TeatH 126 (1898).
-UTTAL~02, äv. ~20. [jfr t. bühnenaussprache] för scenen anpassat (normerat) uttal. 2NF 30: 607 (1920).
-VAGN. teat. vagn för dekorationer, som användes vid snabba scenbyten. VetLiv. 1925, s. 280.
-VAN, adj. van att uppträda på scen l. att arbeta med scenverk. Hedberg SvOperas. 169 (1885; om skådespelare o. arrangör av operor).
-VANA. jfr -van. NordT 1886, s. 221.
-VERK. verk skrivet för uppförande på scenen. Söderhjelm Runebg 2: 470 (1906).
-VERSION. version av teaterstycke l. annat litterärt verk, avsedd för l. spelad på teaterscen (särsk. motsatt: version för radioteater o. d.). TSvLärov. 1954, s. 547.
-VIND, r. l. m. teat. om den övre delen av scenrummet, varifrån dekorationer kunna nedsänkas på scenen. DN(B) 1947, nr 60, s. 4.
(1, 1 g) -VÄRLD. scenens l. teaterns värld; i sht i sg. best. Ring TeatH 271 (1898).
(1 h, i) -VÄXLING. jfr -byte o. -förändring 1. 2NF 19: 125 (1913). särsk. oeg. (motsv. scen 2 c). SvLittFT 1836, sp. 98.
-ÖPPNING.
1) (mera tillf.) ridåöppning (se d. o. 1), i sht vid teaterstyckes början; äv. i utvidgad anv., om början av teaterstycke o. d.; äv. bildl.; jfr scen 1 j. Det blev .. en mycket trevlig tillvaro man förde (ss. notarie i Jönköping) och ingen dålig scenöppning till livets stora skådebana. Rydin Minn. 335 (1929). Hammar (1936).
2) konkret: scens öppning mot salong. Nyblom i 3SAH 5: 77 (1890).
Avledn.: SCENARIO, SCENARISK, SCENARIUM, SCENERI, se d. o.
SCENERING, r. l. f. [jfr t. szenieren, iscensätta, o. inscenera] (†) till 2: scenindelning. NordT 1881, s. 345.
SCENIK, r. l. f. [bildat med det i sådana ord som teknik, mekanik ingående suffixet -ik; jfr sceniker] (†) till 1: scenarrangemang. Den stora bravurarian (i Mozarts Enleveringen ur seraljen) fick genom .. (Carolina Östbergs) konst i förening med den bra anordnade sceniken mindre anstrykning af longör, än man skulle trott. AB 1899, nr 96, s. 3.
SCENIKER, m. [bildat med det i sådana ord som musiker, tekniker förekommande (sammansatta) suffixet -iker; jfr scenik] (†) till 1, om person med fallenhet för (o. erfarenhet av) teaterverksamhet; jfr scen 1 g. Var Wagner öfver hufvud taget musiker? I hvarje fall var han någonting annat ännu mer: nämligen en oförliknelig histrion, den största mime, det mest förvånande teatergeni, som tyskarna någonsin ägt, vår sceniker par excellence. NordRevy 1895, s. 853.
SCENISK, adj. [jfr t. szenisch, eng. scenic, fr. scénique, lat. scænicus, gr. σκηνικός]
1) till 1: som hör till l. lämpar sig för l. utmärker l. har att göra med l. har samband med l. avseende på scenen l. spelet därpå, scen-, teater-, skådespelar-, dramatisk. Holmberg 2: 741 (1795). Allt det Sceniska lemnade föga öfrigt att önska (vid uppförandet av Köpmannen i Venedigi Hamburg). Nicander Minn. 1: 79 (1831). Den sceniska konsten. NF 19: 239 (1895). Hon var så där hektiskt uppsluppen, som hon alltid blev när det var sceniska celebriteter omkring henne. Siwertz Förtr. 160 (1945). särsk. i fråga om teaterföreställningar o. d. i det gamla Rom; i sådana uttr. som [jfr lat. ludi scænici] sceniska skådespel l. föreställningar, äv. lekar (jfr lek 1 g). GT 1788, nr 99, s. 2. I Rom [fanns] en mängd sceniska skådespel. Höijer 3: 355 (c. 1810). Sceniska föreställningar blefvo 363 år f. Ch. f., i följd af en pestsjukdom, förflyttade från Hetrurien till Rom, emedan man hoppades kunna försona gudarne med den å scenen uppförda högtidliga dansen. Gynther ConvHlex. (1848). Romarnas ”sceniska lekar”. 2NF 24: 913 (1916).
2) (tillf.) till 3 b: som utgör l. har avseende på vacker vy l. storslaget natursceneri. SvNat. 1927, s. 124. Platser (i Japan) som fridlysts ur enbart ”scenisk” synpunkt. Därs. 130.
SCENLIG, adj. (tillf.) till 1: scenisk (se d. o. 1). Vi har heller inga Marshallpengar att lägga ut på varken privat eller scenlig elegans. Idun 1949, nr 3, s. 2. Expressen 1963, nr 7, s. 3.

 

Spalt S 1294 band 24, 1965

Webbansvarig