Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROMANTIKER rωman4tiker l. 0302 (romànntick’r Dalin), m.||ig.; best. -n; pl. =. Anm. Hos Strindberg TjqvS 5: 59 (1886, 1909) förekommer (i bet. 2) den latiniserade formen romantikus.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. romantiker; av t. romantiker, till romantisch (se ROMANTISK) l. romantik (se ROMANTIK)]
— jfr FULLBLODS-, ÄRKE-ROMANTIKER.
1) person med romantisk läggning, romantisk person. (Artaxerxes) var en persisk romantiker, svärmande för sitt lands forntidsreligion och forntidsstorhet. Rydberg KultFörel. 4: 321 (1887). Romantiker .. med en aldrig stillad metafysisk längtan i sitt hjärta hade .. (Fröding) kastat sig över allt vad de två sista decennierna haft att bjuda, i hopp om att finna en väg ut till jämvikten och friheten. Hellström Malmros 157 (1931).
2) person som är anhängare av l. representant för den romantiska riktning inom litteratur l. konst l. filosofi o. d., som benämnes romantiken (se ROMANTIK 3).
a) litt.-hist. motsv. ROMANTIK 3 b: nyromantiker. SvLitTidn. 1813, sp. 77. Geijer I. 8: 149 (1836). Geijer sjelf och ”göterna” höra visserligen .. till romantikerna, lika väl som Atterbom och hans skola, men det är en romantik, som dock är jordfast. Sturzen-Becker 1: 26 (1845, 1861). Arv 1948, s. 1.
b) estet. motsv. ROMANTIK 3 c. Schück (1854). Wegelius MusH 423 (1893). SvFolket 8: 345 (1939).

 

Spalt R 2415 band 22, 1959

Webbansvarig